Vårt samhälle och solidariteten, del 2


Tillväxt och jobb

I detta kapitel konstateras att tillväxt är en viktig förutsättning för möjligheterna till ökad jämlikhet. Att skapa en effektiv politik för tillväxt och jobb sker genom en aktiv näringspolitik, forskningspolitik och utbildningspolitik. Industrin har fortfarande en väldigt stor betydelse för Sverige. Det viktiga är inte hur många nya företag som skapas. Det är viktigare vilket värde som skapas. Självklart ska människor stimuleras till att starta företag och att utveckla nya affärsmetoder.

Skriften för ett resonemang om hållbar tillväxt i klimat- och miljöhänseende. IF Metall menar att industrin kan bidra på många sätt till att förbättra miljön. IF Metall kan bidra till klimatomställningen genom att i det fackliga arbetet verka för utveckling av produkter och tillverkningsmetoder som har bättre miljöegenskaper. Fordonsindutrin skulle kunna göra insatser härvidlag. Volvo och Scania är världsföretag inom tillverkning av tunga fordon. En insats som staten skulle kunna ha gjort under lågkonjunkturen vore en satsning på långsiktig forskning och utveckling av mer miljöanpassade motorer. Skriften diskuterar den ekonomiska politiken och verkningarna av finanskrisen. Det behövs bättre regleringar av finansmarknaden. Det ska ske på ett sådant sätt att regleringarna inte dämpar tillgången på kapital allt för mycket.

IF Metall formulerar tankar till en ”röd” arbetslinje i motsats till den blå. Den röda arbetslinjen handlar om att ta till vara varje människas vilja och förmåga, att rusta dem för de jobb som finns att få till en avtalsenlig lön. Det krävs en kontinuerlig utveckling av kunskaper men också subventionerad sysselsättning för vissa grupper. Detta har varit en paradgren för arbetarrörelsen.

Trygghet och omställning

IF Metall vill ha en generell välfärdsmodell som bygger på solidaritet mellan människor och som främjar en god tillväxt. Jag hävdar att Sverige har blivit rikare och varit ett bra land att leva i tack vare den politik som våra företrädare valde att driva. Det betyder inte att allt måste vara som förut. Självklart måste vi vara beredda att göra omprioriteringar och förändra systemen. Vi lever i en föränderlig värld (det har inte förändrats) och med den välfärdsmodell som vi haft har vi klarat de stora förändringar som skett på arbetsmarknaden. Vi står inför stora utmaningar när det gäller vårt välfärdssystem. Det handlar om en allt åldrande befolkning (samtidigt friskare), medicinsk och teknisk utveckling inom hälso- och sjukvård etc. Detta gör att utrymmet för stora skattesänkningar är begränsat (om vi inte i grunden skall förändra välfärdens finansiering). Samtidigt är utrymmet för skattehöjningar även det begränsat, framför allt när det gäller rörliga skattebaser. IF Metall förordar likformighet i skatteuttaget på breda skattebaser. Detta var ju också grundläggande för den stora skattereformen 1990-91.

Skriften argumentar för den klassiska svenska modellen (aktiv arbetsmarknadspolitik, hög facklig organisationsgrad och kollektivavtalstäckning, generös arbetslöshetsförsäkring och ingen statlig inblandning i lönepolitiken). Den solidariska lönepolitiken har varit en metod för att stödja omvandlingstrycket och samtidigt skapa lönerättvisa. Företag ska bära sina kostnader. Företag som inte klarar att bära lönekostnad slås ut samtidigt som växande företag inom nya branscher har en lägre lönenivå. Lönepolitiken innebär ett omvandlingstryck i så motto att företagen alltid måste sträva efter högre produktivitet. Detta tillsammans med en aktiv arbetsmarknadspolitik gör att det hela håller samman.

Kopplingen mellan fackföreningar och arbetslöshetsförsäkring är lång. Det har varit ett egenintresse att bygga upp en sådan försäkring. Både för att tillförsäkra ofrivilligt arbetslösa en rimlig försörjningsnivå och därmed samtidigt undvika en press på de lägsta lönerna för de som arbetar. Däremot har det aldrig varit meningen att försäkringen ska kunna vara livsvarig eller kravlös. Men försäkringen ska vara en omställningsförsäkring som ger ekonomisk trygghet under den ofrivilliga arbetslösheten, som ger rimliga möjligheter att söka arbete där den kompetens som man har tas till vara samt att man ska kunna erhålla avtalsenlig lön. IF Metall har valt att göra medlemskapet i a-kassan obligatoriskt för de som är medlemmar i förbundet. Den kopplingen har de flesta LO-förbunden valt bort. Idag har IF Metall a-kassehandläggare på samtliga avdelningar inom förbundet. Detta har visat sig vara en styrka under lågkonjunkturen då många medlemmar blivit arbetslösa. Trots hög arbetsbörda har man klarat servicen bland de bästa av samtliga a-kassor. Jag delar förbundets syn vad gäller arbetslöshetsförsäkringen.

Skriften avslutas med ett resonemang kring sjukförsäkringen. IF Metall delar inte den borgerliga regeringens syn på dagens försäkring. Fokus måste flyttas till människors rätt till hjälp och stöd för omställning snarare än om den sjuke nåt ett visst datum. Det behövs mer satsningar på verkliga rehabiliterande insatser. Skriften föreslår att parterna på arbetsmarknaden med statlig hjälp skulle kunna sluta ett heltäckande omställnings- och rehabiliteringsavtal för aktiva insatser.

Det jag saknar i skriften är ett resonemang kring finansieringen av socialförsäkringarna. De finansieras ju huvudsakligen genom sociala avgifter som arbetsgivarna betalar in. Flera regeringar har ju till och från sänkt dessa premier, infört rabatter för att anställa ungdomar eller andra grupper etc. Det finns ju en risk att detta finansieringssystem undermineras. Det finns ju även förslag om att delar av försäkringssystem (t.ex. sjukförsäkringen) helt ska övertas av parterna på arbetsmarknaden. Vad kan detta få för konsekvenser för finansiering och villkor, ska det vara högre premier i branscher med högre risk? Här borde man komplettera med ett resonemang om vår ståndpunkt. Jag tycker i huvudsak att den finansieringsmodellen är bra. Den är solidarisk och har en låg administrativ kostnad och alla branscher deltar i att finansiera samhällets kostnader för sjukdom, arbetslöshet, pension etc.

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 22 december, 2010, i Fackliga frågor. Bokmärk permalänken. Kommentarer inaktiverade för Vårt samhälle och solidariteten, del 2.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: