Även moderater är missnöjda

Det verkar som om allt fler personer har blivit missnöjda med socialförsäkringssystemet. Enligt SOM-institutets aktuella rapport ökar missnöjet även bland moderata sympatisörer. Maria Oskarson, docent i statsvetenskap vid SOM-institutet, säger att …

Mellan 2004 och 2008 var det ett övervägande mönster att folk blev mer nöjda. Men mellan 2008 och 2012 har missnöjet ökat markant.

Maria säger vidare att man märker en allt större politisering av frågan. Människor som anser sig stå till vänster på den politiska skalan har varit missnöjda med socialförsäkringarna. Det är i sig en nyhet. Jag kan misstänka att detta har att göra med de förändringar som den borgerliga regeringen har genomfört. Men, jämfört med resultaten 2008, så ökar missnöjet även bland sympatisörer till moderaterna. Maria säger till SVT att …

2008 var det mer balans mellan andelen nöjda och missnöjda men nu ser vi även bland moderata sympatisörer betydligt fler missnöjda än nöjda med socialförsäkringarna.

…

Vi har haft väldigt stora policyförändringar i alla tre systemen och det är väl kanske inte entydigt så att det har funnits stöd hos svenska folket eller ens bland moderata sympatisörer.

Det är uppenbart att de borgerliga partierna med sin retorik lyckades fånga upp ett allmänt missnöje med socialförsäkringssystemen. Man lyckades vinna majoritet för sina tankar att finansiera skattesänkningar genom, bland annat, hårdare villkor i försäkringssystemen. Med den allt mer kritiska bevakningen och rapporteringen kring det svenska välfärdssystemet verkar opinionen nu svänga.

Väljarna har upptäckt att allt mer av den borgerliga regeringspolitiken skändligen har misslyckats. De enda kort de har kvar att spela ut är ett femte jobbskatteavdrag och mantrat om ordning och reda i de offentliga finanserna. Frågan är om dessa frågor räcker för att vinna valet 2014.

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Peter Högberg, Martin Moberg, Ola Möller, Kjell Rautio

Den svenska välfärden gäller inte längre för alla

Isobel Hadley-Kamptz skriver idag en oerhört bra och angelägen analys i tidningen Fokus. Den handlar om hur urholkandet av det svenska socialförsäkringssystemet innebär att allt fler människor inte omfattas av detsamma. Det har blivit trångare både i botten som i toppen då det har blivit svårare att kvalificera sig till ersättningar samt att värdet av systemen allt mer urholkats. Detta har fått till följd att allt fler (som har råd och har liten ekonomisk risk) har börjat skaffa sig kompletterande försäkringar. Traditionellt har det rått en bred samsyn om behovet av ett allmänt och solidariskt socialförsäkringssystem. Denna samsyn hotas i det läge då allt större grupper väljer att börja verka för att avstå från att bidra till system som de inte kan ta del utav och/eller inte ser nyttan av för egen del.

Samtidigt går socialförsäkringssystemet med stora ekonomiska överskott. Med försämrade förmåner och hårdare kvalifikationskrav stiger överskotten eftersom de premier som betalas in till systemet inte har justerats. Orsaken är förstås att socialförsäkringspremierna använts av staten för att finansiera sådant som sänkta skatter (läs jobbskatteavdrag). Socialdemokratin har hamnat på defensiven i denna fråga eftersom, som Isobel skriver …

Det talas mycket sällan om socialförsäkringar utifrån vad som är effektivt och vad som fungerar. I stället har alliansen försökt skapa den moraliska dikotomin arbetslinjen-bidragslinjen. Det senare är ett ord som förekommer ofta hos exempelvis arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Oppositionen anklagas för att propagera för bidrag, också när man talar om socialförsäkringar. Det tycks också omöjligt att vinna val på den här sortens frågor. I stället för att handla om försäkringar mot olyckor som alla människor, inklusive de berömda mittenväljarna, har behov av har frågorna kommit att tolkas som något som bara är intressant för ett litet fåtal. Vi andra kan möjligen tycka synd om dem när vi läser om deras olycka.

Isobel beskriver hur detta systemskifte har skett i stort sett utan politisk debatt. Utvecklingen började under de senaste socialdemokratiska regeringarna men har ökat i takt under de senaste borgerliga regeringarna. Isobel hoppas dock att debatten kan komma igång då …

Signalerna på senare tid från framför allt moderaterna tyder ändå på att frågan kan komma upp till riktig debatt. Den parlamentariska socialförsäkringsutredningen levererar rapport efter rapport som får medieuppmärksamhet också bortom den vanliga blocklåsningen. Skiftet kanske inte bara är en omedveten effekt av sparnit på finansdepartementet, och då finns det ju plötsligt något att prata om. Om vi nu ska ha ett systemskifte kan vi väl åtminstone få en principdiskussion om varför, innan det redan är genomfört.

Isobel Hadley-Kamptz har levererat ett stycke knivskarp analys i denna viktiga fråga. Socialdemokraterna har här en fråga att dryfta inför behandlingen av ett nytt partiprogram. Det handlar både om hur systemen ska vara konstruerade som om hur de ska finansieras. Idag finansieras försäkringssystemet till största delen av premier som arbetsgivarna betalar in till ett staten. Detta har historiskt finansierats till stora delar genom att löntagarna har avstått löneutrymme för att staten samtidigt skulle kunna genomföra reformer av försäkringssystemen. Under de senaste 20 åren har i stort sett samtliga regeringar petat i detta finansieringssystem genom olika typer av rabatter för och att avskaffa och sänka avgifter. Idag med de stora överskott som systemen ger finns en risk att kraven ytterligare kommer att ställas att de sociala avgifterna (gemenligen kallade ”arbetsgivaravgifter”) ska tas bort eller sänkas kraftigt.

Sverige står verkligen inför ett viktigt vägval i denna fråga.

Andra som skrivit: Håkan Svärdman