God save the (comin’) queen


Så har årets stora monarkistiska högtidsdag passerat. Kronprinsessan har fyllt år igen. Hon har uppvaktats av artister, sin nära familj, det vanliga folket och den insmickrande kolorerade veckopressen (inkl. dagspressen). Svenska Dagbladet går i spinn i att förklara hur kärleken strålar fram mellan de unga tu. Vi fick även veta att Daniel gjorde premiär i storpolitiken (han var visst med vid ett möte med Syd-Koreas president).

Som uttalad republikan bland min vän- och bekantkrets får man då och då synpunkter på det goda med ett kungahus för Sverige. Och det är klart att det finns nåt gott med vårt kungahus:

  • De ser snälla ut och är snälla mot djuren (utom förstås när knugen deltar på jakt med sina överklasskompisar).
  • De skapar många arbetstillfällen för journalistkåren och övriga aktiva inom den kolorerade  veckopressen.
  • Åker knugen på officiellt besök till USA måste ju, gubevars, presidenten ta emot. Skapar ju en massa ”photo-ops” för deltagande statsråd och företrädare för näringslivet.
  • Samtidigt finns det ju nåt roande i att läsa och se allt insmickrande och okritiska som skrivs om och kring det svenska kungahuset.

Jag längtar till den dag då jag i demokratiska val  kan rösta för den statschef jag önskar.

Annonser

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 15 juli, 2009, i Republik. Bokmärk permalänken. 1 kommentar.

  1. Ser också fram emot att få tycka till i ärendet 🙂
    Det finns länder som klarar sig utan kungahus – exempelvis Schweiz.
    Eller varför inte sälja ut kungahuset – typ Regent AB.
    (Lästips i sammanhanget = Lena Sundströms bok ”Känns det fint att finnas en dag till?” har skrivit en recension på http://stadshus.blogspot.com/2009/01/jobbiga-i-landsproblem-och-andra.html)

%d bloggare gillar detta: