Månadsarkiv: juli 2010

RUT – en förlustaffär


Dagens Arena rapporterar att RUT kostar mer för samhället än vad man får in i ökade skattemedel eller genom minskad arbetslöshet. Uppgiften har man hämtat i DN:s pappersupplaga.

Så då är detta bidrag endast en gåva till, framför allt, välbärgad medelklass och andra som förmodligen skulle ha råda att betala detta ändå. Men vem är överraskad?

Vatikanens Golgatavandring


Svenska Dagbladet rapporterar att Vatikanen avser att skärpa sina rutiner för att motverka pedofili och liknande sexuella övergrepp. Det är bra! Problemet är bara det att genom detta likställer man pedofili med att prästviga kvinnor.

Vatikanen har en lång Golgatavandring innan man kommer i fas med dagens värderingar.

Jämlikhetsanden


… är en tung liten bok skriven av de engelska forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett. I boken har de sammanställt forskningsresultat från många olika håll och med olika inriktning. Det som varit ledstjärnan är att granska om ekonomisk ojämlikhet påverkar hur samhällen mår. De har tagit forskningsresultat från officiella källor (nationella, FN etc) och ställt samman dem.

De visar i boken att mer jämlika länder har lägre andelar av befolkningen i fängelse, färre personer med psykisk sjukdom, färre tonårsgraviditeter etc. De visar tydligt att det är viktigare att sträva efter att skapa mer jämlika samhällen. Det finns delstater i USA som idag satsar mer medel på fängelser än högre utbildning.

De säger också att det viktiga är målet i sig inte hur man tar sig dit. Det visas genom att de länder som värderas bäst (Japan och de nordiska länderna) har valt olika väg att skapa större jämlikhet. De nordiska länderna har en högre grad av sociala transfereringssystem (bidrag och skatter). Japan tillhör de länder med en låg andel transfereringssystem. De har en större jämlikhet i inkomster innan skatt.

Boken har verkligen gett kraft och styrka åt min egen uppfattning om hur samhällena borde se ut. I många länder ökar idag skillnaderna mellan de fattigaste och rikaste. Detta gäller även Sverige där vi sett en oroande utveckling från 90-talet och framåt. En bidragande orsak till detta är fackliga organisationers minskande inflytande.

Författarna har skapat en webbplats för att samla aktuell forskning och för att driva tesen att jämlikhet är bra.

Läs boken! Den ger kraft och styrka åt argument att alla har allt att vinna på att Sverige blir mer jämlikt.

Kvinnor missgynnas vid bedömning av arbetsskada


Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter uppmärksammar att kvinnor missgynnas när Försäkringskassan ska bedöma huruvida de besvär man har är en arbetsskada eller ej. Eftersom jag har en del sådana ärenden så har jag märkt att det är betydligt svårare att bevisa att kvinnor drabbats av arbetsskada.

Kvinnor drabbas oftare av besvär i axel/nacke och i ryggen. Kvinnors besvär kommer ofta av ensidigt belastande arbeten och monotona arbetsuppgifter. Det kan ta många år för besvären att utvecklas. Oftas betraktas dessa besvär som åldersrelaterade (degenerativa). I SvD-artikeln sägs att:

Försäkringskassan förklarar att bedömningen görs utifrån den vetenskap som finns, och den utgår från mansdominerade yrken.

– Men vi kan inte ändra reglerna själva och det missgynnar kvinnorna, säger Monica Svanholm, ansvarig för arbetsskadeförsäkringen vid Försäkringskassan.

Många av de yttranden som Försäkringskassans läkare grundar sig på är två skrifter som blev sammanställda av Arbetslivsinstitutet. Dessa skrifter var en sammanställning av forskningsläget kring arbetsrelaterade besvär. Skrifterna gavs ut i början av 00-talet och speglar nu minst tio år gammal forskning. Men eftersom regeringen beslutade att Arbetslivsinstitutet skulle läggas ned finns idag ingen instans som bemödar sig om att uppgradera forskningsläget.

Det är politiska beslut som avgjort att detta inte är en viktig fråga. Det är alldeles uppenbart att Sverige åter måste börja uppmärksamma detta. Sverige var tidigare ett föredöme och ledande när det gällde att forska kring arbetsrelaterade skador och besvär. Den sittande regeringen prioriterar inte detta vilket väl säger en del om den människosyn som präglar deras politik.

370 har fått arbete


Av 12.600 utförsäkrade från Sjukförsäkringen har 370 fått ett arbete. Socialförsäkringsminister Christina Husmark Persson tycker att det är ett bra resultat. Jag är böjd att hålla med henne. Det är väl inte att förvänta sig att denna grupp av personer hamnar högst upp på listan över anställningsbara människor när arbetsgivare genomför sin ”sållning” av arbetssökande.

I rättvisans namn ska väl nämnas att det är 1.800 personer som fått arbete – de flesta med stöd av lönebidrag eller liknande stöd. 60% av gruppen är kvar i olika typer av program hos Arbetsförmedlingen.

Jag delar dock Veronica Palms uppfattning att:

Vi ser att 40 procent är så pass illa däran att de inte ens kan delta i arbetsmarknadspoliktiska program på Arbetsförmedlingen utan kommer tillbaka till sjukförsäkringen efter en karenstid på tre månader då de är utförsäkrade.

Det behövs mer av individuell planering och samarbete mellan alla relevanta parter. Dagens stupstocksregler hjälper inte människor till rehabilitering. ”Rehab-kedjan” innehåller inget av det den antyder. Det är endast genom att hårdare satsa på rehabåtgärder för den sjuke som de långtidssjuka kan komma tillbaka till något arbete. Piskan hjälper inte!

Ökande resultatförväntningar inom industrin


SvD rapporterar att det är ett ”Uppskruvat läge i verkstaden”. Tydligen förväntar sig analytiker att resultaten inom den svenska verkstadsindustrin är på väg uppåt. Det är säkert sant. Från min horisont ser man att produktionen ökar och att orderläget är mer positivt. Eftersom industriföretagen har anpassat sin kostym till det rådande läget har kostnadsläget anpassats nedåt. Vissa anställningar sker dock. Men jag förväntar mig att företagen kommer att vara fortsatt återhållssamma med anställningar.

Så småningom kommer det förbättrade orderläget att komma de mindre företagen till godo. Detta kan dock komma att bli lika bekymmerssant som konjunkturnedgången. Det kostar att öka produktionen igen. Personer ska anställas och maskinell utrustning kompletteras. Problemet är bara att de små företagen allt för ofta får agera bank åt de stora företagen. De kan få vänta på betalning upp till omkring 100 dagar. Då gäller det att ha förstående banker eller att ha kvar så pass mycket kapital att man klarar sig tills nya pengar kommer in.

Ja, det är bra att den svenska verkstadsindustrins resultatutveckling går åt rätt håll. Problemet är bara att dessa goda resultat inte alltid återinvesteras i åtgärder som kommer företaget långsiktigt till godo. De svenska underleverantörerna pressas hårt ekonomiskt. De ska hela tiden sänka sina priser och de ska vänta på sina surt (förhoppningsvis) införtjänade pengar. Se där en fråga som Svenskt Näringsliv borde engagera sig i.

Himmler – en biografi


… är skriven av Peter Longerich, professor i modern tysk historia. Det är en ganska stor bok om en person som många känner till men kanske inte vet så mycket om.

Boken är ett försök att spegla personens utveckling samtidigt med det nazistiska Tysklands. Vi får följa Heinrich Himmler (född 1900) som skolpojke född i en borgerlig katolskt troende familj. Vi ser hans utveckling genom studier och som ett barn som präglas av det 1:a världskriget. Han växte upp under kriget men fick aldrig ”möjligheten” att tjänstgöra vid fronten. Han påbörjade officersutbildning men kom aldrig i strid.

Dessa erfarenheter och hans längtan efter ett liv som soldat ledde honom in i den bayerska nationalsocialismen. Han var en tid partiaktiv på lokal nivå och kom så småningom till particentralen där han efter hand fick ansvaret för det som skulle bli SS. Det var i början en organisation för att sköta säkerheten vid de tal som ledande företrädare för partiet höll. Denna position höll han och breddade allt eftersom tills han blev den mäktigaste befattningshavaren efter Hitler.

Han var starkt drivande i den allt ökande repressionen mot ”mindervärdigt” befolkningsmaterial och i massmördandet av den judiska befolkningen. Hans yttersta mål var att helt omdana Europa till ett Storgermanskt dominerat område.

Det är nyttig läsning för alla som är intresserade av den förfärliga period då en sådan högerextrem ideologi dominerade vår världsdel. Det är otäckt hur individer kan driva utvecklingen på ett sådant sätt att man nästan lyckades att utrota människor med en viss uppfattning (religiös eller annan misshaglig).

Läs boken!

Facket – ett marknadshinder


Nils-Eric Sandberg, fd ledarskribent, skriver i dagens DN en artikel om det elaka facket som hindrar ungdomar att få arbete. Han upprepar det borgerliga mantrat att ingångslönerna för ungdomar är alldeles för höga och att detta därmed hindrar unga från att få arbete. Nils-Eric vill låta marknadsekonomin få styra priset för arbete. Han vill genom en lagändring införa rätten att skriva individuella kontrakt. Han skriver upprepade gånger om ”fackets kollektivavtal”.

Nils-Eric gillar inte fackliga organisationer. Det framgår med all önskvärd tydlighet. Det ursäktar knappast att man beskriver sanningen så ytligt. Jag vill påpeka att det inte är facken som ensamma äger kollektivavtalen – dessa är en överenskommelse mellan fackliga organisationer och arbetsgivarnas företrädare (ibland enskilda företag). Avtalen är en kompromiss mellan två parter och därför ett kontrakt för på två parter rimliga villkor. Det är heller inte en sanning att försämrade villkor för ungdomar skapar fler arbetstillfällen. Det är Nils-Erics (med fleras åsikt). Det finns andra synpunkter på detta område.

Däremot. Facket är ett marknadshinder! Facket verkar för att lönenivåerna inte får vara för låga. Facket vill inte att fattiga människor ska konkurrera med varandra om vem som kan ta den lägsta möjliga lönen för att överleva. Det är ju det som många borgerliga företrädare önskar – även Nils-Eric.

McCUF-jobb 2.0


Arbetsgivare inom servicesektorn verkar vara mest intresserade av att låta ungdomar arbeta gratis. Detta tyder en artikel på som Svenska Dagbladet publicerat. Detta bekräftas av handläggarna vid LO:s hjälptelefon.

Gratis arbetande ungdomar måste väl ändå vara CUF:s våta dröm?

Sorglig nationalism


Nu börjar tydligen marschperioden i Nordirland. Protestantiska grupper kommer att marschera genom katolska områden för att minnas krigiska slag då Engelska trupper besegrade irländska. Syftet kan inte vara annat än att förolämpa katoliker för att bibehålla skillnaderna mellan grupperna. De vill inte ha några förändringar av Nordirlands status som en del av Storbrittannien.

Så kan nationalistiska strävanden gå före samvaro mellan människor.

%d bloggare gillar detta: