Jag har hittills inte skrivit något om de tragiska händelserna i det Stockholmsnära samhället Husby. I media beskrivs hur ungdomar kastar sten, tänder eld och ger sig i opposition mot polismyndigheten. Det är nästan så att man får en bild av kravaller a’ la Los Angeles eller i franska förorter.

Oavsett hur det rapporteras är det tragiskt att läsa om hur människors frustration och ilska gör att man bränner upp och förstör sina medmänniskors fordon, lokaler och närmiljö. Det är endast självdestruktivt och kommer inte att göra någon nytta på kort sikt. Det ger endast bränsle åt främlingfientligas organisationers och aktivisters uppfattning om invandrare.

Men sådana här händelser är inget nytt i modern svensk historia. Det har skett upplopp där ”äktsvenska” eller åtminstone ”vita” ungdomar har varit de drivande krafterna. Det handlar om ungdomar som kommer från miljöer som vi kan kalla arbetarklass (eller underklass). De kommer ur miljöer med högre arbetslöshet, lägre inkomster, med många kortutbildade och i övrigt mindre framgångsrika miljöer.

Det är klart att händelserna i Husby orsakat politisk diskussion och att man från ”vänster” gör den borgerliga politiken ensamt ansvarig för det som hänt. Jag menar att det finns sociala skäl till att ungdomar som känner sig stå utanför samhället utför de handlingar de gjort. Men denna utveckling har pågått längre än sedan den borgerliga regeringens tillträde hösten 2006. Deras politik må ha bidragit till att snabba på den nedåtgående spiralen men är inte ensamma ansvariga. Sverige har sedan slutet av 1980-talet fört en allt mer ”nyliberal” och borgerlig politik.

Den borgerliga regeringen har försökt göra händelserna till enbart en juridisk brottslig historia – vilket ju i en mening är sann. Det är förstås en allt för förenklad bild av verkligheten. Det är klart att en utveckling med allt högre arbetslöshet, minskad motivation till studier och i övrigt pressade villkor bidragit till en känsla av (ska vi säga) utanförskap.

Jag gillar att Stefan Löfven genomförde sitt besök i Husby för att träffa människor där utan att i förväg meddela media. Jag tror på Stefan när han säger att han ville möta och diskutera med människor i lugn och ro. Det är så jag känner honom som facklig ledare i IF Metall. Det handlar om respekt för de människor man ska möta. Jag har förstått att vissa borgerliga företrädare valt att misstänkliggöra detta. Det säger mer om dem själva än om Stefan Löfven.

Jag delar Stefans synpunkt att samhället har ett stort ansvar för att lösa situationen i Husby. Det handlar om långsiktiga åtgärder för att skapa framtidstro för individer och samhälle. Det kräver att det svenska samhället (kommuner, landsting och staten) tar ansvar för att utveckla och inte glömma bort de samhällen där arbetslöshet och socialt utanförskap råder.

Det verkar finnas en insikt hos Stefan om att det krävs hårt arbete för att skapa ett Sverige där sådana händelser som skett i Husby inte ska behöva upprepas. Det gäller att åtgärderna utformas tillsammans med de som bor i Husby.

Länkar: Aftonbladet ledare, dn.se, dn.se, SvD, di.se, di.se, SvD, SvD, Aftonbladet debatt, SVT debatt, SVT debatt, SVT debatt, SVT debatt, SVT debatt, SVT debatt, SVT debatt, SvD Brännpunkt, SvD, ka.se, Ekot, SVT, dn.se, dn.se, SvD, Ekot, SvD, dn.se, SvD, SVT, SVT, SvD, dn.se, Aftonbladet ledare, SvD, Expressen, Aftonbladet

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Roger Jönsson, Martin Moberg, Johan Westerholm, Ola Möller, Peter Johansson, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Sjätte mannen, Sjätte mannen, Sjätte mannen, Monica Green, Ulf Bjereld, Alliansfritt Sverige, Mario Matteoni, Alliansfritt Sverige, Markus Mattila, Johan Westerholm, Martin Moberg, Peter Johansson, Badlands Hyena, Johan Westerholm

Bilden av ett misslyckande

I december 2010 genomfördes en reform där Arbetsförmedlingen tog över ansvaret från kommunerna för att hjälpa nyanlända flyktingar och invandrare till ett arbete. Den borgerliga regeringen menade att kommunerna hade misslyckats med sitt uppdrag. De menade att Arbetsförmedlingen borde klara av det uppdraget på ett bättre sätt.

Ekot har nu rapporterat om hur den statliga myndigheten till dags dato har lyckats med etableringsreformen. Det visar sig att det inte varit så enkelt att hjälpa människor till arbete.

Av de omkring 1.700 personer som hittills genomgått en hel etableringsplan om två år har endast 3 % en anställning utan stöd eller subvention. Ytterligare 12 %, hade helt eller delvis subventionerade anställningar. Hälften av deltagarna är kvar i åtgärder hos Arbetsförmedlingen.

Det är möjligen orättvist att granska åtgärden enbart efter den första grupp som genomgått hela programmet. Men sanningen är förmodligen att det inte finns någon ”quick-fix” för att hjälpa människor till arbete. Jag kan dela Daniel Wedins synpunkt att …

… Det är svårt att få in en första fot på arbetsmarknaden – särskilt utan några kontakter och nätverk. Det saknas förskoleplatser och bostäder där jobben finns. Svenskundervisningen brister och byråkratin när man invandrat är för seg.

Där finns stora utmaningar och inga enkla Alexanderhugg kan lösa det. Men en effektiv arbetsmarknadspolitik för nyanlända måste vara större än att den börjar och slutar med etableringsreformen.

Men om man arbetar målinriktat och med rätt metoder så är det möjligt att öppna arbetsmarknaden även för människor som annars haft det svårt. SVT Sörmland berättar om ett projekt som startade för fyra år sedan i Eskilstuna. Hälften av deltagarna har fått arbete eller har börjat studera. Alla krafter behövs i arbetet för att få till Sverige nyanlända personer till en inkomst av arbete. Det är möjligt att Arbetsförmedlingen ska ha huvudansvaret, men det går inte att låtsas bort kommunerna.

Länkar: Ekot, Ekot, dagens arena, Ekot, Aftonbladet ledare, Östnytt, Tidningen Vision, Kollega

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige, Ola Möller, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg

Men helt plötsligt blir ordbruket något annat. Jonas varnar för de faror som finns i ett samarbete mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna samt något eller några borgerliga partier. Det som inledningsvis kändes som en kärvänlig invit till att bli sambos övergår till att vara ett härskartekniskt dåligt hot till Miljöpartiet.

Det börjar bli tydligt att Socialdemokraterna och Miljöpartiet börjar närma sig någon form av fritt särboskap. Inför risken att hamna på glasberget försöker Vänsterpartiet desperat övertyga Miljöpartiet till att ingå samboskap gentemot Socialdemokraterna.

Debattinlägget från Jonas Sjöstedt är inte särskilt lyckat skrivet. Miljöpartiet kommer knappast att svara på denna klumpiga ”invit” annat än i undvikande och hummande ordalag. Det är ganska tydligt att kombinationen av Socialdemokraterna och Miljöpartiet innebär större möjligheter av regeringsbildning än en där Vänsterpartiet ingår. Vänsterpartiet har genom sin retorik färre möjligheter att ingå i en regeringsbildning.

Inlägget på DN Debatt är inte särskilt lyckat författat och riskerar därför att enbart försvaga och tydliggöra Vänsterpartiets ensamma position. Även om Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte i alla avseenden har ett idealiserat förhållande kan de i högre grad ingå kompromisser än i de fall då Vänsterpartiet är inblandat.

Vänsterpartiet framställer gärna verkligheten i svart och vitt. Problemet för dem är att den riktiga verkligheten innehåller många fler nyanser av färger än så. Det har Socialdemokraterna länge förstått. Miljöpartiet har även de lärt sig den läxan. Därav det bättre förhållandet mellan (S) och (MP).

Länkar: DN Debatt, SVT, SvD, Ekot

Fler som skrivit: Peter Högberg, Peter Johansson, Martin Moberg

Skyddsvärda?

Jag läser att Storbritannien och Danmark kommer att erbjuda de tolkar och andra medhjälpare man anlitat i Afghanistan olika former av skydd. Storbritannien erbjuder de 600 tolkar de anlitat att under fem år få tillstånd att bo i Storbritannien tillsammans med sina familjer. De som väljer att stanna kvar i Afghanistan ska i stället erbjudas ersättning (som mest under fem år).

Danmark verkar komma att erbjuda de afghanska tolkar som arbetat för de danska styrkorna att få söka asyl. De som inte vill söka asyl kan i stället välja mellan att få fem års utbildning i Afghanistan eller att få utbetalt motsvarande ett och ett halvt års lön.

Månntro den svenska staten kommer att erbjuda de tolkar och medhjälpare som riskerar fara något i stil med Storbritannien och Danmark? Eller ska vi lämna dem i sticket?

Länkar: SvD, Ekot, dn.se, Ekot, SVT

En del av Stockholm?

På söndag kommer invånarna i Trosa kommun rösta i frågan om man önskar att kommunen ska byta läns- och landstingstillhörighet. Det finns bland de politiska partierna i kommunen enighet om att man borde lämna Sörmlands län och Sörmlands landsting.

Bakgrunden till detta är ju att kommunens arbetsmarknad i hög grad finns i Stockholmsområdet. Trosa kommun har blivit till en pendlarkommun där en stor andel av invånarna har sitt arbete norr om kommungränsen. För kommunen är det fullt rationellt att byta läns- och landstingstillhörighet. Trosa är mer en del av Storstockholm än övriga Sörmland.

Ett landstingsskifte får förstås konsekvenser för både kommunen som för Sörmlands landsting. Kommunens invånare kommer att få betala högre landstingsskatt. Men det kan även få konsekvenser för den sörmländska sjukvården – i första hand Nyköpings sjukhus. Landstingsstyrelsen i Sörmland har enhälligt beslutat att avråda från ett landstingsskifte för Trosa kommun. Landstingsrådet Åsa Kullgren (S) säger till Södermanlands Nyheter att …

Landstingsstyrelsens förslag är att Trosas länsbyte inte bifalls. Det är inte möjligt för landstinget att på ett år klara av att Trosa lämnar med tanke på bortfall i skatteintäkter och den kostnad vi måste hämta hem på väldigt kort tid.

Tidningen är noga med att påpeka att beslutet är enhälligt och därmed stöds av Moderaternas representanter (Magnus Leivik och Gustaf Wachtmeister).

Trots de eventuella konsekvenser det kan få för det sörmländska landstinget har jag inget emot att Trosa kommun formaliserar sin koppling till Stockholms län och landsting. Dagens svenska regionindelning är helt föråldrad och speglar i många fall på intet sätt en praktisk nytta. Låt därför Trosa få visa vägen (i det fall de röstar för läns- och landstingsbyte). Det behövs en annan regionindelning.

Länkar: ekuriren, sn.se

Fler som skrivit: Jari Puustinen

På det representantskapsmöte som LO genomförde igår rapporterades att LO-styrelsen beslutat att tillsätta en utredning. Strategin ska presenteras sommaren 2015 och bli till en rapport att behandlas på LO:s kommande kongress. LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson sade till representanstskapets ledamöter att …

Jag är oerhört stolt över den inriktning vi nu väljer. Vi i fackföreningsrörelsen kan aldrig acceptera en arbetslöshet som nu är uppe i nästan 9 procent.

Det är alldeles utmärkt att LO sätter igång detta arbete. Det är väl vidare ett löfte som Karl-Petter lämnade i samband med att han valdes som ny ordförande. Det behövs en tydlig röst från LO:s håll i dessa frågor. Det är trots allt branscher där LO:s medlemsgrupper finns som drabbats hårdast av arbetslöshet och den arbetsmarknadspolitik som den borgerliga regeringen genomdrivit.

Länkar: Arbetet, ka.se, Arbetet

Industribloggare: Leine Johansson

Vi är upprörda för att företag i Sverige förbjuder de anställda att organisera sig fackligt och tar Sverige 100 år tillbaks i tiden. Vi avskaffade brukpatronernas inflytande över det svenska samhället. Och det gör oss än mer upprörda när företag verksamma i Sverige behandlar sina anställda på detta sätt.

De uppmanar de fackliga avdelningar som är medlemmar i LO-distriktet att inte flyga med oseriösa företag som Ryanair. Därmed stödjer man den kamp för rätten till facklig organisering som Svensk Pilotförening driver. Jag kommer att, för min del, välja bort Ryanairs flygstolar.

Länkar: Östnytt, vlt

Det är tydligt att många av de som kommer till Sverige skapar sina egna arbetstillfällen. De kommer till Sverige i syfte att skapa sig en bättre framtid än där de kommer ifrån. De lägger stor möda och många arbetstimmar för att försörja sig själva, sina familjer och andra i företaget.

Debattörerna argumenterar för att det vore kontraproduktivt för den svenska ekonomin att inte understödja en utveckling där fler företag startas och drivs av människor som kommit till Sverige. De säger i sitt inlägg att …

Sverigedemokraternas frammarsch kommer att fortsätta så länge inte fler säger ifrån. Varken politiken eller näringslivet saknar starka företrädare. Nu är det dags att höja rösten. Lämna ingen utanför. Det är kontraproduktivt att blunda för det inflytande som entreprenörer med utländska bakgrund har i Sverige.

Företagsledningen på IKEA:s varuhus i Turkiet har fått kritik förut. De fackliga organisationerna hävdar att företagsledningen aktivt arbetar för att försvåra facklig organisering. Alke Boessiger, chef för UNI:s handelsavdelning, säger att …

Ikea är ett företag som är stolt över sina svenska rötter och över att vara en god arbetsgivare och i Sveriges närområde är man också det. Men vår erfarenhet är att ju längre bort från Sverige man kommer desto större är sannolikheten för dåliga arbetsvillkor och problem med facken.

Den fackliga organisationen har bjudit Inter Ikea Systems att komma till mötet för att diskutera situationen i Turkiet. De har dock valt att inte komma till mötet. Thomas Bergström, vd för Inter Ikea Systems, säger till Dagens Industri att …

Eftersom åsikterna går isär vill vi som franchisegivare gå till botten med frågan och skaffa oss en egen bild. Därför har vi initierat en oberoende granskning som kommer att genomföras med hjälp av det internationella revisions- och konsultföretaget PWC.

Det är uppenbart att förhållandet mellan den i Turkiet lokala företagsledningen och facket inte är särskilt harmoniskt. Inter Ikea har som franchisegivare ansvar för att granska hur franchisetagaren förvaltar de krav som finns på dem. Företrädare för IKEA har i andra sammanhang sagt att de respekterar fackliga rättigheter och organisering. Men det finns tyvärr flera exempel på att denna höga princip inte fullt ut respekteras av IKEA.

Jag hoppas verkligen att företaget är intresserade av att reda ut situationen i Turkiet och att i övrigt agera på ett sådant sätt som är accepterat i Sverige.

Länkar: di.se, di.se, Handelsnytt

LO har presenterat en ny rapport ”Vinnare och förlorare” –  om konkurrens med arbetskraftskostnader inom EU. Claes-Mikael Jonsson, LO-jurist, menar att seriösa arbetsgivare får allt svårare att hävda sig i konkurrensen med företag som systematiskt utnyttjar skillnader i skatte- och avgiftssystem. I en debattartikel utvecklar han sina tankar och presenterar rapporten.

I rapporten har LO undersökt några av de metoder som används för att konkurrera ut svenska företag. Rapporten berättar om hur arbetsgivare pressas av denna konkurrens, om hur arbetstagarnas villkor i avtal sätts under press och om hur utländsk arbetskraft hänsynslöst utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden. För att komma åt detta föreslår LO att:

• Inför lagstiftning som gör huvudentreprenören ansvarig för att alla aktörer i ett projekt följer gällande lagar och avtal.
• Inrätta en europeisk yrkesinspektion för att förbättra samarbetet mellan nationella yrkesinspektioner och skattemyndigheter.
• Avskaffa regeln om att inkomstskatt inte behöver betalas för arbete de första 183 dagarna i Sverige.

Claes-Mikael säger i sitt inlägg att …

LO är i grunden positivt till frihandel och fri rörlighet för arbetstagare. Förutsättningen för den grundsynen är dock att frihandeln vilar på konkurrens på lika villkor. Det är hög tid att politiker i Sverige och Europa agerar för att återupprätta likabehandling som norm inom EU.

Det finns två bilder av hur den internationella arbetsmarknaden fungerar. Den glättigare bilden visar välutbildade personer som arbetar över gränserna och som tjänar bra. Den andra bilden visar alla de fattiga människor som tar sig till andra länder i förhoppningen om att skapa sig ett bättre liv. Vi har sett allt för många fall där hänsynslösa människor under falska förespeglingar lockar dessa fattiga till arbete i Sverige. De kan var bärplockare, skogsarbetare etc.

Det behövs onekligen åtgärder för att komma åt detta. LO motsätter sig inte att människor kommer till Sverige för att arbete. Men det är inte orimligt att kräva att de får arbeta under samma villkor som majoriteten får.

Länkar: dagens arena, Arbetet, SVT, di.se, Arbetet, Elektrikern, Fastighetsfolket, europaportalen.se

Fler som skrivit: Martin Moberg

Vart försvann viljan att stoppa oseriösa jobberbjudanden?

För en tid sedan skrev Magda Rasmusson (språkrör för Grön Ungdom) ett, tyvärr, ganska insinuant inlägg om socialdemokraternas (och LO:s) inställning till den rådande lagstiftningen om arbetskraftsinvandring.

Det är väl knappast obekant att enskilda förbund inom LO, LO själv men även TCO har varit kritisk till de konsekvenser som lagstiftningen har fått. I de uppföljningar som enskilda förbund genomfört har man funnit att arbetstagare arbetat till villkor som bryter mot gällande lagstiftning som kollektivavtal. Det har gjort att de ställt krav på en reformerad lagstiftning. Den borgerliga regeringen har själv kommit på att man behöver strama åt regelverket för arbetsgivare inom vissa branscher.

De fackliga organisationerna har ställt krav på sådant som att erbjudna arbetsvillkor ska vara rättsligt bindande och att Migrationsverket ska arbeta mer uppföljande. De fackliga organisationerna har inte begärt fackligt veto för beviljande av arbetstillstånd. Det har heller inte Socialdemokraterna gjort!

Det är litet sorgligt att Magda skriver som hon gör. Även hon borde ha läst om de många fallen där migrerande arbetare lurats till Sverige under falska förespeglingar. Det är knappast något som hedrat vårt land.

Det borde vara uppenbart även för Miljöpartiet att det behövs en justering av den idag gällande lagstiftningen.

Länkar: Expressen, Arbetet

Skatterna och välfärden går hand i hand

Tidningen Arbetet konstaterar att välfärdssystemets andel av ekonomin har krympt i takt med att skattekvoten har fallit. Det har så sakteliga startat en debatt om det är möjligt att fortsätta att sänka skattetrycket på det sätt som den borgerliga majoriteten har genomfört. Regeringen har hittills inte lagt något förslag om ett femte jobbskatteavdrag. Motivet har varit att vänta på att den statsfinansiella situationen ska bli sådan att det finns utrymme för det.

I samband med allmänna val brukar den sittande regeringen finna utrymmen för särskilda satsningar som kan tas väl emot av medborgarna. Därför ska man väl inte förvånas över att allt fler borgerliga debattörer börjat framföra önskemålet av ett femte jobbskatteavdrag. Skattesänkningar har ju av de borgerliga partierna tolkats som en valvinnande fråga. Och varför skulle det inte bli så igen?

Samtidigt börjar det komma varningssignaler om den svenska ekonomin. Konjunkturinstitutet bedömer att det från och med 2014 inte finns något reformutrymme. Viktiga debattörer börjar ifrågasätta den ekonomiska nyttan av ett ytterligare jobbskatteavdrag. Diskussionen om nyttan av överskottsmålet har också börjat. Möjligen börjar insikten komma bland allt fler att det kommer att krävas justeringar av skattesystemet.

Den borgerliga regeringen har sålt in budskapet att skattesänkningar på något magiskt vis finansierar sig själv krona för krona. Men fullt så enkel är ju inte verkligheten. Det kan mycket väl finnas vissa ”dynamiska effekter” som gör att en skattesänkning finansieras genom att fler arbetar mer. Lena Sellgren, chef för avdelningen för offentliga finanser på Konjunkturinstitutet, svarar på frågan om det krävs skattehöjningar. Hon säger att …

För att nå överskottsmålet för de offentliga finanserna så kommer det att krävas skattehöjningar bara för att bibehålla det nuvarande offentliga åtagandet. Då har vi inte tagit med vad en utbyggnad av välfärden skulle kräva.

Sverige står inför stora utmaningar när det gäller den svenska skolan och när det gäller den åldrande befolkningen. Även om fler lever längre och friskare liv så ökar antalet som behöver stöd för att ha ett rikt liv. Dessa utmaningar kräver en stabil finansiering. Det kommer inte att undgå att börja diskutera vilka skatter vi ska ha i framtiden.

Andra som skrivit: Leine Johansson