Antilopernas list


… är en bok skriven av den franske journalisten Jean Hatzfeld. Det är en reportagebok som handlar om en provins i Rwanda omkring 12 år efter folkmordet på tutsibefolkningen. I boken träffar man både överlevande från tutsibefolkningen som mördare från hutufolket. Detta är den tredje boken som Jean har skrivit. I den första boken träffade han överlevande och i den andra boken samtalade han med mördare från hutubefolkningen. Vad jag förstått är de två första böckerna inte översatta till svenska.

Det känns som en brist när man läser denna bok. Personerna i denna bok finns med i de första böckerna. Oaktat det så är det hemska berättelser man får sig till dels. Av omkring 59.000 ur tutsibefolkningen mördades ca 50.000 personer. De personer man möter i boken är skadade på olika sätt. Svårast har kanske de överlevande att bearbeta sina upplevelser. De är dubbelt utsatta.

Direkt i anslutning till att folkmordet upphörde flydde hutubefolkningen när RPF (tusiernas befrielsearmé) nådde trakten. Efter RPF kom tutsifolk som tidigare (innan folkmordet) flytt landet tillbaka. Landets nya makthavare kom snart att driva en nationell försoningspolitik – påverkad av nationell nödvändighet och av internationella bidragsgivare.

De återflyttade tutsierna (som inte har erfarenhet av folkmordet) och frigivna hutuer har ett gemensamt intresse av att inte högt diskutera händelserna under folkmordet. Däremellan finns de överlevande.

De tankar jag får är hur detta folkmord kunde genomföras. Hur fick man så många tidigare grannar och vanliga människor att ta sin machete och utan eftertanke mörda andra människor? Folkmordet pågick i omkring fem veckor varje dag. Män beväpnade med machetes gick i expeditioner ut för att mörda tutsipersoner. Hutumännens familjer understödde det hela med vatten och mat.

Det är en hemsk berättelse som levereras. Jag känner att jag vet allt för litet om de bakomliggande orsakerna till denna mänskliga katastrof. Boken förutsätter ganska god kunskap om händelseförloppet och de diskussioner som förts om orsaker och bristande engagemang från omvärlden.

Men, för 17, läs boken!

Annonser

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 12 januari, 2010, i Litteratur jag läst. Bokmärk permalänken. Kommentarer inaktiverade för Antilopernas list.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: