Deras låga löner ger oss billiga kläder


I Bangladesh finns det omkring 3 500 textilfabriker med cirka 4 miljoner anställda, de flesta unga kvinnor under 25 år. Denna sektor svarade för 78 procent av Bangladeshs export förra året. Väldigt många av de anställda har inga fackliga rättigheter och tjänar endast enligt landets minimilön om 3.000 taka (ca 300 kr) per månad. Denna lön höjdes förra sommaren från motsvarande 160 kr/månad till den lön som nu gäller. Det var den första höjningen av minimilönen på fyra år. Tazma Akter som leder en av Bangladeshs fackliga organisationer för klädarbetare säger

De internationella kedjorna ökar sina vinster genom att lägga produktionen i Bangladesh. Här jobbar flera miljoner människor för en lön som det inte går att äta sig mätt på. I dagens läge finns ingen rättvisa.

Hon säger i artikeln att de behöver hjälp med påtryckningar – resten (det fackliga arbetet) klarar de själva. Vi kan som konsumenter i Sverige trycka på de svenska klädföretagen att handla upp sina kläder från företag som respekterar fackliga och andra rättigheter. Vårt sätt att handla och agera får skillnad för hur de svenska företagen agerar. Det får framför allt skillnad för de som tillverkar de kläder vi tar på oss.

Industribloggare: Leine Johansson, Eli Abadji, Eli Abadji

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 21 november, 2011, i Fackliga frågor, Rättvisemärkt och märkt , . Bokmärk permalänken. 5 kommentarer.

  1. Kolla gärna upp lite statestik så ser du vilken enorm levnadsstandardökning som Bangladesh fått sedan de började bli ”utnytjade” av dessa klädföretag

    • Göran Johansson

      Du kanske kan upplysa mig i denna fråga. Har den eventuella levnadsstandardökningen kommit alla till del eller enbart vissa grupper?

  2. http://www.gapminder.org/world/#$majorMode=chart$is;shi=t;ly=2003;lb=f;il=t;fs=11;al=30;stl=t;st=t;nsl=t;se=t$wst;tts=C$ts;sp=5.59290322580644;ti=2010$zpv;v=0$inc_x;mmid=XCOORDS;iid=phAwcNAVuyj1jiMAkmq1iMg;by=ind$inc_y;mmid=YCOORDS;iid=phAwcNAVuyj2tPLxKvvnNPA;by=ind$inc_s;uniValue=8.21;iid=phAwcNAVuyj0XOoBL%5Fn5tAQ;by=ind$inc_c;uniValue=255;gid=CATID0;by=grp$map_x;scale=log;dataMin=295;dataMax=79210$map_y;scale=lin;dataMin=19;dataMax=86$map_s;sma=49;smi=2.65$cd;bd=0$inds=i18_t001800,,,,;modified=75

    Här ser du hur inkomst per capita och life expectancy skjuter iväg mellan 1985-2010 för Bangladesh, du kan tom se den i animerad form. Du kan utläsa att genomsnittsinkomsten ungefär tredubblas och life expectancy gått upp med 20 år under perioden. Om du klickar lite ser du att spädbarnsdödligheten gått ner med motsvarande siffror också.

    Visst är det jobbigt när verkligheten inte matchar ens politiska ideal? Det är just i den fattiga delen av världen man lider mest över Socialistiska modeller som omyndigförklarar medborgarna. Om det nu är så mycket bättre på risfälten skulle väl ingen vilja jobba i skofabrikerna? Men statistiken ovan visar ju att det är MYCKET bättre att vara del av globaliseringen speciellt för de fattiga länderna. Speciellt för Bangladesh.

    • Göran Johansson

      Min poäng är fortfarande den att jag anser att de som arbetar i dessa fabriker har rätt till de fackliga rättigheter som anser som självklara i västvärlden. Som konsumenter i en marknadsekonomi kan vi påverka de svenska klädföretagen i en sådan riktning. Facklig organisering måste få vara en självklar del i en globaliserad värld.

  3. facklig organisering ska självklart vara tillåtet, men också att få konkurrera med löner och ”stjäla” arbetstillfällen från den rika världen genom att jobba hårt under enkla förhållanden. Det är just därför Bangladesh gjort en så fantastisk resa som inte kunnat göras på något annat sätt.

%d bloggare gillar detta: