Arbetsgivarnas kluvna budskap


Facken inom industrin har idag presenterat två rapporter:

  1. I takt med Europa, och
  2. Ekonomiska bedömningar – Avtal 2010, Uppdatering

I den först nämnda rapporten har arbetskraftskostnaderna inom tillverkningsindustrin jämförts med den internationella utvecklingen 1998 – 2009. Av rapporten framgår att arbetskraftskostnaderna i Sverige har följt utvecklingen i våra viktigaste konkurrentländer. Parat med att Sverige har haft den högsta genomsnittliga produktivitetsutvecklingen har vi kunnat bära en något högre löneökning.

Vidare presenterades en uppdaterad bedömning av de ekonomiska utsikterna för 2010. Man bedömer att återhämtningen förväntas komma snabbare och vara något starkare. Konsumtionen och exporten verkar förväntas öka snabbare än i den tidigare bedömningen. Däremot innebär det inte några större förändringar för utvecklingen av det långsiktiga löneutrymmet.

Rapporten visar på tre viktiga slutsatser:

  • Den svenska industrins internationella konkurrenskraft har inte försvagats. Fallet i industriproduktionen beror på en världsomfattande nedgång i efterfrågan.
  • Fackens lönekrav står inte i konflikt med Riksbankens inflationsmål.
  • Arbetskraftskostnaderna inom svensk industri har utvecklats i takt med Europa.

Detta innebär att fackens inom industrin tidigare bedömning av löneutrymmet står fast. Det finns ett, om än begränsat, utrymme för reallöneökningar!

Rapporten talar också om betydelsen av att satsa på förnyelse- och omställningsförmåga. Därför argumenteras det för att parterna blir överens om förändringar i kollektivavtalen som stimulerar utbildning och kompetensutveckling och ökar företagens och de anställdas omställningsförmåga.

Facken inom industrin är beredda att fortsätta ta ett långsiktigt ansvar för den lönebildningsmodell som tillkom med Industriavtalet 1997. Frågan är huruvida arbetsgivarnas representanter är beredda att ta samma ansvar.

Arbetsgivarna menar att:

  1. Parterna inom den konkurrensutsatta sektorn bör träffa de första avtalen och att dessa avtal bör vara normerande. Å andra sidan menar de att
  2. De centrala avtalen inte ska innehålla några löneökningar alls.
  3. För tredje. Om de menar vad de säger – vad spelar det då för roll vilka som går först?

Dessa motsägelsefulla uttalanden blockerar nu hela avtalsrörelsen. Arbetsgivarnas organisationer drivs mer av ett kortsiktigt, ideologiskt drivet, intresse av att försvaga de fackliga organisationerna. De vill ensamma ha makten över arbetsplatserna och de anställdas väl och ve.

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 24 februari, 2010, i Fackliga frågor. Bokmärk permalänken. Kommentarer inaktiverade för Arbetsgivarnas kluvna budskap.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: