Våra arbetsplatser … , del 2


Hållbart arbete och insatserna för …

Som ombudsman möter jag hela tiden medlemmar som arbetar (eller har arbetat) på arbetsplatser som producerar många arbetsskador. Det är samtidigt arbetsplatser som inte tillhör de mest framstående i att förebygga skador. Det är ofta arbetsplatser med lågt löneläge och som är utsatta för låglönekonkurrens. Det innebär att man hamnar i en ond cirkel. Arbetsgivarna ser inte med dagens korta framförhållande att det finns ekonomi i att satsa på åtgärder som, eventuellt, på lång sikt kan minska sjukfrånvaro. I dessa fall kan man säga att företagen inte tar samhällskostnaden för sjukfrånvaron. Självklart är det så att det långsiktigt måste vara bättre för både arbetsgivare och samhälle att de anställda kan hålla ett helt arbetsliv. Arbetsgivarnas incitament för att åstadkomma detta är för litet. Å andra sidan skulle dessa företag få bära sina samhällskostnader skulle de förmodligen slås ut av konkurrensen. Trots allt finns det ingen annan väg att gå. Det är därför det behövs statliga insatser för att driva utvecklingen framåt. Det handlar om forskning och myndighetsinsatser, om förhållandet mellan fristående företagshälsovård och arbetsgivare.

Lönebildning

Skriften resonerar kring villkoren för lönebildningen. IF Metalls syn är att den konkurrensutsatta sektorn ska sätta nivån för samtliga branscher. Utmaningen är att förankra denna syn bland samtliga fackliga organisationer och arbetsgivare. Jag har ingen annan syn i denna fråga. Däremot har ju den fackliga världen förändrats. Det är uppenbart att på arbetsgivarsidan att tjänstesektorn strävar efter större svängrum. Det finns även spänningar inom LO där vi inte alltid varit överens om hur kvinnodominerade sektorer ska kunna löneuppvärderas. Det krävs att vi kan förklara vår ståndpunkt trots att antalet anställda inom vår sektor i arbetslivet minskar. Industriavtalet har varit bra för Sverige och för medlemmarna. Men det gäller att finna en balans mellan ordnade förhandlingsformer och fackföreningens syfte att verka för medlemmarnas fackliga intressen.

Utbildningen och vägen till industrijobb

Jag har väldigt litet att invända emot de resonemang som förs i detta kapitel. Det är självklart att IF Metall ska vara pådrivande och aktiv när det gäller utbildningspolitiken. Teknikcollege är ett utmärkt exempel på hur arbetsmarknadens parter tar ansvar för att uppgradera gymnasieutbildningar som leder till arbete inom industrin. Framtidens industrijobb kommer att kräva högre kompetens av de anställda. Kommunerna kommer inte att fullt ut kunna fylla studiesalarna med den senaste tekniska utrustningen. Det är därför helt nödvändigt att näringslivet ordnar APU-plater. Det som skulle behövas är att förbundet påverkar skolan att bibringa eleverna kunskap om ett mer delaktigt arbetsliv. Elever som lär sig att ta plats på arbetsplatserna kan vara en motor på lång sikt att skapa hållbara arbeten.

Annonser

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 27 december, 2010, i Fackliga frågor. Bokmärk permalänken. Kommentarer inaktiverade för Våra arbetsplatser … , del 2.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: