Facklig-politiska kontaktytor


I dagens SvD Brännpunkt har Sten O Andersson, seniorombudsman, en artikel om möjligheten för socialdemokraterna att vinna åter akademiker och tjänstemän. Men priset för det är att (S) etablerar sig som ett allmänt löntagarparti utan formella band med några fackliga organisationer. Sten säger i artikeln:

Inför valet kallade Sahlin in de gamla aktörerna från LO och partiet för att manifestera att allt var som förr i den socialdemokratiska politiken, uppenbarligen i avsikt att i sista stund vända valvinden.

Hade Socialdemokraterna kapat sina ensidiga band till LO och i stället lanserat sig som ett brett löntagarparti, förankrat sina idéer hos alla demokratiska fackförbund, då hade det politiska läget varit ett helt annat.

I stället har Alliansen lyssnat, lagt sina förslag som i hög utsträckning gynnar alla anställda i arbetslivet. Om socialdemokraterna kunnat förnya sig och följt med samhällsutvecklingen så hade de varit vinnare i valet, kanske till och med haft egen majoritet.

I dagsläget finns inget som tyder på att LO och (S) kommer att bryta de formella banden. Fortfarande är banden väldigt fasta. Däremot håller man på att se över hur det facklig-politiska arbetet ska se ut i framtiden. Frågan är bara hur de två organisationerna ser på detta. Förmodligen har LO fortfarande ett större intresse av att bibehålla den facklig-politiska samverkan som finns idag. Däremot kan jag tro att det finns partistrateger som ser på denna fråga på ett annat sätt.

Som Sten skriver i sin artikel har arbetsmarknaden förändrats. Idag har tjänstemännen en högre organisationsgrad än arbetarna inom LO-förbunden. Viljan att gå till valurnorna är dessutom högre bland tjänstemän och akademiker. Framför allt TCO:s självförtroende har ökat. Det är tydligt att TCO och Saco vill ta större plats i samhällsdebatten (till viss del på LO:s bekostnad). TCO:s nyvalde ordförande har varit tydlig med att hon anser LO:s bindning till (S) som en belastning i samarbetet mellan organisationerna.

LO kommer att behöva omvärdera hur vi manifesterar vårt politiska inflytande. Kopplingen till (S) har tjänat de två parterna väl. Men världen har förändrats. LO har hamnat i ett läge då vi måste prioritera organiserandet av medlemmar i den växande servicesektorn och bemanningsbranschen. Det är klart att LO måste kunna påverka samhällsutvecklingen och det parti som fortfarande står oss närmast. Men det är dags att inse att LO inte längre är den självklara uttolkaren av arbetslivets förhållanden.

Danska LO har formellt brutit banden till de danska socialdemokraterna. Norska LO har funnit en annan modell för att påverka de politiska partierna och stimulera det facklig-politiska samtalet bland sina medlemmar. Vilken modell ska det svenska LO hitta?

Industribloggare: Camilla … om inte facket fanns

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 20 juli, 2011, i Fackliga frågor, Politiska funderingar. Bokmärk permalänken. Kommentarer inaktiverade för Facklig-politiska kontaktytor.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: