Bloggarkiv

Kampen om ungdomsarbetslösheten


Jag har idag läst två debattinlägg som ger helt olika syn på ungdomars arbetslöshet.

Magdalena Andersson och Mikael Damberg kritiserar i sitt inlägg den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik. De säger sådant som att ungdomars arbetslöshet har blivit längre med regeringens politik. De förespråkar, som EU, införandet av en ungdomsgaranti för att unga arbetslösa snabbare ska komma i åtgärder som leder till arbete.

I en replik svarar Elisabeth Svantesson och Anna Kinberg Batra att socialdemokraterna minsann inte kan ge tydliga svar på hur deras alternativ ska se ut. De försvarar vidare rabatten av de sociala avgifterna för att anställa ungdomar, den halverade restaurangmomsen och övriga åtgärder som den borgerliga regeringen genomfört. De menar att dessa åtgärder inneburit att fler ungdomar än annars faktiskt befinner sig i arbete.

Det är tydligt att debattinläggen talar förbi varandra. Eftersom vi har en pågående valrörelse är det väl förståeligt att det blir så.

Av det jag läst och tagit del av när det gäller den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik så är resultaten högst ifrågasatta av forskare och andra debattörer som tittat på frågan. De helt få arbetstillfällen som (eventuellt) tillkommit genom regeringens subventioner är väldigt dyra. Anledningen är att åtgärderna är så generella. Det vore bättre att genomföra åtgärder som verkligen hjälper de ungdomsgrupper som behöver ett utökat stöd.

Forskningen visar att det är ungdomar som saknar fullständiga betyg från gymnasiet som har svårast att få arbete. I deras fall  hjälper en subvention föga. Vad de behöver är åtgärder som kombinerar kompetensutvecklande åtgärder och ett ekonomiskt stöd till arbetsgivare.

Jag har större tilltro till de socialdemokratiska förslagen än till den borgerliga politiken. Den har prövats under flera år och synes inte ha gett de resultat som regeringen hoppats(?) på.

Det bidde inga nystartzoner


Det rapporteras något i tysthet att den borgerliga regeringen valt att ta tillbaka sitt förslag om införande av ”nystartzoner”. Den formella grunden till det är krav från EU-kommissionen om förändringar med hänvisning till reglerna om statsstöd. Men eftersom hurra-ropen varit få i Sverige kan det ju vara ganska bekvämt att tacka EU för att i detta fall kunna gå till hedervärd reträtt.

Då har åtminstone en dålig idé arkiverats i det runda arkivet.

Länkar: dn.se, SvD, di.se

Fler som skrivit: Martin Moberg

Är RUT/ROT nåt att ha?


Det verkar som om Moderaterna har startat nån slags offensiv, i frågor som man anser särskilt värdefulla, gentemot Socialdemokraterna. Igår publicerades en debattartikel undertecknad av de (M)-märkta ledamöterna i riksdagens skatteutskott. De omtalar att reformerna för skatteavdrag (rut och rot) minsann både har skapat en hel massa arbetstillfällen och minskat, nästan tillintetgjort, svartarbete i de berörda branscherna.

Jag tvekar inte om att det tillkommit ett antal arbetstillfällen i dessa skattesubventionerade branscher. Konstigt vore det väl annars. Frågan är väl snarare om det handlar om helt nya arbetstillfällen eller om arbetstillfällen har ”flyttats” från mindre gynnade branscher till de av staten gynnade. Den totala effekten på arbetsmarknaden verkar högst blygsam och ifrågasatt.

Det är vidare möjligt att en del av en tidigare svart ekonomi har blivit vitare med skattesubventionerna. Det är ju en förutsättning för att kunna tillgodogöra sig subventionen. Men samtidigt visar en del undersökningar att det svarta arbetet lever kvar och i symbios med det vita och redovisade arbetet.

Sedan finns det onekligen något i den invändning som Leif Jakobsson (S), vice ordförande i Skatteutskottet, redogör för i en replik.

För egen del skulle jag hellre se att ROT används som en regulator i lågkonjunktur.  Men jag ser heller inget orimligt i att begränsa nivån på subventionen. När man ser vilka som i huvudsak kan utnyttja förmånen ser man ju att det handlar personer med goda inkomster som företrädesvis är bosatta i välmående och till våra storstäder näraliggande kommuner.

Kampen om verkligheten


Igår utbröt ett formidabelt debattkrig på DN:s debattsida. Det ledde till att stickor och strån yrde väldiga omkring.

Det började med att rikets statsminister gick på offensiv gentemot den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken. Hr. Fredrik Reinfeldt meddelade att den borgerliga regeringens politik för ökade drivkrafter har varit ofantligt framgångsrik. I jämförelse med Sveriges mindre lyckligt lottade omvärld har den svenska arbetsmarknaden utvecklats på ett närmast fantastiskt sätt.

Efter att ha omtalat de egna förtjänsterna övergick statsministern till att meddela de katastrofala följderna av en socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik. Genom höjda bidrag och andra förgripliga åtgärder kommer människors drivkraft att skaffa sig arbete att försvinna. Han har vidare räknat ut att förslagen om sänkt rabatt på de sociala avgifterna och återställd restaurangmoms kommer att leda till att 80.000 fler människor blir arbetslösa.

Ett sådant angrepp kunde ju förstås inte få ske obesvarat. I ett minst lika uppskruvat tonläge meddelades de misslyckanden som den borgerliga regeringens politik inneburit för det olyckliga svenska folket. Härefter presenterades de socialdemokratiska förslagen för en bättre arbetsmarknadspolitik.

Det är trots allt uppenbart att den borgerliga regeringen har stora problem. De gick till val på att deras förslag om en annan arbetsmarknad skulle leda till minskad arbetslöshet. Utvecklingen har visat att arbetslösheten, som andel av arbetskraften, snarare har ökat. Allt fler går allt längre arbetslösa. Trots rabatter till arbetsgivare minskar inte ungdomars arbetslöshet.

Alliansens enda vapen i detta läge är att pådyvla oppositionen all världens ondska och elände. Den borgerliga regeringen har varit duktiga på att påstå saker som om de vore sanning.

Det som pågår är en kamp om sanningen och vem som har privilegiet att styra politikutvecklingen. De borgerliga partierna lyckades en stund att överta tolkningsföreträdet för arbetsmarknadspolitiken. De håller nu på att tappa sitt övertag. Därav statsministerns debattinlägg. Det kommer säkert mer av denna sorts debattinlägg.

Det som pågår är en kamp om vem som äger rätten att beskriva sanningen. Det kan bli en hård kamp.

Länkar: DN DebattDN Debatt

Fler som skrivit: Martin Moberg

Fas 3 – ett olagligt bidrag?


Tidningarna Dagens Arbete och Arbetet rapporterar att Arbetsförmedlingen utreder om bidragen till  Fas 3-anordnare kan bryta mot EU:s, så kallade, statsstötsregler. Arbetet skriver att …

Förra året betalade Arbetsförmedlingen ut 1,4 miljarder i bidrag till fas 3-anordnare. 43 procent av fas 3-deltagarna var placerade i privata företag förra året. Därmed rör sig det om någonstans runt 600 miljoner kronor som privata företag kan bli skyldiga att betala tillbaka enbart för 2013.

Fas 3 (eller sysselsättningsfasen som det heter idag) är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd vari långtidsarbetslösa parkeras. De organisationer och företag som anordnar denna åtgärd erhåller ett stöd om 4.500 kronor per arbetslös och månad. Det har inneburit att Fas 3 blivit till en lönsam affärsidé för ett antal olika företag.

En del betraktar Fas 3 som en av rikets största ”arbetsgivare”. Närmare 35.000 personer befinner sig i denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd. Sysselsättningsfasen har blivit till ett tydligt exempel på den borgerliga regeringens misslyckade arbetsmarknadspolitik.

Skulle åtgärden dessutom betraktas som ett, av EU, olagligt statsstöd skulle det bara vara som en ytterligare spik inslagen i kistan.

Länkar: da.se, Arbetet, Arbetet, Arbetet, da.se

Fler som skrivit: Martin Moberg, Peter Johansson, Helle Klein

Det är jobben, stupid!


Drivkrafter, för bövelen, drivkrafter!

Rikets statsminister Fredrik Reinfeldt blev publicerad med en debattartikel igår (lördag). Han presenterade där ett fempunktsprogram ”… för att fler människor genom ett arbete ska kunna stå på egna ben och växa av egen kraft.”

Det är ju inte särskilt mycket nytt i det som presenteras. Politiken för att fler ska börja arbeta är en fråga om drivkrafter. Som om det endast vore ett eget val huruvida man vill arbeta eller att vara sjuk eller arbetslös. Därav förstår man att arbetande ska ha lägre skatter än pensionärer och sjuka/arbetslösa.

Till det kommer att man ska ta ansvar för ekonomin. Jag blev mest förvånad att den nya frasen ”krona för krona” inte uttalades. Men det är tydligt att i stort sett alla partier tävlar om att vara mest ekonomiskt ansvarsfulla. Man är det till den grad att inga partier vågar föreslå budgetar som innehåller det minsta av expansiva åtgärder som kortsiktigt måhända belastar budgeten men långsiktigt är bra för ekonomin.

Han gör en poäng av att genomföra satsningar på den svenska skolan. Det handlar dock endast om förslag vilka man av taktiska skäl tvingas att lägga. Orsaken är att neutralisera socialdemokraternas skolpolitik genom att lägga sig väldigt när dem. När det gäller arbetsmarknadspolitiken handlar den väldigt litet om att utbilda och stärka ”arbetskraften”.

Det verkar som om han helst hoppas på att väljarna i sista sekunden, ståendes i vallokalen, trots allt ska välja att rösta på något av allianspartierna. Det enda han försöker sälja är mer av det gamla – trots att politiken inte synes ha lyckats. Arbetslösheten har ökat under den borgerliga regeringens tid vid makten. Det är verkligheten!

Länkar: SvD, SvD, politism, SvD, di.se, Ekot

Fler som skrivit: Monica Green, Martin Moberg

Om de unga som försvinner


En gång i tiden var jag kommunalpolitiskt aktiv. Jag fick förmånen att under några år vara ledamot och ersättare i Arbetsmarknads- och familjenämnden i Eskilstuna kommun. Denna nämnd ansvarar för, bland annat, kommunens arbetsmarknadspolitik.

Eskilstuna har länge varit en kommun med hög arbetslöshet och med höga kostnader för försörjningsstöd. Jag har ett minne av att kommunen under den tid jag fanns med i nämnden hade problem med att en ganska stor grupp av ungdomar inte fanns i gymnasieskolan eller i någon annan offentlig statistik. Kommunen visste inte var de fanns eller varför de valde bort skolan. Man ville därför undersöka varför de valde bort skolan och vad som hände med dem.

Jag minns inte hur det gick med denna undersökning eller vad som blev resultatet av denna aktivitet. Men idag läste jag om Ekots rapportering om de 10.000-tals ungdomar som försvunnit ur den offentliga statistiken. Ekot skriver att omkring 27.000 ungdomar var permanent utan någon sysselsättning under 2000-talets första tio år. Detta är resultat som framkommer ur en nyligen utgiven rapport.

Undersökningen visar tydligt att de ungdomar som saknar utbildning på gymnasienivå får betydligt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden.  Detta var tydligt innan 2006 och det är fortfarande tydligt att det är så. Så här under ett valår blir det förstås skriverier om detta.

Jag kan bara konstatera att vare sig dagens borgerliga regering har lyckats komma åt de bakomliggande problemen i varför ungdomar inte lyckas ta sig in på arbetsmarknaden. Rabatter till arbetsgivare och sänkt restaurangmoms kommer inte åt detta problem. Jag kan vidare konstatera att detta problem även fanns under den period då socialdemokraterna hade regeringsmakten. Det visar mina egna erfarenheter samt att rapporten ovan omfattar perioden 2000 – 2010.

Östnytt rapporterar att Eskilstuna kommun åter ska genomföra ett projekt i förhoppningen att fånga upp den grupp som vare sig finns i skolan eller lyckas komma in på arbetsmarknadsmarknaden. Jag hoppas att detta projekt lyckas med att hitta ett arbetssätt som blir mer långsiktigt lyckosamt. Det är ju uppenbart att det arbete som utfördes i början av 2000-talet när jag fanns med i nämnden inte fick tillräckligt genomslag i kommunens arbete.

Det visar måhända att det handlar om en komplex problematik till vilken det inte finns någon enkel ”fix”.

Länkar: Ekot, Ekot, dn.se, Ekot, Ekot, SVT, SvD, SvD, di.se, dn.se, Ekot, Östnytt

Fler som skrivit: Roger Jönsson, Martin Moberg

Socialdemokratisk finansiering


Magdalena Andersson (S) har presenterat hur Socialdemokraterna avser att finansiera kommande reformer och förslag i sin kommande budgetmotion. Det är, med andra ord, ingen komplett politik som nu presenteras.

Socialdemokraterna vill ta bort rabatten på de sociala avgifterna (för att anställa ungdomar) och ta bort den halverade restaurangmomsen. Det är också här som de borgerliga partierna som mest har gått i taket. Det vore som om den borgerliga arbetsmarknadspolitiken skulle ha skapat massor av arbetstillfällen. Nu visar ju de relevanta undersökningar som gjorts av denna politiks effekter liten, om någon alls, inverkan på ungdomars arbetslöshet. Jag delar den uppattning som den uttrycks i dagens ledare i DN. Där sägs att …

Såväl oppositionen som arbetslivsforskarna vid exempelvis Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, har rätt i sin kritik mot satsningen på sänkta arbetsgivar­avgifter för att anställa unga. Reformen är dyr och slår för brett. Subventionen når unga, högpresterande som ändå skulle ha fått jobb. Samtidigt är den otillräcklig för den grupp i permanent utanförskap som Stockholms universitet identifierat i sin studie.

I stället för att rabattera alla anställningar av unga, inklusive ingenjörer som företagen slåss om, borde pengarna gå till dem som inte kan konkurrera av egen kraft. Det är svårt att säga vad exakt som behövs eftersom vi vet för lite om gruppen som helhet. Men sannolikt rör det sig om ett helt koppel av åtgärder. Det som är rätt för den ena behöver inte vara det för den andre.

Det viktiga, som det sägs ovan, är ju hur socialdemokraterna vill använda de medel man tar in genom sina förslag. Det är klart att det behövs individanpassade och mer träffsäkra metoder för att kunna hjälpa ungdomar till arbete. Den socialdemokratiska budgetmotionen kommer att presenteras om ett tag. Då får vi se vilka prioriteringar partiet förespråkar.

Länkar: dn.se, Ekot, dn.se, di.se, SvD, di.se, dagens arena, dn.se, di.se, dn.se, SvD

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Johan Westerholm, Ulf Bjereld, Leine Johansson

A-kassan är ohållbart låg


Heike Erkers och Ursula Berge från Akademikerförbundet SSR presenterade igår på DN Debatt att den ersättning som en arbetslös (i bästa fall) erhåller är lägre än försörjningsstödet (socialbidrag).

Orsaken till denna utveckling är att Riksdagens majoriteter har valt låsa fast den högsta möjliga ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen. Den har stått stilla i tolv år.

Värdet av ersättningen har därmed urholkats med ett värde motsvarande ca 2.300 kr/månad. Försörjningsstödet, däremot, följer kostnadsutvecklingen. Heike och Ursula säger att …

… Vad vi ser är att en inkomstbaserad försäkring – a-kassan – nu är lägre än det behovsprövade stöd – försörjningsstöd – som är tänkt att vara en tillfällig hjälp och det sista skyddsnätet efter alla andra trygghetssystem.

Nu är det ju inte någon slump att arbetslöshetsförsäkringen har urholkats på det sätt som skett. Det har ju varit fullt medveten politik.

Den borgerliga regeringen ville ju skapa drivkrafter för fler arbeten. Teorin byggde på att människor valde att vara sjuka och arbetslösa då ersättningarna var för ”generösa”. Därför har den borgerliga regeringen genomfört skattesänkningar för arbetande och lägre förmåner i socialförsäkringarna. Idag har vi en situation där sjukskrivna och arbetslösa betalar högre skatt än de som har arbete.

I denna fråga finns en tydlig skiljelinje mellan den sittande regeringen och de röd-gröna partierna. De borgerliga partierna vann regeringsmakten, bland annat, för att de fokuserade på att fler skulle komma i arbete. Under deras åtta år vid regeringsmakten har arbetslösheten ökat. Arbetslinjen synes ha misslyckats å det grövsta.

Länkar: DN Debatt, SvD, di.se, dagens arena, politism, dagens arena, Publikt, Arbetet

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Roger Jönsson

Ve(m) kan man lita på?


Under helgen har regeringens största parti – Moderaterna – genomfört klang och jubelfest i Göteborg. Ett par tusen företrädare för det största regeringspartiet har fått lyssna till partiledningen och fått pep-talk inför den kommande valrörelsen.

Men det måste ändå bli en förunderlig valrörelse för detta parti. Det blir den första valrörelsen på väldigt länge som Moderaterna inte aktivt driver frågan om att sänka skatter.

I en artikel beskriver DN hur fort denna omvändelse gick. På den partistämma som genomfördes förra året fastslogs ju ett politiskt program som förespråkade fortsatta skattesänkningar. I den moderata idévärlden kan ju endast gott komma ur sänkta skatter. På något sätt blir alla sänkta skatter självfinansierande. Men bara några månader efter partistämman är tonen helt annorlunda.

Helt plötsligt kan inte partiets högsta företrädare lova sänkta skatter under överskådlig tid. Det handlar snarare om behov av att höja skatter och att finansiera politiska reformer ”krona för krona”. Så sent som i den sistlidna höstbudgeten fanns inga sådana skrupler. Då  handlade det snarare om att presentera ett attraktivt program inför den kommande valrörelsen.

Men det är klart att det största regeringspartiets totala omsvängning enbart handlar om taktik. Den borgerliga regeringen har hamnat på defensiven i stort sett alla deras tidigare profilfrågor. Kombinerat med deras självpåtagna bild som ekonomiskt ansvarsfulla tvingas de nu, tillfälligt, offra kommande skattesänkningar för att framstå som valbara.

Länkar: dn.se, dn.se, dn.se, dagens arena, SvD, di.se, SvD

Fler som skrivit: Ulf Bjereld, Martin Moberg, Ann-Sofie Wågström, Alliansfritt Sverige

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 683 andra följare

%d bloggers like this: