Om ett längre yrkesliv – when I´m 75


Statsministern tänkte högt i dagens DN kring framtidens arbetsliv. Fokus i den intervju han medverkade i handlade om hur länge yrkeslivet kan komma att vara i en framtida verklighet där allt fler kommer att leva allt längre. Enligt artikeln beräknas vartannat barn som föds idag att kunna leva tills det är hundra år. Det är, förstås, något att fundera över och att förhålla sig till. Redan nu ser vi, 15 år efter pensionssystemets förändring, att man behöver arbeta två år längre för att kunna få samma ekonomiska standard som pensionär som när det infördes.

Men som jag tjatat om tidigare – det finns stora grupper på den svenska arbetsmarknaden som inte ens orkar arbeta till 60 års ålder och än mindre till 65. Enligt Mats Morin, LO, lämnar LO-medlemmar arbetsmarknaden vid en snittålder mellan 60 och 62 år. De har ingen möjlighet att välja att genomföra ett karriärskifte på gamla dar. Det handlar om människor som befunnit sig i arbeten som bidragit till att kroppen inte längre orkar längre. Dessa grupper sammanfaller i hög grad med människor med lägre kompetens och kortare utbildningsbakgrund än genomsnittet. Statsministern säger i artikeln att …

Vänsterns syn är att när jobbet blir för tungt då blir man förtidspensionär, eller så får man någon annan typ av ersättning. Men jag skulle snarare säga att när jobbet blir för tungt så får jag jobba med något annat. Och vi måste börja svara på frågan: hur ska det gå till? Hur byter vi karriär mitt i livet? Och hur förbättrar vi förutsättningarna att kunna jobba längre upp i åren, och kanske rejält mycket längre upp i åren?

Statsministerns uttalande känns något utmanande och väl okunnigt om verkligheten för att komma från en person som borde veta bättre. Det verkar som om hans syn om verkligheten ligger närmare Täby och en förhållandevis välbärgads medelklass.

Jag inser mycket väl att arbetslivet behöver bli längre samtidigt som människor lever ett längre och friskare arbetsliv. Det är en fundamental utmaning att börja lägga grunden för detta längre och friskare yrkesliv. Den borgerliga regeringens strävan är ju snarare att framvärka en större andel av lågkvalificerade arbetstillfällen med samtidigt osäkrare och sämre betalda anställningar. Man prioriterar knappast idag att människor ska kunna börja om. Fortsätter man den politiken ökar risken för ökade inkomst- och hälsoklyftor såväl för de yrkesverksamma som blivande pensionärer.

Måhända kan intervjun ses som om statsministern öppnat ögonen för denna brist i regeringspolitiken och dess konsekvenser. Det kommer att krävas att bred politisk samsyn för att få en hållbar och långsiktig utveckling för ett bättre och längre arbetsliv. Denna fråga kan vara den största utmaning vi står inför de kommande decennierna.

Länkar: dn.se, Aftonbladet, LO-tidningen, Byggnadsarbetaren, d.a., Lag & Avtal, LO-tidningen, Ekot, Rapport, di.se, SvD, vlt, E-K, di.se, Rapport, dn.se, Ekot, dn.se, di.se, Rapport, dn.se, SvD, Aftonbladet, SvD

Fler som skrivit: Rosemari Södergren, German Bender, Håkan Svärdman, Ann-Sofie Wågström, Helena Ericson, Martin Moberg, Claes Krantz, Peter Johansson, Olas tankar, Martin Moberg, Tokmoderaten, Erik Franssson, Johan Westerholm, Peter Andersson

Industribloggare: Leine Johansson

Annonser

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 7 februari, 2012, i Fackliga frågor, Pension, Politiska funderingar och märkt , , , . Bokmärk permalänken. 2 kommentarer.

  1. De två överlevande i Beatles är i år 70 respektive 72 år och jobbar fortfarande. Men de har väl roligare jobb än de flesta av oss.

  1. Ping: Politiken har förfallit till att bli dagssländor | Kent Persson (m) blogg

%d bloggare gillar detta: