Bloggarkiv
Är Husby ett tidens tecken?
Jag har hittills inte skrivit något om de tragiska händelserna i det Stockholmsnära samhället Husby. I media beskrivs hur ungdomar kastar sten, tänder eld och ger sig i opposition mot polismyndigheten. Det är nästan så att man får en bild av kravaller a’ la Los Angeles eller i franska förorter.
Oavsett hur det rapporteras är det tragiskt att läsa om hur människors frustration och ilska gör att man bränner upp och förstör sina medmänniskors fordon, lokaler och närmiljö. Det är endast självdestruktivt och kommer inte att göra någon nytta på kort sikt. Det ger endast bränsle åt främlingfientligas organisationers och aktivisters uppfattning om invandrare.
Men sådana här händelser är inget nytt i modern svensk historia. Det har skett upplopp där ”äktsvenska” eller åtminstone ”vita” ungdomar har varit de drivande krafterna. Det handlar om ungdomar som kommer från miljöer som vi kan kalla arbetarklass (eller underklass). De kommer ur miljöer med högre arbetslöshet, lägre inkomster, med många kortutbildade och i övrigt mindre framgångsrika miljöer.
Det är klart att händelserna i Husby orsakat politisk diskussion och att man från ”vänster” gör den borgerliga politiken ensamt ansvarig för det som hänt. Jag menar att det finns sociala skäl till att ungdomar som känner sig stå utanför samhället utför de handlingar de gjort. Men denna utveckling har pågått längre än sedan den borgerliga regeringens tillträde hösten 2006. Deras politik må ha bidragit till att snabba på den nedåtgående spiralen men är inte ensamma ansvariga. Sverige har sedan slutet av 1980-talet fört en allt mer ”nyliberal” och borgerlig politik.
Den borgerliga regeringen har försökt göra händelserna till enbart en juridisk brottslig historia – vilket ju i en mening är sann. Det är förstås en allt för förenklad bild av verkligheten. Det är klart att en utveckling med allt högre arbetslöshet, minskad motivation till studier och i övrigt pressade villkor bidragit till en känsla av (ska vi säga) utanförskap.
Jag gillar att Stefan Löfven genomförde sitt besök i Husby för att träffa människor där utan att i förväg meddela media. Jag tror på Stefan när han säger att han ville möta och diskutera med människor i lugn och ro. Det är så jag känner honom som facklig ledare i IF Metall. Det handlar om respekt för de människor man ska möta. Jag har förstått att vissa borgerliga företrädare valt att misstänkliggöra detta. Det säger mer om dem själva än om Stefan Löfven.
Jag delar Stefans synpunkt att samhället har ett stort ansvar för att lösa situationen i Husby. Det handlar om långsiktiga åtgärder för att skapa framtidstro för individer och samhälle. Det kräver att det svenska samhället (kommuner, landsting och staten) tar ansvar för att utveckla och inte glömma bort de samhällen där arbetslöshet och socialt utanförskap råder.
Det verkar finnas en insikt hos Stefan om att det krävs hårt arbete för att skapa ett Sverige där sådana händelser som skett i Husby inte ska behöva upprepas. Det gäller att åtgärderna utformas tillsammans med de som bor i Husby.
Länkar: Aftonbladet ledare, dn.se, dn.se, SvD, di.se, di.se, SvD, SvD, Aftonbladet debatt, SVT debatt, SVT debatt, SVT debatt, SVT debatt, SVT debatt, SVT debatt, SVT debatt, SvD Brännpunkt, SvD, ka.se, Ekot, SVT, dn.se, dn.se, SvD, Ekot, SvD, dn.se, SvD, SVT, SVT, SvD, dn.se, Aftonbladet ledare, SvD, Expressen, Aftonbladet
Fler som skrivit: Johan Westerholm, Roger Jönsson, Martin Moberg, Johan Westerholm, Ola Möller, Peter Johansson, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Sjätte mannen, Sjätte mannen, Sjätte mannen, Monica Green, Ulf Bjereld, Alliansfritt Sverige, Mario Matteoni, Alliansfritt Sverige, Markus Mattila, Johan Westerholm, Martin Moberg, Peter Johansson, Badlands Hyena, Johan Westerholm
Fredrik Reinfeldt är sämst i klassen
Jag lovar – arbetslinjen fungerar … snart!
De nordiska statsministrarna träffas i dagarna två i Stockholm. Ett viktigt tema för regeringscheferna är att diskutera insatser för att minska ungdomars arbetslöshet. Enligt en rapport från 2012 riskerar omkring 300 000 unga under 25 år i Norden permanent utanförskap.
Den svenske statsministern har ju det litet jobbigt under detta möte. Sverige är ju det land som visar upp de högsta arbetslöshetssiffrorna för ungdomar. Jag vet inte om Fredrik kommer att tala väl om subventionerade sociala avgifter och halverad restaurangmoms som de patenterade sätten att minska ungdomars arbetslöshet. Skulle han välja att göra det får han säkert tala med väloljad tunga för att imponera på de övriga statsministrarna.
Han skulle möjligen kunna tala väl om jobbpakten som ett utmärkt fackligt initiativ för att hjälpa ungdomar till arbete. Men det är en godbit som regeringen verkar vilja spara till den kommande valrörelsen hellre än att skynda på en reform. Förhoppningsvis har våra nordiska grannar några goda tips till den svenska regeringen.
Länkar: SvD, vlt, di.se, ekuriren
Fler som skrivit: Ylva Johansson
Om att inte utmana det som har blivit normalt
En fråga om förtroende
TV-programmet Agenda diskuterade under söndagen hur politiken har anpassats till det borgerliga förklaringsövertaget.
Det kommande valet 2014 kommer att bli väldigt viktigt för de röd-gröna partierna. Det märker man, bland annat, genom den försiktighet varigenom man formulerar sin politik.
Magdalena Anderssons uppgift är att vara bättre än Anders Borg på att bibehålla stabila offentliga finanser. Debatten dem emellan blir till en tävlan i ekonomiskt ansvar. Knappast något politiskt parti vågar att ens viska ordet ”skattehöjning”.
Den borgerliga regeringen utnyttjar detta faktum för att låsa fast oppositionspartiernas argumentation. De borgerliga har på det sättet en enklare uppgift än oppositionen. Å andra sidan har socialdemokraterna tidigare lyckats med att förklara att ett modernt välfärdssamhälle inte kommer gratis. Jag kan hålla med Ursula Berge när hon i programmet säger att …
Det måste ske en viss anpassning till verkligheten. Men man måste ändå våga tro att de socialdemokratiska värderingarna bär. Det självförtroendet tycker inte jag man signalerar i dag.
Ibland känns det som om interna opinionsundersökningar allt för mycket styr vad man vågar säga utåt. Nästan alla partier trängs i den politiska mittfåran med allt mer utslätade budskap. I en sådan situation får det politiska budskapet allt mindre värde. Förtroendet för personen väger mer.
Jag tror på att socialdemokraterna måste våga mer – att stå för sina traditionella värderingar. Socialdemokraterna, tillsammans med MP och VP, kommer dock säkert att manövrera försiktigt inför det kommande valet. Den borgerliga regeringen kommer att spela på sin sammanhållning och peka på det (menar de) splittrade röd-gröna alternativet.
Valrörelsen kommer i slutändan handla om förtroende för personer och delvis om de politiska budskapen.
Statsministern gillar morötter
Det krävs att vi jobbar lite mer och lite längre upp i åren.
Framtidskommissionen – den borgerliga regeringens organ för att utveckla framtida borgerlig politik – har presenterat en ny rapport. I den nya skriften med titeln ”Framtidens välfärd och den åldrande befolkningen” beskrivs vad som krävs för att säkra framtidens välfärd.
Vi har hört det förut. Vi måste arbeta mer och längre. Att höja skatterna är, enligt utredningen, inte en framkomlig väg. Rapporten förordar att pensionsåldern ska följa den aktuella medellivslängden.
Dagens Nyheter frågade statsministern vilka idéer han har för att få fler att arbeta längre. Fredrik Reinfeldt förordar bruket av morötter för att få fler människor att arbeta längre. De som är ädre än 65 år får ju dubbla jobbskatteavdrag. Fredrik fortsätter …
Jag kan konstatera att det är en morot som fungerar. Jag ska inte utesluta ytterligare morötter.
Huruvida mer morötter för de arbetande inom särskilt LO:s verksamhetsområden hjälper dem får ju stå för vår aller vetande statsminister. Jag hyser dock viss tveksamhet till hans fromma förhoppning. Verkligheten visar ju faktiskt på något annat. Mårten Blix, utredningens sekreterare skriver att …
De största hindren för att förlänga arbetslivet är åldersgränser i olika avtal på arbetsmarknaden och förlegade attityder om den äldre arbetskraften.
Arbetsmiljö, arbetsförhållanden och olika avtal behöver anpassas till att arbetskraften blir äldre. Det handlar om ledarskap, ergonomi, kompetensutveckling och ökad flexibilitet.
Det kommer förmodligen ett lagförslag om att ge arbetstagare rätt att arbeta kvar till 69 års ålder (idag 67 år). Det är en reform som organisationen Företagarna ogillar och absolut inte önskar.
Det krävs nog faktiskt mer än enbart morötter för att möjliggöra för fler att arbeta längre.
Andra som skrivit: Niklas Hjert
Socialdemokraterna driver en kampanj!
Hujeda mig för såssar!
Statsministern fortsätter med att inte svara på frågor vad han visste (eller inte visste) om Vattenfalls 97-miljarder affär av företaget Nuon. Han säger till SvD att …
Det är beslutet som är det väsentliga här, det är med beslut vi ska utkräva ansvar och regeringen har sin del av ansvaret. Men bedömningen, det affärsmässiga beslutet ligger hos Vattenfalls ledning och styrelse och ska så göra.
I en formell mening är ju det korrekt som Fredrik säger. Men om regeringen meddelat sitt, passiva eller aktiva, stöd till affären kan ju Vattenfalls styrelse stärkts, eller övertygats, om det gott affärsmässiga i denna affär. Därför är det verkligen av vikt att få veta hur regeringens främsta företrädare diskuterade denna fråga.
Fredrik Reinfeldt menar att socialdemokraterna driver en kampanj i denna fråga. Därmed låter han förstå att så skulle verkligen inte han ha agerat i ett motsvarande läge. Men det är klart att statsministern tycker det är jobbigt att tvingas hantera sådana här triviala politiska spörsmål.
De rödgröna partierna kommer knappast att imponeras av regeringens ovilja att svara på frågor. Eftersom affären kommer att behandlas av konstitutionsutskottet kommer Vattenfall att hemsöka den borgerliga regeringen under valåret. De får väl hoppas på att den, åtminstone initialt, dåliga affären vänds till något bättre.
Länkar: SvD, dn.se, SVT, di.se
Andra som skrivit: Ola Möller
Statsministern utlovar godis – men bara om …
Avskaffad arbetslöshet – kanske
I gårdagens Agenda upprepade statsministern att den borgerliga regeringen kan tänka sig att avskaffa den differentierade arbetslöshetsavgiften. Men bara om arbetsmarknadens parter lovar att genomföra ”jobbpakten”, helst på hela arbetsmarknaden.
”Jobbpakten” är ju ett utspel som kom från Fredrik Reinfeldt sommaren 2012. Jobbpakten innebär att arbetsgivare och fackliga organisationer skriver branschavtal om att genomföra utbildnings-/introduktionsprogram som en väg för ungdomar att få arbete. Idén kommer från det yrkesintroduktionsavtal som IF Metall skrev med sina arbetsgivarmotparter 2010.
Utspelet var ju i sig ett tydligt tecken på att regeringen i brist på egna idéer fångade upp en god från annat håll. För att inte helt förlora ansiktet erbjuder man de fackliga organisationerna litet godis om man går med på att skapa fler sådana avtal som motsvarar IF Metalls.
LO har ju från början motsatt sig den differentierade arbetslöshetsavgiften. Den ”bestraffar” ju i första hand de a-kassemedlemmar som arbetar i branscher med en högre arbetslöshet. Ju högre arbetslöshet en a-kassa har desto högre arbetslöshetsavgift får medlemmarna.
LO har ställt sig bakom tanken med jobbpakten. Flera förbund har i den senaste avtalsrörelsen skrivit sådana avtal som den borgerliga regeringen önskar. Återstår nu bara att se när regeringen tänker hålla fast vid sitt löfte. Men det verkar som om man tänker sig att ensamma bestämma när man kan tänka sig att föreslå ett borttagande av arbetslöshetsavgiften. Tidigast lär det väl dyka upp som ett mer konkret löfte inför nästa års valrörelse.
Så tänker sig regeringen att både äta kakan och ha den kvar!
Andra som skrivit: Roger Jönsson, Martin Moberg, Mats Essemyr, Leine Johansson
Industribloggare: Leine Johansson, Leine Johansson
Om den borgerliga regeringens jobbfiasko
Dagens Nyheter har granskat den borgerliga regeringens elva olika initiativ för att minska arbetslösheten. Resultatet kan knappast sägas vara särskilt lyckat eller ha gett särskilt goda resultat.
Den enda åtgärd som verkar ha gett goda resultat är ”Nystartsjobb”. Anledningen är väl förmodligen att den åtgärden tydligare siktar in sig på en särskild grupp (dvs långtidsarbetslösa). Men, som analysen säger, omkring 60 % av de berörda skulle ha fått arbete ändå.
DN:s redovisning ger även jobbskatteavdragen med viss tvekan godkänt eftersom, som IFAU-forskaren Anders Forslund, menar …
… att det finns starka indicier för att reformen ökar sysselsättningen. Han nämner att fler över 65 år jobbar liksom att arbetslösheten inte utvecklats lika dramatiskt som under 1990-talskrisen. Även Finanspolitiska rådet drar slutsatsen att jobbskatteavdraget ökar sysselsättningen.
Vidare säger artikeln att införandet av rut-avdrag har haft en positiv jobbeffekt. Men det finns ännu inga oberoende granskningar av rutavdragets effekter för sysselsättningen.
När det gäller några av de övriga profilreformerna anges deras effekt på arbetslösheten enligt följande:
- Halverad restaurangmoms - Osäker
- Differentierad arbetslöshetsavgift – Fiasko
- Sänkning av arbetsgivaravgifter för unga - Ingen mätbar
Det man kan säga är att två av de reformer som kostat mest i form av minskade intäkter till statskassan (subventionerade sociala avgifter och halverad restaurangmoms) inte synes ha gett någon som helst effekt på arbetslösheten bland unga människor. Visita, branschorganisation för besöksnäringen, hävdar att reformen skapat omkring 6.000 arbetstillfällen. Om det stämmer är det väldigt dyra arbeten (ca 900.000 kr/arbete). Men. som artikeln säger …
… experterna tvivlar på att sänkningen skapar fler jobb i ekonomin som helhet.
Stefan Löfven kritiserar förstås regeringens bristande förmåga medans statsministern försöker släta över saken och menar att man hela tiden utvärderar sina åtgärder. Det är självklart inte en enkel sak att hjälpa arbetslösa tillbaka i arbete. Jag delar dock den synpunkt som Anders Forslund, professor vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningsutvärdering (IFAU), uttrycker. Han säger att …
Arbetsmarknadspolitiken kan minska risken för att långvarigt hamna i arbetslöshet, det påverkar inte svängningarna på arbetsmarknaden så mycket, men det påverkar de sociala konsekvenserna.
Den borgerliga regeringen har genomfört sina reformer i syfte att långsiktigt förändra arbetsmarknadens funktionssätt och för att skapa fler låglönearbeten. De kommer knappast att genomföra några som helst avgörande förändringar av sin arbetsmarknadspolitik. Det kommer att krävas en annan riksdagsmajoritet för att genomföra sådana förändringar av politiken i en riktning som socialdemokraterna önskar och står för.
Länkar: dn.se, dn.se, Aftonbladet, Aftonbladet
Andra som skrivit: Peter Högberg, Martin Moberg, Martin Moberg, Martin Moberg, Roger Jönsson, Martin Moberg, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Claes Krantz
Om EU:s budgetdebacle
De senaste dagarna har förhandlingarna om en ny EU-budget dominerat nyhetsrapporteringen. Det har framgått klart och tydligt att för Sveriges del skulle det förslag som diskuterats innebära att Sverige skulle få betala mer.
Sverige tillhör de länder inom EU som har bland den bästa ekonomin. Så har det varit sedan den stund då vi blev medlem. Sverige har hela tiden varit en, så kallad, nettobidragsgivare. Vi betalar in mer i EU-avgift än vad vi får tillbaka ur de olika bidragssystemen. Det är rimligt att det är så! En del av EU:s idé bygger på att utveckla de länder som behöver det. Då får de rikare länderna också bidraga mer. Jag ser inget konstigt i den principen.
Men det är denna ordning som får mest kritik i den svenska debatten om EU. Det är inte alla som gillar den principen. Jag kan också förstå att kritiken finns. Jag har från början varit kritisk till hur budgeten fördelas. En alldeles för stor del av EU:s budget används till jordbruksstöd. Detta missgynnar Sverige i förhållande till andra lika rika länder som har en högre andel av sin ekonomi inom jordbruket. Frankrike är ju det tydligaste exemplet, ett näraliggande är Danmark.
Denna kritik har ju kommit från olika länder. EU har hittills kommit över detta genom att erbjuda rabatter till de mest högljutt kritiska länderna (framför allt om det gäller ett röststarkt land som Storbritannien). Ett sådant system blir ju allt mer rörigt och komplicerat med tiden. Det bästa vore om man verkligen klarade av att förändra den totala inriktningen på EU:s budget. En större andel borde gå till infrastruktur och andra långsiktigt utvecklande ändamål.
Tyvärr kommer ju inte detta att vara möjligt än på många år. Samtidigt borde ju den rådande euro-krisen kunna innebära möjligheter till omvärdering.
Men det finns ingen anledning för Sverige att bidra med mer pengar till en konserverande jordbrukspolitik av EU:s modell. Därför är det bra att statsministern håller emot i denna situation.
Länkar: SVT, di.se, SvD, Ekot, di.se, SvD, di.se, SvD, SVT, dn.se, dn.se, dn.se, dn.se, dn.se, dn.se, di.se, di.se, Ekot, SvD, dn.se, SvD, dn.se, Ekot, SvD, dn.se, dn.se, dn.se, Fokus, Europaportalen, Europaportalen, Europaportalen, Europaportalen
Andra som skrivit: Peter Johansson, Roger Jönsson
Om en positiv väg till arbetslivet
Hösten 2010 skrev IF Metall och Teknikarbetsgivarna på ett avtal om Yrkesintroduktion. Avtalet har sedan slutits med flera av IF Metalls motparter bland arbetsgivarna. Avtalet syftar till att ge ungdomar som saknar relevant utbildning för arbeten inom industrin en väg till ett bra jobb.
Avtalet syftade även till att ta udden av krav från vissa av regeringspartiernas allt högljuddare krav om sänkt ingångslön som den allena saliggörande åtgärden för att ge ungdomar arbete. Bland en del fackliga företrädare och borgerliga debattörer tolkades dock avtalet som ett accepterande av den borgerliga tesen.
Nu var ju inte IF Metalls avtal något som helst ovanligt eller nytt. Parterna har i flera fall slutit liknande avtal. Det förekommer många liknande konstruktioner där man kombinerar utbildning med arbete/praktik. Inom byggsektorn har man lärlingssystem för att upprätthålla yrkets status och kvalitet. Inom industrin har det funnits olika yrkesutbildningsavtal där man reglerat en lönenivå för de som kombinerar utbildning med arbete.
Hr. statsministern Fredrik Reinfeldt hakade på detta tåg när han i Visby föreslog en jobbpakt á la IF Metalls yrkesintroduktionsavtal. Regeringen ville få till stånd fler sådana branschavtal mellan fackliga organisationer och arbetsgivare. Jag kan tänka mig att Fredrik ville skapa lugn och ro inom den borgerliga regeringen genom att något komma Folkpartiet och Centern till mötes. Det gav samtidigt möjlighet att komma med ett positivt förslag för arbetsmarknaden och därmed svara upp på Socialdemokraternas kritik för bristande åtgärder för minskad ungdomsarbetslöshet.
Under måndagen gjordes en smärre nyhet av att LO genom dess ordförande Karl-Petter Thorwaldsson accepterade Fredriks ”jobbpakt”.
Det känns ganska naturligt att LO:s ordförande ställer sig bakom principerna i jobbpakten. Det är ju faktiskt fackliga organisationer som tagit initiativ till vad som nu är officiell regeringspolitik.
Länkar: Arbetet, Tidningen Vision, Ekot, dagens arena, Arbetet, dn.se, SvD, SVT, di.se, Östnytt
Andra som skrivit: Martin Moberg, Peter Johansson, Knô daj in, Leine Johansson
Industribloggare: Patrik Renfors
Fredrik Reinfeldt: Ibland väljer vi att inte lyssna
Det rapporteras att de tre oppositionspartierna (S, VP och MP) kommer att ta strid för att fälla den borgerliga regeringens förslag att införa RUT-avdrag för läxhjälp. De tre partiernas utgångspunkt i denna fråga är att ett sådant skattegynnande i första hand kommer att gynna de med de högsta inkomsterna. De säger vidare att …
Läxhjälp ska vara något som ska vara en möjlighet för alla och helst via skolan, så att alla som behöver kan få del av hjälpen. Barns möjlighet att få läxhjälp ska inte vara avhängigt av att de har föräldrar som kan betala ett par hundra kronor per timme, efter skatteavdrag, för hjälp med läxorna i hemmet.
Enligt Leif Jakobsson (S), skatteutskottets vice ordförande, överväger partiet att begära in mer underlag för bedömning av frågan. Han anser att remisstiden varit väldigt kort samt att listan över remissinstanser var konstig. Som exempel har vare sig Lärarnas riksförbund som Lärarförbundet getts möjlighet att yttra sig över detta förslag. Huruvida detta har skett medvetet då förbunden är starkt kritiska till denna metod att hjälpa elever som hamnat efter i skolan. Följande ord av Metta Fjelkner (Lärarnas riksförbund) tjänar bra som avslutning på mitt inlägg:
Staten borde satsa på skolans kärnverksamhet i stället för att skattesubventionera verksamhet utanför skolan, i synnerhet som det finns väl fungerande kostnadseffektiva verksamheter som Mattecentrum eller Stiftelsen Läxhjälpen. Dessa ideella organisationer där alla är lika välkomna oavsett socioekonomisk bakgrund borde prioriteras.
