Inga muntra siffror

Joel Dahlberg skriver en krönika i dagens SvD Näringsliv om pensionssystemet. Han konstaterar att ekonomin för den offentliga pensionen inte ser något vidare ut just nu. Nästa år kommer pensionen att stiga för att 2014 sjunka och 2015 endast stiga litet grann. Det är, den så kallade, bromsen i pensionssystemet som slår till 2013.

Nu handlar det inte bara om att det är de som är pensionärer nästa år som ser sin pension sjunka. Även intjänade pensionsrättigheter för oss blivande pensionärer sjunker. Värdet har även redan sjunkit så pass mycket att detta ensamt motsvarar två års extra arbete. Det har ju tidigare i debatten sagts att svensken behöver arbeta två år längre för att kompensera för ökande ålder – men den delen ligger utanför Joels resonemang i artikeln.

Joel säger även att denna effekt av den sämre ekonomiska utvecklingen kan försvinna om ekonomin vänder uppåt igen. Nu är han inte särskilt optimistisk i det avseendet eftersom Pensionsmyndighetens prognoser visar på att endast fyra år (av 13) har visat positiva siffror.

Sverige har ett ekonomiskt hållbart pensionssystem. Men det har sitt pris!

Länkar: SvD, dn.se, SvD, SvD

Om förtroendet för pensionssystemet

Jag läser att pensionsmyndigheten bedömer att, den så kallade, pensionsbromsen kan slå till för 2014 och 2015. Det innebär att pensionen sjunker för pensionärer och med minskade pensionsrättigheter för oss på vägen till pension. Däremot verkar det som om pensionerna kommer att höjas nästa år.

Det är kanske inte att undra över att misstron mot pensionssystemet verkar öka. Allt färre människor gör aktiva val för att placera sin premiepension. Forskaren vid Lunds Universitet, Erika Werner, har genomfört en intervjuundersökning kring förtroendet för pensionssystemet. Det visar sig att förvirring, osäkerhet och misstro präglar synen på pensionssystemet. Det är tydligt att det är kvinnor, födda på 1950-talet, som känner sig mest svikna. Erika säger …

De är förbannade. En kvinna sade att ”om jag någon gång blivit feminist var det när jag öppnade det oranga kuvertet för första gången, för då såg jag vad det här patriarkala systemet gjort för mig.

Christer Nord, Pensionsmyndigheten, bekräftar denna bild. Han säger:

Fortfarande är det så att pensionssparare i allmänhet tycker att pensionssystemet är krångligt att förstå och i och med att man tycker det är krångligt att förstå har man också ett lägre förtroende för pensionssystemet.

De partier som står bakom den pensionsöverenskommelse som ledde fram till dagens pensionssystem har ju tillsatt en utredning. Vidare har socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) beslutat om en översyn av pensionssystemet, bland annat med tanken att minska antalet fonder. Det är tydligt att mycket behöver göras för att öka människors förtroende till sin pension och det system som fastställer nivån på densamma. Bilden är ju att de blivande pensionärerna kommer att få en lägre nivå på sin pension än vad ATP-systemet kunde leverera.

Även om penssionssystemet är mer ekonomiskt hållbart än vad ATP-systemet visade sig vara räcker inte det. Människor måste kunna lita till att man kan få en rimlig nivå på sin levnadsstandard den dag man slutar arbeta för att njuta frukterna av ett långt arbetsliv. Om politikernas strävan är att fler människor ska kunna arbeta längre för att höja sin pensionsnivå räcker det inte med förändringar i lagen om anställningsskydd. Det gäller även att genomföra omfattande investeringar i att förbättra förhållandena i det arbetsliv som idag slår ut så många människor i förtid.

Länkar: dn.se, di.se, di.se, di.se, SvD, dn.se, Ekot, Rapport

Andra som skrivit: Ingemar Eriksson

Industribloggare: Leine Johansson, Leine Johansson

Hinder i attityden för äldre arbetskraft

Pensionsåldersutredningen lämnade sitt första betänkande i dag. Utredningen ska i anledning av den ökande genomsnittsåldern utreda de hinder och möjligheter som finns för ett längre arbetsliv. Delbetänkandet anger att det borde finnas goda möjligheter för ett längre arbetsliv och därmed högre pension. Många personer är friskare allt längre upp i arbetslivet, den intellektuella kapaciteten har ökat, äldre är allt bättre utbildade etc.

Dock gäller inte detta för alla människor. Utredningen har funnit studier som visar att de ”sociala skillnaderna” i livslängd har ökat sedan 1970-talet. I Arbetets artikel framgår det att …

Vid 30 års ålder har personer med eftergymnasial utbildning i genomsnitt drygt 5 år längre återstående liv att se fram emot än personer med enbart förgymnasial utbildning.

Utredningen anger att reformer för att uppnå en högre pensionsålder bara kan accepteras om hela befolkningen kan komma i åtnjutande av ett friskare arbetsliv och längre livslängd. Det betyder att man behöver arbeta för att uppnå bättre arbetsförhållanden för stora grupper människor. Detta är den största stötestenen i denna strävan. Andra hinder som finns för att äldre ska kunna arbeta längre bedömer man som enklare att komma till rätta med.

Åsa Forsell skriver en bra kommentar till betänkandet. Hon skriver att staten måste investera i människor för att uppnå målet om ett längre arbetsliv. Det som konkret behövs är satsningar på utbildning, kompetensutveckling och arbetsmiljö. Åsa avslutar sitt inlägg (som samtidigt blir min avslutning) med …

Pensionsåldersutredningen behöver inför sitt slutbetänkande få mandat att lägga fram förslag som kostar pengar för staten. Annars riskerar förslagen att bli helt tandlösa. Det räcker inte att peka på vad andra borde göra. Individer kan inte förväntas arbeta fler år för att kompensationsgraden i det allmänna pensionssystemet inte ska sjunka. Det gör den i takt med att vi lever längre om vi inte ändrar vårt pensionsbeteende, för så är det allmänna pensionssystemet konstruerat i syfte att vara finansiellt hållbart.

Länkar: Arbetet, SvD, dn.se, SvD

Andra som skrivit: Åsa Forsell

Industribloggare: Leine Johansson

Om PPM-systemet

Jag läser idag att de fem partier (regeringspartierna och socialdemokraterna) som står bakom pensionsöverenskommelsen kommer att utvärdera premiepensionssystemet (PPM). Socialförsäkringsministern säger …

Det har inte riktigt blivit som man tänkte sig när systemet med premiepension startades.

Tomas Eneroth (S) säger för sin del …

Det finns ett antal brister som behöver analyseras.

En utredare kommer att utses. Det man undrar litet över är vilka direktiv som kommer att ges. Jag hoppas att utredningen får ett ganska brett och fritt utrymme att utvärdera systemet. Det man verkligen behöver se över är ju antalet fonder man kan välja, hur avgifter för förvaltningen ska se ut etc. Idag är ju systemet alldeles för otillgängligt för de flesta.

Länkar: dn.se, di.se, Rapport, SvD

Kampen för full sysselsättning är arbetarrörelsens mest grundläggande uppgift

Wanja Lundby-Wedin och Ola Pettersson står som undertecknare av ett inlägg från LO i dagens SvD Brännpunkt. De argumenterar för en annan arbetsmarknadspolitik under följande rubriker där man anser att utmaningarna är störst:

• Svag förankring på arbetsmarknaden
  LO föreslår, bland annat, ett nytt kunskapslyft och att antalet subventionerade anställningar ökas. Vidare vill man se åtgärder för att komma åt den strukturella diskrimineringen på arbetsmarknaden.
• Jämställdhet
  LO, tillsammans med medlemsförbunden, kommer att verka för att teckna avtal om rätten till fler heltider. Man vill dessutom att kommunerna bättre anpassar barnomsorgens öppettider för den verklighet där allt fler människor arbetar på obekväm tid. LO argumenterar även för att föräldraförsäkringen ska vara tredelad.
• Arbeta ett helt arbetsliv
  LO vill  på detta område utreda en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring. Vidare önskar LO se en typ av delpension (min tolkning) som ett sätt att kunna förlänga arbetslivet för personer som annars skulle tvingas gå i pension tidigare.
• Skolan som väg till arbetslivet
  LO motsätter sig förändringen då de yrkesförberedande programmen på gymnasiet inte längre ger högskolebehörighet. Det är tydligt att fler väljer bort denna typ av utbildningar efter förändringen. LO vill dessutom verka för fler typer av avtal ”på branschnivå om färdigutbildning för att stärka övergången från utbildning till arbete.”
• Stabiliseringspolitik
  LO vill förändra arbetslöshetsförsäkringen på så sätt att de som blir ofrivilligt arbetslösa får ett fullgott ekonomiskt skydd. Vidare är LO positivt till att införa ett system med korttidsarbete vid kraftiga konjunkturnedgångar.

Detta är ju inte på något sätt en komplett politik för att få fler i arbete. Däremot innehåller detta goda idéer som väl förtjänar att tas på allvar och diskuteras. Detta program kommer att diskuteras på den kommande LO-kongressen och kan förstås komma att förändras efter den diskussion som kommer att ske därstädes. Två viktiga förslag som verkligen behöver diskuteras är möjligheten för äldre att kunna gå ned i arbetstid via någon typ delpension för att verkligen möjliggöra för fler att arbeta längre. Vidare är jag positiv till idén om en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring för att möjliggöra att fler kan komma tillbaka till ett avlönat arbete.

Länkar: SvD Brännpunkt, Arbetet, SvD, di.se, dn.se, dn.se, Arbetet, ka.se, Ekot

Andra som skrivit: Peter Andersson, Martin Moberg

Industribloggare: Carola Andersson, Leine Johansson, Eli Abadji, Carola Andersson

Minskad tilltro till pensionen

SPP har frågat ett antal personer om de tror att de kommer att få det som de hoppas som pensionärer. Det visar sig att en minskande andel av de tillfrågade tror detta. Denna undersökning är kanske inte den tillförlitligaste av alla när det gäller att spegla människors förtroende, eller brist därav, till det svenska pensionssystemet. Man kan dock vara ganska säker på att allt fler känner en osäkerhet i att inte kunna förutse vilken nivå på pensionen de kommer att ha som pensionär. Även om det orangea kuvertet ger en prognos finns det ju ett antal osäkra variabler.

Jag har sett hur mina föräldrar ett par år i rad fick sänkta pensionsnivåer därför att ”bromsen” slog till. Det finns undersökningar som visar att eftersom den svenska befolkningen som ett genomsnitt lever längre kommer pensionen att bli lägre om man inte arbetar längre. Stora grupper arbetstagare kommer inte att kunna ha den möjligheten. De är allt för sjuka och utslitna kroppsligt för att klara av det.

Håkan Juholt tog bladet ifrån munnen i denna fråga. Det finns därför en utredning tillsatt av regeringspartierna och Socialdemokraterna. De borgerliga partierna driver som sin första prioritet att göra en förändring av lagen om anställningsskydd innebärande en rätt att arbeta till 69 års ålder. Socialdemokraterna har framhållit att man borde genomföra strukturella reformer av arbetslivet för att möjliggöra för fler att arbeta till 65 års ålder. Stora grupper inom LO-yrken blir i praktiken pensionärer kring 60 års ålder.

Görs inga förändringar kring pensionssystemet finns en tydlig risk för att stora grupper inte kommer att kunna leva på en rimlig nivå som pensionär. De som har sådana yrken som möjliggör ett längre arbetsliv kommer att kunna ha ett bättre liv som pensionär än andra.

DN har pratat med socialförsäkringsministern om arbetet med pensionsutredningen. Artikeln ger ju inte några tydliga svar direkt. Vad man än anser om dagens pensionssystem kan man vara säker på att det är finansiellt stabilt – för staten men kanske inte för medborgarna. De enda som verkar tälja med guldkniv på pensionssystemet är livbolagens chefer.

Jag har nyligen inhandlat en bok skriven av Joel Dahlberg. Boken heter ”Pensionsbluffen” och är, vad jag förstått, ganska kritisk till pensionssystemet. Jag kommer förstås att läsa den och i övrigt försöka hålla mig uppdaterad kring denna viktiga fråga. Den handlar ju om framtiden!

Länkar: di.se, dn.se, dagens arena, dn.se

Industribloggare: Leine Johansson

Underfinansierad pensionsreform

Joel Dahlberg har skrivit en ny bok om det svenska pensionssystem som infördes under 1990-talet som ersättning för ATP-systemet. Han presenterar boken genom en artikel i Svenska Dagbladet.

De politiska partier som står bakom pensionsreformen (Socialdemokraterna tillsammans med regeringspartierna) har tillsatt en egen utredning. Bakgrunden är ju att man kommit på att man behöver arbeta två år längre för att kunna hamna på samma nivå som då, när pensionsreformen skedde. LO har granskat reformen och bekräftar resultatet att man behöver arbeta längre.

Hr. Statsministern tänkte ju får en tid sedan högt inför en journalist och hoppades då på ett arbetsliv fram tills 75 års ålder. Det ska vara möjligt att byte arbete om, till exempel, kroppen säger ifrån. Det ska till och med vara möjligt att genom studier ändra bana i arbetslivet. Den borgerliga regeringen vill ta ett första steg genom en förändring av lagen om anställningsskydd. Det ska bli möjligt att arbeta till 69 års ålder enligt regeringens förslag. Socialdemokraterna vill hellre diskutera åtgärder som kan bidra till förbättringar av arbetslivet som gör det möjligt att arbeta till 65 års ålder. För stora  arbetargrupper inom LO:s förbund ligger den reella pensionsålder närmare 60 års ålder.

Att ändra lagen går fort. Att skifta fokus på arbetslivet tar längre tid. Det behöver vidtas åtgärder som på längre sikt bidrar till att möjliggöra ett bättre arbets- och hälsoliv.

Nåväl – Joel är kritisk till hur pensionen debatteras (snarare inte debatteras) idag. Han säger, bland annat, att …

Vi har nu istället ett system där ingen vet vilka pensioner vi kan räkna med i framtiden och när jag frågar ansvariga politiker om vad de anser är en rimlig pensionsnivå får jag inga svar. Ingen vill uttala sig om huruvida de pensioner systemet levererar ligger på en rimlig nivå eller om det ens är önskvärt att de är rimliga. Det skulle ju i så fall kunna tolkas som att det finns ett politiskt åtagande vad gäller nivåer och det undviker man noggrant att precisera.

Den här luddigheten kan också vara ett skäl till att pensionsdebatten ännu inte tagit fart; det är 50- och 60-talisterna som är de stora förlorarna i pensionsspelet, men det märker de inte förrän de ska börja leva på sin pension.

Det ligger nog en del i det där. Debatten förs knappast alls i media. De politiska partier som står bakom reformen är förmodligen ganska nöjda med att få föra förhandlingarna bakom låsta dörrar och i ljuddämpade rum. Jag tycker att LO och förbunden borde ta större plats i denna debatt. Det är ju dessa arbetargrupper som riskerar att få den allra lägsta pensionen.

Sedan är det förstås ingen enkel fråga att föra debatt om. Det är klart att alla vill vill kunna leva på en rimlig nivå på sin pension då den dagen kommer. Svårare är att ange den rimliga nivån, hur mycket som ska komma ur det offentliga systemet, genom tjänstepension och genom eget sparande.

För egen del kommer jag att fortsätta att följa denna debatt. Jag har dessutom beställt boken för läsning.

Länkar: SvD, dn.se, di.se, Rapport, TCO-tidningen, TCO-tidningen

Pensionsåldern en fråga om klass och hälsa

Jag har idag ett debattinlägg, som jag skrivit tillsammans med Majlene Ahlgren (ordförande för LO-distriktet i Mellansverige), i Tidningen Folket:

Det torde vara ostridigt att klyftorna mellan människor har ökat i Sverige under de senaste åren. Forskarna Mikael Rostila och Susanna Toivonen är forskare vid Stockholms Universitet och redaktörer till den alldeles nyutkomna boken ”Den orättvisa hälsan. Om socioekonomiska skillnader i hälsa och livslängd”. De visar i boken att detta, bland annat, leder till ökad ojämlikhet i hälsa och livslängd hos den svenska befolkningen. Personer med universitetsutbildning förväntas leva cirka fem år längre än de med enbart förgymnasial utbildning.

Den 7 februari i en intervju luftade statsminister Fredrik Reinfeldt sina tankar kring arbetsliv och pension. Han tänker sig ett arbetsliv som kan sträcka sig till 75 års ålder, där man ska vara beredd att byta karriär mitt i arbetslivet.

Han menar att detta kan krävas för att få den ekonomiska standard vi förväntar oss.

Onekligen står Sverige inför en utmaning av stora mått. Den svenska befolkningen lever allt längre. LO skriver i sin rapport ”Pensionsreformen i halvtid” att man, jämfört med 1995 då det reformerade pensionssystemet infördes, måste arbeta två år längre för att få samma pensionsnivå som då.

Rapportförfattarna framhåller att det är riktigt med en livsinkomstprincip för pensionerna men att det behövs långsiktiga insatser för att möjliggöra för fler att arbeta ett helt yrkesliv.

Att som de borgerliga regeringspartierna enbart prata om att höja den högsta åldern som man har rätt att arbeta till leder fel.

Det behövs långsiktiga reformer av arbetslivet för att säkerställa att, framför allt, LO-grupperna ska orka till dagens informella pensionsålder om 65 år.

Precis som man säger i LO-rapporten behövs det …:

” … Bättre arbetsmiljö, vidareutbildning, rehabilitering och tryggare anställningar behövs för att fler ska kunna välja att jobba längre och därigenom förbättra sin ålderspension. Rätten att kunna arbeta allt längre handlar om allas rätt till ett helt arbetsliv. Den fysiska och psykiska belastningen på varje arbetsplats ska vara sådan att det är möjligt att arbeta där och i samma yrke under ett helt yrkesverksamt liv.”

Ska förtroendet för pensionssystemet bibehållas av alla som arbetar och bidrar till det måste det till åtgärder för alla att nå en rimlig nivå på sin pension. Även LO:s medlemsgrupper, med i många fall de mest slitsamma arbetena, förtjänar att få njuta frukterna av ett långt yrkesliv.

Majlene Ahlgren

Göran Johansson

LO-distriktet i Mellansverige

Det är viktigt att höja pensionsåldern

Idag har EU-kommissionen presenterat en vitbok om hållbara pensioner inom EU. I skriften presenteras flera tankar och förutsättningar för att fler ska kunna arbeta längre för att kunna garanteras en rimlig nivå på sin pension. Bland annat föreslår man att pensionsåldern ska följa utvecklingen av medellivsåldern. Vad jag förstått har Danmark ett sådant system. Mats Morin, LO-ekonom, delar inte helt EU-kommissionens tankar …

Man kan inte både höja pensionsåldern i takt med genomsnittet och sedan inte ha en förtidspension för de grupper som inte följer med genomsnittet. För stora grupper blir det i dagsläget helt orealistiskt. Sedan kan man ha det som mål på längre sikt men då måste man se till att inte folk slits ut i förtid.

Det danska systemet kan säkert vara värt att titta på. Men det går inte att undvika att ett sådant system måste kombineras med att skapa förutsättningar för de som slås ut från arbetsmarknaden tidigare än genomsnittet att uppnå rimliga villkor för sin pension. I annat fall kommer vi att få se pensionärsliv med än större klyftor mellan de som har och de som inte har.

Länkar: europaportalen.se, Rapport, SvD, dn.se, LO-tidningen, Rapport

Andra som skrivit: Kaj Raving

Prata om allvarliga saker i stället för förbi varandra

KG Scherman, generaldirektör Riksförsäkringsverket 1981–1996, reagerar idag på SvD Brännpunkt på statsministerns utspel om ett längre arbetsliv. Han ser det som positivt att debatten verkar(?) ha kommit igång i denna svåra och viktiga fråga. Han lyfter fram ett antal utgångspunkter att diskutera utifrån:

• Alla som kan måste jobba.
• Att bara satsa på att skapa möjligheter skapar ökade klyftor.
• Förmågan att jobba är inte samma hos alla.
• Dessutom finns det särskilt utsatta yrkesområden.

Han säger i avslutet av sin artkel …

Det här är bara några exempel på vad som behöver tas upp i en ärlig debatt. En debatt som inte får fortsätta att vara ett spel för gallerierna och som grundas på en verklig vilja att sprida kunskap, som socialförsäkringsministern så riktigt har efterlyst. En debatt som en gång för alla skrotar tron på att man kan skapa en pensionssystem som sen aldrig behöver ändras.

Det är lätt att dela denna uppmaning. Detta är en fråga som kommer att kräva breda politiska och andra överenskommelser för att kunna bli långvarigt hållbart.

Länkar: SvD, di.se, Rapport

Andra som skrivit: Kent Persson