Bloggarkiv

Om Israels ansvar


Under gårdagen vållade ett uttalande av Stefan Löfven på Facebook tydligen stort rabalder. Vad jag förstår av skrivningen försöker han hålla en balanserad ton kring parternas ansvar för konflikten och för den aktuella kris som pågår. Det är ett försök att  verbalisera partiets officiella ståndpunkt. Jag förstår dock de som reagerar över skrivningen kring Israels rätt till självförsvar.

Som ett självständigt land har de självklar rätt att försvara sitt territorium i händelse av angrepp. Det har även Palestinien. Problemet är ju bara det att det knappast handlar om en kamp mellan jämlikar i den pågående konflikten mellan staten Israel och Palestina. Israel är en, för sin storlek, en formidabel militär nation. Palestina förfogar inte över tillnärmelsevis samma resurser. Det enda man har folkligt engagemang.

Israel har ett särskilt stort ansvar för att kyla ned känslorna mellan parterna. Israel har liten motivation att uppfylla omvärldens krav på parterna att respektera territoriella krav. Man har låtit bosättare breda ut sig och stödjer byggandet av samhällen på ockuperad mark. Man har byggt en järnmur inne på palestinskt område utan att ta hänsyn till sådant som ägoförhållanden eller att människor ska kunna ta sig till arbetsplatser etc. Man håller Palestina isolerat (särskilt Hamaskontrollerat område).

Genom de åtgärder som Israel genomför håller man människor i fattigdom och isolering. Det gynnar knappast en fredligare utveckling och sinnelag bland de människor som bebor det palestinska området.

Sedan är det en annan sak att det finns krafter inom såväl Israel som Palestina som bidrar till att hålla konflikten levande. De som mördade de tre israeliska pojkarna gjorde säkert det med syfte att provocera fram en reaktion. Det gjorde även förstås de som svar (förmodligen) mördade en palestinsk yngling.

Israel svarar på morden genom att genomföra militära aktioner mot den palestinska sidan utan att veta vem/vilka som är ansvariga för morden på de israeliska ungdomarna. Man genomför (förhoppningsvis) en rättssäker insats gentemot de israeler som mördade den palestinska ynglingen. Men, som Göran Rosenberg skrev, så tillämpas ett rättssystem för laglösa bosättare och ett annat för fredlösa palestinier. Han skriver vidare att …

När tre judiska ungdomar nyligen kidnappades och dödades av tills vidare osäkert identifierade palestinier inledde Israels armé en militär operation, arresterade hundratals palestinier och dödade fem. När en palestinsk pojke några dagar senare brändes levande inleddes en reguljär polisoperation. När den israeliska militären trodde sig ha identifierat några misstänkta palestinska gärningsmän sprängdes deras föräldrahem. När den israeliska polisen trodde sig ha identifierat några misstänkta judiska gärningsmän sprängdes ingenting. De palestinska gärningsmännen kommer att dömas av en israelisk militärdomstol i enlighet med militära ockupationslagar. De judiska gärningsmännen kommer att dömas i en civil domstol enligt civila israeliska lagar.

Israel förtjänar hårdare kritik för sina handlingar. Stefan borde ha varit tydligare på den punkten.

Länkar: Expressen kultur, dn.se, di.se, SvD, SvD, SVT

Fler som skrivit: Monica Green, Ulf Bjereld, Monica Green

En (S)-märkt skolpolitik


Under gårdagen presenterades två utspel kring den socialdemokratiska skolpolitiken. På Svenska Dagbladets debattsida publicerades ett inlägg av Stefan Löfven där tre mål för en socialdemokratisk skolpolitik presenteras:

  1. Höga kunskapsresultat
  2. Jämlik skola
  3. Läraryrket är attraktivt

De tre punkterna utvecklas något i debattinlägget. Jag ser inga särskilda nyheter i debattinlägget. Förslagen har presenterats tidigare. Det nya är väl snarare att man sammanfattar dem under tre tydligare mål. Målen i sig lär ju ingen ha något emot. Förslagen innebär heller ingen större revolution av dagens skolsystem. Det som tydliggörs är att socialdemokraterna vill avsätta mer pengar till skolan och framför allt satsa dessa medel på de yngsta eleverna och på de skolor med störst problem.

Störst uppmärksamhet fick annars förslaget om att sätta maxtak för hur stora barngrupperna får vara i förskolan. Socialdemokraterna vill att småbarnsgrupperna ska bestå av högst 15 barn. Stefan Löfven säger att …

Tidiga insatser i förskolan och skolan har störst effekt på skolresultaten. Därför satsar vi på barnen så tidigt som möjligt genom maxtak i förskolan och mindre klasser i lågstadiet.

Denna satsning känns onekligen särdeles angelägen att genomföra. Det är tydligt att barngrupperna har ökat i förskolan. Partiet uppskattar att denna reform kommer att kosta 1,1 miljarder kronor att genomföra. Hur den ska finansieras kommer Magdalena Andersson att presentera under morgondagen.

Länkar: SvD, dn.se, Ekot, di.se, dn.se, dn.se, Ekot, dagens arena, SvD, dagens arena, di.se, ka.se, Ekot, SvD, SvD, di.se, dn.se

Fler som skrivit: Martin Moberg, Peter Johansson, Peter Johansson

Ett för borgerligheten förlorat vapen


Kommande regeringsbildare

Igår publicerade Dagens Nyheter en intervju med socialdemokraternas partiordförande Stefan Löfven. Det handlade förstås om socialdemokraternas politik inför den kommande valrörelsen. Intervjun gav väl en komprimerad bild av den politik som man vill föra.

Delvis behandlades partiets regeringsbildande ambitioner och de skillnader som onekligen finns bland de tre röd-gröna partierna. Socialdemokraterna kommer att gå till val på den egna politiken. Erfarenheterna för det ställningstagandet kommer från den misslyckade valrörelsen 2010.

Det finns även en insikt om att socialdemokraterna knappast kommer att uppnå röstetal i nivå som i fornstora dagar. Därför kommer man att behöva knyta hymens band med åtminstone något ytterligare parti. Valet har landat vid Miljöpartiet trots att det finns besvärande skillnader i offentligt redovisad politik. Det är ett ställningstagande som inte minst inom LO-leden är något besvärligt att svälja.

Det känns dock som om de två partierna är ganska medvetna om de besvärligaste frågorna att hantera. Inte minst handlar det om vissa frågor kring miljöpolitiken och försvarspolitiken. I övrigt kommer man säkert att finna kompromisser som, åtminstone på kortare sikt, kan fungera.

Samtidigt har socialdemokraterna som enda parti varit tydlig med att man är öppen för ett blocköverskridande samarbete. Det är en inställning som kan behövas för att neutralisera inflytandet av SD-politik i parlamentet.

De borgerliga partierna har för sin del bundit sig för sitt samarbete och försöker vinna poäng genom att påpeka förment splittring bland de oppositionella partierna. Det är en taktik som hittills verkar ha misslyckats. Dessutom verkar man ha tappat sitt viktigaste vapen. Stefan Löfven har vunnit väljarnas förtroende som regeringsbiladare. Socialdemokraterna har vidare opinionens förtroende i de flesta tunga politiska spörsmål. Det är endast inom finanspolitiken som Moderaterna fortfarande har högre förtroende bland väljarna.

Det är verkligen mycket som tyder på ett kommande regeringsskifte.

Länkar: dn.se, SvD, dn.se, di.se, dagens arena, di.se

Fler som skrivit: Ulf Bjereld, Alliansfritt Sverige

Om socialdemokratiska undanflykter


Borgerlig enhet?

Inför gårdagens partiledardebatt i Riksdagen publicerades ett debattinlägg undertecknat av de fyra borgerliga partiordförandena. Inlägget är adresserat till socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven. I inlägget ställs 15 ”frågor” gällande ett röd-grönt regeringsprogram. De fyra skriver att …

Socialdemokraterna drömmer sig tillbaka till gamla tiders enpartiregering, men är långt från målet om att kunna få egen majoritet.

Den borgerliga regeringen har bundit upp sig vid att presentera ett gemensamt program och menar att detta är det moderna och adekvata sättet att bedriva politik. Socialdemokraterna har å sin sida meddelat att man kommer att bedriva valrörelsen med sitt eget valprogram (vilket även MP och VP kommer att göra). Det är inget konstigt i det, det är så valrörelser bedrivs. Väljarna ges därmed fler alternativ att välja emellan.

Valresultatet avgör sedan vilket parti som får mandat att (försöka) bilda regering och att formulera ett regeringsprogram. Politik är konsten att finna kompromisser och minsta gemensamma nämnare.

I brist på andra valvinnande frågor kommer de borgerliga partierna att försöka vinna valet på förment egen sammanhållning och på nån slags röd-grön splittring. Problemet som de borgerliga partierna har är att två av deras pusselbitar under en längre tid haft opinionssiffror som tyder på att de kan exkluderas ur Sveriges riksdag. Vad är ett gemensamt alliansprogram värt i det fall något av deras partier inte klarar riksdagsspärren?

Socialdemokraterna har markerat en vilja att bilda regering tillsammans med Miljöpartiet och eventuellt ytterligare parti (måhända innebärande en blocköverskridande regering). Det är så politiken fungerar, det finns inget konstigt i det. Det är väljarna som avgör genom att lägga sin röst på ett enskilt parti (och genom att kryssa på enskild partiföreträdare). Det finns inget parti eller valsamverkan som heter ”alliansen”.

Men oavsett det kommer de borgerliga partierna att, i brist på egna nya idéer, sprida myten om den röd-gröna splittringen i avsikt att på det sättet försöka vinna valet.

Det visar mer på egen oförmåga än något annat.

Länkar: Aftonbladet debatt, SvD, Ekot SvD

Fler som skrivit: Martin Moberg, Monica Green

Om en tyst attack på arbetsmiljön


Gustaf Solli

Idag skriver Arvid Solli och Stefan Löfven ett viktigt debattinlägg. Arvid Solli berättar om vad som hände hans son Gustaf för 935 dagar sedan. Gustaf, arbetade tillsammans med några arbetskamrater vid en kalkugn på SSAB:s område i Luleå. De fick i uppdrag att spruta vatten in i en varm kalkugn. Genom detta förfarande inträffade en allvarlig olycka där en av kamraterna gick bort och där Gustaf drabbades av allvarliga brännskador.

Boken ”Döden på jobbet” berättar om bakgrunden till olyckan och vad som (inte) hänt sedan. Boken ger en skakande bild av det arbetsliv som växt fram i Sverige. Den berättar om hur underentreprenörer och bemanningsföretag blivit viktigare på den svenska arbetsmarknaden. Det har, bland annat, lett till att arbetsmiljöarbetet har urholkats. Sammanblandningen av olika typer av företag på samma arbetsplats gör att ingen tar ansvar för arbetsmiljön bland inhyrd arbetskraft.

Debattartikeln berättar även om att staten har trätt tillbaka som viktig part i arbetsmiljöarbetet. Bland det första som den borgerliga regering som tillträdde efter 2006 års val gjorde var att minska på Arbetsmiljöverkets resurser och att lägga ned Arbetsmiljöinstitutet. Antalet arbetsmiljöinspektörer minskade över en natt med 25 % och en världsledande organisation inom forskningen om arbetslivet försvann. Stefan skriver att …

Sedan högern tog över har mer än var fjärde arbetsmiljöinspektör försvunnit. Och högerns allra första åtgärd när de kom till makten var att lägga ned arbetslivsinstitutet. I EU driver de på för att undanta alla företag med mindre än 250 anställda från EU:s arbetsmiljöregler. Det skulle innebära att 99,4 procent av alla svenska företag kommer undantas.

Det som är minst lika allvarligt är vad som Arvid berättar: Trots att det har gått 935 dagar sedan olyckan inträffade har ansvaret ännu inte prövats rättsligt. Det är uppenbart att de rättsvårdande myndigheterna inte prioriterar utredningen av allvarliga olyckor på arbetsplatserna. Det saknas både kunskap och resurser bland åklagarmyndigheter och polis.

Politik handlar om att prioritera. Den borgerliga regeringen har inte ansett att arbetsmiljön vara något att särskilt uppmärksamma. Man använder hellre de statliga medlen till annat. Därför är det sant det som Stefan avslutar sitt debattinlägg med:

Arvid och Gustaf har väntat i 935 dagar på att någon ska hållas ansvarig för det som har hänt. I morgon kan du gå till vallokalen och rösta för trygghet, ordning och reda på arbetsmarknaden. För Gustaf, och för alla andra som jobbar i EU och Sverige.

I morgon går jag till valurnan och lägger min röst på socialdemokraterna!

Fler som skrivit: Peter Johansson, Peter Johansson, Martin Moberg, Roger Jönsson

Kampen om förtroendet


Dagens Nyheter rapporterar om att Stefan Löfven har kommit ikapp statsministern när det gäller kampen om förtroendet för sin person. Enligt en undersökning av DN/Ipsos har Stefan Löfven förtroende från 45 % av väljarna. Fredrik Reinfeldt har 46 %. Skillnaden är att Stefans siffror är stigande medans Fredriks är nedåtgående. Till det kommer att även Åsa Romson (MP) och Jonas Sjöstedt (V) hyser ökat förtroende av väljarna. DN skriver vidare att …

Stefan Löfven nu en positiv förtroendebalans, något han är ensam om i denna mätning. Det betyder att andelen som har förtroende för honom överstiger andelen som inte har det (där emellan finns de som i mätningen varken angett det ena eller det andra). För Fredrik Reinfeldt däremot har balanssiffran nu blivit negativ.

Dessa siffror tillsammans med opinionssiffror visar på fara å färde för de borgerliga partierna. Men det är klart att det är alldeles för tidigt att förklara att valet är vunnet. Det är långt kvar till valdagen i september. Men den kommande debatten om vårbudgeten är väl den borgerliga regeringens sista möjlighet att vända trenden. SCB:s kommande undersökning senare i vår lär komma att bli väldigt intressant att invänta.

Länkar: dn.se, SVT, di.se, SvD, di.se

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige, Martin Moberg

Sverige – landet med högst ungdomsarbetslöshet


Igår presenterade Stefan Löfven (S) och Karl-Petter Thorwaldsson (LO) på debattplats en ny forskningsrapport. Rapporten skildrar den svenska välfärdsstatens och arbetsmarknadens utveckling sedan 1990. Det framhålls att rapporten är oberoende och inte drar några egna politiska slutsatser. Däremot kan ju Stefan och Karl-Petter med rapporten som grund och jämförelse dra sina egna slutsatser.

Debattörerna framhåller tre punkter som särskilt allvarssamma:

  • Sverige har högst ungdomsarbetslöshet i Norden men allt lägre investeringar i utbildning och forskning.
  • Sverige har ökat privatiseringen kraftigt, och förtroendet för välfärdsinstitutioner faller.
  • Sverige slår Nordenrekord i fattigdom med den högsta andelen fattiga på 20 år.

Den borgerliga regeringen kom ju till val på att man skulle öka drivkrafterna för arbete. Man antydde därmed att det var ett personligt val om jag ville vara arbetslös eller om jag ville arbeta. Politiken bedrevs genom sänkta skatter för arbetande och försämrade förmåner i socialförsäkringarna.

Detta har kompletterats med subventioner av de sociala avgifterna (för arbetsgivare som anställer yngre),  halverad restaurangmoms och andra subventioner av specifika branscher. Resultaten av politiken är ju högst tveksam. Ungdomars arbetslöshet har inte minskat och den totala arbetslösheten har fortsatt att öka.

Det är vidare väldigt tydligt att de ekonomiska klyftorna har ökat snabbare i Sverige än i jämförbara länder. Denna rapport visar att den relativa fattigdomen ökar snabbare i Sverige. Om än det valda fattigdomsbegreppet kan kritiseras så har den förda politiken framför allt gynnat dem med de högsta inkomsterna. De som hamnat utanför arbetsmarknaden lever under hårdare villkor idag. Läs gärna detta blogginlägg för mer om diskussionen om relativ fattigdom.

Rapporten diskuterar vidare den snabba utvecklingen inom svensk välfärdsproduktion. De borgerliga partierna har drivit på utvecklingen inom området. Man har i flera fall slumpat bort tidigare offentligt ägda institutioner för att snabbt få in ett ökat inslag av privat ägande. Det har inte alltid varit så lyckat. Den borgerliga regeringen vill vidare göra lagen om valfrihetssystem (LOV) obligatorisk i de svenska kommunerna och landstingen.

Debattartikeln argumenterar för en annan politisk utveckling med mer av aktivare arbetsmarknadspolitiska insatser och satsningar på den svenska skolan. De som har svårast att komma i arbete är de som saknar motsvarande fullständiga gymnasiebetyg. Utbildning är därför en viktig satsning för att långsiktigt kunna minska arbetslösheten.

Länkar: DN DebattDN Debatt, ka.se, SvD, dagens arena

Fler som skrivit: Storstad, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Peter Högberg, Roger Jönsson

Folkpartiets vägval


Jan säger nej!

De fyra borgerliga regeringspartierna har, trots bekymmerssamt läge för (C) och (KD) bundit upp sig för ett gemensamt valmanifest. De håller fast vid att bedriva valrörelsen som en allians. De har vunnit två valrörelser i namn av sin politiska konstruktion. I officiella uttalanden jämför man sina fasta vänskapsband med det lösliga, nästan omoraliska, förhållande som råder på den röd-gröna sidan.

Alliansen försöker ge sken av att de själva har en så fast sammanhållning som är överlägsen allt som de röd-gröna kan visa upp. De presenterar sin allians som ett föredöme med vilket de hoppas kunna vinna valet. Med tanke på att två av partierna riskerar att få lämna Riksdagen känns ju denna allians som en chimär. Den är inget värd i det fall ett eller två av dem misslyckas med att få ihop fyra procent av rösterna i riksdagsvalet.

Det är mycket som tyder på att Socialdemokraterna kommer att få bilda regering efter det kommande valet. Stefan Löfven har sagt att partiet går till val på ett eget valprogram. Får (S) bilda regering vill man gärna ha med sig Miljöpartiet in i Rosenbad. I övrigt kommer Socialdemokraterna att hålla alla dörrar öppna. Det finns öppningar för att bilda en blocköverskridande regering, alternativt ett nära samarbete i Riksdagen.

Jan Björklund har mycket tydligt markerat sin motvilja mot att ingå ett regeringssamarbete med en (S)-märkt regering. Så här innan valet är det knappast en överraskande ståndpunkt. Det är klart att (FP) kommer att hålla fast vid Alliansen så här efter snart åtta års regeringssamarbete.

Man kan misstänka en hel del förändringar i de borgerliga partiernas ledningar i händelse av en valförlust. Det är därför mycket möjligt att det kan komma helt andra toner från det liberala partiets sida efter en eventuell valförlust. Folkpartiet har ju tidigare gjort betydelsefulla politiska överenskommelser med det socialdemokratiska partiet. Partierna ingår i flera kommunala och landstingskommunala politiska ledningar. Det finns dessutom tydliga röster inom Folkpartiets led som inte så kategoriskt säger neh till samarbete med socialdemokraterna.

Länkar: dn.se, dn.se, di.se, SvD, SVT, dagens arena, dagens arena

Är regeringsfrågan alliansens främsta trumfkort?


Så här e’re!

I en intervju med Dagens Industri säger rikets statsminister att socialdemokraterna mörkar i frågan om en kommande röd-grön regering. Fredrik Reinfeldt säger att Stefan Löfven är helt beroende av Vänsterpartiets röster för att kunna bilda en regering. Fredrik säger att …

Att ge sken av att S kan styra Sverige tillsammans med enbart Miljöpartiet är att vilseleda svenska folket.

Han menar att regeringsfrågan är alliansens främsta trumfkort i den kommande valrörelsen. Fredrik säger vidare att det har blivit ett helt nytt politiskt landskap sedan senast som (S) satt vid regeringsmakten, inte minst genom att (SD) kommit in i Riksdagen. Det sist nämnda ligger det ju faktiskt en del i.

Det är tydligt att Moderaterna kommer att ställa bilden av ett förment fast regeringssamarbete av alliansk modell mot en splittrad röd-grön röra. Problemet för alliansen är ju att två partier står inför att avpolletteras från Riksdagen.

Stefan Löfven har angett att han önskar kunna bilda regering med Miljöpartiet. Utöver det håller han alla dörrar öppna. Det är verkligen inget konstigt med ett sådant besked. Det är ju snarare regel än undantag i demokratiska länder att regeringar formas efter att väljarna lagt sina röster.

Det jag undrar över är vad ett allianspartiernas gemensamma valprogram är värt i det fall ett eller flera av dem inte beviljas inträde i Riksdagen. Det är nog en fråga vi aldrig kommer att få svar på innan valdagen.

Stefan Löfven stärker sin ställning


Opinionsinstitutet Ipsos har för DN:s räkning mätt väljarnas förtroende för Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven på fem områden. Fortfarande har Fredrik högst förtroende inom tre av de områden som man granskat. Tydligt är att Stefans förtroende från opinionen trendmässigt ökar.

Denna rapport innebär förstås inte att en valseger för Socialdemokraterna är klar. Men utvecklingen är förstås bekymmerssam för de borgerliga partierna. Förtroendet för enskilda personer blir allt viktigare. David Ahlin, opinionschef på Ipsos, säger …

Det rådande opinionsläget gör det svårare för Fredrik Reinfeldt att hävda att alliansen är det enda trovärdiga regeringsalternativet. Med svagt samlat stöd för alliansen och två partier under riksdagsspärren kan Stefan Löfven skicka frågan i retur till statsministern.

Jag misstänker att denna utveckling kommer att trigga de borgerliga partiernas företrädare att hårdare ifrågasätta personen Stefan Löfven.

Länkar: dn.se, SVT, di.se, SvD, SVT

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 726 andra följare

%d bloggers like this: