Bloggarkiv

Behöver Sverige lägre lägstalöner?


Lars Calmfors anser tydligen att Sverige behöver lägre lägstalöner. Han menar visst att Sverige har bland de högsta lägstalönerna samtidigt som det råder hög arbetslöshet. Det är väl ett budskap som smakar mumma i de svenska arbetsgivarnas öron. De har ju länge drivit tesen att det krävs lägre löner för att okvalificerade och de med en annars svag anknytning till arbetsmarknaden ska få arbete.

I en rapport som organisationen Svenskt Näringsliv presenterat anförs att de höga svenska ingångslönerna i vissa fall utestänger människor från arbetsmarknaden och även skapar andra problem. Organisationen menar att höga lägstalöner skapar en mur till arbetsmarknaden och förhindrar en bättre lönespridning. Organisationen säger vidare att …

Det skapar i sin tur ytterligare en mur mot en ökad öppenhet på arbetsmarknaden eftersom det är så relativt billigt att anställa en person med högre utbildning istället för en person med låg utbildning eller annan bakgrund.

De allt för höga lönerna innebär vidare, enligt rapporten/arbetsgivarna, att det inte finns utrymme för högre löneökningar. Det i sin tur gör det mindre intressant för människor att vidareutbilda sig eftersom premien för detta blir för liten. En annan positiv effekt av lägre lägstalöner är, även det enligt rapporten, att yrkesuppgifter som idag försvunnit skulle kunna återskapas.

Det framgår inte av rapporteringen vilken nivå lägstalönerna borde ligga på. Jag misstänker väl att arbetsgivarna önskar låta marknaden styra den utvecklingen. I branscher med högre arbetslöshet och lägre formella yrkeskrav finns säkert utrymme för att pressa ned priset för de anställda.

Arbetsgivarna brukar ju framhålla USA som ett föredömligt exempel på hur man kan skapa en större låglönearbetsmarknad. Man säger att detta bidragit till att fler kommit i arbete. I rapporten nämns också Tyskland som ett mer nyblivet exempel på att skapa en större arbetsmarknad bestående av lägre/sämre betalda arbeten.

Arbetsgivarna brukar mena att lägre ingångslöner borde skapa fler arbetstillfällen och skapa en större dynamik på arbetsmarknaden. Om det vore en sanning borde ju de sänkta (rabatterade) sociala avgifterna för ungdomar inneburit att ungdomars arbetslöshet skulle ha minskat. En sådan effekt är ju svår att se. Göran Zettergren och Susanna Holzer (bägge utredare på TCO) har diskuterat den eventuella effekt som sänkta kostnader för att anställa unga har.

Frågan om det eventuellt goda eller inte goda med sänkta ingångslöner är en sådan fråga där många har uppfattningar men där ingen absolut sanning finnes. Men, för att citera Susanne Holzer …

…  vad hjälper det att vi sänker priset på okvalificerad ung arbetskraft –  om det är kvalificerad arbetskraft som marknaden vill ha …

Länkar: SvD, dn.se

Maud Olofsson blir ordförande


Arbetsgivarorganisationen Visita meddelar med viss förtjusning att förutvarande näringsministern (C), Maud Olofsson, har tackat ja till att kandidera som organisationens styrelseordförande. Jag förstår att Visita är nöjda med beskedet.

Maud är ju särskilt väl lämpad att driva organisationens symboliska frågor om rabatterad restaurangmoms och sociala avgifter. Om än dessa politiska reformers eventuella jobbskapande effekt är högst otydliga omhuldas de kärligt av arbetsgivarorganisationen. Till det kommer Mauds (och Centerpartiets) uppfattning om det goda i att sänka ingångslöner för ungdomar och andra personer med en ”svag” ställning på arbetsmarknaden.

Visita är att gratulera till detta sitt kap!

Jag förutsätter, trots detta, att Hotell- och Restaurangfacket framgångsrikt kommer att försvara sina fackliga krav och ingångna avtal. Om än Mauds politiska uppfattning i dessa avseenden passar som hand i handske med arbetsgivarnas innebär de ju inte någon absolut sanning.

Länkar: Arbetet, di.se, SvD

Om ungdomars arbetslöshet


I tidningen Arbetet finns i den senaste utgåvan två röster publicerade som diskuterar hur man kommer till rätta med den höga arbetslösheten bland unga.

Anna-Kirsti Löfgren, LO-ekonom, argumenterar för mer utav utbildning för unga. Hon säger i sitt inläggs slutkläm att …

En gymnasieutbildning är i dag att betrakta som ett minimikrav för nytillträdande på arbetsmarknaden. Därför är det ett allvarligt problem att så många inte fullföljer gymnasiet. Frågan är om problemen ska lösas genom okvalificerade låglönejobb och hur de som i unga år, hjälpligt upplärda, börjar i ett okvalificerat jobb ska klara sig ett helt arbetsliv på en föränderlig arbetsmarknad. Vi förespråkar i stället att alla unga ges tillgång till bra utbildning.

På andra sidan har man ställt, Carl B Hamilton, riksdagsman och ekonomisk-politisk talesman för Folkpartiet. Han företräder den linje som förespråkar en lönesänkningslinje. Han skriver avslutningsvis i sitt inlägg …

Som ett medel mot arbetslöshet anser Folkpartiet att det finns ett behov av avtal för yngre till lägre lönekostnad. Det gäller även den offentliga sektorn. I ett antal kommuner och landsting lägger FP därför fram förslag som innebär att kommunen och landstinget bör anställa unga med sådana ungdomsavtal. Personer under 23 år ska kunna anställas till 75 procent av det reguljära kollektivavtalets ingångslön och få viss handledning. Full sysselsättning är målet!

Det känns väl inte som att dessa två står jättelångt ifrån varandra i synen på att kunna erbjuda en ingång till arbetslivet. Däremot känner jag en större skillnad i synen på utbildning. Anna-Kirsti framhåller utbildning som den viktiga vägen till att tillförsäkra ungdomar en plats i arbetslivet. Carl B verkar däremot villa välja mellan två alternativ – utbildning eller lägre ingångslöner.

De fackliga organisationerna har sedan länge omfattats av avtal som innebär att ungdomar har en lägre inkomst när man kombinerar arbete med utbildning. IF Metalls yrkesintroduktionsavtal är inget nytt. Inom byggbranschen finns lärlingssystem sedan länge. Så länge det finns en handledd och ett tydligt utbildnings- och introduktionsinnehåll är det inget konstigt med att utge en lägre inkomst. Däremot är de fackliga organisationerna motståndare till generellt lägre löner bara av den anledningen att man är under en viss ålder.

Det behövs satsningar på att ungdomar ska lämna gymnasiet med en fullvärdig utbildning och godkända betyg. Ungdomarna ska i den situationen kunna göra ett aktivt val mellan fortsatt utbildning eller att söka sig ut på arbetsmarknaden. Avtal, liknande IF Metalls yrkesintroduktionsavtal, kan vara den krydda som kan hjälpa arbetslösa ungdomar till ett arbete.

Länkar: Arbetet, Arbetet, Arbetet, SvD

Industribloggare: Leine Johansson

Som man frågar får man svar om ingångslöner


Dagens Nyheter har genom Ipsos låtit ett tusental svenskar ange sin inställning till följande frågeställning:

Som en åtgärd mot ungdoms­arbetslösheten diskuteras i dag möjligheten att införa avtal där nyanställda unga under en period får en lön motsvarande 75 procent av lägstalönen i kollektivavtalet, i kombination med viss utbildning.

Föga förvånande har ju en ganska stor andel ställt sig positiv till en sådan åtgärd. Jag har heller inget emot att en lägre lön utgår under en utbildningssituation. Det har heller inte de fackliga organisationerna gjort. Det finns gott om exempel på sådana branschöverenskommelser där de fackliga organisationerna och arbetsgivarna blivit överens om formerna för arbetsplatsförlagd utbildning.

Folkpartiet och Centerpartiet (tillsammans med Svenskt Näringsliv) anser ju att ingångslönerna generellt är alldeles för höga. De anser att lönerna borde sänkas för alla ungdomar – särskilt i branscher som kräver låg formell kompetens för arbetets utförande.

IF Metalls yrkesintroduktionsavtal är motsatsen till generellt sänkta ingångslöner.

Länkar: SvD, dn.se, dn.se, di.se

Andra som skrivit: Pia Bernthling (som rakt av kopierat DN-artikeln utan övriga egna kommentarer), Leine Johansson, Leine Johansson, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige

Industribloggare: Patrik Renfors, Patrik Renfors

Industrins avtalsmärke håller


Parterna inom Handelns område nådde igår ett avtal som gjorde att varsel om strejk inte behövde verkställas. Parterna nådde kompromisser på flera områden som gjorde att vardera sidan kan känna att man fått något. Handels kan säga att man ordnade löneökningar (åtminstone i procent) som blev högre än de som arbetarna i industrin erhöll. Löneökningarna blir högre i detaljhandelsavtalet än i Partihandelsavtalet vilket väl gör att man fått i genom någon form av jämställdhetspott (lönerna är ju betydligt lägre inom butiker än de på lager). Priset för dessa högre löneökningar ”betalas” genom att lägstalönerna bara höjs med motsvarande 80 % av de garanterade nivåerna för de redan anställda. Detta, tillsammans med andra åtgärder, gör att den totala kostnadsökningen hamnar på 2,6 % på helårsbasis – vilket motsvarar löneökningarna inom industrin.

Att lägstalönerna höjs med ett lägre belopp än för övriga utgående löner innebär förstås en något vansklig väg för Handels att ta. Som Tommy Öberg säger

… de som börjar arbeta inom handeln får starta sin yrkesbana på en lägre lönenivå än vad som varit fallet om ingångslönen hängt med uppåt i samma takt som genomsnittslönerna.

Att i framtiden höja de här anställdas löner till den nivå som de redan anställda har kan skapa problem. Avgörande blir om pengarna för uppjustering ska tas från en gemensam pott eller om arbetsgivaren är beredd att betala uppjusteringen vid sidan om.

Min erfarenhet säger ju att vilken lön man startar på i hög grad styr löneläget inom hela företaget. På arbetsplatser där man blir anställd på avtalets lägsta löner där tenderar det totala löneläget att vara lägre än på arbetsplatser där ingångslönerna är högre. Det finns här en risk att Handelns totala löneläge på längre sikt sjunker relativt andra branscher.

Det ska bli intressant att se om de förbund som står i tur är beredda att välja samma väg som Handels gjort för att tillförsäkra högre löner för de anställda. Det är i vilket som helst tydligt att industrins norm för lönekostnadsökning fortfarande håller.

Länkar: Arbetet, Arbetet, da.se, Lag & Avtal, Arbetet, di.se, dagens arena, Ekot, dn.se, di.se, di.se, vlt, dn.se, Ekot, SvD, Rapport, di.se, Arbetet,  Lag & Avtal, ka.se, Kollega, Handelsnytt

Andra som skrivit: Löntagarbloggen, Peter Johansson, Martin Moberg, Leine Johansson

Unga gillar inte sänkta ingångslöner


TV4Nyheterna har låtit Novus genomföra en undersökning kring Jan Björklunds förslag om att sänka lönerna för unga personer upp till 23 års ålder. Det visar sig att en minoritet av 19-29-åringar tycker att detta är ett bra förslag. Däremot verkar en majoritet av de över 65 års ålder anse att sänkta löner för ungdomar är något bra. Jag har ingen aning om varför dessa åldersgrupper tycker så olika i denna fråga. Jag utgår dock ifrån att ökad ålder och livserfarenhet inte alltid innebär ökat klokskap.

Totalt sett anser en majoritet av de tillfrågade Folkpartiets förslag vara ett dåligt sådant!

Länkar: TV4, Rapport, dn.se

Andra som skrivit: Peter Andersson

Kampen om lägstlönerna


Inför den avtalsrörelse som har pågått ett tag formerade sig arbetsgivarna för ett starkt motstånd inför höjda lägst- eller ingångslöner (eller vad man vill kalla det). Almega är den arbetsgivarorganisation som hårdast har profilerat sig i denna fråga. De föreslog tidigare i maj månad att ingångslönerna skulle frysas i tio år. Arbetsgivarna driver sitt krav med det förmenta syftet att detta ska gynna ungdomar och andra svaga grupper på arbetsmarknaden. De ska med lägre ingångslöner lättare få ett arbete med en betalning som motsvarar deras kunskaps- och erfarenhetsnivå. De driver sin tes med sådan emfas att man kan förledas att tro att lägstalönerna är minst lika höga som en genomsnittlig VD-lön i företag på börsen.

Verkligheten är ju något mer annorlunda. LO-tidningen har i upplysande syfte tagit fram fakta på hur det förhåller sig med nivån på förbundens inom LO lägstalöner. De har tagit fram uppgift på respektive förbunds största branschavtal.

Det finns onekligen stor spridning mellan förbunden och vilka nivåer de har på de lägsta lönerna. Det man notera är att verkligheten inte är alldeles enkel. Det vore lätt att tro att branscher med en hög grad av ungdomar och osäkra anställningsförhållanden borde ha de lägsta lönerna. Men ett yrkesförbund som Elektrikerna visar sig ha låga lägstalöner. IF Metall finns bland de förbund som har de lägsta ingångslönerna. Men det är säkert som Ella Niia, ordförande för Hotell- och restaurangfacket, säger till LO-tidningen:

Både kommunal och IF Metall har lägre minimilöner än oss, men skillnaden är att hos oss går folk på minimilönerna.

De företrädare för arbetsgivarorganisationer och politiska partier som företräder åsikten att den svenska arbetsmarknaden har så fruktansvärt höga ingångslöner brukar sällan (eller aldrig) nämna vilken nivå man anser vara lämplig som ingångslön. Huruvida det beror på faktisk okunskap eller att man enbart vill odla en myt får väl de svara för. Men verkligheten är att ingångslönerna knappast i de flesta fall kan anses vara särskilt höga.

Länkar: LO-tidningen, LO-tidningen, LO-tidningen

Andra som skrivit: Henkas blogg

Industribloggare: Patrik Renfors, Kaj Raving

Folkpartistisk ordergivning


De folkpartistiska ledamöterna av Sveriges Riksdag, Johan Pehrson och Hans Backman, beordrar i ett debattinlägg i LO-tidningen arbetsmarknadens parter att reformera arbetsmarknaden i en särskild riktning.

Ska målet om full sysselsättning uppnås behöver vi vända på varenda sten för att fler ska komma i arbete och för att företagen ska kunna utveckla sina verksamheter i en globaliserad värld. Arbetsmarknadens parter måste vara beredda att ompröva tidigare ställningstaganden och nu förväntar vi oss att parterna enas om bättre turordningsregler. Om inte det sker måste vi politiker ta vårt ansvar för en bättre fungerande arbetsmarknad.

Med andra ord – om parterna förhandlar fram något som inte Folkpartiet gillar kommer man att agera lagstiftningsvägen. De talar om för parterna vad de ska uppnå och lämnar därmed väldigt litet utrymme åt parterna att finna lösningarna. De förslag partiet vill se ligger dessutom nära de ståndpunkter som arbetsgivarnas översta representanter framfört. Det får mig att fundera över det där med hönan och ägget. Borgerliga partiföreträdare brukar ondgöra sig över den nära kopplingen mellan LO och Socialdemokraterna. I Folkpartiets, FP, och Centerpartiets, CP, hårda linje gällande förändringar av LAS och lägre ingångslöner ekar arbetsgivarnas argument – vad kom först, hönan eller ägget – CP/FP eller Svenskt Näringsliv, SN?

Det enda som SN behöver göra är att luta sig tillbaka och vara helt kallsinniga inför fackliga förslag och idéer. De behöver nämligen inte göra något som helst konstruktivt i sådana förhandlingar. Det enda de behöver göra är att hålla de borgerliga partierna med de rätta argumenten för att förändra lagstiftningen i den riktning man önskar.

Industribloggare: Patrik Renfors

Arbetsgivarna gillar lägre löner


Idag har ett antal företrädare för arbetsgivarnas organisationer ett intressant inlägg hos Aftonbladet. De utvecklar där det goda med låga ingångslöner för ungdomar och andra som arbetar med ”enkla arbeten”. De vänder sig ensidigt emot LO:s satsningar på, vad de kallar, ”så kallade låglönesatsning”. De säger vidare:

Eftersom fler kvinnor finns inom branscher med enklare jobb marknadsförs satsningarna som ”jämställdhetspotter”, trots att de inte gör skillnad på kvinnor och män.

De vill helt enkelt att arbetsmarknaden för ”enkla arbeten” med låga ingångslöner där ungdomar (men även äldre – som jag förstår det) ska bli större. På så sätt ska ”utanförskapet” försvinna som genom ett trollslag. Herrarna säger i sitt inlägg att:

Men jobb är alltid är bättre än utanförskap. Har man lämnat gymnasiet utan examen och en utbildning som efterfrågas är det bättre med ett jobb än att sysslolös driva runt på virtuella eller verkliga torg.

Med andra ord inser de det grundläggande problemet. Många ungdomar lämnar skolan med ofullständiga betyg. Deras lösning är att kunna använda dem som outsinlig källa till billig arbetskraft som utan knot utför vadhelst som arbetsgivaren önskar. De vill inte se en skola som allt fler lämnar med fullständiga betyg och vilja att utvecklas. De har inget intresse av att verka för ett samhälle där så många som möjligt ges chansen att leva ett gott liv.

En allt större låglönemarknad med en allt ökad andel okvalificerade arbeten kommer att medföra att allt fler fastnar där. Inte det motsatta som de brukar hävda. Herrarna brukar ju även hävda att forskningen stödjer tesen att låga löner (hur nu det definieras) innebär fler arbetstillfällen. Så enkel är ju inte verkligheten, vilket utvecklas av Roger Mörtvik och av Anders Zettergren.

Det enda herrar arbetsgivarrepresentanter gör är att hävda sitt intresse av att verka för lägre löneutveckling. Några sanningsvittnen är de inte!

Länkar: Aftonbladet, SVT Debatt, Lag & Avtal, d.a.

Andra som skrivit: Roger Mörtvik, Anders Zettergren, Martin Moberg

Kampen om ingångslönerna


Tidningen Lag & Avtal har en intervju med Jonas Milton, VD för Almega (en till Svenskt Näringsliv ansluten arbetsgivarorganisation. Han vidhåller i samtalet organisationens tidigare framförda krav om att frysa ingångslönerna inom branschen. Han menar att arbetsgivarna att de pengar de sparar på de unga ska …

… läggas på anställda med erfarenhet. Då får vi ett större lönespann och arbetsgivarna får en morot att anställa ungdomar.

De verkar vara upplagt för en ordentlig kamp om de lägsta lönerna med arbetsgivarna inom servicebranscherna. Inom industrin är det ganska få som arbetar på nivåer som motsvarar avtalens lägstalöner. Så är det inte inom servicenäringarna inom LO:s område. Det är branscher som lever under hård priskonkurrens. Det har knappast heller gynnats av att staten valt att subventionera en del av denna bransch genom rut-avdrag och delvis genom sänkta inkomstskatter. Det är en tydlig signal från lagstiftarna att denna typ av jobb inte ska få kosta för mycket. Det är klart att arbetsgivarna då känner sig styrkta av den borgerliga regeringens uttalade ambition att skapa en låglönemarknad.

Ett större lönespann kan ju skapas på huvudsakligen två sätt – antingen höja de högsta lönerna eller de lägsta. Ett tredje sätt är väl att kombinera detta. Arbetsgivarna vill ju helst hålla nere sina kostnader eftersom de har svårt att höja priserna. De har dessutom svårare att rationalisera verksamheten – vilket ju sker inom industrin. Den fackliga ambitionen är ju tvärtom att hålla uppe lönerna för att minska lönekonkurrensen nedåt. Hur det går påverkas förmodligen av vilken nivå industrins löneökningar landar på.

Länkar: Lag & Avtal, Aftonbladet

Industribloggare: Leine resonerar om frikort och restaurangmoms, Patrik funderar över Oxelösunds framtid

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 680 andra följare

%d bloggers like this: