LO:s och partiets vägval


Dagens Industri har idag en ganska relevant artikel om läget för LO och Socialdemokraterna och hur detta kan påverka eller inverka på den facklig-politiska samverkan man haft så länge. Bägge parter har tappat medlemmar och inflytande de senaste åren. Det är inget som skett i samband med att de borgerliga partierna bildade regering 2006. Detta har pågått längre än så.

Detta har påverkat den svenska fackliga världsbilden. Tidigare var det självklart att det var LO och dess förbund som stod för den relevanta ståndpunkten om arbetets villkor. Man gjorde så eftersom man bibehöll en hög organisationsgrad och hade stora resurser i att producera fackliga och politiska program och idéer. Idag har flera förbund stora problem med att bibehålla organisationsgraden på en anständig nivå. I Stockholmsområdet har LO-förbunden tappat inflytande med allt lägre organisationsgrad.

Idag ser det ut som om TCO:s förbund har högre genomsnittlig organisationsgrad än LO:s. Det är möjligt att Unionen (TCO) idag har fler medlemmar än Kommunal (LO) och därmed är den fackliga organisation med flest medlemmar i Sverige. Det är klart att TCO tillsammans med sina förbund vill ta större plats i samhällsdebatten. Då TCO inte är uttalat bundna till ett politiskt parti har denna linje visat sig allt mer framgångsrik i samma grad som LO:s och Socialdemokraternas inflytande minskar.

LO-förbunden kommer att behöva satsa stor kraft på att höja organisationsgraden i sina branscher. Det kommer förmodligen att innebära ett större fokus på rent fackliga frågor för att kunna locka nya medlemsgrupper till facket. Inte ens Stefan Löfven kan blunda för den utvecklingen. Vad allt detta kommer att betyda för LO:s och Socialdemokraternas förhållande på litet längre sikt lär väl visa sig.

Länkar: di.se dn.se, dn.se, SvD, SvD, Folket, SvD, Resumé

Andra som skrivit: Martin Moberg, Johan Westerholm, Peter Andersson, Kent Persson

Industribloggare: Kaj Raving, Fredrik Ylander, Leine Johansson, Leine Johansson, Camilla Wedin

Publicerat på 28 januari, 2012, i Fackliga frågor, Politiska funderingar och märkt , , . Bokmärk permalänken. 1 kommentar.

%d bloggare gillar detta: