Kulturpolitik och -arbete


I juni 2011 genomför IF Metall sin kongress. Förbundet har tänkt sig att genomföra kongressen på ett annorlunda sätt än tidigare. Man vill försöka att få så många förbundsmedlemmar som möjligt att engagera sig i de frågor som kongressen kommer att behandla. Fyra skrifter med lika många studiehandledningar har tagits fram. Skrifterna finns att ladda ned på förbundets hemsida. Jag kommer att i ett inlägg reflektera kring häftet ”Vår kulturpolitiska syn och arbete”.

Facklig styrka nås genom att många människor kan samlas för ett gemensamt mål och syfte samt att därigenom förmås att gå i en gemensam riktning. Det behövs kunskap och en förmåga att locka med sig andra. De fackliga pionjärerna var mycket medvetna om detta. De startade studiecirklar för att bilda sig, de bildade egna bibliotek för att samla den litteratur som behövdes för att bilda sig själva och sina kamrater. De bildade en massa mötesplatser när de förvägrades tillgång till de som fanns. Det fanns många människor som på ideell basis arbetade för att sprida kunskap och kultur till sin omgivning och arbetskamrater. Det är lätt att idag bli något nostalgisk över denna gångna tid. Idag finns allt det där som man då kämpade för, men våra medlemmar väljer i allt för hög grad bort sådant.

Jag delar synen att det är lättare att ta del av läsande om man kan finna den i anslutning till sin arbetsplats. Därför är det viktigt att stimulera klubbar att skapa arbetsplatsbibliotek. Liksom LO har ett stimulansbidrag när klubbar utser försäkringsrådgivare borde kanske förbundet (eller tillsammans med LO) utge ett sådant när bibliotek bildas. ”Läs för mig, pappa” är en bra verksamhet som genomförs allt för sällan. Hur kan förbundet, tillsammans med LO och ABF, få fart på denna verksamhet? Vi ska ägna oss åt att dokumentera vår egen historia men även fundera över hur vi dokumenterar vår verklighet idag (framtidens historia). Arbetsplatser förändras med en allt ökande fart. Samtidigt har vi medlemmar som med egna digitalkameror skulle kunna ägna sig åt detta.

Facklig kulturverksamhet tenderar att ibland vara en sådan konstig fågel som vi har svårt att stoppa in i verksamhetsplaner och budgetar. Det blir något som någon annan ska utföra på sidan om sina huvudsakliga arbetsuppgifter. Finns inga motiverade personer blir verksamheten låg eller obefintlig. Jag tror att avdelningarnas studieorganisatörer är en nyckelgrupp att nå för att skapa större medvetenhet och på sikt ökad verksamhet. Vi måste hitta former för att själva inom arbetarrörelsen skapa utrymme får vår kulturella och bildningsverksamhet. Vi får inte bli beroende av allmänna medel – de kan försvinna. Det borde vara en lärdom av historien. En verksamhet som vi själva finansierar och styr över borde också överleva på längre sikt. Vi ska självklart bedriva opinon och påverkan mot politiker och myndigheter/organisationer aktiva inom kulturpolitik men aldrig göra oss beroende av deras bidrag. Lätt att säga men svårare att leva efter.

Skriften är i övrigt en bra genomgång över sådant som vi kan jobba med. Det svåra handlar mer om hur vi implementerar allt det som vi vill ska utföras. Den är på det sättet ett bra material att tillsammans med andra diskutera dessa frågor.

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 28 december, 2010, i Fackliga frågor. Bokmärk permalänken. 1 kommentar.

%d bloggare gillar detta: