Bloggarkiv
Sverige behöver yrkesutbildningar med hög status
Tre representanter för LO är idag publicerade med ett viktigt debattinlägg om gymnasieskolans yrkesutbildningar. De konstaterar i inlägget att dagens yrkesutbildningar har ett antal problem som de sammanfattat till fyra punkter:
- Vikande intresse för yrkesutbildningar
- Många studieavbrott
- Stora kvalitetsbrister
- Svag övergång till arbetsmarknaden
LO är angeläget om att höja statusen för yrkesutbildningarna. Många arbetsgivare har idag svårt att hitta personal med rätt kompetens. Orsaken till detta är ju att allt färre elever söker sig till dessa utbildningar och/eller lämnar dem ganska snabbt. Det behövs därför en del åtgärder för att förbättra läget och för att locka fler elever till utbildningarna och för att få fler att lämna utbildningen med fullständiga betyg.
LO vill att arbetsmarknadens parter ges större utrymme för att utforma och ta ansvar för utbildningarnas kvalitet. Det borde göra att utbildningarnas innehåll och krav blir mer träffsäkra och därmed säkerställer att utbildningarna leder till arbete. När näringslivet deltar i utbildningen blir det lättare att hitta relevanta praktikplatser och för annan arbetsplatsförlagd utbildning. Det växer fram sådana initiativ där arbetsmarknadens parter tar ett större ansvar för yrkesutbildningar. Ett tidigt sådant är konceptet för TeknikCollege som ägs av fackliga och arbetsgivarorganisationer.
LO vill vidare att gymnasiets yrkesutbildningar ska vara högskoleförberedande. Det säkerställer att de elever som söker yrkesutbildningar håller fler dörrar öppna för vidare studier. Elever har valt bort yrkesutbildning eftersom den innebär en återvändsgränd för vidare studier. LO vill vidare se satsningar på att få fler elever att lämna utbildning med fullständiga betyg. Jan Björklunds modell att erbjuda ”skoltrötta” elever en kortare gymnasieutbildning avvisas å det bestämdaste. Jag delar den synen.
Det är ett viktigt inlägg i debatten om den svenska gymnasieskolan som här presenterats. Den borgerliga regeringens utbildningsväg för elitsatsningar och lämna de som har svårt i skolan åt sitt öde är cyniskt eller i bästa fall uppgivet. Alla behöver inte akademiska studier – men alla behöver en fullgod utbildning!
Länkar: DN Debatt, Ekot, Ekot, Kollega, Byggnadsarbetaren, Arbetet, da.se, dagens arena, ka.se
Andra som skrivit: Martin Moberg, Roger Jönsson, Jesper Lundholm, Jan Andersson
Livet är inte en brutal tävling

Livet är inte en brutal tävling, det
har bara verkat så på sistone.
ett par dagar sedan en knivskarp analys om dagens Sverige. Han berättar
där om hur dagens 1990-talsgeneration av nödvändighet växer upp
till att bli totalt egofixerade. Fredrik säger att …
Kidsens liv har blivit kamp. De måste slåss mot
sina kamrater för grundläggande rättigheter, sådant som
generationer före dem såg som självklarheter. Vilket det inte var,
våra privilegier hade någon kämpat sig till, men så upplevde vi
det, vi som föddes så sent som på 70-talet.
Han
menar att LO verkar vara de enda som förstått detta eftersom de
föreslagit ett paket om 70 miljarder för bostadsbyggande och annat
som skulle kunna skapa en massa arbetstillfällen. Många anser att
det priset är allt för högt och inte är särskilt realistiskt.
Fredrik menar för sin del att …
… det
låter som rena fyndpriset för att visa nya generationer att staten
inte alls struntar i om de saknar jobb, bostad, trygghet. Att
det tvärtom är därför staten finns. Livet är inte en brutal
tävling, det har bara verkat så på sistone.
De
som tror på politikens möjligheter måste ta mer plats i debatten
och inte huka i skuggorna. LO kan bidra till det!
Det råder massarbetslöshet i Sverige
Mer än 400 000 människor saknar ett arbete
LO, genom Karl-Petter Thorwaldsson och Linda Grape, lämnar några välmenande råd till den nya styrelsen för Arbetsförmedlingen. LO är inte särskild nöjd med dagens arbetsmarknadspolitik. De vill att den ska innehålla mer av arbetsmarknadsutbildning, att ungdomar ska komma i åtgärder betydligt snabbare än idag och att handläggarna på myndigheten ska ges rimligare arbetsförhållanden.
Om än inlägget är ställt till Arbetsförmedlingens styrelse så är det ju den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik man kritiserar. Som den statliga myndighet man är har ju Arbetsförmedlingen bara att göra vad som ålagts dem av riksdag och regering. Den borgerliga regeringen har ju valt att satsa huvuddelen på insatser som synes ha haft liten inverkan på arbetslösheten.
Begränsa användandet av delade turer
Kommunal och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) nådde under söndagen fram till en överenskommelse om nytt kollektivavtal. Uppgörelsen innebär att arbetsgivaren accepterade LO:s modell för löneökningar. Vidare har parterna nått en överenskommelse om att minimera, så kallade, delade turer med därmed obetalda håltimmar mellan arbetspassen.
Kommunals ordförande Annelie Nordström tackade för det stöd som man fått för sina löne- och övriga avtalskrav. Man har tecknat ett tre-årigt avtal (37 månader) där det sista avtalsåret inte är uppsägningsbart. Det är tydligen lösningen med en 37:e månad som löste upp knutarna för arbetsgivarna. Det känns i sammanhanget som ett gott byte som Kommunal därmed gjort.
Kommunal har nu att genomföra denna avtalskonstruktion med sina privata arbetsgivare. Det borde inte innebära några problem då flera arbetsgivarorganisationer inom Svenskt Näringsliv redan accepterat LO-förbundens princip för att höja löner under 25.000/månad. Att Kommunal lyckades komma i mål utan att behöva ta till strejkvapnet visar nyttan med att LO-förbunden står samman.
Länkar: Arbetet, ka.se, Arbetet, SVT, SvD, dn.se, SVT, Ekot, vlt, ekuriren, di.se, bblat.se, dn.se, dagens arena, vlt, Ekot
Andra som skrivit: Carola Andersson, Martin Moberg, Liv Beckström
Om en satsning på jämställdhet
Ett av LO-förbundens viktigaste gemensamma avtalskrav var att få till stånd en avtalsförsäkring som ger ett tillägg vid föräldraledighet. Förhandlingarna, som fördes mellan LO och Svenskt Näringsliv, ledde till att en ny försäkring börjar gälla från och med den 1 januari 2014 . Föräldrar som tar ut en sammanhängande period av föräldraledighet kommer att få en ersättning motsvarande 10 % av lönen i upp till 180 dagar.
Jag är faktiskt ganska stolt över att LO-förbunden valde att driva denna fråga. Denna försäkring innebär förhoppningsvis att fler pappor väljer att ta ut föräldraledighet både oftare och längre än vad fallet är idag. LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson, säger att …
Med nya avtalet borde papporna ta större ansvar eftersom de får mer pengar när de är föräldralediga. Nu kan de ta ut hälften av ledigheten för barnet och få föräldralön under hela den tiden, och det är dit vi vill komma.
En anledning till att kvinnor hamnar efter i löneutvecklingen handlar om att de tar större ansvar för barnen. Jag hoppas att papporna med stöd av denna nya avtalsförsäkring stärker sin situation i förhandlingarna runt köksbordet.
Sammanhållningens pris
Transport har varslat om konflikt på arbetsplatser som är medlemmar i Biltrafikens Arbetsgivareförbund. Arbetsgivarna har svarat med ett lock-outvarsel gentemot flera av Transports medlemsgrupper.
Vad jag förstår så håller Transport fast vid LO:s ursprungliga samordnade krav om ettårigt avtal om 2,8 %. Förbundet reserverade sig i LO-styrelsen att godkänna att industriförbunden kunde teckna sina avtal. Lars Lindgren, Transports ordförande, säger i en intervju att …
… Vi möts av en sorts diktat, en tvångströja som trätts på oss av industrins parter. Hela LO:s beslutsapparat kopplas in för att mejsla fram ett samordnat krav. Det förvandlas sedan till ”märke”. En benhård ram för alla förbund.
LO är en sammanslutning av 15 fackförbund som medlemmar. Dessa förbund har tillsammans mejslat fram ett antal gemensamma avtalskrav. Det innebär att förbunden i händelse av en konflikt kan påräkna sig solidaritet från övriga fackförbund inom LO. Till det kommer att LO i sina stadgar och andra bestämmelser har en viss ordning för att godkänna och diskutera de löpande förhandlingarna i de olika branscherna.
De LO-förbund som förhandlar inom Industriförbundets ram har löpande informerat de fackliga kamraterna om hur förhandlingarna fortlöper. De har även ställt de preliminära avtal man slutit till diskussion i LO-styrelsen. En majoritet inom styrelsen har i demokratisk ordning tillstyrkt att industriförbunden kan teckna avtal. Tre förbund valde då att reservera sig emot det fattade beslutet. Det är helt i sin ordning att man i en demokratisk organisation inte alltid delar en majoritets uppfattning.
Men när nu Transport väljer att driva sina förhandlingar på sitt sätt väljer de också att föra striden på egen hand. De kan knappast påräkna sig övriga LO-förbunds solidaritet i den strid de valt att föra. Det finns ju ett talesätt som säger att man inte både kan äta kakan och ha den kvar.
Solidaritet och sammanhållning har sitt pris. Det är möjligt att Transport på kort sikt kommer att vinna på att driva sin konflikt. På längre sikt riskerar dock förbundet att mista förtroendet från övriga förbund.
Länkar: dn.se, SvD, Ekot, Arbetet, Transportarbetaren, Transportarbetaren
Andra som skrivit: Peter Johansson
Den svenska skolan slår ut elever

Den största utmaningen för skolan är att se till att alla elever får likvärdiga möjligheter att nå goda kunskapsresultat
Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbund, har tillsammans med ordföranden för sju LO-förbund skrivit ett inlägg om den svenska skolan. De förespråkar i sitt inlägg för att staten ska ta över det ekonomiska ansvaret för grundskolan respektive gymnasieskolan.
De konstaterar att dagens svenska skola slår ut och sorterar elever. Den största utslagningen sker i samband med att elever går från grundskolan till gymnasiet. Orsaken är de stora skillnaderna i hur olika mycket kommunerna lägger på skolan.
En del kommuner kompenserar skolor för vilken social bakgrund deras elever har – andra gör det inte. Kommunerna lever helt enkelt inte upp till sitt kompensatoriska uppdrag. De säger gemensamt att …
Ett nationellt finansieringssystem för svensk skola skulle få betydande effekter rakt in i klassrummen. En skola där det finns många elever med en viss bakgrund skulle direkt få mer resurser – oavsett var skolan ligger, vilken politisk majoritet som styr kommunen eller hur många friskolor det finns i regionen. En sådan koncentration av resurserna möjliggör direkt det som har avgörande betydelse för eleverna; mer lärartid.
Jag har, i likhet med debattörerna, börjat luta åt att staten åter ska ta över det ekonomiska ansvaret att fördela resurserna till skolan. Jag tror dock inte att detta innebär en ”quick-fix” av skolans problem.
Jag kan se en del problem med ett statligt ansvar av den ekonomiska fördelningen. Det handlar om hur ett sådant system ska utformas. Hur ska kriterierna se ut som tar hänsyn till elevernas sociala bakgrund och behov av extra stöd se ut. Det måste nästan vara omöjligt att hitta ett system som skapar den rättvisare fördelning som jag och debattörerna önskar.
Med en statlig styrning blir det svårare att genomföra ett system som tar hänsyn till lokala behov och förutsättningar. Av nödvändighet blir ett statligt ansvar mer trubbigt och mer utsmetande. Men trots allt kan det kanske ta bort de alldeles existerande skillnader som finns idag.
Länkar: SvD, Ekot, SVT, Ekot, dn.se, SvD, SvD, SvD
Andra som skrivit: Ola Möller, Martin Moberg, Thomas Böhlmark








