Regeringen köper sig idéer

… åååh Världsbanken!

De borgerliga regeringspartierna har gjort det till en ”skön” konst att låta skattebetalarna betala för deras idéutveckling. De började med den, så kallade, framtidskommissionen.

I ett mångordigt inlägg i Svenska Dagbladet motiverar statsråden Lööf och Borg varför det är nödvändigt att ur statskassan betala Världsbanken 6.000.000 kronor för att utveckla regeringspolitiken. De säger att …

Detta är första gången som Världsbanken granskar ett land som Sverige på ett så omfattande sätt. Deras expertis kommer att vara en viktig hjälp för att identifiera problem för de svenska företagen och skapa förutsättningar för att utveckla regeringens politik ytterligare.

Den borgerliga regeringen kommer säkert inte att besviken över de förslag som rapporten kommer att förorda. Världsbanken brukar ju rekommendera ekonomiska åtgärder populära bland högerpolitiker.

Länkar: SvD Brännpunkt, di.se

Fler som skrivit: Peter Johansson

Det behövs högre skatteuttag för att finansiera välfärden

Det har något försiktigt börjat föras debatt om det svenska skattesystemet. Den borgerliga regeringen driver ju tesen att sänkta skatter (och därmed liknande avgifter) är lösningen på alla möjliga samhällsproblem. Delar av regeringens program har (mer eller mindre motvilligt) accepterats av den politiska oppositionen.

Socialdemokraterna har meddelat att man inte kommer att höja inkomstskatterna för ”vanligt folk”. Däremot är man inte lika övertygade som regeringen i det förträffliga med rabatterade sociala avgifter och halverad restaurangmoms. Det verkar ju inte som om dessa reformer har skapat den mängd arbetstillfällen som regeringen hoppats på. Den borgerliga regeringen låter sig inte störas av sådana obehagliga uppgifter. De synes orubbliga i sin uppfattning.

Lars Calmfors är nationalekonom och har varit ordförande för Finanspolitiska rådet. I den rollen har Lars både gett ris som ros till regeringen för den genomförda finanspolitiken. Lars är i grunden nöjd med de fyra genomförda jobbskatteavdragen. Han delar regeringens uppfattning om att dessa reformer har varit sunda. Han är dock inte lika övertygad som regeringen om att ett femte jobbskatteavdrag är klok politik. Han är kritisk till andra delar av den borgerliga politiken. Han säger att …

Sedan kan man alltid diskutera om en del av de skattesänkningar som regeringen har gjort har varit så välavvägda. Det gäller då den sänkta restaurangmomsen som jag inte tror ger särskilt många jobb, samt de lägre arbetsgivaravgifter för ungdomar. Där finns det möjlighet att höja skatterna.

Han säger vidare att det långsiktigt krävs ett högre skatteuttag för att kunna finansiera välfärden. Jag delar den uppfattningen.

Om en höstmörk vårbudget

Under måndagen presenterade den borgerliga regeringens skattmästare Anders Borg vårbudgeten. Den innehöll inga som helst nyheter då den enda satsningen redan presenterats på sedvanligt sätt med leende partiledare på exkursion.

I ett debattinlägg presenteras ”satsningen” på extra utbildningsplatser såsom en väldig insats i syfte att minska arbetslösheten. Då regeringen i tidigare budgetar minskat på antalet utbildningsplatser förtjänar satsningen inte ens epitetet ”återställare”.

I sedvanlig ordning försöker de spela på rödgrön splittring och vilket det regeringsalternativet är. De behagar glömma bort att det är långt ifrån säkert att det finns en allians som den ser ut idag efter det kommande valet 2014. De menar i sitt inlägg att en avskaffad rabatt på de sociala avgifterna motsvarar 60.000 arbetstillfällen. De låter därmed antyda att den reformen skapade så många arbetstillfällen. Sanningen är att ingen vet om reformen har skapat några som helst nya arbetstillfällen. På samma sätt förhåller det sig ju med restaurangmomsen.

Finansministern har ju tidigare fått kritik för sina ekonomiska prognoser. Inför höstbudgeten lämnades ganska bred och samstämmig kritik på regeringens fromma förhoppningar om framtiden. Det verkade som om det ekonomiska utrymmet för reformer mer styrdes av den borgerliga regeringens interna förhandlingar. I ett debattinlägg i Dagens Nyheter spelar Anders Borg ansvarsfull finansminister och omtalar allvarsamt hur läget är. Det betyder dock inte att han är helt pessimistisk inför framtiden. Anders säger att …

Regeringens samlade bedömning är att det finns ett visst utrymme för att föreslå ytterligare åtgärder i höstens budget som dämpar krisens inverkan på sysselsättning och produktion. Få andra länder har detta utrymme att skjuta in energi och dämpa den stigande arbetslösheten. Hur stort utrymmet för ytterligare åtgärder är får prövas slutligt i höst.

Med ett opinionsläge i höst liknande det som gäller idag kan man ju misstänka att storleken på reformutrymmet i höstbudgeten mer kommer att styras av viljan till valseger än av några ekonomiska hänsyn.

Länkar: Ekot, dn.se, SVT, SVT, SvD, Ekot, SVT, di.se, Ekot, SvD, Ekot, dn.se, di.se, dn.se, SvD, SVT, dn.se, dagens arena, di.se, di.se, dn.se, di.se, di.se, Ekot, SVT, dn.se, dn.se, Ekot, SvD, dn.se, SvD, di.se, di.se, dagens arena, di.se, Ekot, Ekot, SVT, SvD, SVT, SvD, SvD, Ekot, dn.se, Ekot, DN Debatt, SVT Debatt, di.se, SvD, Ekot, SvD, SVT, SvD, SVT, da.se, Arbetet, Tidningen Vision, Arbetet, ka.se, Fastighetsfolket, Publikt, ka.se, Lärarnas Nyheter, di.se, dagens arena, SvD

Andra som skrivit: Leine Johansson, Peter Högberg, Martin Moberg, Roger Jönsson, Alliansfritt Sverige, Ola Möller, Martin Moberg, Peter Johansson, Alliansfritt Sverige, Ola Möller, Peter Högberg, Martin Moberg, Yeshiwork Wondmeneh, Camilla Sköld, German Bender

Om socialdemokraterna som ”möjliggörare”

Den socialdemokratiska kongressen har fattat beslut om partiets framtida politik för att minska arbetslösheten. Magdalena Andersson, som företredde partistyrelsen, definierade socialdemokraterna som ”möjliggörarnas parti”.

Hon exemplifierade med sin mor som växt upp i knappare förhållanden men som ändå kunnat studera på universitet. Det är faktiskt ett ganska bra ordval som säger mycket om vad partiet vill. Stefan Löfven höll sig också vid det temat i det linjetal som han höll under eftermiddagen.

Hon kritiserade i sitt tal den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik. Hon sa att den borgerliga regeringen anser att den bakomliggande idén …

… bakom arbetspolitiken är att arbetslösa och sjuka är lata och inte vill jobba.

Under dagen svarade Magdalena på Anders Borgs något sura reaktion på gårdagens uttalande från Stefan Löfven om att Sverige 2020 ska ha EU:s lägsta arbetslöshet. Det är dock uppenbart att regeringen känner sig stressade över att Socialdemokraterna verkar ha återerövrat förtroendet från väljarna när det gäller arbetsmarknadspolitiken.

Socialdemokraterna gör rätt i att fokusera på en politik som möjliggör för fler människor att få arbete och att få växa som människor.

Länkar: di.se, dagens arena, Ekot, dn.se, di.se, dagens arena, SVT, dn.se, di.se, SvD

Pojken med guldprognoserna

Ett hål på uppemot 74 miljarder kronor hotar statskassan

När jag var liten gick det en serie på TV som hette ”Pojken med guldbyxorna”. Jag minns inte inte jättemycket om programmet annat än att den handlade om en pojke som kunde plocka fram sedlar ur ett par byxor. Det verkade som om pengarna kom ur ingenting in i pojkens byxfickor.

Nu fungerar ju inte verkligheten på det sättet. Pengar uppstår ju faktiskt inte från tomma intet. Dock kan man nästan få den känslan när trosvissa prognosmakare förutspår hur framtiden ska bli bara makthavarna gör såsom man önskar.

Konjunkturinstitutet (KI) tillhör de som ska göra trovärdiga prognoser om den ekonomiska utveclingen. De har i en rapport granskat hur väl (eller inte) olika prognosmakares förutsägelser slagit in. KI konstaterar att deras egna prognoser utfallit som ett genomsnitt. KI konstaterar också att regeringens prognoser i vissa avseenden tillhört de som överskattat utvecklingen mest.

Finansministern fick ganska mycket kritik för hur regeringen uppskattade den ekonomiska utvecklingen in samband med att regeringens höstbudget skulle framförhandlas. Nu tillhör det väl något till sakens natur att en sittande regering tenderar att se framtiden an på ett mer positivt sätt än andra.

Nästa år går Sverige in i en valrörelse där de olika politiska rörelserna kommer att tala om hur ljus framtiden kommer att bli bara de får chansen att föra sin politik. Samtliga partier kommer nog att ha sina pojkar och flickor med guldbyxor. Men i en analys av KI:s rapport framhålls risken för det ekonomiska hål på uppemot 74 miljarder kronor som hotar statskassan för treårsperioden 2015-2017.

Nils Åkesson anger fyra huvudsakliga metoder att hämta in detta hål:

• Skattehöjningar
  Det lär bli väldigt svårt att gå till val med omfattande skattehöjningar. Snarare lär det bli en tävling i att visa bäst skattesänkningar för vissa nyckelgrupper.
  
• Besparingar
  Det är heller inte särskilt troligt att något politiskt alternativ kommer att föreslå omfattande besparingar i de olika välfärdssystemen.
• Rucka på överskottsmålet
  De viktigaste kandidaterna som finansminister tävlar redan i att visa störst ansvar för att bibehålla ordning och reda i statens finanser. Socialdemokraterna har ju kritiserat Anders Borg för att bryta mot överskottsmålet.
• En BNP- och jobbtillväxt som slår alla förväntningar
  Det förutsätter att verkligheten blir betydligt ljusare än vad KI själva tror om framtiden.

Det kan bli på det viset att de som händelsevis sitter med regeringsmakten efter 2014 tvingas föra en politik anpassad för en verklighet som man inte lyckats sälja in till väljarna. Socialdemokraterna lyckades i valet 1994 överta regeringsmakten med en politik för att komma till rätta med den ekonomiska kris som rådde då. Det innebar dock att man tvingades föra en hård besparingspolitik som innebar att partiet var nära att mista regeringsmakten i valet 1998.

Det kommer knappast att finnas ett sådant klimat i valrörelsen 2014 som gör det möjligt att sälja in mindre populära åtgärder som skattehöjningar och/eller besparingar. Det återstår väl att se om KI:s prognoser om det ekonomiska hålet slår in.

Länkar: SvD, dn.se, di.se

Andra som skrivit: Alliansfritt Sverige, Martin Moberg

Om politik för ökad disciplinering

Det bör finnas större möjlighet att minska socialbidraget.

En arbetsgrupp inom Moderaterna arbetar på förslag som ska göra det möjligt att minska försörjningsstödet för de som inte anses vara tillräckligt aktiva arbetssökare. Det verkar som om det största borgerliga partiet anser människor som lever på försörjningsstöd som varande särskilt slöa och ansvarslösa typer.

Det finns förstås många anledningar till att människor hamnar i ett läge där man kan behöva försörjningsstöd från sin kommun. Socialtjänsten ska vara den enhet som fångar upp de människor som på inte annat sätt kan försörja sig själva. Orsakerna kan vara många till att man hamnar i en sådan ekonomisk situation där man tvingas uppsöka socialkontoret.

För många är stunden då man lever på försörjningsstöd kort och övergående för andra kan man hamna länge i den situationen. Det bästa sättet att lösa den situationen är ju att man genom eget arbete får möjlighet att uppbära en lön. Socialtjänstens arbete är ju både att bedöma om man uppfyller villkoren för att erhålla försörjningsstöd men även arbeta med de berörda om att ta sig ur situationen.

Jag har ingen annan mening än att försörjningsstöd måste vara förbundet med olika typer av krav. Samtidigt ska ju trots allt försörjningsstöd ges till de människor som inte klarar sig själva. Det är samhället som måste garantera att människor har en rimlig levnadssituation.

De moderata tankarna riskerar att leda in på en farlig väg. Genom en allt mer misstänkliggörande politik gentemot människor som hamnat i ekonomiskt beråd urholkas snart den grundläggande sammanhållningen i samhället.

Bästa sättet att hjälpa människor ur en besvärlig situation är trots allt genom positiv påverkan och respekt för människans situation.

Länkar: dn.se, di.se, SVT

Andra som skrivit: Markus Mattila, Leine Johansson

Anders Borg har fel

Att tro att låg a-kassa är en mirakelkur för att nå full sysselsättningen är en återvändsgränd.

Göran Zettergren, chefsekonom för TCO, kritiserar i ett inlägg i Expressen rikets finansminister. Göran har för TCO:s räkning gjort en rapport kring de eventuella beläggen att höjd ersättning till arbetslösa skulle innebära höjd arbetslöshet.

Görans slutsats var att det inte finns några sådana belägg. Den borgerliga regeringen brukar ju envist hävda det motsatta. De brukar luta sig på de bedömningar som finansdepartementet gjort i frågan. Göran skriver att …

Finansdepartementets rapport ger dock inte några empiriska belägg för dessa kalkyler. Inte någon enda studie, i något enskilt land, under någon tids- period, bekräftar antagandet om sådana omfattande effekter på arbetsmarknadens funktionssätt som finansdepartementet försöker göra gällande.

Vi kan faktiskt inte finna någon enskild studie, baserade på agregerade svenska data, som påvisar att en sänkt a-kassersättning vare sig ger högre arbetskraftsdeltagande, högre sysselsättning, lägre arbetslöshet, eller högre medelarbetstid.

I en nyligen publicerad artikel i Dagens Industri hävdas dock att en IMF-studie ger finansministern rätt och att TCO har haft fel. Göran säger dock att rapporten enbart innehåller en teoretisk modell som antar dessa effekter men att den inte presenterar några som helst empiriska belägg. Göran skriver vidare att …

Det enda empiriska underlaget i studien utgörs av ett diagram som visar att sannolikheten för att en arbetslös hittar ett jobb i Tyskland ökade efter 2006. Jobbchanserna ökade främst för de korttidsarbetslösa som inte ens berördes av reformen. I början av 2000-talet genomfördes dessutom flera drastiska reformer på den tyska arbetsmarknaden som troligen hade betydligt större effekt på uppmätt arbetslöshet.

En stor del av det tyska nettojobbskapandet har bestått i konstgjorda och subventionerade låglönejobb. Tyskland har dessutom genom en medveten låglönepolitik aktivt bidragit till en jobböverföring från andra delar av valutaunionen.

Det krävs väl ingen större slutledningsförmåga för att förstå att Anders Borg kommer att stå helt oberörd inför Göran Zettergrens slutsatser och argumentation. TCO har presenterat ett förslag till en reformerad arbetslöshetsförsäkring som kan lösa de politiska låsningar som finns i frågan. Frågan är om Anders Borg kommer att hålla emot i denna fråga och därmed förhindra en bred parlamentarisk uppgörelse.

Läs Görans bloggpost som ytterligare utvecklar frågan.

Striden om skolan

Skolans huvudsakliga uppdrag kan inte vara att kontrollera och piska.

En arbetsgrupp inom Moderaterna har presenterat sina förslag för sitt partis kommande skolpolitik. Det har kommit en hel del sådana initiativ den senaste tiden.

Orsaken är förstås alla de larmrapporter som visar hur den svenska skolan visar allt sämre resultat. Svenska elever verkar tappa i kunskapsnivå i vissa strategiska ämnen jämfört med andra länder.

Moderaternas förslag sammanfattas i fem punkter:

1. Stärk lärarrollen och öka lärarresurserna i utsatta områden.
   
2. Tidigare betyg och fler nationella prov.
3. Ökat tidigt undervisningsstöd och tidigare skolstart.
4. Mer undervisningstid i matematik, svenska och engelska.
5. Satsningar på yrkesutbildningar och lärlingar.

Folkpartiet, med Jan Björklund, brukar hänvisa att orsaken till de försämrade resultaten finns att hämta i en tidigare socialdemokratisk ”flumskola”. Han tenderar att glömma att borgerliga regeringar har suttit vid regeringsmakten sedan hösten 2006. Men det verkar som om den folkpartistiska hegemonin inom utbildningspolitiken är på väg att försvinna. Det finns väl därför en känsla hos Moderaterna att de behöver återta initiativet i denna så viktiga fråga.

Huruvida Moderaternas förslag kan innebära att skolan blir bättre går ju att diskutera. Det dröjde ju heller inte länge förräns kritiska synpunkter anlände till tidningarnas debattsidor. Eva-Lis Sirén, ordförande Lärarförbundet, kritiserade Moderaternas förslag om tidigare betyg och fler nationella prov med att skolan och lärarna behöver få arbetsro. Reformer hinner knappt genomföras innan det är dags för nya.

Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund, kritiserar även hon förslaget att införa betyg redan från tredje årskursen. Hon stödjer sig på en enkätundersökning bland förbundets medlemmar. En majoritet av förbundets lärare anser att betyg tidigast gör sättas från och med årskurs 6 eller 7.

Den 15 februari publicerades ett inlägg undertecknat av ett antal lärare och rektorer som kritiserade inflytelserika politikers vana att hänvisa till diverse icke definierade forskningsrön – i detta fall  herrar Anders Borgs och Tomas Tobés inlägg. Debattörerna säger att …

Det är dags att kräva att de vetenskapliga hänvisningar som inflytelsefulla politiker baserar sin skolpolitik på redovisas. Vi kan inte längre acceptera att skolreformers huvudsakliga vetenskapliga förankring är utifrån devisen ”en bred genomgång av forskning visar”.

Jabar Amin, utbildningspolitisk talesperson (MP), är något inne på samma linje. Han kritiserar det moderata påståendet att forskningen skulle ge stöd för att tidiga betyg och fler nationella prov ökar likvärdigheten. Jabar hänvisar till forskning från Göteborgs universitet som visar att tidiga betyg endast gynnar de redan högpresterande eleverna medan majoriteten av eleverna missgynnas.

I ett ytterligare debattinlägg från i fredags levererar några skolledare en formidabel nedsågning av de moderata förslagen. De kritiseras för bristande tankar om förnyelse av den svenska skolan och sägs snarare representera 50 år gamla idéer. De säger att …

Piskan har inte samma effekt idag som i det gamla bonde- och industrisamhället. De väljare som har sitt förtroende för moderaterna och som fortsättningsvis kommer att lägga sin röst på dem ska vara medvetna om att den inriktning som moderaterna väljer för skolan innebär att Sverige och det svenska skolsystemet kommer att punkteras än mer. Vi kan inte hämta gamla beprövade metoder från gamla samhällen om vi på allvar vill vara med och konkurrera globalt i framtiden. Nu krävs nytänkande och kan inte Nya moderaterna klara det är det läge att oppositionen samlar sig.

Socialdemokraterna kommer att diskutera utbildningspolitiken på den kommande partikongressen. Parat med att Moderaterna kommer att göra detsamma kan komma att innebära en spänstig och spännande debatt om framtidens svenska skola. Det behövs!

Länkar: DN Debatt, DN Debatt, DN Debatt, DN Debatt, DN Debatt, DN Debatt, SVT Debatt, SvD, vlt, SVT, Ekot, SvD, di.se, SvD, Ekot, dagens arena, Ekot, SVT, Expressen kultur

Andra som skrivit: Peter Högberg, Johan Westerholm

Det är uppenbart att den nuvarande jobbpolitiken inte fungerar

Svagt vetenskapligt stöd för att jobbskatteavdrag biter på arbetslösheten

TCO:s chefsekonom Göran Zettergren avlossar i Aftonbladet en redig bredsida emot den borgerliga regeringens påstått vetenskapliga grund för sin arbetsmarknadspolitik.

Göran visar i sitt inlägg hur påståendena i finansdepartementets rapport ”Hur ska utvecklingen av arbetsmarknadens funktionssätt bedömas?” mer utgår från teoretiska överväganden än något annat. Göran säger att …

Finansdepartementet har inte kunnat hänvisa till en enda studie – svensk eller utländsk – som påvisar sådana omfattande effekter på arbetsmarknaden. Rapporten baseras på ett mycket selektivt urval av studier som tolkats på ett tendentiöst sätt. Istället för hållbara belägg presenteras indicier och pusselbitar från olika forskningskällor som inte hänger ihop inbördes.

Göran påtalar de negativa effekter som den ekonomiskt urholkade arbetslöshetsförsäkringen har fått på det svenska samhället. Fler arbetslösa personer tvingas idag besöka de kommunala socialkontoren för att ansöka om och erhålla försörjningsstöd. Tidigare kunde arbetslöshetsförsäkringen bidra till att hålla konjunkturen uppe genom att arbetslösas köpkraft var bättre än idag. Göran säger avslutningsvis att …

På lös grund har flera års jobbpolitik byggts upp och försvarats. Samtidigt stiger nu arbetslösheten återigen från redan höga nivåer. Det är uppenbart att den nuvarande jobbpolitiken inte fungerar och den vilar inte heller på någon vetenskaplig grund.

Den borgerliga arbetsmarknadspolitiken har bidragit till att slå ut stora grupper från arbetsmarknaden. Gruppen av långvarigt arbetslösa växer. De placeras i en näst intill meningslös sysselsättningsfas (FAS3). Man har genom sina regel- och policyförändringar överlämnat de sociala kostnaderna för arbetslöshet och utslagning till kommunerna. Sålunda har man skapat ekonomiskt utrymme för att sänka skatten för den lyckliga skara som har arbete.

Länkar: Aftonbladet debatt, di.se, Publikt

Andra som har skrivit: Mellan anpassning och otstånd, Martin Moberg, Martin Moberg, Martin Moberg, Roger Jönsson, Alliansfritt Sverige

Är inte arbetsrätten ett hinder för LO längre?

Undertecknandet av Saltsjöbadsavtalet 1938

Under förra veckan sprack trepartsförhandlingarna mellan LO, Svenskt Näringsliv och regeringen om ett avtal om jobbpakt. Tidningen Fokus redogör för bakgrunden till diskussionerna och vad som hänt i förhandlingarna.

Sedan det skedde har LO och Svenskt Näringsliv trätit om vem som har störst skuld i att förhandlingarna gick i stå. Regeringens förhoppning står nu till att branschvisa överenskommelser kommer att tecknas. I ett sådant läge kan ju regeringen ändå sägas ha nått fram och kan inkassera någon slags politisk framgång på det besvärliga området ”ungdomars arbetslöshet”.

Förhandlingarna föll på att LO ställde krav på att regeringen skulle avvakta med att lämna förslag om förändrade bestämmelser i lagen om anställningsskydd. Detta för att kunna inleda förhandlingar med arbetsgivarna om ett förändrat huvudavtal. I en intervju i DN meddelar LO:s ordförande att han är beredd att en diskussion inom LO-styrelsen om att avstå från att driva förändringar i arbetsrätten politiskt. Kålle säger till tidningen att …

Tidigare har både vi och Svenskt Näringsliv förlitat oss på att det varit enklare att gå till politikerna i riksdagen för att få förändringar i arbetsrätten än att förhandla om det själva. Vi har gått till S och arbetsgivarna till M, FP och C. Jag vill ta upp en diskussion i styrelsen om att vi i LO i fortsättningen ska avstå från att driva förändringar i arbetsrätten politiskt. I stället ska vi driva de frågorna i en förhandling med Svenskt Näringsliv om ett nytt huvudavtal.

Kålle ser and­ra möjligheter.

Det är ett ganska sensationellt uttalande från LO:s ordförande. Det strider mot det normala som organisationen levt efter sedan 1960-talet då man började driva krav på lagstiftning. Men det kan även sägas vara en återgång till den ordning som rådde tidigare. Från det att LO bildades 1898 och fram till 1960/70-talen var inriktningen att reglera sina mellanhavanden med SAF/Svenskt Näringsliv genom avtal.

Jag har lärt mig genom det fackliga arbetet att avtal är bättre än lagstiftning. Orsaken är förstås att lagar väldigt lätt kan förändras, avskaffas och lagstiftning man inte gillar kan genomföras. Avtal regleras och förändras genom förhandlingar och en beredskap att vidta fackliga stridsåtgärder.

Nu lever vi dock i en värld där lagar reglerar viktiga och grundläggande mellanhavanden mellan fackliga och arbetsgivarorganisationer. Det är knappast möjligt att återgå till en ordning ungefär som den som rådde 1938 då Saltsjöbadsavtalet tecknades med annat än att en borgerlig regering beslutar sig för att dra ett streck över all ”facklig lagstiftning”. Det har de (åtminstone Moderaterna) tydligt visat att de inte önskar göra.

Jag delar Kålles ståndpunkt att det vore bra om arbetsmarknadens parter kunde reglera frågan om hur och i vilken ordning människor ska sägas upp utan inblandning från politiken. LO har under stor del av sin moderna historia kunnat lita till sin nära koppling till Socialdemokraterna. Denna tid sammanföll med att partiet var det regeringsbildande. Idag lever vi i en annan tid. De borgerliga partierna har vunnit två val i rad. Det finns heller inga garantier för att de inte skulle kunna vinna regeringsmakten en tredje gång. Till det kommer att Socialdemokraterna i bästa fall ligger kring 35 % i opinionsundersökningar.

Det är klart att LO behöver se över sitt förhållande till den politiska sidan av arbetarrörelsen. Det kan vara alldeles rätt att åter fokusera på att teckna avtal med arbetsgivarna i stället för att använda lagstiftningsvägen. Frågan är om arbetsgivarna är lika intresserade av en sådan ordning. Det krävs att de fackliga organisationerna förmår samla sina medlemmar kring de krav man vill driva. Det krävs mer av långsiktig facklig kamp, internt och externt, för att förändra världen åt det håll man önskar. Men det man uppnår kommer å andra sidan att leva längre.

Det kommer att vara en viktig diskussion som LO-styrelsen kommer att föra i morgon. Den kan innebära en viktig återgång till en annan ordning. Den innebär dessutom ett nytt sätt att förhålla sig till det socialdemokratiska partiet. Kålle säger till DN att …

Jag skulle vilja att Svenskt Näringsliv lovade samma sak. Och att Socialdemokraterna ställer sig bakom det.

Jag emotser ingen dramatisk förändring i förhållandet mellan LO och Svenskt Näringsliv. Parterna är på väg in i tuffa och svåra kollektivavtalsförhandlingar. Det kommer därför att vara svårt i ett sådant läge komma framåt i en förhandling om  huvudavtalet.

Jag har tidigare skrivit att förändringar av turordningsbestämmelserna måsta paras med en vilja från arbetsgivarna att satsa mer egna medel på att utveckla de anställdas kompetens. Idag är trenden snarare att LO:s medlemsgrupper är de som får minst utav sådant och det inom industrin sker en återgång till linjeproduktion med därmed minskat arbetsinnehåll.

Länkar: dn.se, Arbetet, di.se, Fokus

Andra som skrivit: Peter Johansson