Bloggarkiv

Om att befästa Arbetsförmedlingens roll


Mikael Sjöberg

Igår presenterade Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg sina tankar för att reformera sin krisande myndighet.

Arbetsförmedlingen har ju befunnit sig på ett sluttande plan under flera år. Människors minskande förtroende för myndigheten kan måhända delvis finnas i interna missgrepp. Jag tror dock att en stor del kan finnas i det uppdrag som myndigheten fått av den politiska nivån. Jag kan knappast beskylla den tidigare borgerliga regeringen för att ensamma bära det politiska ansvaret härför.

Arbetsmarknadspolitiken har blivit mer av kontrollerande och övervakning av de arbetslösas arbetssökande moral. Uppdraget har allt mindre varit att förmedla lediga arbeten till arbetslösa utan allt mer med administrativa åtgärder ställa krav på och övervaka de arbetslösa. Traditionell arbetsmarknadspolitik har allt mer övergivits till förmån för lämnande av bidrag till arbetsgivare samt att prioritera vissa grupper av arbetssökande och lämna mer nyligen arbetslösa till sitt öde.

Den borgerliga regeringen bär däremot ansvar för de experiment med att upphandla vissa typer av tjänster som Arbetsförmedlingen själva genomfört.

Det finns förstås väsentliga åtgärder som myndigheten kan och borde genomföra för att bättre klara sitt uppdrag. Men detta måste kombineras med att regeringen verkar för att förändra myndighetens grundläggande uppdrag. Jag delar Mikaels åsikt att mer fokus borde kunna läggas på personer som nyligen blivit arbetslösa och enklare kan hjälpas till nytt arbete.

Idag lämnas de ”nyarbetslösa” åt sitt öde (jag vet – det är förenklat). De får klara sig på egen hand med sporadiska kontakter med sin handläggare. Det är ofta först när den arbetslöse blivit utstämplad ur arbetslöshetsförsäkringen som Arbetsförmedlingen kan börja satsa resurser i form av utbildande eller andra åtgärder. På detta sätt fyller man på den stora gruppen av långvarigt arbetslösa.

Jag är mer tveksam till tankarna om att lägga ned en tredjedel av myndighetens lokala kontor. Det kommer att försämra servicen till arbetslösa på mindre orter och försämra handläggarnas kännedom om den lokala arbetsmarknaden.

Samtidigt är Mikael tydlig med att omvandlingen vare sig kommer att gå särskilt fort eller att omgivningen ska förvänta sig snabba resultat. Jag kan tänka mig att debattinlägget mer är riktat till den sittande regeringen och ansvarigt statsråd än till medborgarna.

Länkar: DN Debatt, DN Debatt, DN Debatt, DN Debatt, DN Debatt, di.se, SVT, SVT, Ekot, SvD, Arbetsvärlden, Arbetet

Arbetsförmedlingen – en vänthall för arbetslösa


Vänthallen

Igår kväll såg jag ett program som SVT producerat – ”Vägen till Fas3”. Programmet berättar hur Arbetsförmedlingen fungerar idag. Det jag såg gjorde mig bedrövad och nedstämd. Programmet ger en bild av en dysfunktionell statlig myndighet som inte längre klarar av sitt arbete. Programmets slutsats var att Arbetsförmedlingen har blivit till en arbetslösas vänthall på att bli klassad som långtidsarbetslös.

Som nyligen arbetslös har du inget att vänta av insatser från Arbetsförmedlingen. Först efter något år har du möjlighet av att få ta del av de åtgärder som myndigheten har att erbjuda. I flera fall får du delta i ”jobbsökaraktiviteter medelst coachning” vid flera tillfällen. Allt fler passerar de första faserna i arbetslöshetsperioden utan att få all det stöd som man har rätt till innan man hamnar i den tredje fasen (sysselsättningsfasen). Anders Forslund, professor vid forskningsinstitutet IFAU, säger att …

En del hamnar där säkert bara som en serie olyckliga omständigheter, det är personer som har haft otur tillräckligt många gånger i rad.

I programmet berättas om hur handläggare på Arbetsförmedlingen varnar arbetslösa för att hamna i den tredje fasen. Sysselsättningsfasen är ju inte konstruerad för att hjälpa människor att komma närmare arbete – den ska enbart hålla arbetslösa sysselsatta.

Det är den tidigare borgerliga regeringen som är ansvarig för denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd. De är även i hög grad ansvariga för införandet av all den sköns kontanstöd som arbetsgivare kan få för att anställa eller sysselsätta arbetslösa. Anders Forslund bedömer att dessa typer av anställningar trycker undan ett ordinarie arbete för varje kontantsubventionerat. Antalet personer med denna typ av anställning har på åtta år fördubblats till omkring 180.000. Arbeten som i många fall försvinner när stödet försvinner.

Till detta kommer att antalet handläggare på Arbetsförmedlingen med fler än 300 ”klienter” har fördubblats. Allt mindre av arbetstiden läggs på att träffa arbetslösa och arbetsgivare. Allt mer av arbetstiden läggs på kontroll av de arbetslösa och för dokumentation. Det blir som om Arbetsförmedlingen hanterar de arbetslösa enligt ”löpande-band-princip” för att i någon mån hinna med.

Hur har det blivit så här?

Genom politiska beslut förstås! Det är den borgerliga regeringen som har viljat få denna utveckling av Arbetsförmedlingen och av arbetsmarknadspolitiken.

Det innebär förstås att man genom politiska beslut kan förändra arbetsmarknadspolitiken och de verktyg och uppdrag som Arbetsförmedlingen ska ha. I programmet föreslog ett par handläggare att man ska borde ”vända på kuttingen”. Med det menade de att man ska sätta in åtgärder mycket tidigare. Även nyblivna arbetslösa behöver ibland stöd. Det kan handla om korta utbildningar som gör att de snabbare kan få ett arbete igen.

Det kan handla om andra åtgärder som gör att arbetslösa inte ska behöva vänta i ett år innan de kan komma ifråga för stöd och insatser. På så sätt kan man förhindra att fylla på skaran av långgtidsarbetslösa.

Jag hoppas att den kommande regeringen kan finna formler för att reformera Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken på så sätt att myndigheten blir till vad namnet säger att den ska vara.

Länkar: SVT, SVT, SVT

Kan Arbetsförmedlingen bli en modern och ­effektiv myndighet?


Mikael Sjöberg

Dagens Nyheter har intervjuat Mikael Sjöberg, generaldirektör för Arbetsförmedlingen. Hans mål är att Arbetsförmedlingen ska bli en modern och effektiv myndighet. Han pekar ut fyra konkreta områden där förbättringar behöver genomföras:

  • eftersatt IT-system,
  • dålig utveckling av e-tjänster,
  • ett svagt bemötande av de arbetssökande som för första gången besöker förmedlingen, samt
  • att man är dåliga i sin kontakt med arbetsgivare.

Mikael är dock införstådd med att det kan ta en tid att uppnå detta – upp till sju år. Han säger …

Jag tror att det tar 6–7 år. Men det innebär inte att vi kommer att sitta still och sedan lansera allt på en gång. Min vision är att vi ska göra mängder av förändringar under här åren. Men det tar nog uppåt tre år innan förändringarna börjar synas.

Jag hoppas verkligen att Mikael har framgång i sitt arbete. De punkter han pekar på är säkert viktiga för att något förbättra människors förtroende för Arbetsförmedlingen. Nu tror jag inte riktigt att det räcker med de punkter som angetts ovan. Jag är nämligen övertygad om att generaldirektören (och myndigheten) behöver politiskt stöd.

Arbetsförmedlingens uppdrag har ju allt mer styrts till att framför allt vara en bevakande och kontrollerande myndighet. De arbetslösa ska disciplineras och fostras till lydiga arbetssökande personer. Arbetsförmedlande arbetsuppgifter skall hållas till ett minimum. Vidare har Riksdagen ålagt myndigheten så detaljrika regler att det finns litet utrymme för egna initiativ inom ramarna för Arbetsförmedlingens uppdrag.

Det behövs helt enkelt en annan arbtsmarknadspolitik och en annan syn på vad Arbetsförmedlingen ska sysselsättas med.

Länkar: dn.se, SVT

Arbetsförmedlingen ligger i botten


Enligt en undersökning om förtroendet för svenska myndigheter som Sifo genomfört hamnar Arbetsförmedlingen (Af) i botten. Af är den myndighet, tillsammans med bland annat Försäkringskassan, som får lägst/sämst förtroende bland de tillfrågade.

Det går ju alltid att diskutera om varför utvecklingen är sådan för denna statliga myndighet. Jag tror att det till stor del handlar om det uppdrag som riksdagens majoritet har gett Arbetsförmedlingen. Regeringen har med stöd av riksdagens majoritet genomfört stora förändringar av Af:s uppdrag och prioriteringar.

Af:s viktigaste uppgift idag synes i första hand vara att disciplinera de arbetslösa. Arbetsförmedlingens handläggare ska granska att de arbetslösa gör vad som ålagts dem. I de fall man bedömer att de arbetslösa inte har skött sig ska de anmälas till arbetslöshetskassan (i de fall de erhåller ersättning från dem) eller på annat sätt bestraffas med de medel man har.

Vidare har statsmakten genom detaljstyrning definierat Af:s uppdrag och viktigaste sysslor. De enskilda handläggarna har i många fall så många klienter att ta hand om att det inte finns någon som helst möjlighet att utföra sitt arbete på ett bra sätt.

Jag kan fortsätta att rabbla upp sådan kritik. Det är den sittande statsledningen som har det långsiktiga ansvaret för hur Af har utvecklats. Därmed har den även ansvar för hur människor kommit att bedöma Arbetsförmedlingen.

Länkar: SvD, dn.se, di.se, SVT, Arbetet, da.se

Ett myndighetens medvetna fel


Vinnare eller förlorare?

Igår meddelades att omkring 25.000 arbetslösa personer kommer att få ett brev från Arbetsförmedlingen. Det handlar om personer som verkar ha fått fel ersättning innebärandes både för mycket eller för litet pengar. Felet verkar ha uppstått så långt tillbaka som 1999. De personer som får brevet är enbart de som är berörda av detta från 2012 och framåt.

Arbetsförmedlingen kan inte säga vem som har fått för mycket (eller för litet) ersättning. De kan endast tala om att det blivit fel. Myndighetens bedömning är att de flesta, i ekonomisk mening, har gynnats av detta. Därför avråder man från att begära en formell undersökning i det egna fallet. Det kan nämligen falla sig så olyckligt (för den enskilde) att man blir återbetalningsskyldig av ersättningar man inte varit berättigad till.

Jag må säga att jag inte känner mig särskilt trygg med det besked som Arbetsförmedlingen lämnat. De säger sig veta att fel har begåtts men kan bara säga/gissa att de flesta berörda har fått för mycket ersättning än de varit berättigade till. Med tanke på att felet uppkom redan 1999 gör ju att det kan handla om väldigt många människor.

Det känns mest som att myndigheterna inte vill ha ett offentligt rotande i detta debacle. Man överlämnar åt de enskilda att chansa på att man har vunnit på detta myndigheternas mindre lustiga lotteri.

Länkar: dn.se, SvD, di.se, SVT, Ekot, di.se, SVT, di.se, dagens arena, di.se, SvD, SvD, da.se, Arbetet

En urvattnad arbetslöshetsförsäkring


Tidningen Arbetet skriver i en artikel om hur allt färre arbetslösa erhåller ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och om att värdet av ersättning blivit allt lägre. Endast fyra arbetslösa av tio får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Den genomsnittliga ersättningen dessa får motsvarar endast 43 % av den tidigare lönen.

Denna utveckling innebär att allt fler arbetslösa blir beroende av försörjningsstöd från sin kommun. Särskilt tydlig verkar denna utveckling vara bland den som hamnar i Fas 3 (sysselsättningsfasen).

Det är de hårdare kraven i arbetslöshetsförsäkringen som den borgerliga regeringen införde som starkt bidragit till denna utveckling. Det var ett medvetet beslut i linje med hur man ville bedriva sin arbetslinje.

Regeringen vill delvis ”tvinga” fram en högre låglönesektor där arbetslösa som saknar högre eller fullständig utbildning ska hålla sig. Det handlar även om en övertygelse om att allt för ”generösa” system innebär att människor väljer bort arbete för att hellre vara arbetslös. Därav konstruktionen med att premiera arbetande med lägre skatt och icke arbetande med sämre förmåner i socialförsäkringssystemen.

Allt detta skulle ju leda till att fler människor kom i arbete. Det blev ju en förhoppning som verkligen brann inne.

Länkar: Arbetet, Arbetet, dagens arena

Fler som skrivit: Ulrika Vedin, Mats Essemyr, Mats Essemyr

Hårdare krav på arbetslösa än på arbetsgivare


Regeringens utredare Anne-Marie Qvarfort konstaterar i en rapport att staten ställer hårdare krav på arbetslösa än på arbetsgivare och anordnare av arbetsmarknadsåtgärder.

Den sittande regeringen har, enligt min mening, fört en politik som fokuserat på att granska att invider inte ”överutnyttjar” förmåner i socialföräskringssystemen. Man har i sin debatt menat att det förekommer just ett överutnyttjande och därmed antytt att människor själva väljer om de vill vara sjuk eller arbetslös.

Samtidigt har man fört en målinriktad politik för att få mer av det som tidigare utförts av kommuner och stat ska utföras av det privata näringslivet. I det syftet har allt mer av de tjänster som Arbetsförmedlingen utfört överlämnats till privata utförare. Det har varit enkelt att få medel från den statliga myndigheten. Det har genomförts väldigt få granskningar av kvaliteten i de upphandlade tjänsterna.

Vidare genomför Arbetsförmedlingen en offensiv marknadsföring av de möjligheter som arbetsgivare har att anställa med statligt stöd. Genom en ”räknesnurra” kan arbetsgivaren få information om den mest ekonomiska stödformen. Det handlar om stora summor pengar som staten skickar över till arbetsgivare och olika anordnare. Trots det ställer regering och riksdag tydligare krav på arbetslösa än på arbetsgivare och anordnare.

Utredningen har inte räknat på vilket fusk eller vilka fel som kostar mest, arbetslösas eller arbetsgivares. Anne-Marie Qvarfort säger till Arbetet att …

Det viktiga är att analysera riskerna, sätta in åtgärder och bygga strukturer för att motverka felaktiga utbetalningar. Min poäng är att det behövs en mer samlad kontrollverksamhet. Där lämnar vi förslag på förbättringar.

Det är väl på tiden att det kommer sådant. Det verkar ha varit viktigare för regeringen att föra över mer av statliga medel till det privata näringslivet. Man verkar samtidigt ha varit beredd att ta kostnaden av att pengar inte används till avsedd verksamhet. Det har växt fram en stor marknad för privata och andra utförare att tjäna pengar på att genomföra arbetsmarknadsåtgärder. Många är de som tjänar stora pengar på det.

Huruvida denna utveckling har varit bra (eller dåligt) för de arbetslösa verkar vara en underordnad fråga.

Länkar: Arbetet, SvD, SVT

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige

Regeringsförslag sågas


Riksdagen har i all sin visdom(?) beslutat att arbetslösa ska avlämna en månatlig aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Detta har orsakat en sådan ökad arbetsmängd att den statliga myndigheten inte har den minsta möjlighet att utföra vad som ålagts dem. Det var ju meningen att de arbetslösas handläggare skulle följa upp aktivitetsrapporten tillsammans med den arbetssökande.

Men då de enskilda handläggarna har ansvar för så många arbetssökande  har inte detta fungerat i praktiken. Mikael Sjöberg, den nyligen utsedde generaldirektören för Arbetsförmedlingen valde då att förändra rutinerna. Han sade i SVT den 20 mars att …

Det är alltså korrekt att vi har medarbetare som har mer arbetsuppgifter än vad de har arbetstid.

Regeringen utreder nu möjligheten att ålägga de arbetssökande att skriva aktivitetsrapport varannan vecka. Det skulle ju kraftigt öka arbetsbördan på Arbetsförmedlingen. Det skulle förmodligen endast innebära att arbetslösa tvingas producera en rapport som ingen kommer att läsa annat än i undantagsfall.

Men då rapporterna ändå kommer att registreras elektroniskt hos myndigheten kommer de att tjäna till att pressa de arbetslösa ytterligare. Att ej lämna in en rapport riskerar att leda till disciplinära åtgärder i form av minskad ersättning. Kvaliteten i den inlämnade rapporten kommer inte att bedömas, den kommer knappast att bedömas mot den handlingsplan som ska upprättas.

Arbetsförmedlingen bedömer att arbetslösheten inte kommer att minska av det skälet att fler rapporter ska skrivas av de arbetslösa. Enligt min mening handlar det enbart om att klämma åt de arbetslösa och att hålla dem i herrans tukt och förmaning.

Länkar: Östnytt

Fler som skrivit: Martin Moberg

Ett arbetsmarknadspolitikens misslyckande


Inkomna månadsrapporter

Den nytillträdde generaldirektören för Arbetsförmedlingen, Mikael Sjöberg, har fattat sina första beslut i det nya jobbet. Han genomför vissa förenklingar för de anställda och arbetssökande. Det krävs inte längre personliga besök för att diskutera den månatligt avgivna rapporten. Ser allt bra ut med rapporten ska det skickas ett automatiskt svar. Det får ta tio dagar att upprätta en personlig handlingsplan för en nybliven arbetslös. Till det kommer ett par ytterligare förbättringar(?) för Arbetsförmedlingens handläggare.

Den borgerliga arbetsmarknadspolitiken har inneburit en kraftig detaljstyrning av Arbetsförmedlingens verksamhet. De arbetssökande pressas av hårdare krav på deras arbetssökande. De månatliga rapporterna är bara ett led i att sätta dem under ”herrans tukt och förmaning”. Det har inte funnits minsta möjlighet för handläggarna att göra något meningsfullt med dem. Med de nya rutinerna minskar värdet av dessa rapporter ytterligare.

Det är gott och väl att Mikael underlättar sina anställdas arbete. Deras jobb borde ju vara att förmedla arbeten och att stödja de arbetslösas jobbsökande. Med flera hundra arbetssökande per handläggare är ju det en alldeles omöjlig uppgift.

Ansvarig för den rådande situationen är den sittande regeringen. Ingen annan!

Länkar: SVT, Ekot, Arbetet

Fler som skrivit: Martin Moberg, Martin Moberg, Helle Klein

Minskad entusiasm på arbetsmarknadsdepartementet


Sedan hösten 2013 har de arbetslösa krav på sig att en gång varje månad lämna en rapport till Arbetsförmedlingen hur de ”arbetat” för att få arbete. Tidningen Arbetet rapporterar att Arbetsförmedlingen senast den 1 april ska meddela regeringen vad som skulle hända om arbetslösa skulle tvingas att avge två aktivitetsrapporter i månaden.

SVT:s Östnytt har i ett reportage kunnat konstatera att den genomförda reformen inte fungerar. Handläggarna på Arbetsförmedlingen har inte den minsta möjlighet att på ett meningsfullt sätt följa upp de lämnade rapporterna.

Denna reform ligger väl i linje med regeringens strävan att misstänkliggöra de arbetslösa och sätta större press på dem. Regeringens teori bygger på att långvarigt arbetslösa valt att förbli arbetslösa. Därför måste samhället sätta större press på dem.

Tidningen misstänker med visst fog att regeringens intresse för att genomföra en ytterligare reformering av kravet på aktivitetsrapporter är lågt. Så här i valtider, med dåliga opinionssiffror, är de säkert mycket försiktiga med att föreslå åtgärder som ytterligare skulle försämra deras chanser att vinna val.

Länkar: Arbetet, dagens arena

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 755 andra följare

%d bloggare gillar detta: