En fråga om kompetens


di.se har tussat ihop Per Bardh (LO) och Christer Ågren (Svenskt Näringsliv) i en artikel om den arbetsgrupp som de två organisationerna är överens om. De två parterna ska försöka gå en gemensam bild om turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd (LAS). Journalisten har ställt ett antal frågor och har fått olika svar.

Svenskt Näringsliv menar att frågan om kompetens måste få större vikt vid övertalighet därför att

Det handlar om företagens behov av att få rätt personer kvar efter en neddragning för att kunna köra verksamheten så effektivt som möjligt.

LO, genom Per Bardh menar, å andra sidan att

Kompetens är ett mycket mer subjektivt begrepp än anställningstid. Det skulle vara helt omöjligt att ha ett sådant system där varje enskild arbetsgivares uppfattning skulle gälla. Det skulle bli en maktförskjutning när det gäller uppsägningar, där arbetsgivaren har all makt.

Detta är ingen liten skiljelinje att ta sig över – men det är måhända heller inget Grand Canyon. Jag menar att arbetsgivarna måste bli mer villiga att börja diskutera hur de kan och vill bidra till de anställdas vidare kompetensutveckling. Det är fortfarande skillnad mellan ”kollektivanställda” och tjänstemannagrupperna. De kollektivanställda får minst del av vidareutveckling inom företagen. Det finns självklart företag som är bättre på detta område än de många andra. Men det förändrar inte bilden.

Dagens Arbete beskriver i en nästan ett år gammal artikel situationen i Danmark på följande sätt:

Arbetar du i vårt södra grannland kan du gå på kurs med nästan full lön i två veckor. Varje år. Du kan plugga kinesiska, lära dig använda motorsåg eller bättra på kunskaperna i svetsning. Eller vad du vill. Bara du har hygglig motivering.

Det finns gott om vackra till intet förpliktigande formuleringar i våra branschavtal om betydelsen av kompetensutveckling. Det är självklart en kombination av, ibland fackligt ointresse eller bristande envetenhet, och arbetsgivarens bristande intresse och/eller motivation som gjort att vi inte kommit längre i Sverige. Men det är dags att tänka om nu!

Här någonstans ligger knäckfrågan tror jag. Om arbetsgivarna är beredda på att ta ett större ansvar för att ordna med kompetensutveckling är säkert de fackliga organisationerna beredda att diskutera frågan om hur vi ska definiera kompetens framför enbart anställningsår.

Men låt oss inte glömma. Redan nu gäller kompetens som ett undantag i samband med uppsägningsförhandlingar! Vad arbetsgivarna önskar är väl att kunna bestämma själv vem som är kompetent och vem som inte är tillräckligt kompetent.

Nytt från Industribloggare: Camilla Wedin, Camilla Wedin, Carola Andersson

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 11 februari, 2011, i Fackliga frågor. Bokmärk permalänken. 2 kommentarer.

  1. Grattis till en belysande artikel,

    I min krafts dagar så diskuterades &32, o jag tycker ju inte att så väldigt mycket hänt sen dess. Ja, av värde alltså.
    Det finns väl ingenting som kan definiera kompetens o allra minst de parter som nu ska försöka samordna någon typ av avtal runt dialogen.
    I alla välmening så har jag svårt att se utvecklingen framåt. Tror att andra länder kommer att köra över Sverige, men hoppas förstås på annat.

    • Göran Johansson

      Det blir säkert inte lätt. Men parterna har klarat av att förändra regelverket när man sett att det ger oönskade effekter. Ett hyfsat sådant exempel är ju reglerna för längden för uppsägningstiden som förändrades vid årsskiftet 96/97. Innan byggde uppsägningstiden på ålder. Det gjorde att äldre fick svårare eftersom de från början fick väldigt läng uppsägningstid. Nu blir uppsägningstiden längre med anställningstid i företaget.

      Vi får se vad som händer.

%d bloggare gillar detta: