Bloggarkiv

Om att vilja ge betalt för gammal räkning


Hä bli int nå samarbete

I en artikel som Dagens Industri (och som flera tidningar följt upp) förtydligar statsministern hur de borgerliga partierna kommer att agera i händelse av en valförlust och där (SD) kommer i vågmästarställning. Partierna kommer att lägga en gemensam budget och kommer att verka för att få majoritet för enskilda förslag. Det är ett ganska tydligt svar på tal för det som skedde vid Riksdagens behandling av den senaste vårbudgeten.

De borgerliga partierna väljer att följa sin taktik ända in i väggen (åtminstone retoriskt) och väljer med öppna ögon att kunna lita till att Sverigedemokraterna ska välja borgerliga förslag. Jag har inga särskilda synpunkter på detta. Det är förstås fritt för dem att agera såsom de önskar i ett visst paralmentariskt läge. Det som är bra är ju att de tydliggör att de faktiskt är beredda att genomföra sina politiska förslag med aktivt stöd från ett parti som de annars menat sig inte vilja associeras med.

Jag tror inte att de borgerliga partierna kommer att gynnas särskilt mycket av en sådan taktik som de nu ger uttryck för. Enligt en artikel som Dagens Nyheter publicerat finns bland väljaropinionen en stark underström som önskar se en blocköverskridande regering. Denna önskan är något starkare bland borgerliga väljare än bland de röd-gröna. Störst önskan om en blocköverskridande regering finns tydligen bland folkpartistiska väljare.

Vill bryta blockpolitiken

Socialdemokraterna har tydligt signalerat att man är beredd att bilda en blocköverskridande regering. Både för att neutralisera ett eventuellt (SD) i form av vågmästarparti och för att det finns stora politiska utmaningar som mår väl av breda politiska överenskommelser.

De fyra borgerliga partierna har hittills sagt nej till en sådan lösning. Deras valtaktik bygger fortfarande att man vill ställa sammanhållning i form av en slags allians gentemot förment splittring bland de röd-gröna partierna. Problemet för dem är ju nu att deras sammanhållning i hög grad är en chimär samt att två av partierna långt ifrån kan vara säkra på att väljas in i Riksdagen.

Men det kommer att bli spännande att följa siffrorna under valkvällen. Det finns onekligen en stor risk för ett osäkert parlamentariskt läge efter valet. Jag tror på Stefan Löfven som regeringsbildare. Jag litar till att han kan formera en regering som kan finna riksdagens stöd.

Bollen ligger slutligen hos de borgerliga partier som tar plats i riksdagens kammare hur de vill agera. Vill de neutralisera politiskt inflytande från (SD) eller vill de hellre ge betalt för gammal räkning?

Länkar: di.se, dn.se, SvD, SVT, SvD, di.se, SvD, di.se, dn.se, SvD, SVT, dagens arena, di.se, dagens arena, SvD, di.se, dagens arenaAftonbladet

Fler som skrivit: Peter Johansson, Peter Johansson, Martin Moberg

Är det rätt att kriminalisera deltagande i krig och terror?


Islamiska staten (IS) rycker fram

Igår presenterade socialdemokraterna Morgan Johansson och Urban Ahlin ett förslag om att man vill utreda en kriminalisering av enskildas förberedelse för att delta i en väpnad konflikt som inte sanktionerats av staten.

Förslaget kommer ju i anledning av att svenska medborgare (och andra bosatta i Sverige) deltar i väpnade konflikter i länder som Afghanistan, Syrien och Irak. I flera fall strider de för organisationer som omfattar värderingar som ligger långt ifrån svensk demokrati och samhällssystem.

I någon mån kan jag förstå oron och frågeställningarna över varför människor från det trygga Sverige väljer att slåss för sådana främmande värderingar som, bland annat, IS står för. Kommer dessa människor vid en återkomst till Sverige innebära ett hot mot människors väl och ve här?

Jag vet inte.

Men jag är tveksam till det förslag som presenterats.

Ser vi tillbaka i modern svensk historia så har vi många exempel på svenskar som frivilligt rest iväg för att delta i krigshandlingar – med eller utan statligt understöd. Svenskar deltog på de ”vitas” sida i det finska inbördeskriget efter att Finland förklarat sig självständigt. Svenskar deltog (med statligt godkännande) som frivilliga i den finska armén i kriget mot Sovjetunionen. Svenskar reste till Spanien för att kämpa för den valda regeringen i det inbördeskrig som skedde där. Svenskar deltog som frivilliga i tyska förband under andra världskriget.

Det finns säkert fler exempel än dessa. Idag ser vi tillbaka till dessa frivilliga med ett visst rosa skimmer och minns de frivilligas insatser och hjältemod. Dessa människor drevs av en inre övertygelse – rätt eller fel – som gjorde att de var beredda att riskera sina liv.

I stället för att kriminalisera människors vilja att slåss för något de tror på borde vi fundera över varför de fått denna övertygelse. Vad är det som lockar unga människor från det lugna demokratiska Sverige att slåss för odemokratiska och reaktionära organisationer?

Jag försvarar på intet sätt de hemskheter som IS och liknande organisationer åsamkar andra människor. Men något i deras budskap lockar människor från det trygga Sverige. Ett eventuellt kriminaliserande kommer inte att undanröja detta. Det riskerar endast att stärka människors övertygelse om det rätta i att delta.

Borde det inte vara bättre att fundera över vad det är som får människor att delta i våldshandlingar och vända det demokratiska samhället ryggen. Det europeiska 1970-talet såg många exempel på ungdomar som lockades av, och ibland deltog, i våldshandlingar riktade mot det egna samhället. Deras handlingar var olagliga, men det hindrade dem inte.

Jag har inga bra egna svar men jag är högst tveksam till en sådan kriminalisering som föreslås i debattinlägget. Jag tror att det endast blir till ett vackert slag i luften – ett sätt att visa dådkraft utan att därför åstadkomma särskilt mycket.

Länkar: SvD, Aftonbladet debatt

Fler som skrivit: Johan Westerholm,

Den borgerliga regeringen spjärnar emot


Kompisar?

Den borgerliga regeringen har i hög grad byggt sin taktik inför och under valrörelsen på att bygga misstroende för en röd-grön. Man vill så tvivel om deras regeringsduglighet och sätta det emot förment egen duglighet och ansvar.

Onekligen har deras alliansbygge tjänat dem väl under två valrörelser. Det är först under de senaste åren då de två minsta av de borgerliga partierna börjat dansa lindans utmed riksdagsspärren som svagheten med denna konstruktion uppenbarats. Statsministern har i brist på valvinnande förslag drivit denna tes längst av alla. Under en tid antydde han att inte skulle släppa fram en annan regeringsbildare i den händelse av att de röd-gröna skulle bli större än de fyra borgerliga partierna tillsammans.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet valde tidigt att inte återupprepa misslyckandet från 2010. De tre partierna presenterar därför tre varsina valmanifest (vilket även de fyra borgerliga partierna ju gör). Det är en god taktik med tanke på det parlamentariska läget. (C) och (KD) står inför att över huvud taget inte väljas in i den nya riksdagen. Till det kommer risken att vare sig de borgerliga partierna eller de tre röd-gröna partierna får egen majoritet. Eftersom ingen vill bli beroende av aktivt stöd från (SD) får vi ett intressant läge i Riksdagen.

I ett utspel från igår säger de fyra borgerliga partiledarna att de inte kommer att förhindra en regeringsbildare utses från den röd-gröna sidan. Men de kommer inte att …

… släppa fram en regering som inte har visat att den har förutsättningar att få igenom sitt förslag till statsbudget.

Stefan Löfven har länge varit tydlig med att man inte kommer att bilda en enpartiregering. (S) kommer att tillsammans med Miljöpartiet bilda en regering. Sedan är allt öppet. Stefan är ganska ensam om att kunna tänka sig att bilda en blocköverskridande regering. De fyra borgerliga partierna håller hårt fast vid sin alliansbildning.

Jag menar att Stefans hållning i denna fråga är betydligt rationellare och öppnare än den borgerliga regeringens. Vad händer om ett eller två av de borgerliga partierna inte släpps in i riksdagens kammare?

De borgerliga företrädarna ställer några frågor i sitt debattinlägg. Några motfrågor jag kan tänka att ställa dem är:

  1. Är något eller några av de borgerliga partierna beredda att ingå i en blocköverskridande regering eller alternativt ingå ett blocköverskridande budgetsamarbete?
  2. Kan de tänka sig att driva igenom en statsbudget med aktivt eller passivt stöd av (SD)?
  3. Existerar ”alliansen” i den händelse av att ett eller två borgerliga partier inte vinner inträde i riksdagen?

Länkar: dn.se, SVT, dn.se, di.se, SvD, di.se, dagens arena, dagens arena, dn.se, dagens arena, Ekot, Ekot, di.se, SvD, SvD, Ekot, di.se, Aftonbladet ledare, SvD, Arbetet, Arbetet, Aftonbladet kultur

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Johan Westerholm, Martin Moberg, Peter Johansson, Peter Johansson

Stefan Löfven har sträckt ut handen


Den 14 september sker allmänna val. Valet av ny Riksdag ser i dagsläget ganska ovisst ut. Det troliga är trots allt att de tre röd-gröna partierna tillsammans blir större än de fyra regeringspartierna (eller hur många av dem som klarar riksdagsspärren). Med de senaste siffrorna ser (SD) ut att bli vågmästare. Det innebär i så fall ett … inressant läge. Företrädare för samtliga partier har hittills varit tydliga med att man inte vill bilda en regering som blir beorende av stöd från (SD).

Socialdemokraterna valde tidigt sin taktik inför årets val. Man kommer att gå till vals på ett alldeles eget program och låta valresultatet styra hur en kommande regering ska formas. Stefan Löfven är tydligt en av två kandidater till statsminister efter valet. (S) har pekat ut (MP) som en tydlig part att bilda regering tillsammans med. Sedan är allt öppet – inklusive bildandet av en blocköverskridande regering.

De fyra regeringspartierna, som länge legat efter i opinionen, har av taktiska skäl valt att hålla fast vid sin allians. Man försöker sätta sin sammanhållning mot en förment splittrad opposition. Denna position har väl inte gett överdrivet goda resultat. Förändringarna i opinionen är små. Kanske är det därför som nu statsministern hotar med att inte släppa fram en regeringsbildare från den röd-gröna sidan, även om de skulle bli större än de allianspartier som tar plats i riksdagen.

Frågan är om Moderaterna har börjat överväga möjligheten att ta in sverigedemokraterna i värmen genom antingen budgetsamarbete eller genom poster i regeringen. Stefan Löfven har länge markerat att han är öppen för en blocköverskridande regeringsbildning för att undvika att ge (SD) större inflytande i politiken. I en intervju i SvD säger Stefan till de borgerliga partierna att …

När krutröken har lagt sig är det dags att ta ansvar. Om budskapet från alliansen är att man inte tänker göra det – att man inte tänker hjälpa till – ja, då är det väldigt allvarligt.

Men läs gärna Ulf Bjerelds tankar kring regeringsbildandet. Han är som vanligt klok när det gäller sådana frågor.

Länkar: SvD, dn.se, di.se, Ekot, dn.se, dagens arena, SvD, SvD, Arbetet, Arbetet

Fler som skrivit: Ulf Bjereld, Ulf Bjereld, Martin Moberg, Tobias Lundin Gerdås

 

Margot är tillbaka!


Margot Wallström

Igår blev det på riktigt offentligt att Margot Wallström kommer tillbaka i svensk politik. Det har väl legat i luften att Margot åter skulle få en plats i svensk politik. Det kändes redan i samband med valet till EU-parlamentet. Det är väl uppenbart att den nuvarande socialdemokratiska partiledningen har vunnit hennes förtroende.

Margot var, tillsammans med Anna Lindh, en populär socialdemokratisk politiker. Hennes ”otur” var väl att hon var samtida med Göran Persson. Det var ganska uppenbart att de två inte gick ihop särskilt väl. Margot valde att i stället göra en internationell politisk karriär. Hon har sedan dess varit högst tveksam till att ta sig en position i den svenska politiken om än önskad av många.

Margot är välkommen åter i den socialdemokratiska sfären. Det är många som både minns henne som uppskattar Margot som person. Samtidigt är hon okänd för den yngre generationen. Men Margot är en viktig länk till den tid då socialdemokratin var det statsbärande partiet och nästan självklar som regeringsbildare. Hon har erfarenhet av regeringsarbete sedan sin tid i regering och EU-kommission. Det är minsann en viktig erfarenhet att utnyttja för ett parti som i åtta år stått i kylan utanför Rosenbad utan att kunna komma in i värmen.

Många ser dessutom Margot som en utmärkt kandidat som nästa utrikesminister. Och, varför inte … ?

Länkar: dn.se, SvD, Aftonbladet ledare, dagens arena, Ekot, SvD, Ekot, di.se, dn.se, Ekot, Arbetet, Arbetet

Fler som skrivit: Martin Moberg, Johan Westerholm, Helle Klein

En (S)-märkt studiesatsning


I snabb takt har socialdemokraterna presenterat två viktiga studiesatsningar. Den första handlar om att gymnasieskolan skall bli obligatorisk från och med 2018. Partiet vill att fler unga ska klara gymnasiet och därmed öka sina jobbchanser. Den andra handlar om en satsning på fler högskoleplatser och mer undervisningstid samt bättre lärarutbildning.

Satsningen på obligatoriskt gymnasium innebär även, som Stefan Löfven säger, att …

Vi behöver också fler speciallärare och specialpedagoger. Vi måste se till att fler kan få studiehandledning på sitt modersmål.

Det går inte att komma ifrån att det är nödvändigt med längre skolgång idag för att ha större möjligheter att få arbete och därmed egen försörjning. Det innebär förstås pedagogiska utmaningar för att hjälpa de elever som av olika skäl kan ha problem med skolgången.

Länkar: dn.se, dn.se, SvD, di.se, di.se, SvD, SvD, Ekot, SvD, di.se, Arbetet, Arbetet

Fler som skrivit: Monica Green, Martin Moberg, Peter Johansson, Martin Moberg, Ylva Johansson, Jari Puustinen

Tydlig deltidsnorm inom kvinnodominerade yrken


Fackförbundet Kommunal har presenterat en rapport ”Halva arbetstiden, hela ansvaret” vari presenteras ett antal tydliga resultat. Förbundet har undersökt deltidsarbetets utbredning och sysselsättningsgradens förändring över tid bland anställda i arbetaryrken inom den kommunala sektorn.

Det visar sig att sysselsättningsgraden har ökat men att kvinnor fortfarande i hög grad arbetar både deltid som visstid. Utvecklingen går väldigt långsamt.

Bland andra framhålls följande resultat i undersökningen:

  • År 2013 arbetade knappt 90 procent av de visstidsanställda i arbetaryrken i kommunsektorn deltid. För tillsvidareanställda är siffran cirka 40 procent.
  • 23 procent av de anställda i Kommunals yrken i kommunsektorn arbetade 40 procent eller mindre under 2013.
  • Deltidsnormen inom Kommunals kvinnodominerade yrken i kommunsektorn drabbar både kvinnor och män, där 57 procent av kvinnorna och 53 procent av männen arbetar deltid.
  • I mansdominerade yrken arbetar kvinnor oftare heltid än i kvinnodominerade yrken. Skillnaden mellan män och kvinnors heltidsarbete är ändå påtaglig. I dessa yrken arbetar 84 procent av männen och 67 procent av kvinnorna heltid.
  • Heltidsarbetande har en högre medellön, beräknat på en heltidslön, än deltidsarbetande.

Den långsamma utvecklingen gör att Kommunal väljer att förändra sitt arbetssätt. Förbundet har under en tid försökt samarbeta med Socialdemokraterna för att få bättre anställningsformer för sina medlemmar. Detta har gett litet av positivt resultat. Därför väljer man nu att ”sluta gosa med socialdemokraterna”. Förbundets ordförande Annelie Nordström säger att …

Det är dags att sluta gosa med Socialdemokraterna. Att hålla på och jamsa med varandra på det sättet är passé. Nu har vi distanserat oss och ställer konkreta krav på partierna och vi känner redan att de lyssnar bättre.

I någon mån kan man ju se detta som ett misslyckande för det facklig-politiska samarbetet. Men i denna fråga gör nog Kommunal rätt. Arbetstider och arbetsmiljövillkor är trots allt en partsfråga där man som arbetstagare och arbetsgivare ibland har olika åsikter när det kommer till kritan. Samtidigt finns en tydlig utveckling där allt fler av Kommunals medlemmar arbetar i privat sektor.

Kommunal ska förstås driva på den politiska nivån för att få bättre villkor inom den offentligt finansierade sektorn – oavsett vilka som är arbetsgivare.

Länkar: dn.se, Arbetet

Elevskydd när en friskola avvecklas


imageSverige har ju ett system där ”friskolor” har stora rättigheter/möjligheter att etablera sig i de svenska kommunerna. Det är statliga Skolverket som prövar om en friskola kan starta upp verksamhet. Kommunerna får, i och för sig, yttra sig över en ansökan om etablering men har inte i övrigt något inflytande över processen. I de fall som Skolverket har godkänt en ansökan har kommunen att betala ut skolpeng.

Kommunen har ingen som helst möjlighet att korrekt dimensionera storleken på det antal elevplatser som behövs i de kommunala skolorna. Eftersom kommunen i sista hand är garanten för skolundervisning krävs att man behöver dimensionera för det. Orsaken är ju förstås att en friskola med kort varsel kan meddela att skolan ska avvecklas och/eller inte startar enligt plan.

Under förra året kom ju ett par tydliga exempel på vad som kan ske när en skolentreprenör väljer att försätta sina skolor i konkurs och därmed avveckla sin verksamhet. Det tydligaste exemplet var ju John Bauer. Detta skakade ju om friskoleförespråkarna. De berörda företagen tog ju i första hand ansvar för företagens ekonomi och i andra hand för eleverna. Det är ju en ganska naturlig prioritering för företag som bedriver verksamhet för att tjäna pengar.

För några dagar sedan presenterade Svenskt Näringsliv förslag  på en utveckling av friskolereformen för att svara upp på detta problem. De föreslår …

… att friskoleföretag inom grundskolan och gymnasiets teoretiska program ska ha en obligatorisk samrådsskyldighet, med en oberoende part, om man står inför en konkurs. Samrådet ska syfta till att erbjuda elever plats på andra skolor, kommunala eller fristående, i närområdet.

För de friskoleföretag som driver gymnasier med yrkesprogram bör högre krav ställas. Det är inte säkert att yrkesprogrammens olika inriktningar alltid finns i elevens närområde. Därför bör sådana friskoleföretag ställa garantier. Garantin ska användas till att finansiera de extra kostnader i form av resor och uppehälle som uppstår, om en elev till följd av en konkurs måste byta utbildningsort för att kunna fullfölja utbildningen.

Häromdagen presenterade Ibrahim Baylan socialdemokraternas alternativ för att säkerställa elevernas rätt till en god utbildning framför företagens önskan att göra vinst. Man kräver bland annat ”samarbetsavtal mellan ny fristående skola och kommunen som reglerar bland annat dimensionering av skolan, vad som händer med eleverna vid skolnedläggning och att skolan inte bidrar till ökad skolsegregation.”

Förslaget från Svenskt Näringsliv känns ju verkligen väl tunt. Jag tror inte på att vinstdrivande företag har något som helst intresse av att i onödan meddela sin omvärld att de står inför konkurs. Det skulle ju riskera att innebära att skolföretaget helt tappar kontrollen över avvecklingsprocessen.

Huruvida det kommer att finnas parlamentariskt stöd för de socialdemokratiska förslagen efter valet är ju fortfarande skrivet i stjärnorna. Men onekligen finns det anledning för politikerna att fundera över denna fråga.

Den enkla lösningen vore kanske att en andel av skolpengen avsätts till en obligatorisk ”skolavvecklingspeng” (eller vad den skulle kunna kallas) för att hantera de olägenheter som uppstår i samband med att en friskola avvecklas – oavsett om anledningen är konkurs eller av andra affärsmässiga orsaker.

Om en bättre offentlig upphandling


Ardalan Shekarabi

Igår presenterade socialdemokraterna, genom Ardalan Shekarabi, förslag om hur offentliga upphandlingar på ett bättre sätt kan bidra till angelägna offentliga mål. Det kan handla om att upphandlingar kan bidra till att driva på innovationer, ta miljöhänsyn och ställa sociala krav.

Detta ska uppnås genom att, bland annat, skapa en ny offentlig myndighet som ska stödja kommuner och landsting i detta avseende. Partiet vill på detta sätt ta bort Konkurrentverkets dubbla roller att både granska upphandlingar och ge stöd.

Det är alldeles utmärkt om kommuner och landsting kan använda sina medel på ett mer aktivt sätt i samband med upphandlingar av olika tjänster. I motsats till vad Konkurrensverket hävdar behöver upphandlingar inte enbart ta hänsyn till de lägsta priset.

Länkar: SvD, Arbetet

Fler högskoleplatser


Fler ska få plats

Magdalena Andersson (S) argumenterar i ett debattinlägg för att det behövs en satsning på fler högskoleplatser. Hon säger att Socialdemokraterna kommer att verka för att ytterliga 16.000 kommer till på universitet och högskolor, att minska den sociala snedrekryteringen och några ytterliga åtgärder.

Socialdemokraterna föreslår:

  1. Fler ska studera
  2. Breddad rekrytering
  3. Lärosätena ska erbjuda fler relevanta sommarkurser
  4. Förbättrad kvalitet och högre kunskapskrav i utbildningar
  5. Genomgående arbetslivsanknytning
  6. Goda möjligheter att återkomma

Det finns ganska stora skillnader i de ambitioner som de olika politiska partierna har vad gäller utbildningspolitiken. Socialdemokraterna vill att fler får möjlighet att delta i högre utbildning. Då krävs även höga ambitioner vad gäller grund- och gymnasieskola.

Skillnaden finns också när det gäller hur framtidens arbetsmarknad ska se ut. De borgerliga partierna har en mer pessimistisk syn på det. Man tror att framtiden finns i fler arbeten som kräver låg formell kompetens (och därmed lägre krav på genomgången skolgång). Magdalena skriver i inlägget, bland annat, att …

En socialdemokratiskt ledd regering kommer att prioritera investeringar i utbildningsväsendet, eftersom utbildning och jobb hör ihop. Det krävs för att alla människor i Sverige som kan ska få möjlighet att jobba och göra rätt för sig.

Ja, det är verkligen viktigt att genomföra satsningar på högre utbildning och på att fler får chansen att utbilda sig på högskola/universitet. Därför behöver även de regionala högskolorna mer resurser – både för mer kvalificerad utbildning som att ta emot fler studenter.

Fler som skrivit: Monica Green

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 739 andra följare

%d bloggers like this: