Industrins parter beredda att ta ansvar


Det har under något skrivits om de samtal om korttidsarbete som förs mellan de fackliga och arbetsgivarparter som står bakom Industriavtalet. Bakgrunden finns i de erfarenheter som gjordes i Sverige under finanskrisen 2008-2009. I Sverige lärde vi oss att man i flera länder inom Europeiska Unionen (EU) hade system som minimerade företagens behov av att säga upp personal. De hade ett alternativ där arbetstagarna gick ned i arbetstid och därmed inkomst. Inkomstförlusten kompenserades delvis genom att de statliga arbetslöshetsförsäkringarna lämnade ersättning till berörda anställda. I Sverige blev huvudlinjen att personal sades upp p.g.a. arbetsbrist. IF Metall tecknade efter en tid ett, så kallat, krisavtal som innebar att man kunde förhandla fram minskad arbetstid med därmed minskad inkomst. Inkomstförlusten finansierade arbetstagarna helt själva. Ibland ledde förhandlingen till att inkomsten minskade mindre än arbetstiden.

Parterna har producerat en rapport som väl beskriver de system som finns i EU-länderna:

System för korttidsarbete fanns i stora delar av Europa redan före finanskrisen. Dessutom införde flera länder temporära system under krisen. Sammantaget har system för korttidsarbete funnits i 23 av de 27 medlemsländerna i den Europeiska unionen i samband med finans krisen. Bland OECD-länderna har korttidsarbete funnits i 24 av de 34 länderna. I de flesta länder med befintliga system gjordes även betydande modifieringar under krisen.

Finansieringen sker vanligtvis genom arbetslöshetsförsäkringen och den ekonomiska ersättningen för korttidsarbete betalas i vissa länder ut till arbetsgivaren medan den i andra länder betalas direkt till de anställda. Den grundläggande principen under korttidsarbete är att arbetsgivaren betalar lön för den arbetade tiden samtidigt som ersättning för korttidsarbete betalas ut för den tid som inte har arbetats. Ersättningsnivån för icke arbetad tid är vanligtvis samma som den inledande ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen. Det finns samtidigt betydande variationer mellan länderna avseende ersättningsnivåer och kostnader för företag och anställda.

(s. 5-6)

Ett förslag börjar bli färdigt att presenteras för den borgerliga regeringen. Det avtal som parterna filar på bygger på att staten kan vara med för att finansiera en lösning. Förslaget bygger på att de anställda går ned i arbetstid samtidigt som arbetsgivarna genomför utbildningsinsatser för de berörda. Pekka Säikkälä, avtalssekreterare IF Metall, menar att det finns tre vinnare med ett sådant förslag …

De anställda som slipper bli uppsagda och leva på a-kassa. De får också kompetensutveckling. Företagen kan behålla sina anställda och komma igång snabbt när konjunkturen vänder. Den tredje vinnaren är staten som sparar i kostnaderna för arbetslösheten.

Arbetsmarknadens parter inom industrin visar nu stort ansvar genom att presentera ett rimligt förslag för statsmakten. Låt oss hoppas att den borgerliga regeringen visar samma ansvar genom att bidra till att möjliggöra att avtal kan tecknas mellan arbetsgivare och fackliga parter.

Länkar: LO-tidningen, d.a., TCO-tidningen, Ekot, Rapport, dn.se, Ekot

Industribloggare: Leine Johansson, Camilla Wedin

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 8 februari, 2012, i Arbetsmarknadspolitik, Fackliga frågor och märkt , , . Bokmärk permalänken. 1 kommentar.

%d bloggare gillar detta: