Kategoriarkiv: Jämställdhet
Lönegapet mellan könen måste minska
I en nyutkommen bok med titeln ”Lönekamp med förhinder” talar LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson klarspråk om löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Han säger att …
Det gäller att säga som det är. De mansdominerade förbunden inom LO vill inte att kvinnors löner höjs så mycket att de tjänar lika mycket som män.
…
Byggnads vill inte att IF Metall kommer i kapp dem, och IF Metall vill i sin tur inte att Kommunal ska komma i kapp. Den här oviljan måste tydliggöras om vi ska kunna angripa den.
I boken ger ordförandena för LO, Saco respektive TCO flera förklaringar till varför kvinnor tjänar mindre än män. De har tydligen svårare att komma med lösningar på de orättvisa lönerna. Det finns förmodligen heller inte någon alldeles enkel lösning på att kvinnors yrken lönemässigt ska uppvärderas.
En förklaring som brukar framföras i den offentliga debatten är att kvinnor tar ett betydligt större ansvar för hemmet i samband med att barn börjar komma in i familjelivet. Därmed blir en lösning att på sikt få papporna att ta större ansvar för föräldraledighet och arbetet i hemmet. Möjligtvis kan LO:s nyligen slutna avtal om ett föräldrapenningtillägg bidra till en sådan utveckling.
Ligger det då något i ”Kålles” drastiska uttalande ovan? Ja, det gör det säkert till viss del. Det är alldeles tydligt att manligt dominerade branscher lönemässigt värderas högre. Det gäller oavsett vilka formella yrkeskrav som krävs för de aktuella jobben. Det är inte så enkelt som att kvinnor företrädesvis finns i arbeten som kräver kort eller ett minimum av utbildning. I takt med att kvinnor har blivit fler i läraryrket har status och relativt löneläge sjunkit.
Samtidigt har jag ingen anledning att betvivla att det finns en uppriktig vilja i att förändra sakernas förhållanden. IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe säger till tidningen att …
Jag försäkrar att den uppfattningen inte finns i IF Metalls förbundsledning eller förhandlingsdelegationer. Det skulle vara att göra skillnad också på medlemmar inom vårt eget förbund, bland annat lågavlönade kvinnor. Självklart förekommer inga sådana diskussioner. Tvärt om har vi varit föregångare när det gäller exempelvis föräldralön, lönekartläggningar och att jobba med lönesystem.
IF Metall presenterade för ett par år sedan en intressant jämförelse av mäns och kvinnors löner inom förbundet. Rapporten visade att på de arbetsplatser där män kvinnor finns tillsammans är löneskillnaderna inte så stora. Däremot är det som så att kvinnor och män inom industrin utför olika arbetsuppgifter. Män finns oftare i yrken som kräver yrkesutbildning och därmed är högre värderade. Kvinnor finns i högre grad på arbeten som kräver liten formell utbildning och därmed är lägre värderade. Bilden är densamma som inom hela arbetsmarknaden.
Det har funnits slitningar inom LO-familjen om hur man ska stödja kvinnodominerade branschers strävan att höja det relativa löneläget. I ett läge då löneökningar sker med lägre procenttal är det svårt att ta stora kliv mot en bättre ordning. Inför årets avtalsrörelse fann LO-förbunden en kompromiss (som man lyckats hävda i förhandlingarna med arbetsgivarna). Den innebar att avtalsområden med löner lägre än IF Metalls medellön om 25.000 kr/mån skulle få räkna sina löneökningar i fasta krontal motsvarande industriförbundens höjningar i procent. Förbund med högre genomsnittslön högre än 25.000 får fortsätta med löneökningar i procent.
Kompromissen var enkel att komma överens om men kan knappast bli långvarigt hållbar. Den innebär ju att förbund med högre genomsnittslön än IF Metall fortsätter att dra ifrån samtliga övriga förbund. Bland de berörda förbunden finns företrädesvis män. LO-förbunden har ett par år på sig att finna en annan modell för att sträva efter mer jämställda löner.
Men bakom alla vackra ord om mer jämställda löner finns säkert en tendens att värdera manliga yrkeskunskaper högre än kvinnors. Det kommer säkert inte att bli en enkel resa fram till mer jämställda löner.
Länkar: Arbetet, Arbetet, da.se, TCO-tidningen, da.se, Arbetet
Om en satsning på jämställdhet
Ett av LO-förbundens viktigaste gemensamma avtalskrav var att få till stånd en avtalsförsäkring som ger ett tillägg vid föräldraledighet. Förhandlingarna, som fördes mellan LO och Svenskt Näringsliv, ledde till att en ny försäkring börjar gälla från och med den 1 januari 2014 . Föräldrar som tar ut en sammanhängande period av föräldraledighet kommer att få en ersättning motsvarande 10 % av lönen i upp till 180 dagar.
Jag är faktiskt ganska stolt över att LO-förbunden valde att driva denna fråga. Denna försäkring innebär förhoppningsvis att fler pappor väljer att ta ut föräldraledighet både oftare och längre än vad fallet är idag. LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson, säger att …
Med nya avtalet borde papporna ta större ansvar eftersom de får mer pengar när de är föräldralediga. Nu kan de ta ut hälften av ledigheten för barnet och få föräldralön under hela den tiden, och det är dit vi vill komma.
En anledning till att kvinnor hamnar efter i löneutvecklingen handlar om att de tar större ansvar för barnen. Jag hoppas att papporna med stöd av denna nya avtalsförsäkring stärker sin situation i förhandlingarna runt köksbordet.
Arbetsgivarna kan inte kräva vad som helst av sina anställda
Arbetsdomstolen har dömt till Evelina Schelins fördel i fallet där Handels stämde företaget Change of Scandinavia Sweden AB. Företaget krävde att deras kvinnliga butiksanställda skulle bära en namnskylt varpå kvinnans kupstorlek som bystomfång skulle framgå. Arbetsgivaren hävdade i domstolen att detta förfarande var helt frivilligt.
Evelina Schelin blev som nyanställd uppmanad att bära en namnbricka där namnet och de aktuella uppgifterna skulle finnas. Evelina förklarade att hon inte kände sig tillfreds med att bära en sådan bricka. På en direkt fråga svarade kedjans ägare och den dåvarande regionchefen ja. Det framgick vidare av personalföreskrifterna som satt uppe i personalrummet att namnbrickan skulle bäras.
Handels kunde styrka att det inte var frivilligt att bära namnbrickan. Därför tilldömde Arbetsdomstolen Evelina Schelin 50.000 kronor i skadestånd. Det är mindre pengar än vad som Handels krävde i domstolsförhandlingen. Evelina är trots det nöjd med utfallet. Hon säger att …
Jag är jätteglad att det blev en fällande dom. Arbetsgivarna kan inte kräva vad som helst av sina anställda. Och de som är kvar kan slänga skylten åt helvete.
Det är högst tillfredsställande att Handels lyckades bevisa att Evelina trakasserats och därför varit utsatt för diskriminering enbart därför att hon var kvinna.
Länkar: SvD, Arbetet, Lag&Avtal, Handelsnytt
LO:s lönesamordning höll
Avtalen ger rimliga förutsättningar för reallöneökningar
Facken inom industrin har tecknat avtal med sina respektive arbetsgivarorganisationer. För IF Metall hamnade det tre-åriga avtalet på en total kostnad om 6,8 % (inklusive 0,6 % för delpension).
Många kommer säkert att vara besvikna på nivån på löneökningarna. Med tanke på att den svenska industrin fortfarande påverkas av den sämre konjunkturen och den (numera) starka svenska valutan får resultatet ses som rimligt.De viktigaste framgångarna nåddes på andra områden:
- LO-förbundens princip för låglönesatsning har genom de ingångna avtalen genomförts. Principen innebär procentpåslag på löner över 25.000 kr/månad och krontalspåslag för löner under 25.000 kr/månad. Denna princip kommer att ha stor betydelse för när lönerna ska förhandlas inom Handels och Hotell- och Restaurangfackets områden.
- En föräldralöneförsäkring införs som ger mammor och pappor sex månader var med ett extra tillägg när man är föräldraledig. Detta kommer förhoppningsvis innebära att fler pappor blir föräldralediga under längre perioder.
- IF Metall har fått in en avtalskonstruktion som möjliggör för anställda att gå i delpension när man nått 60 års ålder. Detta ska förhoppningsvis innebära att fler industrianställda kan arbeta längre och därmed nå en bättre nivå på pensionen än annars.
Förhandlingar innebär ett givande och ett tagande för att komma i mål. Det intressanta blir att se hur texterna ser ut när de kommer på pränt. IF Metalls förbundsordförande, Anders Ferbe, säger om avtalet att det …
… ger rimliga förutsättningar för reallöneökningar och uppfyller industrins lönenormerande roll. Ett längre avtal ger stabilitet och möjliggjorde att vi fick framgångar både för arbetstidsfrågan och föräldraförsäkringen, säger IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe. Samtliga fem avtal löper på tre år från och med den 1 april 2013 till och med den 31 mars 2016.
Länkar: di.se, dn.se, SvD, dn.se, di.se, vlt, SvD, di.se, Ekot, SVT, SvD, SvD, di.se, dn.se, SVT, Ekot, Ekot, Arbetet, TCO-tidningen, Fastighetsfolket, Kollega, Arbetet, Publikt, Lag & Avtal, Arbetet, Kollega, ka.se, Tidningen Vision, ingenjören, Byggnadsarbetaren, Kollega, TCO-tidningen, Arbetet, da.se, Ekot, ekuriren
Andra som skrivit: Leine Johansson, Carola Andersson, Niklas Hjert
Industribloggare: Leine Johansson
De tog kampen ända till domstol
Den 29 juni publicerade tidningen Dagens Arbete en stark artikel om Lina Wallinder och KlaraBärta Näsholm och deras möte med en sämre sida av arbetslivet. De mötte en äldre man som i sin roll som arbetsledare trakasserade Lina och KlaraBärta enbart av den anledningen att de var kvinnor. Mannens beteende var på intet sätt okänt för arbetsgivaren. Lina fick varningen att mannen i fråga var ”rätt speciell” och ”grov i munnen”.
Arbetsgivaren, Holmens, har i efterhand gett Lina och KlaraBärta rätt. Kvinnorna valde dock att driva ärendet vidare till Diskrimineringsombudsmannen (DO). DO valde i sin tur att stämma arbetsgivaren till Arbetsdomstolen. DO begärde ett skadestånd om 100.000 kronor var till kvinnorna. Tidningen Arbetet kan nu meddela att DO och Holmens har ingått en förlikning i ärendet. Den innebär att Lina Wallinder och KlaraBärta Näsholm erhåller 60.000 kronor var för den behandling de tvingades att utstå.
Det är måhända ett billigt pris för den behandling de fick utstå. Men det visar ändå att arbetsgivare inte kan undgå att ta ansvar för de handlingar som utförs av dess representanter.
Fall om könstrakasserier på väg till Arbetsdomstolen
Jag har läst en stark artikel på Dagens Arbete hemsida. Den handlar om två unga tjejer som feriearbetat för Holmen. De träffade bägge två samma (manliga) arbetsledare. Lina, en av de berörda tjejerna, fick innan arbetet veta om mannen att han …
… kunde vara ”rätt speciell” och ”grov i munnen” men också att Lina inte skulle bry sig om det för ”han är ju bara så rolig”.
Nu var väl ”rolig” det minsta han kunde vara. Av artikeln får man veta att mannen tog nästan varje tillfälle att kränka och trycka ned Lina. Tillsammans med en annan tjej som året innan Lina haft erfarenhet av arbetsledaren har de stämt företaget till Arbetsdomstolen (AD). Företaget har, i och för sig, omplacerat mannen, genomfört utbildningssatsningar och erbjudit tjejerna en ekonomisk förlikning. Flickorna vill dock att ärendet ska prövas i AD, vilket tydligen blir det första fall som kommer dit för prövning.
Det är bra att lagen nu prövas av domstolen. Det är uppenbart att mannens agerande har varit känt bland arbetskamrater och inom företaget. Tyvärr är det ju allt för vanligt att omgivningen tolererar sådana beteenden som beskrivs i artikeln och att man slätar över. Det är verkligen att göra dessa personer (och de som drabbas av olämpligt beteende) en otjänst. Det är alltid bättre att agera och säga ifrån (eller meddela uppåt).
Flickorna har fått en synnerligen otrevlig början på sitt yrkesliv. Men förhoppningsvis kan deras val att driva denna fråga rättsligt leda till att andra tjejer/flickor/kvinnor etc inte ska behöva utsättas för sådant. Artikeln avslutas med att Lina säger att …
Jag har fått skinn på näsan av det här. Något av det värsta som kan hända i arbetslivet har redan hänt så nu kan det väl bara bli bättre antar jag.
Det är fritt fram att bryta mot lagen
Tidningen Arbetet beskriver i några artiklar om hur myndigheten Diskrimineringsombudsmannen (DO) slutat att genomföra lönekartläggningar sedan man bildades för några år sedan. Tidningen har pratat med Lena Svenaeus som är högeligen kritisk till DO:s tydligen bristande intresse av att upprätthålla lagens intentioner. Lena säger …
Man kan inte bara strunta i att tillämpa lagen. Tänk om skattemyndigheten slutade granska deklarationerna, jag undrar hur många som skulle betala skatt då.
Eberhard Stüber, som bidragit till att skriva kommentarerna till Diskrimineringslagen, är kritisk till hur de fackliga organisationerna driver dessa frågor. Han menar att de fackliga centralorganisationerna är dåliga på att begära vite hos nämnden mot diskriminering när man anser att arbetsgivare inte fullgör sin skyldighet att genomföra lönekartläggning. Nämnden har inte fått in en enda sådan begäran från vare sig DO eller de fackliga centralorganisationerna. Eberhard säger …
Antingen är facken inte medvetna om att de kan agera eller tycker de att det inte lönar sig eftersom lagen är tandlös, säger Eberhard Stuber. De behöver draghjälp från DO, den myndighet som ska se till att lagen följs.
Unionen är tydligen det enda fackförbund som systematiskt (årligen) granskar hur arbetsgivarna genomför sin lönekartläggning. Deras undersökningar tyder på att mindre än hälften av företagen genomför lönegranskningar. Shadé Jalali, likabehandlingsexpert på Unionen, är kritisk till hur lagen fungerar. Hon säger …
Det händer liksom ingenting om man bryter mot lagen. En arbetsgivare kan förhala processen hur länge som helst.
Nu verkar det som om DO avser att bli bättre på att utföra sitt uppdrag i detta avseende. Man har bildat en särskild enhet som ska utveckla verktyg för att genomföra lönekartläggningar.
Det vore väl verkligen bra om DO på ett bättre sätt kan bidra till att få bort osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor. Kan sedan det fackliga arbetet med denna fråga utvecklas borde det väl finnas större möjligheter ändå. Läs gärna i tidningen Info om ett par exempel hur man arbetar inom IF Metall med jämställdhet och jämställda löner och arbetsplatser.
Länkar: Arbetet, Arbetet, Arbetet, Tidningen Vision
En förskönande moderat (o)verklighetsbild
Anna Kinberg Batra och Saila Quicklund, bägge (M), argumenterar på SvD Brännpunkt för att den borgerliga regeringens politik har lett till en allt mer jämställd jul. Damerna säger att …
För Moderaterna och alliansen är det viktigt att det ska vara lönsamt att arbeta. Jobbskatteavdraget ger mer pengar i plånboken och är konstruerat så att det gör störst skillnad för dem som behöver det mest.
Sedan hävdar de med stöd av en undersökning som Riksdagens utredningstjänst utfört att kvinnors inkomster av tjänst ökat mer än för män. Skillnaden är uttryckt i ”procent” – ej i kronor och ören. De argumenterar på ett sådant sätt att man lätt kan förledas att tro att himmelriket snart kommer att förverkligas i vårt lilla konungarike.
Men det finns ju förstås motbilder till den rosaskimrande och parfymerade bild av verkligheten som de ärade företrädarna för Moderata samlingspartiet beskriver. Kjell Rautio levererar idag på LO-bloggen några frågor kring den borgerliga politiken. SNS har nyligen i en rapport konstaterat att inkomstklyftorna ökar i Sverige. OECD bekräftar dessa resultat och visar att den tiondel av befolkningen med den högsta inkomsten har sett den öka med 2,4 % om året. Den tiondel med den lägsta inkomsten har fått se sina inkomster öka med endast 0,4 %.
Med förändringarna av skattesystemet har de med de högsta inkomsterna tjänat mest på den borgerliga regeringens reformer. Den slopade fastighetsskatten gynnade även den de hushåll med de högsta inkomsterna.
Kommunal har i en rapport konstaterat att stora grupper av deras medlemsgrupper (huvudsakligen kvinnor) förlorat stora summor i samband med sjukskrivning. Det är dessutom väldigt få av dessa som kommer tillbaka till arbetsmarknaden. TCO-tidningen har skrivit om den tveksamma nyttan med jobbskatteavdraget och dess förmåga att skapa fler arbetstillfällen. Lena Orpana, utredare på TCO, menade i artikeln att …
Jobbskatteavdraget är ett trubbigt instrument som i första hand ger dem som förvärvsarbetar mer i pengar i plånboken. Övriga effekter är osäkra. Kostnaden för eventuella tillkommande jobb är skyhög. Det finns heller inga garantier för att tillkommande blir permanenta.
Det som levereras av damerna är ju inte den absoluta och enda sanningen om utvecklingen av jämställdheten och utvecklingen av inkomsterna i Sverige. Men det är också alldeles sant att väldigt många kvinnor drabbats av sänkta inkomster tack vare den borgerliga politiken.
Läs mer om mina åsikter om jobbskatteavdraget!
Statistik, mer statistik …
Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser vissa artiklar.
Jag hittade ikväll ett ”fantastiskt” inlägg från Carina Lindfelt, avdelningschef för Arbetsmarknad & Förhandlingsservice på Svenskt Näringsliv. Hon påstår på fullaste allvar, genom att exemplifiera med vad som skedde inom verkstadsindustrin hösten 2008, att lagen om anställningsskydd osakligt drabbade kvinnor hårdare än män.
Vad resultaten visar är väl snarare att verkstadsindustrin sent omsider upptäckt att man ville anställa fler kvinnor. Eftersom de kanske hade kortare anställningstid tillhörde de gruppen som sades upp. Huruvida det hade blivit någon skillnad utan dagens turordningsregler är ju skrivet i stjärnorna. Svenskt Näringslivs inlaga bevisar ingenting – den synes mest vara full av påståenden.
Hade den svenska industrin långt tidigare arbetat för att locka kvinnor till kvalificerade yrken inom industrin hade situationen sett betydligt annorlunda ut hösten 2008.
