Bloggarkiv

Om val av riksdagens talman


Susanne Eberstein

Den 29 september kommer den nyvalda Riksdagen att gå till sluten omröstning om tillsättande av talman och tre vice talmän. Enligt praxis som vuxit fram kommer de fyra tydligen från de fyra partier med flest mandat i Riksdagen. Talmannen kommer från det största partiet, förste vice talmannen kommer från det näst största osv.

Med denna praxis skulle andre vice talman komma från Riksdagens tredje största parti – det vill säga Sverigedemokraterna (SD). De fyra förutvarande regeringspartierna har markerat att de avser att stödja den rådande praxisen. Vänsterpartiet avser att rösta emot en sådan ordning och tänker övertyga Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att stödja deras initiativ.

Även om det smakar något surt så är det ett faktum att SD har blivit riksdagens tredje största parti. I detta fall känns det som om det är lika bra att bita i det sura äpplet och rösta i enlighet med bestående praxis. Det har den fördelen att en socialdemokrat blir talman och att den tredje vice talmannen kommer från MP. Det känns onödigt att i denna fråga gå på pumpen.

Det vore bättre om de röd-gröna partierna verkar för en ordning med fler kvinnliga talmän. Det vore väl ett alldeles utmärkt om Socialdemokraterna nominerar Susanne Eberstein som talman!

Länkar: dn.se, dn.se, dn.se, SvD, Ekot, SVT, SVT

Stefan Löfven vill ta ansvar


Regeringsbildare

Igår eftermiddag blev det till slut klart att talmannen har gett socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven i uppdrag att bilda en regering.

Det vi redan vet är att Stefan för samtal med Miljöpartiet om att bilda regering tillsammans med dem och att Vänsterpartiet kommer att hamna utanför en regeringsbildning. Däremot kommer V att vara en samtalspartner i specifika frågor.

Stefan kommer under fredagen att träffa representanter för de fyra partier som under åtta år bildat regering. Jag antar att samtalen syftar till att identifiera frågor i vilka blockövergripande samtal kan föras. Det är ju inte särskilt troligt att något av de borgerliga partierna kommer att vilja ingå i en blocköverskridande regering i detta läge.

De fyra partiledarna har ju bundit upp sig hårt för att hålla fast vid sin alliansbildning i vilken de avser att lägga ett gemensamt budgetförslag som svar på den kommande budgetpropositionen. Det är alldeles säkert ett budskap som Stefan kommer att höra från fyra olika parter under dagens samtal.

Men de fyra kommer alldeles säkert att säga att de inte kommer att vara främmande för överenskommelser i specifika frågor. Ansvaret för att hitta dessa frågor och att formulera förslagen kommer förstås att ligga på den kommande regeringen – inte på den borgerliga oppositionen.

Jag tillönskar Stefan Löfven all framgång i de kommande samtalen inför regeringsbildandet!

Länkar: dn.se, di.se, SvD, SvD, Aftonbladet ledare, ekuriren, SVT, dn.se, di.se, dagens arena, di.se, di.se, Arbetet

Fler som skrivit: Ola Möller, Peter Johansson, Kjell Rautio

Hur samarbetsvilligt är Alliansen?


Gardell tar det med ro

Ett par av de rikstäckande tidningarna har sonderat bemärkta personers, inom närlingslivet, uppfattning om det parlamentariska läget. Enligt tidningarna förväntar man sig att partier från borgerligheten tar sitt ansvar för att åstadkomma parlamentariskt lugn. Christer Gardell säger, som exempel, att …

Jag utgår från att det blir ett samarbete. Ser man till politiken är det egentligen inte någon jättestor skillnad. I det stora hela ska det inte vara något problem att jobba ihop. Det är klart att det finns några frågor där man inte är överens och det återstår att se hur samarbetsvillig Alliansen är. Men ska man få en politik som fungerar bygger det på samarbete. Väljer man den andra vägen går det helt enkelt inte.

Socialdemokraterna har ju en viss vana att agera som minoritetsregering. Det nya denna gång är ju att man (troligen) ska göra det tillsammans med en annan part – Miljöpartiet. Det kommer knappast att bli en regering med inslag från något eller ett par partier från den förutvarande borgerliga regeringen. Men det kommer att krävas blocköverskridande uppgörelser för att undvika att göra sig beroende av SD:s röster.

Det kommer självklart att ligga på den kommande regeringen att utforma förslagen på ett sådant sätt att den kan vinna stöd av riksdagens majoritet. På det sättet är det ju enklare att sitta i opposition. Det är onekligen lättare att säga ”nej, nej, nej” till de förslag man inte delar. Det kommer att krävas kompromisser såväl till höger som vänster.

Det kommer säkert inte att vara lätt att föra politik de kommande fyra åren. Men det det finns många frågor där valrörelsen visat på möjligheter att finna breda politiska lösningar.

Länkar: di.se, SvD, dn.se, dagens arena, di.se, Ekot, SvD, dn.se, SvD, Ekot, SvD, dn.se, Aftonbladet ledare, di.se, dn.se, dagens arena, di.se, SvD, SvD, SvD, di.se, Ekot, Aftonbladet debatt, Aftonbladet debatt

Fler som skrivit: Helle Klein, Johan Westerholm, Badlands Hyena, Peter Johansson, Sjätte Mannen, Markus Mattila

Regeringspusslet


Besviken

Stefan Löfven har startat diskussionerna om att bilda en regering. Redan under eftermiddagen igår stod det klart att Stefan inte avser att ha med Vänsterpartiet i en regering. Stefans förklaring till detta ställningstagande handlar om att han vill underlätta blocköverskridande överenskommelser. Jonas Sjöstedt lämnade mötet med Stefan djupt besviken och uttryckte sin åsikt att det vore ett misstag att lämna vänstern utanför en regeringsbildning.

Jag delar inte Jonas uppfattning. Jag tror att Stefan Löfven gör rätt i detta läge. Vill man hålla Sverigedemokraterna utanför ett reellt inflytande av den kommande politiken krävs överenskommelser över den politiska blockgränsen. Vänsterpartiet har ställt nästan ultimativa krav i frågor som är borgerliga partier viktiga. Vänstern har länge haft väldigt svårt att kompromissa i för dem centrala frågor.

Det krävs av en regering en vilja av att finna majoritet för sina förslag. Det går inte att vara minister och föra näst intill plakatpolitik och att vackert förlora i centrala frågor. Man måste kunna ingå kompromisser och bakslag i frågor som man finner angelägna.

Alldeles säkert kommer Socialdemokraterna och Miljöpartiet att tillsammans bilda regering. De två partierna har därpå att finna formeln för att statsbudget som kan vinna riksdagens majoritet. De två har förmodligen större möjligheter att göra detta än tillsammans med Vänsterpartiet.

En blocköverskridande regeringsbildning lär nog dröja. För att en sådan ska vara möjlig krävs att låsningar som idag finns bland borgerliga partier löses upp.

Länkar: dn.se, dn.se, Ekot, di.se, SvD, Ekot, dagens arena, dn.se, SvD, di.se, dagens arena, di.se, dagens arena, SvD, Ekot, di.se, dn.se, dagens arena, SvD, di.se, Ekot, Jusektidningen, Arbetet

Fler som skrivit: Badlands Hyena, Ulf Bjereld, Ulf Bjereld

Stefan Löfven blir statsminister


Stefan Löfven

Stefan Löfven

När jag skriver detta inlägg tyder allt på att alliansens åtta år vid regeringsmakten är över. De tre röd-gröna partierna är tillsammans större än de förutvarande fyra regeringspartierna. Det verkar som om Kristdemokraterna lyckas hålla sig kvar i riksdagens kammare.

Kvällens stora besvikelse var att se hur Sverigedemokraternas väljarstöd har ökat. De blir riksdagens tredje största parti (ensamt större än alliansens tre mindre kusiner).

Jag är självklart glad över att Stefan Löfven kommer att kunna bilda regering. Alldeles säkert kommer Miljöpartiet att vara en del av regeringsbyggandet. Det parlamentariska läget har med (SD):s valframgång blivit än besvärligare än vad många kunnat tro. Vad jag förstår håller allianspartierna fast vid sitt löfte från valrörelsen att inte släppa fram en budget från en (S)-ledd regering. De hotar med att söka stöd för en alliansbudget (underförstått med stöd av Sverigedemokraterna).

Frågan är om de verkligen kommer att hålla fast vid en sådan taktik. Det kommer att krävas blocköverskridande överenskommelser för att neutralisera (SD). Frågan är hur Vänsterpartiet kommer att ställa sig till sådant. De har ju profilerat sig hårt i frågor som tydligt försvårar möjligheten att finna sådana blocköverskridande överenskommelser.

Det kommer verkligen att krävas en viss finess av Stefan Löfven och socialdemokraterna när de börjar planera för tiden efter denna valseger med beska droppar. Partiet nådde inte sitt mål om ett väljarstöd om 35 % och med (SD):s remarkabla framgång.

Länkar: di.se, SvD.se, SvD, di.se, di.se, dn.se, dn.se, dagens arena, dn.se, dn.se, Östnytt, SvD, di.se, Fokus, dn.se, dn.se, ekuriren, ekuriren, SvD, dagens arena, dagens arena, dn.se, dn.se, ekuriren, Ekot, SvD, SvD, Aftonbladet ledare, di.se, SvD, SvD, SvD, SvD, dn.se, dn.se, SvD, Expo, Expo, dagens arena, SVT, SvD, SvD, SvD, SvD, dagens arena, dn.se, Expo, Ekot, SvD, ArbetetArbetetArbetetArbetetArbetetArbetetArbetetArbetet, Expressen kultur, Aftonbladet kultur, Fokus

Fler som skrivit: Ulf Bjereld, Johan Westerholm, Sjätte mannen, Sjätte mannen

Med ögon öppna inför framtiden


På språng

Igår presenterade Socialdemokraterna sitt valmanifest ”Kära framtid”. Valmanifestet innehåller reformvilja som motsvarar satsningar på 40 miljarder kronor. De huvudsakliga satsningarna på framtiden handlar i grunden om två nära sammanhängande frågor – skolan och arbetsmarknaden.

Socialdemokraterna har under ett par år satsat stor möda på att profilera sig inom utbildningspolitiken. Det handlar både om att partiet vill återta initiativet i en fråga som länge var en viktig profilfråga. Utbildningspolitiken var fundamental för att kunna höja hela den svenska befolkningen till bättre villkor och fler livsmöjligheter. Sedan handlar det förstås också om att den borgerliga utbildningspolitiken till stora delar synes ha misslyckats.

Det finns många signaler om att i dagens svenska skola visar det sig vara viktigare från vilka miljöer man kommer ifrån. Ungdomar som kommer från fattiga och studieovana miljöer har det svårare. Det är också dessa ungdomar som sedan får det allra svårast på den arbetsmarknad som växer fram. Därför blir det så viktigt att tidigt fånga upp de ungdomar/elever som hamnar efter. Onekligen är det betydelsefullt att ha mindre klasser i de tidiga årskurserna för att lättare kunna fånga upp och hjälpa dem som riskerar att hamna efter.

Jag tycker också att det är viktigt att göra gymnasieskolan obligatorisk. Man får tycka vad man vill om det men i det yrkesliv som vi ser idag krävs det att man har gymnasiekompetens. De borgerliga partierna accepterar att en del ungdomar inte klarar av att få fullständiga betyg. Det kan aldrig vara något som Socialdemokraterna nöjer sig med. Det finns förstås finns stora svårigheter med förslaget om obligatorisk gymnasieskola. Det kommer att finnas elever som av olika skäl har det svårare än andra. Men man får inte som de borgerliga partierna ge upp. Det gäller att ha en positiv syn på människors förmågor och vilja att utvecklas.

Den borgerliga regeringen har valt att fokusera på att skapa en större låglönemarknad med arbeten som kräver låg formell kompetens. Det är deras svar på att skapa arbetstillfällen för ungdomar som valt bort att skaffa sig fullständiga betyg. Metoden att rabattera de sociala avgifterna och att halvera restaurangsmomsen har varit väldigt dyr utan att därför skapa särskilt många arbetstillfällen. Metoden att subventionera vissa branscher riskerar ju endast att flytta arbetstillfällen från andra mindre lyckligt lottade.

Om än det inte finns särskilt många nyheter i valmanifestet så är det dock bra att få förslagen samlade i ett sammanhållet dokument.

Nu återstår endast att vinna det kommande valet och att höja den socialdemokratiska röstandelen.

Länkar: dn.se, Aftonbladet debatt, dn.se, dagens arena, dagens arena, Aftonbladet ledare, di.se, dagens arena, dn.se, dagens arena, di.se, SvD. Ekot, Aftonbladet ledare, Ekot, Ekot, dn.se, di.se, dn.se, di.se, di.se, Ekot. SVT, dn.se, Ekot, SvD, Arbetet, ka.se, Arbetet, Arbetet

Fler som skrivit: Martin Moberg, Johan Westerholm, Peter Johansson, Peter Johansson, Kjell Rautio, Charlie Levin, Kjell Rautio

Om att vilja ge betalt för gammal räkning


Hä bli int nå samarbete

I en artikel som Dagens Industri (och som flera tidningar följt upp) förtydligar statsministern hur de borgerliga partierna kommer att agera i händelse av en valförlust och där (SD) kommer i vågmästarställning. Partierna kommer att lägga en gemensam budget och kommer att verka för att få majoritet för enskilda förslag. Det är ett ganska tydligt svar på tal för det som skedde vid Riksdagens behandling av den senaste vårbudgeten.

De borgerliga partierna väljer att följa sin taktik ända in i väggen (åtminstone retoriskt) och väljer med öppna ögon att kunna lita till att Sverigedemokraterna ska välja borgerliga förslag. Jag har inga särskilda synpunkter på detta. Det är förstås fritt för dem att agera såsom de önskar i ett visst paralmentariskt läge. Det som är bra är ju att de tydliggör att de faktiskt är beredda att genomföra sina politiska förslag med aktivt stöd från ett parti som de annars menat sig inte vilja associeras med.

Jag tror inte att de borgerliga partierna kommer att gynnas särskilt mycket av en sådan taktik som de nu ger uttryck för. Enligt en artikel som Dagens Nyheter publicerat finns bland väljaropinionen en stark underström som önskar se en blocköverskridande regering. Denna önskan är något starkare bland borgerliga väljare än bland de röd-gröna. Störst önskan om en blocköverskridande regering finns tydligen bland folkpartistiska väljare.

Vill bryta blockpolitiken

Socialdemokraterna har tydligt signalerat att man är beredd att bilda en blocköverskridande regering. Både för att neutralisera ett eventuellt (SD) i form av vågmästarparti och för att det finns stora politiska utmaningar som mår väl av breda politiska överenskommelser.

De fyra borgerliga partierna har hittills sagt nej till en sådan lösning. Deras valtaktik bygger fortfarande att man vill ställa sammanhållning i form av en slags allians gentemot förment splittring bland de röd-gröna partierna. Problemet för dem är ju nu att deras sammanhållning i hög grad är en chimär samt att två av partierna långt ifrån kan vara säkra på att väljas in i Riksdagen.

Men det kommer att bli spännande att följa siffrorna under valkvällen. Det finns onekligen en stor risk för ett osäkert parlamentariskt läge efter valet. Jag tror på Stefan Löfven som regeringsbildare. Jag litar till att han kan formera en regering som kan finna riksdagens stöd.

Bollen ligger slutligen hos de borgerliga partier som tar plats i riksdagens kammare hur de vill agera. Vill de neutralisera politiskt inflytande från (SD) eller vill de hellre ge betalt för gammal räkning?

Länkar: di.se, dn.se, SvD, SVT, SvD, di.se, SvD, di.se, dn.se, SvD, SVT, dagens arena, di.se, dagens arena, SvD, di.se, dagens arenaAftonbladet

Fler som skrivit: Peter Johansson, Peter Johansson, Martin Moberg

Är det rätt att kriminalisera deltagande i krig och terror?


Islamiska staten (IS) rycker fram

Igår presenterade socialdemokraterna Morgan Johansson och Urban Ahlin ett förslag om att man vill utreda en kriminalisering av enskildas förberedelse för att delta i en väpnad konflikt som inte sanktionerats av staten.

Förslaget kommer ju i anledning av att svenska medborgare (och andra bosatta i Sverige) deltar i väpnade konflikter i länder som Afghanistan, Syrien och Irak. I flera fall strider de för organisationer som omfattar värderingar som ligger långt ifrån svensk demokrati och samhällssystem.

I någon mån kan jag förstå oron och frågeställningarna över varför människor från det trygga Sverige väljer att slåss för sådana främmande värderingar som, bland annat, IS står för. Kommer dessa människor vid en återkomst till Sverige innebära ett hot mot människors väl och ve här?

Jag vet inte.

Men jag är tveksam till det förslag som presenterats.

Ser vi tillbaka i modern svensk historia så har vi många exempel på svenskar som frivilligt rest iväg för att delta i krigshandlingar – med eller utan statligt understöd. Svenskar deltog på de ”vitas” sida i det finska inbördeskriget efter att Finland förklarat sig självständigt. Svenskar deltog (med statligt godkännande) som frivilliga i den finska armén i kriget mot Sovjetunionen. Svenskar reste till Spanien för att kämpa för den valda regeringen i det inbördeskrig som skedde där. Svenskar deltog som frivilliga i tyska förband under andra världskriget.

Det finns säkert fler exempel än dessa. Idag ser vi tillbaka till dessa frivilliga med ett visst rosa skimmer och minns de frivilligas insatser och hjältemod. Dessa människor drevs av en inre övertygelse – rätt eller fel – som gjorde att de var beredda att riskera sina liv.

I stället för att kriminalisera människors vilja att slåss för något de tror på borde vi fundera över varför de fått denna övertygelse. Vad är det som lockar unga människor från det lugna demokratiska Sverige att slåss för odemokratiska och reaktionära organisationer?

Jag försvarar på intet sätt de hemskheter som IS och liknande organisationer åsamkar andra människor. Men något i deras budskap lockar människor från det trygga Sverige. Ett eventuellt kriminaliserande kommer inte att undanröja detta. Det riskerar endast att stärka människors övertygelse om det rätta i att delta.

Borde det inte vara bättre att fundera över vad det är som får människor att delta i våldshandlingar och vända det demokratiska samhället ryggen. Det europeiska 1970-talet såg många exempel på ungdomar som lockades av, och ibland deltog, i våldshandlingar riktade mot det egna samhället. Deras handlingar var olagliga, men det hindrade dem inte.

Jag har inga bra egna svar men jag är högst tveksam till en sådan kriminalisering som föreslås i debattinlägget. Jag tror att det endast blir till ett vackert slag i luften – ett sätt att visa dådkraft utan att därför åstadkomma särskilt mycket.

Länkar: SvD, Aftonbladet debatt

Fler som skrivit: Johan Westerholm,

Den borgerliga regeringen spjärnar emot


Kompisar?

Den borgerliga regeringen har i hög grad byggt sin taktik inför och under valrörelsen på att bygga misstroende för en röd-grön. Man vill så tvivel om deras regeringsduglighet och sätta det emot förment egen duglighet och ansvar.

Onekligen har deras alliansbygge tjänat dem väl under två valrörelser. Det är först under de senaste åren då de två minsta av de borgerliga partierna börjat dansa lindans utmed riksdagsspärren som svagheten med denna konstruktion uppenbarats. Statsministern har i brist på valvinnande förslag drivit denna tes längst av alla. Under en tid antydde han att inte skulle släppa fram en annan regeringsbildare i den händelse av att de röd-gröna skulle bli större än de fyra borgerliga partierna tillsammans.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet valde tidigt att inte återupprepa misslyckandet från 2010. De tre partierna presenterar därför tre varsina valmanifest (vilket även de fyra borgerliga partierna ju gör). Det är en god taktik med tanke på det parlamentariska läget. (C) och (KD) står inför att över huvud taget inte väljas in i den nya riksdagen. Till det kommer risken att vare sig de borgerliga partierna eller de tre röd-gröna partierna får egen majoritet. Eftersom ingen vill bli beroende av aktivt stöd från (SD) får vi ett intressant läge i Riksdagen.

I ett utspel från igår säger de fyra borgerliga partiledarna att de inte kommer att förhindra en regeringsbildare utses från den röd-gröna sidan. Men de kommer inte att …

… släppa fram en regering som inte har visat att den har förutsättningar att få igenom sitt förslag till statsbudget.

Stefan Löfven har länge varit tydlig med att man inte kommer att bilda en enpartiregering. (S) kommer att tillsammans med Miljöpartiet bilda en regering. Sedan är allt öppet. Stefan är ganska ensam om att kunna tänka sig att bilda en blocköverskridande regering. De fyra borgerliga partierna håller hårt fast vid sin alliansbildning.

Jag menar att Stefans hållning i denna fråga är betydligt rationellare och öppnare än den borgerliga regeringens. Vad händer om ett eller två av de borgerliga partierna inte släpps in i riksdagens kammare?

De borgerliga företrädarna ställer några frågor i sitt debattinlägg. Några motfrågor jag kan tänka att ställa dem är:

  1. Är något eller några av de borgerliga partierna beredda att ingå i en blocköverskridande regering eller alternativt ingå ett blocköverskridande budgetsamarbete?
  2. Kan de tänka sig att driva igenom en statsbudget med aktivt eller passivt stöd av (SD)?
  3. Existerar ”alliansen” i den händelse av att ett eller två borgerliga partier inte vinner inträde i riksdagen?

Länkar: dn.se, SVT, dn.se, di.se, SvD, di.se, dagens arena, dagens arena, dn.se, dagens arena, Ekot, Ekot, di.se, SvD, SvD, Ekot, di.se, Aftonbladet ledare, SvD, Arbetet, Arbetet, Aftonbladet kultur

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Johan Westerholm, Martin Moberg, Peter Johansson, Peter Johansson

Stefan Löfven har sträckt ut handen


Den 14 september sker allmänna val. Valet av ny Riksdag ser i dagsläget ganska ovisst ut. Det troliga är trots allt att de tre röd-gröna partierna tillsammans blir större än de fyra regeringspartierna (eller hur många av dem som klarar riksdagsspärren). Med de senaste siffrorna ser (SD) ut att bli vågmästare. Det innebär i så fall ett … inressant läge. Företrädare för samtliga partier har hittills varit tydliga med att man inte vill bilda en regering som blir beorende av stöd från (SD).

Socialdemokraterna valde tidigt sin taktik inför årets val. Man kommer att gå till vals på ett alldeles eget program och låta valresultatet styra hur en kommande regering ska formas. Stefan Löfven är tydligt en av två kandidater till statsminister efter valet. (S) har pekat ut (MP) som en tydlig part att bilda regering tillsammans med. Sedan är allt öppet – inklusive bildandet av en blocköverskridande regering.

De fyra regeringspartierna, som länge legat efter i opinionen, har av taktiska skäl valt att hålla fast vid sin allians. Man försöker sätta sin sammanhållning mot en förment splittrad opposition. Denna position har väl inte gett överdrivet goda resultat. Förändringarna i opinionen är små. Kanske är det därför som nu statsministern hotar med att inte släppa fram en regeringsbildare från den röd-gröna sidan, även om de skulle bli större än de allianspartier som tar plats i riksdagen.

Frågan är om Moderaterna har börjat överväga möjligheten att ta in sverigedemokraterna i värmen genom antingen budgetsamarbete eller genom poster i regeringen. Stefan Löfven har länge markerat att han är öppen för en blocköverskridande regeringsbildning för att undvika att ge (SD) större inflytande i politiken. I en intervju i SvD säger Stefan till de borgerliga partierna att …

När krutröken har lagt sig är det dags att ta ansvar. Om budskapet från alliansen är att man inte tänker göra det – att man inte tänker hjälpa till – ja, då är det väldigt allvarligt.

Men läs gärna Ulf Bjerelds tankar kring regeringsbildandet. Han är som vanligt klok när det gäller sådana frågor.

Länkar: SvD, dn.se, di.se, Ekot, dn.se, dagens arena, SvD, SvD, Arbetet, Arbetet

Fler som skrivit: Ulf Bjereld, Ulf Bjereld, Martin Moberg, Tobias Lundin Gerdås

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 745 andra följare

%d bloggers like this: