Om en öppnare a-kassa

Bland de första åtgärder som den borgerliga regering som blev vald 2006 gjorde var att ”reformera” arbetslöshetsförsäkringen. Man införde differentierade avgifter till de olika a-kassorna (innebärande ju högre arbetslöshet – desto högre avgift). Vidare förändrade man arbetsvillkoret till att kräva 80 arbetade timmar under sex månader för att bli ersättningsberättigad. Vidare införde man en regel innebärande att a-kassorna skulle räkna ut en en genomsnittlig veckoarbetstid utslaget över en tolvmånadersperiod.

Dessa åtgärder har fått till följd till att allt färre personer kvalificerar sig för ersättning från a-kassan, att stora grupper arbetstagare valt bort medlemskap i a-kassa och att den genomsnittliga ersättning de lyckliga få erhåller sjunkit.

För en tid sedan öppnade Tomas Tobé (M) för att ersätta arbetsvillkoret med ett inkomstvillkor. Miljöpartiet (MP) öppnar på DN Debatt idag för att göra detsamma. MP föreslår att …

… kravet på 80 timmar ersätts med ett inkomstvillkor på ungefär 7.000 kronor per månad, beräknat utifrån de sex bästa månaderna inom en 12 månadersperiod.

MP:s förslag borde onekligen göra det lättare för fler att kvalificera sig för ersättning. Man väljer tydligen också att ha kvar en variant på uträkning av en genomsnittlig veckoarbetstid genom att de sex bästa månadslönerna ska slås ut som ett genomsnitt över 12 månader (så förstår jag formuleringen ovan). Det får ju samma verkan genom att den ersättning man får ut inte motsvarar 80 % av den senaste lönen (under förutsättning att man inte fått ihop till 12 månadslöner över inkomstgränsen).

Detta är förmodligen rätt väg att gå för att möjliggöra för fler att kvalificera sig för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Däremot är jag högst tveksam till att på detta sätt räkna ut en genomsnittlig inkomst över en så pass lång tidsperiod. Framför allt de som arbetar inom servicesektorn har ju både inkomster och arbetade timmar som varierar över tid. Vill man ha en a-kassa som inte riskerar att lönepressa branscher med redan hårt konkurrensutsatta löner borde det räcka med att räkna ut en genomsnittsinkomst över sex månader.

Nästa steg är att ta bort de orättfärdiga differentierade avgifterna till de olika a-kassorna.

Länkar: DN Debatt, Rapport, di.se

Andra som skrivit: Olas tankar, Mikael Dubois, Thomas Böhlmark, Gunvor G Ericson

Industribloggare: Kaj Raving, Leine Johansson

Risk för ökande ekonomisk misär

I en artikel i Arbetet från den 16 mars sade Anders Forslund, professor i nationalekonomi och biträdande chef för IFAU, att

Man riskerar att en ganska stor grupp människor hamnar i ekonomisk misär om de blir kvar länge i fas 3.

I en prognos redovisar Arbetsförmedlingen för regeringen att antalet deltagare i FAS3 fortsätter att öka. Till hösten 2014 tror man att antalet deltagare kommer att vara närmare 38.000. 2016 tror myndigheten att hälften av deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin kommer att vara i FAS3. Antalet deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin kommer att vara närmare 100.000 personer i år. Vidare är det ett minskande antal av arbetslösa medlemmar i arbetslöshetskassorna som får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Det är i år endast en tredjedel som får ersättning från sin a-kassa.

En nyhetsartikel från Arbetet visar att de arbetslösa i jobb- och utvecklingsgarantin som ett genomsnitt får allt lägre ersättning. Över 2.000 av deltagarna i FAS3 får ingen ersättning alls. Samtidigt ökar kommunernas kostnader för försörjningsstöd kraftigt. De  har under tre år ökat med 25 % till 12 miljarder kronor. Leif Klingensjö, utredare på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), säger till tidningen att …

Hela ökningen beror på arbetslösheten.

Det är inte bara det att allt färre arbetslösa får ersättning från sin a-kassa. Andelen med ersättning som motsvarar 80 % av tidigare inkomst sjunker också. A-kassornas samorganisation (SO) visar att endast 11 % av de som jobbade heltid när de blev arbetslösa får 80 % av sin tidigare inkomst. Till detta kommer att medlemmar i a-kassor med högst arbetslöshet också betalar de högsta avgifterna för sitt medlemskap. Ofta sammanfaller detta med att man dessutom redan har låga löner relativt medlemmar i a-kassor med lägre risk för arbetslöshet. Detta gör att man heller inte har råd att skaffa en försäkring om inkomstgaranti.

Med tanke på dessa uppgifter är det högeligen angeläget att arbetslöshetsförsäkringen behöver reformeras. Då är det bra att det finns politiker och politiska partier som är beredda att göra det. Magdalena Andersson, ekonomisk-politiske talesperson (S), vill höja ersättningsnivån och sänka avgifterna i arbetslöshetsförsäkringen. Hon menar att en höjning av ersättningstaket innebär …

… ett sätt att höja försäkringsmässigheten i a-kassan. Det är viktigt.

Sverige har som många länder gått i genom hårda förändringar av vårt näringsliv. Det har varit processer som trots att många människor förlorat sina försörjningar gått förhållandevis smidigt. Anledningen har varit att de arbetslösa kunnat lita till att man kunnat leva på en rimlig ekonomisk nivå samt att man genom en aktiv arbetsmarknadspolitik fått stöd att komma i annat arbete. Den borgerliga regeringen ser dock ingen nytta med en sådan arbetslöshetsförsäkring. De har valt att verka för framväxten av en större låglönesektor med arbetstillfällen som inte kräver någon längre skolbakgrund.

Sverige förtjänar en annan inriktning på arbetsmarknadspolitiken.

Länkar: di.se, TCO-tidningen, da.se, TCO-tidningen, Arbetet, Arbetet, Arbetet

Industribloggare: Dan Oskarsson, Carola Andersson

Partiledardebatten söndagen den 6 maj

Jag följde partiledardebatten på Agenda ikväll. Mitt intresse låg på att se hur Stefan Löfven skulle klara sig i sin premiär som partiledare. Inledningsvis debatterade man ”Arbetsmarknaden”. Det framkom knappast några nyheter i debatten. Kända skiljelinjer syntes och hördes ganska tydligt. De borgerliga partiföreträdarna var tydliga med att försöka klistra på socialdemokraterna påståendet att man hellre satsar på bidrag än på arbete. Detta speglar mer de borgerligas syn på våra socialförsäkringssystem än anses vara den av någon slags guds givna sanning. Fredrik Reinfeldt anklagade Stefan Löfven för att vilja fördubbla ”löneskatten” – det vill säga de sociala avgifterna. Det är så den moderata partiledaren ser på det system som finansierar den allmänna pensionen, arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring etc – vare sig mer eller mindre en straffskatt.

I debatten om vapenexport syntes mer av partiskiljande åsikter inom och mellan de politiska blocken. Detta var ju knappast något nytt. Det verkar trots allt som samtliga partier är överens om att i framtiden tillämpa en restriktivare linje.

I debatten om skolan fick Jan Björklund inleda med att delge världen sin syn på regeringens (som han menade den största förändringen sedan 1842). Gustav Fridolin delade inte utbildningsministerns positiva syn på de fantastiska resultaten av den borgerliga skolpolitiken.

Diskussionen om energipolitiken blev knappast särskilt klargörande. De borgerliga partiledarna pressade Stefan Löfven om hans syn om kärnkraften. Anledningen är förstås den positivare syn om kärnkraft Stefan framförde som IF Metalls ordförande. Onekligen blev han tvungen att slingra sig väldeliga i denna fråga. Samtidigt är det tydligt att de borgerliga partierna hellre chikanera Stefan i denna fråga än att lämna minsta öppning för att starta en blocköverskridande diskussion om energipolitiken. Orsaken är förmodligen den att de borgerliga partiernas överenskommelse 2009 väl kommit till under stor vånda. Börjar man nya diskussioner med fler partier finns ju en risk (för regeringspartierna) att man tvingas ta ställning till frågor som kan splittra den borgerliga sammanhållningen.

Fredrik Reinfeldt försöker envetet befästa synen om den borgerliga regeringen som den ekonomiskt ansvarsfulle och Socialdemokraterna som det (numera) ekonomiskt ansvarslösa. Debatten övergår i en tävlan om att vara det mest ekonomiskt ansvarsfulla. Härefter övergick debatten till att diskutera skatter. För Annie Lööf är ALLA skattesänkningar prioriterade. Stefan och Socialdemokraterna har i detta läge accepterat de jobbskatteavdrag som genomförts och avser heller inte att införa någon fastighetsskatt. Jan Björklund uttryckte det tydligt att han anser de röd-gröna partierna vill höja ersättningar till de som inte vill arbeta. Så är hans syn på arbetslöshetsförsäkringen. Det är bra att han var så pass tydlig i den frågan. Det har man nämligen inte varit tidigare.

Jan Hägglund fick inleda debatten om äldrevården. Han gled snabbt ut från ansvarsfrågan genom att påpeka att detta är ett kommunalt ansvar. Han svarade inte alls på vilket ansvar som regeringen kan ha för villkoren inom äldreomsorgen och hur det kan bli bättre. Stefan var tydlig med att man inte kan förbjuda vinster inom äldreomsorg. Jan Hägglund passade på att med nålstick implicera partisplittring inom den röd-gröna oppositionen.

Stefan Löfven gjorde ett högeligen habilt intryck i denna debatt. Det var tydligt att han inte är en lika slipad politisk debattör som Fredrik Reinfeldt. Det behöver inte vara en nackdel för Stefan. Fredrik har en tendens att bli arrogant och översittande. Han har en fantastisk förmåga att (liksom Anders Borg) inte besvara direkta frågor. Debatten tydliggjorde redan kända skillnader mellan partierna och de politiska blocken.

Länkar: Aftonbladet, dn.se, dn.se, Rapport, Rapport, SvD, dn.se, Ekot, Rapport, Rapport, Rapport, SvD, SvD, di.se, SvD, dn.se, di.se, SvD, dagens arena, di.se, di.se

Andra som skrivit: Helena Ericson, Johan Westerholm, Martin Moberg, Ulf Bjereld, Peter Johansson, Peter Andersson, Tokmoderaten, Kent Persson, Peter Johansson

Kampen för full sysselsättning är arbetarrörelsens mest grundläggande uppgift

Wanja Lundby-Wedin och Ola Pettersson står som undertecknare av ett inlägg från LO i dagens SvD Brännpunkt. De argumenterar för en annan arbetsmarknadspolitik under följande rubriker där man anser att utmaningarna är störst:

• Svag förankring på arbetsmarknaden
  LO föreslår, bland annat, ett nytt kunskapslyft och att antalet subventionerade anställningar ökas. Vidare vill man se åtgärder för att komma åt den strukturella diskrimineringen på arbetsmarknaden.
• Jämställdhet
  LO, tillsammans med medlemsförbunden, kommer att verka för att teckna avtal om rätten till fler heltider. Man vill dessutom att kommunerna bättre anpassar barnomsorgens öppettider för den verklighet där allt fler människor arbetar på obekväm tid. LO argumenterar även för att föräldraförsäkringen ska vara tredelad.
• Arbeta ett helt arbetsliv
  LO vill  på detta område utreda en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring. Vidare önskar LO se en typ av delpension (min tolkning) som ett sätt att kunna förlänga arbetslivet för personer som annars skulle tvingas gå i pension tidigare.
• Skolan som väg till arbetslivet
  LO motsätter sig förändringen då de yrkesförberedande programmen på gymnasiet inte längre ger högskolebehörighet. Det är tydligt att fler väljer bort denna typ av utbildningar efter förändringen. LO vill dessutom verka för fler typer av avtal ”på branschnivå om färdigutbildning för att stärka övergången från utbildning till arbete.”
• Stabiliseringspolitik
  LO vill förändra arbetslöshetsförsäkringen på så sätt att de som blir ofrivilligt arbetslösa får ett fullgott ekonomiskt skydd. Vidare är LO positivt till att införa ett system med korttidsarbete vid kraftiga konjunkturnedgångar.

Detta är ju inte på något sätt en komplett politik för att få fler i arbete. Däremot innehåller detta goda idéer som väl förtjänar att tas på allvar och diskuteras. Detta program kommer att diskuteras på den kommande LO-kongressen och kan förstås komma att förändras efter den diskussion som kommer att ske därstädes. Två viktiga förslag som verkligen behöver diskuteras är möjligheten för äldre att kunna gå ned i arbetstid via någon typ delpension för att verkligen möjliggöra för fler att arbeta längre. Vidare är jag positiv till idén om en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring för att möjliggöra att fler kan komma tillbaka till ett avlönat arbete.

Länkar: SvD Brännpunkt, Arbetet, SvD, di.se, dn.se, dn.se, Arbetet, ka.se, Ekot

Andra som skrivit: Peter Andersson, Martin Moberg

Industribloggare: Carola Andersson, Leine Johansson, Eli Abadji, Carola Andersson

En sjukförsäkring för alla

Kommunal presenterade idag en rapport om sjukförsäkringen. Förbundet konstaterar att en person av tre som är sjukskriven inte får ut 80 % av sin lön i sjukpenning. Det är därför ett växande antal människor som skaffar sig en privat försäkring som komplement till samhällets. Kommunal framhåller i rapporten att förtroendet för sjukförsäkringen riskerar att urholkas om fler grupper hamnar över inkomsttaket om 7,5 prisbasbelopp (pbb). De föreslår därför att taket höjs till 10 pbb för att säkerställa att försäkringen på lång sikt kan överleva. Annelie Nordström, Kommunals ordförande, säger …

Att vårt sjukförsäkringssystem har en hög tilltro är a och o. I takt med att färre omfattas av sjukförsäkringen kommer också många att börja ifrågasätta varför de ska betala för en försäkring som inte gäller dem.

Detta är ju en korrekt iaktagelse. Ska det svenska socialförsäkringssystemet med inkomstrelaterade ersättningar överleva på lång sikt krävs att en stor andel av befolkningen både finner den relevant som att man har samma rätt till förmåner som en majoritet. Därför är Kommunals krav både relevant och värt att driva. På samma sätt måste arbetslöshetsförsäkringen åter få bli solidariskt finansierad och med höjt inkomsttak så att fler kan få 80 % av tidigare inkomst som ersättning vid ofrivillig arbetslöshet.

Länkar: Tidningen Vision, Arbetet, ka.se, SvD, dn.se, di.se, dagens arena

Andra som skrivit: Mikael Dubois

Förändring av arbetslöshetsförsäkringen

Tomas Tobé, ordförande (M) i Riksdagens arbetsmarknadsutskott, har idag skickat upp en testballong. Han föreslår att det, så kallade, arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen ska ersättas av ett ”inkomstvillkor”. Moderaterna föreslår att den som visar att man haft en genomsnittlig månadsinkomst om 8.000-10.000 kronor under sex månader ska kunna kvalificera sig till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.

Det är uppenbart att en sådan förändring skulle göra det enklare för flera grupper på arbetsmarknaden. I flera av de artiklar som refererar förslaget pratar Tomas Tobé om gruppen nattarbetande sjuksköterskor. Spontant kan jag också se stora grupper som får det än svårare att kvalificera sig till ersättning. Med tanke på nivån på den kvalificerande månadslönen kan jag se att arbetande inom service- och offentliga näringar kan få det svårt. Där finns låga (ja faktiskt!) ingångslöner och mycket deltidsarbete och korta påhugg.

Huruvida Moderaternas förslag innebär en förbättring år ju svårt att se idag. För lågavlönade, deltidsarbetande och med många och korta anställningar riskerar detta förslag att innebära en försämring.

Vi får väl se var denna försöksballong tar vägen. Det kan ju bli som så att den bara spricker, högt däruppe i atmosfären, med ett ”poff” och aldrig mera hörs av.

Länkar: dn.se, di.se, Rapport, Ekot, Ekot, E24, ka.se, da.se

Andra som skrivit: Ylva Johansson, Peter Johansson

Industribloggare: Kaj Raving, Leine Johansson

Regeringens lappande och lagande

Kjell Rautio ryter idag på LO-bloggen emot den borgerliga regeringen. Media rapporterar idag hur en förändring i sjukförsäkringen som Försäkringskassan bedömde att 7.500 personer skulle påverkas av i slutändan endast berörde 14 personer. Kjell skriver …

Trots regeringens lappande och lagande blir vi för varje dag som går allt fler som ser systemfelen. Fortfarande finns de orimligt snäva tidsgränserna kvar. Fortfarande blir allt för många av med sin anställning, trots att arbetsgivaren inte ens försökt anpassa arbetsplatsen. Fortfarande utförsäkras många, trots att de inte fått en chans till en rimlig rehabilitering. Fortfarande är regelverket för sjukersättning (förtidspension) alldeles för hårt. Fortfarande riskerar enskilda att ”ramla mellan stolarna” och det råder en utbredd rättsosäkerhet. Fortfarande består också bristerna i arbetslivsintroduktionen (ALI), det program vid AF dit de utförsäkrade hänvisas. Och fortfarande fattiggörs sjuka, både pga utförsäkringarna och de låga ersättningarna.

Finns inget mer att tillägga!

Länkar: dn.se, Dagens Arbete, Ekot, Ekot, dn.se, Dagens Arbete

Andra som skrivit: Kjell Rautio

Fler och längre sjukskrivningsperioder

Enligt siffror från Försäkringskassan verkar sjukskrivningarna öka igen. Det handlar både om fler personer och om att sjukperioderna blir längre. Antalet sjukfall ökade med 14 % 2011 jämfört med året innan. De mesta av ökningen förklaras med att ”återvändare” – dvs personer som tidigare utförsäkrats nu har återkommit. 70 % av denna ökning förklaras av detta. Försäkringskassan har, säger de, ingen rimlig förklaring till varför sjukskrivningarna ökar igen.

Men … det kan ju förstås vara som så att regeringen inte kommit åt grundproblemet med sina förslag. Det kan ju inte bara handla om att strama åt regelverk och tidsgränser. Det gäller ju att arbete med rehabiliterande insatser också.

Länkar: dn.se, Ekot, SvD, Rapport, vlt, Ekot, vlt

Fler som skrivit: Martin Moberg, Peter Andersson, Mikael Dubois, Kjell Rautio, Thomas Böhlmark

Statens kassako

Socialförsäkringgsystemet har under den borgerliga regeringens tid vid makten omvandlats till att vara en rediger kassako för staten. Ekot visar att det skapats miljardöverskott inom sjukförsäkringen eftersom antalet personer som beviljas sjukersättning sjunker.

Håkan Svärdman, som har studerat Försäkringskassans budgetunderlag till regeringen undrar …

Förra året, liksom flera år dessförinnan, har Försäkringskassan varit noga med att meddela regeringen sin principiella syn på hur socialförsäkringarna bör finansieras, det vill säga att socialförsäkringsavgifterna i huvudsak ska hanteras som försäkringsavgifter och inte som skatter. I året budgetunderlag saknas motsvarande ställningstagande från myndigheten. Varför? Vill man inte stöta sig med Finansdepartementets pragmatiska syn på statens inkomstkällor?

Det är väl som så att regeringen behöver dessa intäkter som ett sätt att finansiera andra, för dem, angelägna reformer. Avgifterna till socialförsäkringar ska inte längre, i första hand, finansiera dem utan används som vilken statlig intäkt som helst.

Politi­ker­na har medvetet låtit arbetslöshetsförsäkringen förfalla

I en kommande rapport från Socialförsäkringsutredningen konstateras att över 140.000 personer av de 356.000 arbetslösa inte får en enda krona i ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Detta innebär en fördubbling under den borgerliga regeringstiden sedan 2006. Aktivitetsstödet försörjer långt fler människor än arbetslöshetsförsäkringen.

Roger Mörtvik som är samhällspolitisk chef på TCO skräder inte orden i ett debattinlägg. Han säger att …

… politi­ker­na medvetet har låtit arbetslöshetsförsäkringen förfalla. Det har grundats på sva­ga teoretiska argument om att sämre a-kassa minskar arbetslösheten, kombinerat med svag kunskap om hur arbetsmarknaden och partssystemet fungerar.

Det är ingen slump att så många människor inte kvalificerar sig för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Det har varit medveten och övervägd politik – allra tydligast manifesterat i den borgerliga regeringens förändringar av försäkringen 2007. Roger säger även att …

Argumentet om omställningsförsäkring är dessutom helt befängt. A-kassan fungerar nämligen bara som omställningsförsäkring mot mer produktiva jobb när försäkringen ger ekonomisk trygghet. Då vågar fler flytta till de nya jobben eller lämna ett tryggare men mindre lönsamt arbete för att gå till ett mer otryggt men också bättre betalt jobb. Detta visas inte minst i OECD:s genomgångar av forskningen om arbetslöshetsförsäkringens effekter.

Roger Mörtvik sätter verkligen fingret på arbetslöshetens viktigaste funktion och hur den borde få fungera i den bästa av världar. Nu fungerar arbetslöshetsförsäkringen endast som en kassako för den borgerliga regeringens kostnadskrävande och högst tveksamma arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Socialförsäkringsutredningens uppdrag att se över arbetslöshetsförsäkringen är i stort sett bundet till att se ut som idag men vara obligatorisk. Det innebär att fokus i debatten är styrd i en riktning som den borgerliga regeringen har bestämt. Riksdagen och de politiska partierna är bundna till ett arbete som inte kommer att leda till något nytt. Moderaterna är knappast särskilt intresserade av att införa en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Detta gör, som Roger Mörtvik formulerar det, att …

Oviljan att diskutera innehållet och villkoren i försäkringen gör talet om ­obligatorisk a-kassa till en dimridå. Det tar bort fokus från det som borde diskuteras, nämligen hur villkoren ska se ut för att vi ska gå från en a-kassa i europeisk strykklass till en som verkligen ger de arbetslösa inkomstskydd vid arbets­löshet.

Länkar: Arbetet, Arbetet, Arbetet, dn.se, Rapport, dn.se, d.a., Tidningen Vision

Andra som skrivit: Alliansfritt Sverige, Roger Mörtvik, Tobias Gerdås

Industribloggare: Leine Johansson