Bloggarkiv

Hårdare krav på arbetslösa än på arbetsgivare


Regeringens utredare Anne-Marie Qvarfort konstaterar i en rapport att staten ställer hårdare krav på arbetslösa än på arbetsgivare och anordnare av arbetsmarknadsåtgärder.

Den sittande regeringen har, enligt min mening, fört en politik som fokuserat på att granska att invider inte ”överutnyttjar” förmåner i socialföräskringssystemen. Man har i sin debatt menat att det förekommer just ett överutnyttjande och därmed antytt att människor själva väljer om de vill vara sjuk eller arbetslös.

Samtidigt har man fört en målinriktad politik för att få mer av det som tidigare utförts av kommuner och stat ska utföras av det privata näringslivet. I det syftet har allt mer av de tjänster som Arbetsförmedlingen utfört överlämnats till privata utförare. Det har varit enkelt att få medel från den statliga myndigheten. Det har genomförts väldigt få granskningar av kvaliteten i de upphandlade tjänsterna.

Vidare genomför Arbetsförmedlingen en offensiv marknadsföring av de möjligheter som arbetsgivare har att anställa med statligt stöd. Genom en ”räknesnurra” kan arbetsgivaren få information om den mest ekonomiska stödformen. Det handlar om stora summor pengar som staten skickar över till arbetsgivare och olika anordnare. Trots det ställer regering och riksdag tydligare krav på arbetslösa än på arbetsgivare och anordnare.

Utredningen har inte räknat på vilket fusk eller vilka fel som kostar mest, arbetslösas eller arbetsgivares. Anne-Marie Qvarfort säger till Arbetet att …

Det viktiga är att analysera riskerna, sätta in åtgärder och bygga strukturer för att motverka felaktiga utbetalningar. Min poäng är att det behövs en mer samlad kontrollverksamhet. Där lämnar vi förslag på förbättringar.

Det är väl på tiden att det kommer sådant. Det verkar ha varit viktigare för regeringen att föra över mer av statliga medel till det privata näringslivet. Man verkar samtidigt ha varit beredd att ta kostnaden av att pengar inte används till avsedd verksamhet. Det har växt fram en stor marknad för privata och andra utförare att tjäna pengar på att genomföra arbetsmarknadsåtgärder. Många är de som tjänar stora pengar på det.

Huruvida denna utveckling har varit bra (eller dåligt) för de arbetslösa verkar vara en underordnad fråga.

Länkar: Arbetet, SvD, SVT

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige

Regeringsförslag sågas


Riksdagen har i all sin visdom(?) beslutat att arbetslösa ska avlämna en månatlig aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Detta har orsakat en sådan ökad arbetsmängd att den statliga myndigheten inte har den minsta möjlighet att utföra vad som ålagts dem. Det var ju meningen att de arbetslösas handläggare skulle följa upp aktivitetsrapporten tillsammans med den arbetssökande.

Men då de enskilda handläggarna har ansvar för så många arbetssökande  har inte detta fungerat i praktiken. Mikael Sjöberg, den nyligen utsedde generaldirektören för Arbetsförmedlingen valde då att förändra rutinerna. Han sade i SVT den 20 mars att …

Det är alltså korrekt att vi har medarbetare som har mer arbetsuppgifter än vad de har arbetstid.

Regeringen utreder nu möjligheten att ålägga de arbetssökande att skriva aktivitetsrapport varannan vecka. Det skulle ju kraftigt öka arbetsbördan på Arbetsförmedlingen. Det skulle förmodligen endast innebära att arbetslösa tvingas producera en rapport som ingen kommer att läsa annat än i undantagsfall.

Men då rapporterna ändå kommer att registreras elektroniskt hos myndigheten kommer de att tjäna till att pressa de arbetslösa ytterligare. Att ej lämna in en rapport riskerar att leda till disciplinära åtgärder i form av minskad ersättning. Kvaliteten i den inlämnade rapporten kommer inte att bedömas, den kommer knappast att bedömas mot den handlingsplan som ska upprättas.

Arbetsförmedlingen bedömer att arbetslösheten inte kommer att minska av det skälet att fler rapporter ska skrivas av de arbetslösa. Enligt min mening handlar det enbart om att klämma åt de arbetslösa och att hålla dem i herrans tukt och förmaning.

Länkar: Östnytt

Fler som skrivit: Martin Moberg

Ett arbetsmarknadspolitikens misslyckande


Inkomna månadsrapporter

Den nytillträdde generaldirektören för Arbetsförmedlingen, Mikael Sjöberg, har fattat sina första beslut i det nya jobbet. Han genomför vissa förenklingar för de anställda och arbetssökande. Det krävs inte längre personliga besök för att diskutera den månatligt avgivna rapporten. Ser allt bra ut med rapporten ska det skickas ett automatiskt svar. Det får ta tio dagar att upprätta en personlig handlingsplan för en nybliven arbetslös. Till det kommer ett par ytterligare förbättringar(?) för Arbetsförmedlingens handläggare.

Den borgerliga arbetsmarknadspolitiken har inneburit en kraftig detaljstyrning av Arbetsförmedlingens verksamhet. De arbetssökande pressas av hårdare krav på deras arbetssökande. De månatliga rapporterna är bara ett led i att sätta dem under ”herrans tukt och förmaning”. Det har inte funnits minsta möjlighet för handläggarna att göra något meningsfullt med dem. Med de nya rutinerna minskar värdet av dessa rapporter ytterligare.

Det är gott och väl att Mikael underlättar sina anställdas arbete. Deras jobb borde ju vara att förmedla arbeten och att stödja de arbetslösas jobbsökande. Med flera hundra arbetssökande per handläggare är ju det en alldeles omöjlig uppgift.

Ansvarig för den rådande situationen är den sittande regeringen. Ingen annan!

Länkar: SVT, Ekot, Arbetet

Fler som skrivit: Martin Moberg, Martin Moberg, Helle Klein

Minskad entusiasm på arbetsmarknadsdepartementet


Sedan hösten 2013 har de arbetslösa krav på sig att en gång varje månad lämna en rapport till Arbetsförmedlingen hur de ”arbetat” för att få arbete. Tidningen Arbetet rapporterar att Arbetsförmedlingen senast den 1 april ska meddela regeringen vad som skulle hända om arbetslösa skulle tvingas att avge två aktivitetsrapporter i månaden.

SVT:s Östnytt har i ett reportage kunnat konstatera att den genomförda reformen inte fungerar. Handläggarna på Arbetsförmedlingen har inte den minsta möjlighet att på ett meningsfullt sätt följa upp de lämnade rapporterna.

Denna reform ligger väl i linje med regeringens strävan att misstänkliggöra de arbetslösa och sätta större press på dem. Regeringens teori bygger på att långvarigt arbetslösa valt att förbli arbetslösa. Därför måste samhället sätta större press på dem.

Tidningen misstänker med visst fog att regeringens intresse för att genomföra en ytterligare reformering av kravet på aktivitetsrapporter är lågt. Så här i valtider, med dåliga opinionssiffror, är de säkert mycket försiktiga med att föreslå åtgärder som ytterligare skulle försämra deras chanser att vinna val.

Länkar: Arbetet, dagens arena

Regeringens reform fungerar inte 2.0


Biter ihop

SVT:s Östnytt fortsätter att rapportera om Arbetsförmedlingen. I det senaste inslaget konstateras att, i motsats till regeringens officiella ambitioner, minskar de personliga kontakterna mellan handläggare och arbetssökande.

Antalet handläggare på Arbetsförmedlingen som handhar fler än 300 arbetssökande har ökat från 101 ( 31/1 2012) till 271 (31/1 2014). Det innebär en ökning med 163 %. Det är, förstås, en orimlig situation att handläggare på Arbetsförmedlingen ska ansvara för så många arbetssökande som idag är fallet.

Arbetsförmedlaren Karin Karlsson i Norrköping ansvarar för 1.100 arbetssökande. Det gör att hon över huvud taget inte träffar de arbetssökande. Hon säger till Östnytt att …

Det är ju en viss frustration, för både mig och de sökande som har svårt att nå mig, som vill komma i kontakt med mig. Vi försöker säga att de kan vända sig till kundmottagningen, men de förväntningar man har på Arbetsförmedlingen är ändå att man ska få ha en personlig handläggare som man ska få träffa någon gång i alla fall. Och så ser det inte ut i dag.

Med denna bakgrund är det inte så svårt att förstå att Arbetsförmedlingen tillhör de myndigheter som har lägst förtroende bland allmänheten.

Det är Sveriges Riksdag som beslutar om det uppdrag som Arbetsförmedlingen har att utföra. Regeringen fastställer sedan på detaljnivå hur arbetet ska ske.

Därför har den borgerliga regeringen ansvar för den situation som uppstått på Arbetsförmedlingen.

Regeringens reform fungerar inte


Den 1 september 2013 sjösattes en av den borgerliga regeringens reformer. Alla arbetslösa skulle varje månad lämna in en aktivitetsrapport. I den skulle den arbetslöse meddela vilka åtgärder man vidtagit för att hitta en anställning. Vidare infördes ett nytt system för att beivra arbetslösas bristande handlingar.

Östnytt konstaterar i ett tydligt reportage att de möjliga goda avsikter som fanns i reformen har förfelats. Arbetsförmedlingens handläggare har inte den minsta möjlighet att följa upp de inlämnade aktivitetsrapporterna. De enskilda handläggarna har så många arbetslösa att handleda att tiden helt fysiskt inte räcker till. Håkan Karlsson, sektionschef på Arbetsförmedlingen i Linköping, Åtvidaberg och Kinda, säger …

Ska vi ha ett bra besök så tar det en timme med förarbete och efterarbete. Om man har 300 sökande skulle det ta 300 timmar på en månad. Och det kan ju vem som helst räkna ut att jobbar man 160 timmar per månad så kan man inte lägga 300 timmar på att träffa alla. Så det är en ekvation som tyvärr inte… den går inte ihop.

I reportaget undrar en del handläggare över ”politikernas” bristande insikt och förståelse över Arbetsförmedlingens arbetssituation. Jag kan förstå deras undran. Men jag misstänker att regeringen bryr sig ganska litet över hur enskilda  handläggare upplever sitt arbete. Den borgerliga regeringen har valt att genomföra en arbetsmarknadspolitik byggd på misstänksamhet över arbetslösas drivkrafter.

För att stimulera människors intresse av att skaffa sig ett avlönat arbete har regeringen genomfört jobbskatteavdrag, försämrat förmåner och ökat kraven på arbetslösa. Genom att begära aktivitetsrapporter av de arbetslösa ökar man trycket på dem att acceptera vad arbete som helst. Huruvida Arbetsförmedlingens handläggare ska hinna med att använda rapporterna som ett verktyg eller icke är tämligen underordnat och knappast prioriterat.

Länkar: ÖstnyttÖstnyttÖstnytt

Fler som skrivit: Storstad

Grattis till jobbet, Mikael!


Mikael Sjöberg

Regeringen har utsett Mikael Sjöberg till generaldirektör för Arbetsförmedlingen. När jag läser rapporteringen om denna tillsättning verkar den allmänna meningen vara väldigt positiv. Mikael verkar vara en person med integritet och strategiskt tänkande. Trots att han är tydligt (S)-märkt och har fackliga erfarenheter har den sittande regeringen valt Mikael.

Det verkar som om Arbetsförmedlingen har fått en kompetent chef. Han kommer säkert att göra ett gott arbete. Däremot ska man inte ställa några stora förhoppningar på att han ska kunna förändra det grundläggande uppdrag som Arbetsförmedlingen har. Det enda som Mikael kan göra är att verka inom de ramar som lagstiftning och regelverk kan ge.

Det är ju faktiskt Riksdagens majoritet som fastställer det uppdrag och de verktyg som Arbetsförmedlingen har att arbeta med. Det är regeringen som sedan effektuerar den lagstiftande församlingens beslut.

Mikaels viktigaste roll blir förstås att inom de ramar som finns förbättra myndighetens skamfilade rykte. Han behöver verka för en ökad frihet i myndighetsutövandet och minskad detaljstyrning av verksamheten.

Jag önskar Mikael all lycka i det nya jobbet!

Länkar: SVT, dn.se, Ekot, SvD, di.se, SVT, Aftonbladet ledare, SvD, dagens arena, dn.se, Ekot, SvD, Arbetet, TCO-tidningen, da.se, ka.se, Publikt, Publikt, Arbetet

Fler som skrivit: Linda Grape, Helle Klein, Carin Hallerström

Regeringen och misslyckandet med Fas 3


Tillsammans med Berit Örtell (Ombudsman LO Mellansverige), Claes Holm (Facklig ledare Socialdemokraterna Sörmland) och Frida Rosengren (Ombudsman SSU) har jag skrivit en debattartikel i tidningen Folket:

20140223-141937.jpg
Trots att Riksdagen i juni stoppade anvisningarna till Fas 3 fortsätter deltagarna att strömma in. I Sörmlands kommuner befann sig 1512 personer i Fas 3 i december och över 35 000 personer totalt i landet. Fas 3 har kommit att bli den arbetsmarknadsåtgärd som växer snabbast och mest. En av orsakerna till det är att allt fler arbetsgivare kalkylerar med att anställa folk till en billigare peng med bidrag i någon form. De har vant sig vid att Fas 3 kan leverera detta. Fas 3-deltagare riskerar att bli en permanent grupp på arbetsmarknaden i en slags gråzon för riktigt arbete.
Det är också ett högre tempo och stressigt på många arbetsplatser vilket medför att ledning och ansvariga inte har en tydlig bild över framtida kompetens och anställningsbehov utan anställer på kort sikt för att fylla tillfälliga luckor. Om man istället hade ett långsiktigt tänk skulle det stärka möjligheterna till samverkan mellan arbetsmarknadens parter och ansvarig myndighet.
LO-distriktet Mellansveriges ESF-projekt är ett mycket bra exempel på det. I projektet kan vi se att lokal samverkan mellan i detta fall LO, Resurstorget, Arbetsförmedlingen, företag och den arbetssökande ger betydligt bättre resultat. Cirka 45 procent får arbete eller utbildning i LO:s projekt och det bör ställas mot de 12 procent som Fas 3 lyckas med.

De individer som kommer in i Fas 3 har i genomsnitt varit arbetslösa sju år, vilket är en väldigt lång tid som ofta lett till dålig självkänsla, ohälsa och i många fall brist på den specifika kompetens arbetsgivare söker. Många av dessa personer har inte fått det rätta stödet man skulle behövt och den långa tiden utan arbete har lett till att man kommit ännu längre bort ifrån att vara redo för att ta ett arbete. Dessutom har den kraftiga sänkningen av vuxenstudieplatser grusat möjligheten för de arbetslösa att skaffa sig den kompetens och utbildning dagens arbetsmarknad kräver.

Oron för Fas 3 är stor. Många beskriver den gränsen som att det då är kört att få jobb. En metod för ökad lokal samverkan i samråd med den enskilde skulle stärka dennes möjlighet till att få arbete, utbildning eller en bra aktiv åtgärd. De Plusjobb som regeringen skrotade 2006 fungerade mycket bättre. De arbetslösa fick där stöd att komma in på arbetsmarknaden men fick samtidigt lön enligt kollektivavtal. LO anser att en satsning på Plusjobb är en nödvändig samhällsinvestering.

De ökade kostnader detta skulle innebära initialt och för stunden för kommuner och arbetsgivare får man med råge tillbaka. För vi vet att det kostar oerhört mycket på individ och samhällsnivå att människor står utanför.

Sverige är ett bra land. Men någonting håller på att gå sönder. Arbetslösheten har bitit sig fast. Alliansregeringen är idéfattig och trött och lägger inga konkreta förslag för att få ner arbetslösheten. Istället lånar de till skattesänkningar till dem som redan har. Socialdemokraterna går till val med en arbetsmarknadspolitik där man bland mycket annat vill göra om Arbetsförmedlingen till en matchningsspecialist så att rätt arbetssökande och rätt arbetsgivare snabbt kan hitta varandra. Socialdemokraterna vill skrota Fas 3. Det tror vi är rätt väg för Sverige. Väljarna avgör i september.

Arbetslöshet kan drabba vem som helst


För några dagar sedan meddelade regeringspartiernas partiledare i ett gemensamt debattinlägg att en ensamutredare ska tillsättas för att granska Arbetsförmedlingen. Detta initiativ kom efter att ansvarigt departement slirat med frågan sedan en längre tid. Den offentliga kritiken emot detta tvingade väl till slut fram regeringens beslut.

Många parter har välkomnat den översyn som ska ske men varit kritiska till hur uppdraget har formulerats. En del är även kritiska till att man tillsätter en ensamutredare. Man föredrar en parlamentariskt tillsatt utredning eller annan motsvarande bredare grupp.

Representanter för Fackförbundet ST och för Jusek har skrivit varsina kritiska inlägg. Det är idag inte enbart personer med korta utbildning och/eller okvalificerade arbeten som blir arbetslösa. Även akademiker (och andra med en högre yrkesutbildning och -kompetens) förlorar sina arbeten. Då blir det fel att endast sätta Arbetsförmedlingens fokus på de som står längst bort från arbete. Britta Lejon skriver i sitt inlägg att …

… Verksamheten måste bättre anpassas till arbetsmarknadens faktiska behov och krav. Arbetsförmedlingen måste därför också kunna ge stöd och service till ombytessökande och till personer som har relativt lätt att få ett nytt jobb, oavsett situation, förutsättningar och kontaktnät. Arbetslöshet är alltid ett produktionsbortfall och kan aldrig accepteras.

Det ligger mycket i den kritiken. Jag ser hela tiden hur de som anses inte behöva särskilt stöd hamnar långt ned i kön för att träffa sin handlägare på Arbetsförmedlingen. De förväntas att på egen hand klara av sin uppgift. Men med tanke på det förändrade arbetslivet och den konjunkturomvandling som sker kan även till synes välutbildade och erfarna arbetslösa behöva stöd för att komma åter i arbete. Det är ju inte säkert att det finns arbete i den bransch där man hittills verkat.

Arbetsförmedlingen styrs idag av väldigt detaljerade regler som ger litet utrymme till egna initiativ och tolkningar. Det finns förstås ett rimligt krav på att den politiska nivån ska kunna följa upp att dess intentioner följs. Men man måste ändå kunna förutsätta att de som arbetar inom myndigheten är professionella i sitt utförande. De ska i första hand arbeta med att stödja arbetslösa och se till individuella behov.

Det är inte säkert att de behöver detaljerade regler i form av trappräcken som man måste hålla fast i.

Länkar: DN DebattDN DebattDN Debatt

Om huru man vill vässa Arbetsförmedlingen


Utredaren

Såsom har blivit normal praxis presenterade den borgerliga regeringen sin avsikt att genomföra en översyn av Arbetsförmedlingen i form av en debattartikel. I inlägget meddelas hur fantastisk den borgerliga arbetsmarknadspolitiken har fungerat. Det är nästan med förvåning man ändå läser budskapet att allt inte är perfekt.

Regeringens avsikt är att ”vässa” Arbetsförmedlingen. De verkar mena att den bristande måluppfyllelsen enbart beror på att myndigheten Arbetsförmedlingen inte fungerar på avsett sätt. Av det jag läser in av de utredningsdirektiv som utfärdats ingår det inte i uppdraget att granska den genomförda politiken.

Det finns säkert anledning att utreda och fundera över Arbetsförmedlingens uppdrag och roll. Men regeringen kan inte komma ifrån att det är den som styrt inriktningen av Arbetsförmedlingens uppdrag och verktyg. Det är regeringen som beslutat om ekonomiska ramar, detaljstyrning och som genom regleringsbrev angett hur arbetet ska ske.

Det känns som om gårdagens initiativ mest är ett försök att få bort frågan om arbetsmarknadspolitiken från dagordningen och valrörelsen. Genom att tillsätta en enmansutredare har man full kontroll över vilket resultat man önskar uppnå. Genom att inte tillsätta en parlamentarisk utrdning slipper man besvärliga frågor och ifrågasättanden.

Men frågan har väl stötts och blötts mellan de borgerliga partierna och detta är väl det bästa de klarade av att åstadkomma.

Länkar: DN Debatt, DN Debatt, Arbetet, Arbetet, Publikt, di.se, dn.se, Aftonbladet ledare, dn.sedn.sedn.sedn.se, di.se, Ekot

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 683 andra följare

%d bloggers like this: