Månadsarkiv: december 2010

Våra arbetsplatser …


I juni 2011 genomför IF Metall sin kongress. Förbundet har tänkt sig att genomföra kongressen på ett annorlunda sätt än tidigare. Man vill försöka att få så många förbundsmedlemmar som möjligt att engagera sig i de frågor som kongressen kommer att behandla. Fyra skrifter med lika många studiehandledningar har tagits fram. Skrifterna finns att ladda ned på förbundets hemsida. Jag kommer att i ett par inlägg reflektera kring häftet ”Våra arbetsplatser och utvecklingen av hållbara arbetsplatser”.

Arbetets organisation …

Skriften börjar med att resonera om betydelsen av att förändra (förbättra) arbetsplatsernas arbetsorganisation. IF Metall driver under under devisen ”Hållbara arbeten” vår syn på hur arbetet borde se ut. Det känns som om IF Metall befinner sig där Metall och andra förbund befann sig i slutet av 80-talet. Då hade många arbetsplatser drivit det löpande bandet till sin spets. Många arbeten inom industrin krävde liten eller obefintlig tankemöda av de anställda, jobben var repetetiva och fysiskt utarmande. Idag känns den trenden igen – om än förklädd och inte lika mycket drivet till sin spets. IF Metall har här en stor utmaning i att driva vår uppfattning. Teorierna om ”Det goda arbetet” drunknade i efterdyningarna av krisen på 90-talet. Nu kan vi kanske ligga bättre i fas. Kanske har vi möjlighet at få gehör för våra idéer i takt med att konjunkturern förbättras. Det viktiga är att förbundet i denna fråga måste vara betydligt mer uthållig än förut. Här blir det viktigt med löpande utbildning och skolning samt opinionsbildande. Jag är övertygad om att det i denna fråga behövs stimuleras fram nätverk och visas fram goda exempel.

Jag var ledamot i en klubbstyrelse i slutet på 80-talet samtidigt som företaget och klubben hade ett projekt för att förändra arbetsorganisationen. Det som vi gjorde bra var att vi engagerade de personer som faktiskt skulle arbeta där när förändringarna var genomförda. Det skapade engagemang och insyn i vad som skedde. Vi var tydliga med att flera arbetsuppgifter som låg på olika avdelningar skulle sammanföras. Arbetsväxling skulle ske! Ett strategiskt felbeslut vi fattade i klubben var att inte samtidigt lyfta diskussion om stödjande lönesystem. Arbetet förändrades men inte lönen (eller snarare – tidigare ackord försvann och ersattes av fast lön).

Det är vidare viktigt att samtliga på arbetsplatsen involveras i och har chansen att få utveckla sig i sitt arbete. Det finns en tydlig tendens (som beskrivs i skriften) att inhyrda frå utföra ”skitjobben”. Men det förekommer (mer sällan) att mer kvalificerade arbetsuppgifter utförs av inhyrda och där företaget har avhänt sig dessa nyckeltjänster. Då många företagsledningar är restriktiva med att anställa har en nödlösning blivit att i stället hyra in personal. De inhyrda syns ju inte i personalstaten – endast indirekt på kostnadssidan.

Kompetensutveckling

Det finns många vackra ord om betydelsen av utveckling i arbetet i de avtal som IF Metall slutit. Få av dem förpliktigar till särskilt mycket. Frågan är ju hur hårt vi egentligen har prioriterat detta. Kan det vara så att vi inte tror att medlemmarna är beredda att ta en konflikt i denna fråga? Det har säkert varit lättare att slåss för längre arbetstidsförkortning. Jag tycker att vi behöver byta fokus. Kompetensutveckling är långsiktigt mycket viktigare än arbetstidsförkortning. Förbundet ska driva denna fråga avtalsvägen. Det känns idag ganska långt borta att staten skulle vilja medverka till att skapa en försäkring. Låt oss inspireras av Dansk Metal som har slutit ett avtal som garanterar 14 dagars ”efteruddannelse” varje år.

RUTigt och ROTigt


DN med flera media (di, SVT, SvD) rapporterar att utbetalda belopp för ROT och RUT slår rekord under 2010. 762.000 personer har utnyttjat ROT-avdrag till ett värde av omkring 11,5 miljarder kronor. 293.000 personer har utnyttjat RUT-avdrag till ett värde av ca 1,2 miljarder kronor. Som artikeln skriver …

Föga förvånande återfinns flest skatterabattutbetalningar i Stockholms län. Snittutbetalningen är högre än för riket som helhet.

ROT-avdrag har traditionellt utnyttjats som en åtgärd under lågkonjunktur för att hålla uppe produktionen. Den borgerliga regeringen har ju gjort detta till en stadigvarande åtgärd. RUT infördes som en åtgärd för att hjälpa människor med det, så kallade, livspusslet och för att göra svart arbete vitt.

Bägge dessa skatterabatter har ju blivit en åtgärd som framför allt de med högre inkomster har kunnat utnyttja. Det är dessutom ifrågasatt huruvida man har minskat det svarta arbetet särskilt mycket. Svart och vitt arbete verkar leva i symbios med varandra.

Hyresgäster, människor med lägre inkomster är de som finansierar dessa skatterabatter för de välbärgade.

Andra som skrivit: Alltid rött alltid rätt, Ung och aktiv, Michael Nu

Nytt från Industribloggare: Kaj Raving, Lisa Klaminder, Leines Blogg, Camilla Wedin

Morgonens antiklimax


Så här på juldagens morgon roade jag mig med att kolla igenom nyhetshändelserna. En rubrik fångade mig ”Majoritet vill att kungen ska avgå”. Ahh … detta gjorde att livsandarna kom rusande tillbaka – livet kändes genast bättre att leva. Allting omkring mig skimrade i rosarött ända ända tills jag började läsa den kortfattade artikeln i SvD (men kommen från TT).

Det visar sig att det är en majoritet av tillfrågade som önskar att knugen skall avgå till förmån för kronprinsessan. Jag har sett att liknande undersökningar har producerats förut.

Denna fråga synes mig som trams, en nonsensfråga utan någon som helst betydelse. Jag tror inte att det finns något särskilt folkligt tryck för denna fråga. Jag vet inte vad som ligger bakom detta. Är det ett försök att ta bort fokus från den viktiga frågan huruvida vi ska ha monarki eller icke i vårt i övrigt demokratiska land?

Oavsett vilket – jag föll snabbt tillbaka till den vanliga grottekvarnen igen. Nåväl – ett nyårslöfte kan ju vara att faktiskt under nästa år bidra till att bilda en lokal/regional sektion av Republikanska föreningen?

Länkar: Aftonbladet

Andra som skrivit: Röda Berget, Olas tankar

Vår landsfader vill väl


DN publicerar idag en intervju med statsminister Fredrik Reinfeldt. I intervjun berättar Fredrik att han vill minska deltidsarbetet bland kvinnor eftersom:

– En väldigt stor del av de kvinnor som arbetar jobbar deltid. Det återspeglar ett samhälle där kvinnor tar ett stort ansvar för oavlönat arbete i hemmet och balanserar det med att gå ned i arbetstid. Men det är många gånger inte bra för kvinnorna. Det kan leda till sämre pensionsutveckling och sämre möjligheter att stå på egna ben med en egen ekonomi. Det är en frihetsinskränkning.

Det där stämmer ju alldeles väl. Det är otvetydigt att kvinnor i högre grad än män arbetar deltider, har ”timanställningar” och korta påhugg. Som statsminister och partiledare har han förstås stort inflytande över svensk politik. Han kan därför göra skillnad.

Samtidigt kan man ju undra över hur ny denna insikt är. Detta har inte precis varit någon nyhet för någon hyfsat insatt medborgare i Sverige. Vad har gjorts under den tid som de borgerliga partierna haft regeringsmakten?

Som ett sätt att stimulera och ställa krav på arbetsgivare att i högre grad erbjuda heltidstjänster begränsades rätten till ”fyllnadsstämpling till högst 75 dagar. Då detta framför allt har drabbat kvinnor (inom LO-yrken) vore det intressant att utvärdera hur man lyckats. Under föregående mandatperiod infördes ett vårdnadsbidrag. Det utnyttjas framför allt av kvinnor. I en intervju i SvD säker Mats Odell (KD) att

Det frustrerande i frågan om vårdnadsbidraget är att det inte bara är medlet utan själva målet som inte accepteras. Det blir blankt nej till allting som kan leda till att småbarnsföräldrar arbetar mindre och ägnar mer tid åt barnen. Jag är mycket positiv till att vi gör det mer lönsamt och attraktivt att arbeta, men barnperspektivet måste gå före arbetslinjen som här har gått för långt.

Linnea Björnstam, utredare på Handels säger i en debattartikel på Dagens Arena att:

Istället för åtgärder som förändrar en strukturellt ojämställd arbetsmarknad och som stärker kvinnors ekonomiska självständighet förs en politik i rakt motsatt riktning.

Linnea menar vidare att löner och villkor avspeglar att män förväntas vara på arbetsplatsen, kvinnor förväntas vara borta under längre perioder. LO har i en nyligen utgiven lönerapport visat att kvinnor fortfarande har ett lägre löneläge (i genomsnitt) än män.

Det ska onekligen bli intressant att se om Fredrik kommer att lyckas i sin strävan.

Andra som skrivit: Kent Persson, Den hälsosamme ekonomisten, Peter Andersson, Gunilla Svantorp, Röda Malmö

Industribloggare: Kaj Raving, Marios Blogg

Luras till slavjobb


Flera tidningar rapporterar (LO-tidningen, SVT, SvD) idag att gästarbetare luras till Sverige. De tvingas till arbeta under slavliknande villkor av kriminella nätverk.

Det vanligaste upplägget är att ett bemanningsföretag annonserar efter arbetskraft och utlovar mat och husrum i Sverige. Här hyrs arbetarna sedan ut till andra bolag. Lönen är låg och det förekommer också att arbetarna inte får betalt alls.

Migrationsverket har tillsatt en samordnare för frågor kring människohandel. Enligt en undersökning av Migrationsverket i våras hade personalen i 250 fall kommit i kontakt med misstänkt människohandel.

Det är uppenbart att det behövs en starkare lagreglering av denna fråga. Det duger inte att regeringen bollar över ansvaret till de fackliga organisationerna.

Andra som skrivit: Johan Westerholm, Alltid rött alltid rätt

Industribloggare: Sebastian de Souza, Leines Blogg, Kaj Raving

Vårt samhälle och solidariteten, del 2


Tillväxt och jobb

I detta kapitel konstateras att tillväxt är en viktig förutsättning för möjligheterna till ökad jämlikhet. Att skapa en effektiv politik för tillväxt och jobb sker genom en aktiv näringspolitik, forskningspolitik och utbildningspolitik. Industrin har fortfarande en väldigt stor betydelse för Sverige. Det viktiga är inte hur många nya företag som skapas. Det är viktigare vilket värde som skapas. Självklart ska människor stimuleras till att starta företag och att utveckla nya affärsmetoder.

Skriften för ett resonemang om hållbar tillväxt i klimat- och miljöhänseende. IF Metall menar att industrin kan bidra på många sätt till att förbättra miljön. IF Metall kan bidra till klimatomställningen genom att i det fackliga arbetet verka för utveckling av produkter och tillverkningsmetoder som har bättre miljöegenskaper. Fordonsindutrin skulle kunna göra insatser härvidlag. Volvo och Scania är världsföretag inom tillverkning av tunga fordon. En insats som staten skulle kunna ha gjort under lågkonjunkturen vore en satsning på långsiktig forskning och utveckling av mer miljöanpassade motorer. Skriften diskuterar den ekonomiska politiken och verkningarna av finanskrisen. Det behövs bättre regleringar av finansmarknaden. Det ska ske på ett sådant sätt att regleringarna inte dämpar tillgången på kapital allt för mycket.

IF Metall formulerar tankar till en ”röd” arbetslinje i motsats till den blå. Den röda arbetslinjen handlar om att ta till vara varje människas vilja och förmåga, att rusta dem för de jobb som finns att få till en avtalsenlig lön. Det krävs en kontinuerlig utveckling av kunskaper men också subventionerad sysselsättning för vissa grupper. Detta har varit en paradgren för arbetarrörelsen.

Trygghet och omställning

IF Metall vill ha en generell välfärdsmodell som bygger på solidaritet mellan människor och som främjar en god tillväxt. Jag hävdar att Sverige har blivit rikare och varit ett bra land att leva i tack vare den politik som våra företrädare valde att driva. Det betyder inte att allt måste vara som förut. Självklart måste vi vara beredda att göra omprioriteringar och förändra systemen. Vi lever i en föränderlig värld (det har inte förändrats) och med den välfärdsmodell som vi haft har vi klarat de stora förändringar som skett på arbetsmarknaden. Vi står inför stora utmaningar när det gäller vårt välfärdssystem. Det handlar om en allt åldrande befolkning (samtidigt friskare), medicinsk och teknisk utveckling inom hälso- och sjukvård etc. Detta gör att utrymmet för stora skattesänkningar är begränsat (om vi inte i grunden skall förändra välfärdens finansiering). Samtidigt är utrymmet för skattehöjningar även det begränsat, framför allt när det gäller rörliga skattebaser. IF Metall förordar likformighet i skatteuttaget på breda skattebaser. Detta var ju också grundläggande för den stora skattereformen 1990-91.

Skriften argumentar för den klassiska svenska modellen (aktiv arbetsmarknadspolitik, hög facklig organisationsgrad och kollektivavtalstäckning, generös arbetslöshetsförsäkring och ingen statlig inblandning i lönepolitiken). Den solidariska lönepolitiken har varit en metod för att stödja omvandlingstrycket och samtidigt skapa lönerättvisa. Företag ska bära sina kostnader. Företag som inte klarar att bära lönekostnad slås ut samtidigt som växande företag inom nya branscher har en lägre lönenivå. Lönepolitiken innebär ett omvandlingstryck i så motto att företagen alltid måste sträva efter högre produktivitet. Detta tillsammans med en aktiv arbetsmarknadspolitik gör att det hela håller samman.

Kopplingen mellan fackföreningar och arbetslöshetsförsäkring är lång. Det har varit ett egenintresse att bygga upp en sådan försäkring. Både för att tillförsäkra ofrivilligt arbetslösa en rimlig försörjningsnivå och därmed samtidigt undvika en press på de lägsta lönerna för de som arbetar. Däremot har det aldrig varit meningen att försäkringen ska kunna vara livsvarig eller kravlös. Men försäkringen ska vara en omställningsförsäkring som ger ekonomisk trygghet under den ofrivilliga arbetslösheten, som ger rimliga möjligheter att söka arbete där den kompetens som man har tas till vara samt att man ska kunna erhålla avtalsenlig lön. IF Metall har valt att göra medlemskapet i a-kassan obligatoriskt för de som är medlemmar i förbundet. Den kopplingen har de flesta LO-förbunden valt bort. Idag har IF Metall a-kassehandläggare på samtliga avdelningar inom förbundet. Detta har visat sig vara en styrka under lågkonjunkturen då många medlemmar blivit arbetslösa. Trots hög arbetsbörda har man klarat servicen bland de bästa av samtliga a-kassor. Jag delar förbundets syn vad gäller arbetslöshetsförsäkringen.

Skriften avslutas med ett resonemang kring sjukförsäkringen. IF Metall delar inte den borgerliga regeringens syn på dagens försäkring. Fokus måste flyttas till människors rätt till hjälp och stöd för omställning snarare än om den sjuke nåt ett visst datum. Det behövs mer satsningar på verkliga rehabiliterande insatser. Skriften föreslår att parterna på arbetsmarknaden med statlig hjälp skulle kunna sluta ett heltäckande omställnings- och rehabiliteringsavtal för aktiva insatser.

Det jag saknar i skriften är ett resonemang kring finansieringen av socialförsäkringarna. De finansieras ju huvudsakligen genom sociala avgifter som arbetsgivarna betalar in. Flera regeringar har ju till och från sänkt dessa premier, infört rabatter för att anställa ungdomar eller andra grupper etc. Det finns ju en risk att detta finansieringssystem undermineras. Det finns ju även förslag om att delar av försäkringssystem (t.ex. sjukförsäkringen) helt ska övertas av parterna på arbetsmarknaden. Vad kan detta få för konsekvenser för finansiering och villkor, ska det vara högre premier i branscher med högre risk? Här borde man komplettera med ett resonemang om vår ståndpunkt. Jag tycker i huvudsak att den finansieringsmodellen är bra. Den är solidarisk och har en låg administrativ kostnad och alla branscher deltar i att finansiera samhällets kostnader för sjukdom, arbetslöshet, pension etc.

Vårt samhälle och solidariteten


I juni 2011 genomför IF Metall sin kongress. Förbundet har tänkt sig att genomföra kongressen på ett annorlunda sätt än tidigare. Man vill försöka att få så många förbundsmedlemmar som möjligt att engagera sig i de frågor som kongressen kommer att behandla. Fyra skrifter med lika många studiehandledningar har tagits fram. Skrifterna finns att ladda ned på förbundets hemsida. Jag kommer att i två inlägg reflektera kring samhälle och solidaritet.

Skriften börjar med att reflektera kring IF Metalls värderingar. Där konstateras, bland annat, att det skett värderingsförändringar som kan komma att påverka IF Metall. En sådan sak är att om man är missnöjd med företrädare eller med organisationen leder detta inte automatiskt till att man börjar verka för förändring. Det blir vanligare att man väljer bort organisationen. För en facklig organisation är ju detta en reell utmaning. Det är medlemmarna som väljer sina företrädare i klubbar och avdelningar. Om då medlemmar väljer att avstå från engagemang eller att lämna föreningen riskerar organisationen att stelna i sina former, ingen förnyelse kan ske. IF Metall måste fundera över fler sätt för medlemmar att manifestera sina åsikter och eventuellt missnöje. Val och röstförfaranden ska kanske som regel/norm ske genom allmänna medlemsomröstningar. Det kan vara ett sätt att få fler att engagera sig.

Omvärldsberoendet

Sverige och dess industri påverkas starkt av vad som sker i omvärlden. Detta visar, om inte annat, finanskrisen. Svensk industri har alltid levt under en pågående strukturomvandling. Industrier försvinner, nya kommer till. Den tekniska utvecklingen medför att industriarbetet hela tiden förändras. Samtidigt har svensk fackföreningsrörelse varit positiv till den tekniska utvecklingen. Vi har tidigare haft en förståelse för och insikt om detta från statsmakterna. Fackföreningar har positivt tagit emot strukturomvandling. I utbyte har vi haft en aktiv arbetsmarknadspolitik där arbetslösa kan utbildas för arbete i en framväxande bransch. Detta tillsammans med en bra arbetslöshetsförsäkring har gjort det lättare för människor att byta bransch. Trygga människor har lättare att acceptera förändringar. Det är förmodligen därför som svenska arbetare inte ockuperar fabriker som ska läggas ned och håller företagsledare som gisslan. Det bidrar till att minska motsättningar i samhället. Den solidariska lönepolitiken har främjat denna utveckling. Dagens regeringspolitik bryter med denna inriktning. Regeringens politik syftar snarare till att skapa fler låglönejobb för att därmed skapa jobbtillväxt.

Jag håller med om att IF Metall ska bejaka strukturomvandling om den sker på ett socialt acceptabelt sätt för medlemmarna. Men då krävs det att vi har politiker med oss. Därför blir det viktigt vilka politiker och vilken ideologisk syn som styr de beslutande organen. Det har betydelse att samverka med politiska företrädare. Det har betydelse att verka för att människor från industrin stimuleras att verka politiskt. IF Metall ska självklart knyta kontakter och allianser på en övergripande överstatlig nivå. Det går därför inte att undvika att bry oss om EU.

Visst behöver Sverige tillväxt


Katrine Kielos har ett bra inlägg i dagens Aftonbladet.

Svensk politik har urartat till att bli en tävlan om vem som kan sänka kostnaderna för medelklassen. Det ska finnas rut- och rotavdrag, sänkt moms i restaurangsektorn etc.

Katrine säger

50.000 industrijobb har försvunnit i Sverige. Socialdemokraterna lovade i valet att halvera restaurangmomsen: för 5,6 miljarder kronor ville man ge stöd till en näring som inte behöver sådant stöd för att växa – samtidigt som det finns företag som ropar efter långsiktigt kapital. Att socialdemokratin ­behöver en förnyad diskussion om ­tillväxt är uppenbart och det är inte ­”högervridning”.

Den borgerliga regeringen stod på åskådarplats under lågkonjunkturen när den slog som hårdast mot svensk industri. Det kom inga initiativ till långsiktiga forskningsprogram, inga förslag om kompetensutveckling av de personer som ramlade ut i arbetslöshet.

Visst behövs tillväxt, visst behövs långsiktighet inom politiken. Visst behövs tillväxt. Frågan handlar mer om hur vi skapar tillväxt på ett sådant sätt som både främjar framväxt av arbetstillfällen och som främjar en bättre värld. Allt det som åter kan bli en paradgren för socialdemokraterna!

Observera att detta inlägg inte har betalts av Svenskt Näringsliv.

Andra som skrivit: Peter Andersson

Vår organisation och starkt medlemskap, del 2


Utbildning – ett verktyg

IF Metall har alltid satsat mycken möda på att utbilda medlemmar och förtroendevalda. Detta har varit viktigt för den fackliga styrkan och det är ett överlevnadskrav att fortsätta med detta. Däremot behöver vi inse att vi måste samarbeta mer med våra kamrater inom LO. Framför allt när det gäller den grundläggande medlemsutbildningen. Utbildning stärker individen och ökar förståelsen för våra fackliga värderingar. Det är viktigt att utbildningar kan genomföras så nära som möjligt och på de villkor som passar individerna. Genom lyhördhet och kreativitet borde vi kunna klara denna uppgift.

Påverkan

Metall (idag IF Metall) har traditionellt varit mycket starkt aktiva inom socialdemokraterna. Vi har ibland haft ett större inflytande än vad vår medlemskår motiverat. Det har helt enkelt funnits starka och välutbildade personer. Nu ser verkligheten annorlunda ut. Vi har kanske inte riktigt hunnit med i denna förändring. Det är inte lika naturligt för medlemmarna idag att (S) är vårt parti. Frågan är hur vi ska förhålla oss till det. Vi kan låtsas om ingenting eller börja arbeta på en långsiktig förändring genom skolning.

Jag anser att vi behöver se över hur samverkan med socialdemokraterna ska se ut i framtiden – för den tycker jag vi ska behålla. Men samhället har förändrats. Fortfarande är LO-grupperna viktiga att vinna som sympatisörer och som väljare i allmänna val. Men tjänstemannagrupperna växer i betydelse. Det syns tydligt att (S) strävar efter att nå dessa grupper. Exakt vilka konsekvenser det får för samhörigheten mellan LO och (S) är inte jag person att förutse. Det är möjligt att vi ska göra ungefär som Transport. Att i stället för riktade bidrag satsa mer egna medel på att stimulera våra medlemmar att engagera sig i samhällsfrågor och stimulera till medlemskap för att den vägen uppnå förståelse för våra frågor och ståndpunkter. Jag tycker dock inte att vi ska klippa bandet med (S). Vi har ett ansvar att tillsammans med de aktiva inom partiet verka för framtida valsegrar. Men det behövs en ordentlig diskussion kring hur formerna för denna samverkan ska se ut.

Oavsett ovan behövs det ett riktat opinionsarbete för att öka förståelsen för industrins och den konkurrensutsatta sektorns villkor. Det är en skandal att den föregående borgerliga regeringen inte straffades av väljarna när de stod och tittade på när svensk industri slogs för sin överlevnad i lågkonjukturen. Det är uppenbart att människor inte har förstått hur viktig den svenska industrin fortfarande är för samhällsekonomin.

Vår organisation och starkt medlemskap


I juni 2011 genomför IF Metall sin kongress. Förbundet har tänkt sig att genomföra kongressen på ett annorlunda sätt än tidigare. Man vill försöka att få så många förbundsmedlemmar som möjligt att engagera sig i de frågor som kongressen kommer att behandla. Fyra skrifter med lika många studiehandledningar har tagits fram. Skrifterna finns att ladda ned på förbundets hemsida. Jag kommer att i två inlägg reflektera kring medlemskapet och vår organisation.

Facklig styrka

IF Metall, med dess föregångare Metall och Industrifacket, har haft sin organisatoriska styrka genom att ha aktiva och starka arbetsplatsklubbar. Här har förtroendevalda skolats till kunniga förhandlare och företrädare för sina medlemmar. Här har huvuddelen av förbundets medlemmar haft sina vanligaste kontakter med ”facket”. Genom detta har det alltid funnits lokala och självständiga fackliga företrädare. Det har också inneburit att ”Metall” traditionellt har varit aktiva i den lokala politiken. Detta är inte lika naturligt idag. Det har blivit allt svårare att finna fackliga företrädare till det lokala fackliga arbetet. Det finns stora arbetsplatser där det idag saknas klubb. Detta är förstås en oroväckande utveckling.

Som framgår av skriften är den fackliga organisationsgraden högre på arbetsplatser med klubb. Det måste därför vara av vikt att stödja de arbetsplatsklubbar som finns idag och sträva efter att fler bildas. IF Metall Mälardalen kommer att genomföra en studiesatsning. Samtliga klubbstyrelser ska genomgå en utbildning i syfte att stärka klubbarnas arbete och för att få en större känsla av samhörighet inom förbundet. Det är genom att stärka klubbarna och att stödja dem i deras arbete som vi långsiktigt kan öka organisationsgraden. Det syns tydligt att där vi har aktiva klubbar med nära kontakt med sina medlemmar har vi minst problem med att rekrytera och behålla medlemmar. De förtroendevalda ska därför vara synliga i vardagen på arbetsplatserna.

Avdelningens roll är ju att stödja klubbarna och att vara synlig på de arbetsplatser som saknar klubb. Ju starkare och självständigare klubbar vi har desto mer tid finns till att stödja medlemmar och förtroendevalda på övriga arbetsplatser. En utmaning här är ju förstås den förändring som kommer att ske av avdelningsstrukturen. Vi kommer att få fler geografiskt stora avdelningar. Det gäller att kombinera denna utveckling med att bibehålla en reell känsla av närhet. Det får inte vara svårt att få kontakt med en facklig företrädare. Modern informationsteknik kan både öppna upp oss mot medlemmarna – men även bygga murar. Ja, visst kan man som ombudsman arbeta från var som helst där det finns trådlöst nätverk eller mobiltelefontäckning. Men det kan även innebära att vi gör oss allt mer otillgängliga för mänsklig kontakt. Därför är det viktigt att fundera över hur tekniken ska användas.

Fackföreningen är en kamporganisation som ska kämpa för sina medlemmars fackliga intresse. Då krävs aktivitet och att man fokuserar på de frågor som medlemmarna anser vara viktiga. Medlemmar är beredda att betala sin avgift om de ser att organisationen uppnår resultat i förhållande  till arbetsgivaren. IF Metalls affärsidé är att vara en organisation som ska teckna avtal. Det är inte en framgångsväg att locka medlemmar med enbart tjusiga försäkringar eller liknande förmåner. Det kan bara vara ett tillskott.

%d bloggare gillar detta: