Då svenskarna, som ett genomsnitt, lever allt längre kommer de framtida pensionsnivåerna att vara lägre än när pensionssystemet sjösattes. Därför diskuterar de politiska partier som står bakom pensionsöverenskommelsen hur man ska kunna målet att människor ska kunna arbeta längre. De borgerliga partierna driver som huvudpunkt att man genom en förändring av LAS ska kunna arbeta till 69 års ålder. Då stora grupper i det svenska samhället inte ens klarar av att arbeta 60 års ålder och än mindre till 65 vill man hellre se långsiktiga åtgärder för att möjliggöra ett friskare arbetsliv. På det sättet vill (S) uppnå målet ett längre arbetsliv.

Regeringen har tillsatt en pensionsåldersutredning. Den ska ta reda på hur människor ska kunna och vilja arbeta längre samt se vilka hinder som finns för att arbeta längre. Man ska se på den fysiska arbetsmiljön, scheman, behov av deltider, ökad flexibilitet och attityder till äldre arbetskraft. Förslag ska läggas under våren 2013.

Det är högst lämpligt att man genomför en sådan utredning. Det är allt för vanligt att människor att äldre får allt svårare att passa in på arbetsmarknaden. Det handlar i många fall om att man under sitt yrkesliv fått med sig krämpor som gör att man blir allt mer i begränsad i vilka arbetsuppgifter man klarar av eller att man skulle behöva arbeta kortare än heltid. Det kan även handlar om att man helt plötsligt saknar önskvärda kunskaper/kompetenser för att klara av de arbetsuppgifter som finns i organisationen. Det finns många anledningar till att äldre inte anses platsa i dagens arbetsliv.

Det är uppenbart att det behövs stöd för äldre i både lagstiftning och värderingar för att äldre ska ges möjlighet att utföra ett gott yrkesliv under längre tid. Det ska bli spännande att följa utredningens arbete och de slutsatser de kommer med.

Länkar: Rapport, dn.se, ka.se, LO-tidningen

Industribloggare:

I 17 av 22 undersökta OECD-länder har de ekonomiska skillnaderna ökat, men i inget annat land är ökningen lika stor som i Sverige.

Denna utveckling har inneburit att Sverige inte längre är det ekonomiskt mest jämlika. Rapporten menar att denna utveckling skett tydligast från 1990-talskrisen och fram till ca 2000. Från 2005 och framåt har denna negativa utveckling fortsatt. LO-ekonomen Torbjörn Hållö menar att denna utveckling sker globalt och att få länder har kunnat stå emot. Han säger att …

Det pågår en utjämning av löneläget globalt där de höga lönerna trycks upp, medan de låga lönerna pressas ned.

Sverige har väl ännu inte fått sådana inhägnade områden där de välbeställda kan skydda sig från omvärldens ondska. ”Gated communities” är ju vanliga i, bland annat, USA. Däremot är det ju tydligt hur vissa mer välbeställda kommuner runt de större städerna i Sverige målmedvetet gynnar byggande av sådant boende som kräver en god ekonomi för att förvärva. Det innebär att dessa kommuner i någon mån reser mer osynliga murar runt sina kommuninnevånare. Det är kanske detta som medfört att den uppmärksammade överklassafarin fick ett så mindre varmt välkomnande hör förliden.

Det är tydligt att det svenska samhället skiktas upp i mindre och mer bemedlade. Vi har en utveckling där människor inte längre möter varandra över socioekonomiska skrankor. Detta skapar misstänksamhet och fördomar och en vilja att hålla ”de andra” ifrån sig. Vi har åter ett klassamhälle i Sverige – det syns tydligare och tydligare.

Länkar: LO-tidningen, dn.se, dn.se, SvD, Expressen

Andra som skrivit: Martin Moberg, Martin Moberg

Om inte om hade varit!

Miljöpartiet är ju småföretagsvänner och vi vill värna f-skattsedelns betydelse. Just därför är vi så oroade nu när vi ser att f-skattsedeln missbrukas av större företag, som tvingar människor in i f-skattsedelsarbete.

P1 programmet Kaliber har visat att antalet ensamföretagare har vuxit samtidigt som allt fler som tidigare varit anställda ”tvingats” att skaffa sig f-skattesedel om man ville fortsätta att få uppdrag från den tidigare arbetsgivaren. En person med f-skattesedel har ingen fackförening bakom sig, de har inga avtalsenliga löner eller framförhandlade försäkringar. Allt sådant får man ordna själv. Många av dessa personer har förstås hamnat i ett sämre förhandlingsläge än man hade som anställd. Statsrådet Hillevi Engström tror dock inte på att en förändrad lagstiftning skulle innebära någon förändring eftersom …

Grunden är att vi vill få fler företagare och grunden är ju förstås frivilliga företagare. Och det går alltså inte, enligt min uppfattning, att omvandla anställda personer till egna företagare utan vidare. Varje sådant fall kan prövas i domstol.

Jag vet inte på vilken planet rikets arbetsmarknadsminister bor på. Men det är fullt möjligt att omvandla anställningar nästan hur som helst. I Kalbers program har man lyft fram personer som har haft tidsbegränsade anställningar. Man låter helt enkelt dessa anställningar löpa ut. Sedan gör man en upphandling av den tjänst man vill köpa. Frågan ska förstås förhandlas enligt MBL § 38. Men står allt rätt till med upphandlingen kan inte facket på några formella grunder förhindra någon att upphandla tjänster. Det är möjligt att man kan komma åt detta via en tvist om arbetstagarbegreppet. Men det förutsätter att individen är facklig medlem och vill föra tvisten. Hur det sedan slutar kan man ju inte veta på förhand.

Det är bra att oppositionspartierna vill ha en förändring av dagens lagstiftning i denna fråga!

Länkar: Ekot, dn.se, Rapport

Andra som skrivit: Helena Ericson, Helena Ericson, Martin Moberg, Peter Johansson, Löntagarbloggen

Ali Abadji, Kaj Raving

Hur kan kostnaden det innebär att förstöra klimat och miljö tydliggöras för producenter och konsumenter?

Det finns knappast någon annan väg att gå än att på olika sätt via skatter, eller med därmed liknande avgifter, höja priset på sådan klimatstörande verksamhet. Hur man än gör blir det medborgarna som ”drabbas” av detta, antingen som konsumenter som får betala ett högre pris eller som boende i en värld med allt sämre levnadsförutsättningar. De medel som stater, nationer etc får in ska användas för att stimulera ett annat mindre klimatstörande levnadssätt. Det kan ske genom subventioner av önskvärda nyttigheter, genom långsiktig forskning och utveckling, stödja andra delar av världen som saknar våra resurser etc.

Kan vi förlita oss på teknikutvecklingen för att förhindra de farliga klimatförändringarna, eller behöver ytterligare steg tas därutöver? Vilka?

Det är klart att vi i någon mån kan ha hjälp av teknikutveckling på olika områden. Det är sant att moderna motorer går allt längre på allt mindre av bränsle, moderna elektriskt drivna varor är effektivare idag etc. Samtidigt är ju teknikutvecklingen ”skuld” till att vi har bensindrivna fordon, att vi tillverkar en mångfald varor av plaster och syntetmaterial, osv. Man skulle önska att det fanns någon osynlig hand som styrde denna tekniska utveckling i en riktning som är långsiktigt hållbar för vår planet och mänsklighet. Problemet är väl just svårigheten att förutse alla konsekvenser för framtiden av dagens tekniska utveckling.

Planetens resurser är någonstans ändliga. Världen tvistar om huruvida man nått ”peak-oil” eller ej. Jag vet inte om det finns motsvarande uttryck för andra av våra ändliga resurser. Världen över försvinner livsbetingelser för människor och djur i en rovdrift på resurser som människor någon annanstans önskar konsumera. Det går inte att komma undan att dagens marknadsekonomi bidrar till detta. Marknadsekonomin är inte på något sätt särskilt långsiktig i de beteenden som den frammanar. Därför behövs det politiska styrmedel för att sätta ”stryplina” eller åtminstone styra ekonomins funktionssätt i önskvärd riktning.

Vi kan inte lita till någon osynlig välmenande hand som gör jobbet åt oss. Det behövs snarare betydligt mer handfasta och tydliga händer för att visa en riktning för att långsiktigt överkomma planetens klimatutmaning.

Vilket ansvar har de rika länderna jämfört med utvecklingsländer och tillväxtekonomier?

De rika länderna kommer inte undan sitt ansvar att börja vara föredömen och att gå före. Det går inte att ständigt hävda att ”de andra” (fr.a. tillväxtekonomier) måste börja ta sitt ansvar. De behöver bara se till vår (de idag rika ländernas, i västvärlden, historia) för att kunna hävda att det är västvärlden som äger störst skuld till världens klimatproblem. De har ju rätt i det! Västvärlden måste själva börja ta de, ibland, tuffa beslut som krävs för att stimulera en annan utveckling. Gör vi inte det kan vi knappast med någon särskild moralisk stämma åthuta de andra för att inte göra något.

Samtidigt kan ju detta innebära en möjlighet om vi i Sverige idag börjar en målmedveten forskning i framtida energi- teknik och annan teknik. Det kräver dock mycket av grundforskning och utveckling innan resultaten i form av nya arbetstillfällen och nya företag kommer.

Andra som skrivit: Peter Johansson, Alliansfritt Sverige

Detta har påverkat den svenska fackliga världsbilden. Tidigare var det självklart att det var LO och dess förbund som stod för den relevanta ståndpunkten om arbetets villkor. Man gjorde så eftersom man bibehöll en hög organisationsgrad och hade stora resurser i att producera fackliga och politiska program och idéer. Idag har flera förbund stora problem med att bibehålla organisationsgraden på en anständig nivå. I Stockholmsområdet har LO-förbunden tappat inflytande med allt lägre organisationsgrad.

Idag ser det ut som om TCO:s förbund har högre genomsnittlig organisationsgrad än LO:s. Det är möjligt att Unionen (TCO) idag har fler medlemmar än Kommunal (LO) och därmed är den fackliga organisation med flest medlemmar i Sverige. Det är klart att TCO tillsammans med sina förbund vill ta större plats i samhällsdebatten. Då TCO inte är uttalat bundna till ett politiskt parti har denna linje visat sig allt mer framgångsrik i samma grad som LO:s och Socialdemokraternas inflytande minskar.

LO-förbunden kommer att behöva satsa stor kraft på att höja organisationsgraden i sina branscher. Det kommer förmodligen att innebära ett större fokus på rent fackliga frågor för att kunna locka nya medlemsgrupper till facket. Inte ens Stefan Löfven kan blunda för den utvecklingen. Vad allt detta kommer att betyda för LO:s och Socialdemokraternas förhållande på litet längre sikt lär väl visa sig.

Länkar: di.se dn.se, dn.se, SvD, SvD, Folket, SvD, Resumé

Andra som skrivit: Martin Moberg, Johan Westerholm, Peter Andersson, Kent Persson

Industribloggare: Kaj Raving, Fredrik Ylander, Leine Johansson, Leine Johansson, Camilla Wedin

Jag har sett och lyssnat på det tal som Stefan Löfvén höll som alldeles nyvald partiordförande. Det var den person som jag sett och hört på förut. Han utstrålade en viss säker förväntansfullhet i sitt framträdande. Han uppvisade en återhållsam entusiasm i sitt tal. Han höll en resonerande ton utan verbala överdrifter, han var rolig och allvarlig om vart annat.

Han tackade utan att det verkade konstlat eller tillgjort Håkan Juholt för hans tid och för de viktiga insatser han fick göra under sin korta tid som ordförande. Han band ihop dagens utmaningar för socialdemokratin med att göra en kort över de partiordföranden som partiet haft hittills. Han markerade tydligt sin ståndpunkt som partiordföranden på områden där man lyft upp tveksamheter i media. Han omtalade att han är feminist (punkt). Han talade om behovet av att satsa på utveckling av framtida teknik, bland annat på miljöområdet, som ett sätt att skapa framtidens arbetstillfällen.

Han val allra tydligast om att Socialdemokraterna ska bli det parti som åter ska vara de som har högst förtroende för dess förmåga att skapa arbetstillfällen. Då behövs en aktiv näringslivspolitik, satsningar på livslångt lärande och bättre kontakter mellan högskolor/universitet och näringslivet.

Det var ett bra tal och en god introduktion till de prioriteringar han vill driva som partiordförande. Det var ett tal som gav en god bild av Stefan som person och ledare. Det var ett resonerande tal som bjöd in partimedlemmar och sympatisörer till att tillsammans skapa den framtid som vi står inför och ser fram emot.

Det var ett tal som det kändes bra att ta del av. Min förhoppning och känsla är att det kan bli något bra av detta. Det känns som en bra början.

Länkar: etc, Ekot, Ekot, Ekot, Ekot, Ekot, Ekot, Ekot, Ekot, dn.se, dn.se, dn.se, dn.se, dn.se, E24, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Folket, Folket, di.se, di.se, di.se, di.se, di.se, dagens arena, Rapport, Rapport, Rapport, Rapport, Rapport, Rapport, Rapport, Rapport, SvD, d.a., ka.se, Byggnadsarbetaren, Hotellrevyn, Handelsnytt, LO-tidningen, LO-tidningen, Expressen

Andra som skrivit: Claes Krantz, Helena Ericson, Martin Moberg, Martin Moberg, Peter Johansson, Peter Johansson, Johan Westerholm, Johan Westerholm, Peter Andersson, Peter Andersson, Ann-Sofie Wågström, Tokmoderaten, Leine Johansson

Patrik Renfors,

Det går inte att på ett trovärdigt sätt säga hur regeringens jobbskatteavdrag har påverkat sysselsättningen, konstaterar Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (Ifau) i en ny rapport.

Studien visar att sysselsättningen ökade mer bland dem som fick större skattesänkningar. Men det finns ett problem: Samma mönster syns redan innan jobbskatteavdraget infördes. Det antyder att det finns andra faktorer som delvis förklarar resultaten.

Rapport, dn.se, SvD

Dagens Industri har skrivit litet mer i en artikel. Budskapet är dock detsamma – det är otroligt svårt att på något sätt belägga att jobbskatteavdragen har bidragit (eller kommer att …) till att få fler att bli yrkesaktiva.

Det är tydligt att det finns all anledning till att förhålla sig något kylig inför borgerliga partiföreträdares entusiasm inför de förment jobbskapande effekterna av denna reform.

Jag måste medge att beskedet kom väldigt överraskande och oväntat för mig personligen. Jag känner Stefan Löfvén som alldeles utmärkt företrädare och förbundsordförande för IF Metall. En genuin och redig fackföreningskämpe som har betytt mycket för den respekt som mitt förbund har. Det ingick inte riktigt i min världsbild att Stefan skulle kunna bli partiets ordförande.

Stefan tillträdde som ordförande för ett alldeles nytt förbund IF Metall – resultatet av att två fackförbund (Metall och Industrifacket) inom industrin gick samman till ett förbund. Det är en förbundssammanslagning som gått över förväntan väl. Jag tror att Stefans ledarstil och sätt att vara betytt mycket för det. Som nyvald ordförande genomförde under sitt första år besök i samtliga de 52 avdelningar som förbundet bestod av. Han besökte arbetsplatser, pratade med medlemmar och förtroendevalda, han ställde frågor och lyssnade till vad de hade att säga. Stefan har fortsatt med att aktivt besöka arbetsplatser efter den första tiden.

Stefan är väl inget gnistrande yrväder eller den mest fantastiska talare jag hört. Men han är en lyssnande ledare, intresserad av att höra vad den han talar med har att säga. Det syns tydligt att han är engagerad och han får människor med sig. Han trivs att synas i och höras från talarstolen. Han är förmodligen den person som det socialdemokratiska partiet behöver nu. Jag misstänker och framför allt hoppas att Stefan kommer att genomföra en motsvarande resa till partiets grundorganisationer på samma sätt som nyvald förbundsordförande för IF Metall.

Nu kommer näringslivspolitiken få en kraftfull företrädare i det som åter ska bli Sveriges största parti. Socialdemokraterna får en ordförande med genuina och äkta erfarenheter från arbetsgolvet. Vi får en person som väger ord och meningar på guldvåg – fördelen av att ha varit facklig förhandlare.

Om valet blir en succé och den vändning på partiets kris är en annan fråga. Det är beroende av oss andra. Vi som är aktiva medlemmar i partiet har vårt ansvar att bidraga till en framtida valseger och ökade förtroendesiffror. Stefan kan inte göra jobbet ensam. IF Metall har en devis som i sin enkelhet säger allt. Jag är säker på att IF Metall inte har något emot att vi börjar använda den i partisammanhang.

Starka tillsammans!

Länkar: dn.se, Folket, Rapport, di.se, di.se, Resumé, Rapport, dn.se, E24, Rapport, SvD, Rapport, Rapport, Rapport, Ekot, Rapport, Resumé, SvD, EK, Rapport, Östnytt, Ekot, Rapport, di.se, vlt, SvD, di.se, di.se, Resumé, Rapport, di.se, di.se, Ekot, Rapport, etc, dn.se, Ekot, Rapport, di.se, di.se, SvD, SvD, dn.se, SvD, Rapport, Rapport, di.se, vlt, d.a., Vårdfokus, LO-tidningen, LO-tidningen, LO-tidningen, ka.se, d.a., Handelsnytt, ka.se, Lag & Avtal, d.a., LO-tidningen, LO-tidningen, Europa-portalen

Andra som skrivit: Ulf Bjereld, Peter Andersson, Johan Westerholm, Helena Ericson, Martin Moberg, Martin Moberg, Lena Sommestad, Tokmoderaten, Tokmoderaten, Carola Andersson, Leine Johansson, Leine Johansson, Liv Beckström, Jan-Henrik Sandberg

Industribloggare: Patrik Renfors

Medlemskapet i EU har också inneburit en ökad konkurrens kring skatter av människors löner och bolagsbeskattning. Det finns en tydlig tendens att dessa typer av skatter kommer att pressas nedåt och att det kommer att vara svårt att höja dem särskilt mycket. Samtidigt står samhället inför stora utmaningar i framtiden. Välfärden kommer att få behöva kosta mer i framtiden. Den svenska befolkningen lever allt längre vilket kommer att ställa krav på en rimlig läkarvård och en anständig omsorg den dag då man behöver ett ökat stöd. I den ökade konkurrensen länder emellan behöver vårt land satsa stora medel på utbildning och kompetens.

De framhåller i sin artikel att man behöver använda stabilare skattebaser som beskattning av fastigheter och gåvor/förmögenheter. De påpekar att en majoritet av EU-länderna har en sådan beskattning. Sverige är i detta avseende ett undantag.

Jag tycker att LO-ekonomernas debattinlägg är en god grund för att diskutera en skattereform som ska vara långsiktig hållbar. Frågan är bara om de borgerliga partierna just nu har något intresse av en sådan diskussion och om Socialdemokraterna i dagsläget orkar med dessa frågor. Här finns ju en del övervägningar och diskussioner som kan innebära brott mot tidigare principer. Jag tror dock inte att vi kan komma undan en sådan debatt.

Länkar: DN Debatt, SvD, di.se, dn.se, di.se

Andra som skrivit: Olas tankar, Peter Andersson