Sökresultat för arbetsmiljö
Statistiken över polisanmälda arbetsmiljöbrott kan vara missvisande
Det är allvarligt att så få arbetsgivare döms för att ha orsakat att en anställd har skadats, blivit sjuk eller till och med dött på jobbet.
Arbetsmiljöverket konstaterar i en rapport att endast 2 % av anmälda arbetsmiljöbrott leder till fällande dom. Verket säger i rapporten att en viktig orsak till detta är att olycksfall rubriceras olika av polisen i olika län. Ibland kallas de ”olycka”, ibland ”brott”. Anna Middelman, chefsjurist på Arbetsmiljöverket, säger …
Vi på Arbetsmiljöverket kommer att påtala dessa problem för polisen i vårt pågående samarbete, och vi är beredda att göra vad vi kan för att vi ska komma tillrätta med situationen.
Rapporten har skrivits av fyra forskare på vid Kriminologiska institutionen i Stockholm. De säger i rapporten att även allvarliga personskador i arbetet tenderar att beskrivas som olyckor istället för brottsliga handlingar när de inte har en uppenbar koppling till våld.
Arbetsmiljöverket har granskat de 6 152 polisanmälningar som lämnades in mellan 2006 och 2010. Bara 124 av dem ledde till fällande domar. Rapporten säger att det har blivit något bättre sedan 2010 då åklagarmyndigheten inrättade en särskild enhet för miljö- och arbetsmiljömål.
Det känns inte särskilt tillfredsställande att rättsläget när det gäller arbetsolyckor fortfarande verkar väl osäkert. Det är verkligen inte bra att polismyndigheten kategoriserar händelser kring arbetsolyckor så olika som rapporten antyder. Det krävs verkligen en bättre ordning om arbetsmiljön ska kunna förbättras och de allvarligaste olycksfallen kunna minimeras.
Länkar: Arbetet, da.se, Ekot, vlt, Fastighetsfolket, ka.se, Arbetsliv
Lättast utbytbara har lägsta skyddet och sämsta arbetsmiljön
Tidningen Arbetet fortsätter att skriva om arbetsmiljöfrågor och skyddsombudens roll. I en undersökning som SCB gjort åt LO framkommer en del intressanta uppgifter. 2.450 skyddsombud har svarat på ett antal frågor. Något som framkommer tydligt är kopplingen mellan låg facklig aktivitet och sämre arbetsmiljö. Antalet skyddsombud minskar och allt färre av dem får den utbildning de behöver för sitt uppdrag.
LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson säger att han vill stärka skyddsombudens status och ställning på arbetsplatsen. Han vill driva den frågan både avtalsvägen i diskussioner med arbetsgivarna. Han vill också ställa större krav på att regeringen ska agera. Torbjörn säger att …
Vi måste öka skyddsombudets status både via avtalsvägen och genom att ställa krav på regeringen. Skyddsombuden behöver mycket mer resurser än vad de kan räkna med i dag.
Det är framför allt på de mindre arbetsplatserna som skyddsombuden har svårast att agera och känner störst motstånd från arbetsgivare (och ibland från arbetskamrater). Det är kanske inte särskilt förvånande. De mindre arbetsplatserna har inte alltid tiden och resurserna för att arbeta med arbetsmiljön.
Samtidigt hör jag från de regionala skyddsombud som vi har inom IF Metall Mälardalen att deras besök är uppskattade och viktiga för arbetsplatsen. De har med sig checklistor som de går i genom tillsammans med arbetsgivaren (eller representant) och skyddsombud (när sådan finns).
Det problem som vi har är att vi idag saknar tillräckligt antal regionala skyddsombud för att genomföra alla de besök vi vill. Avdelningen har som mål att genomföra skyddsrond en gång om året på alla arbetsplatser med medlemmar och som saknar skyddsorganisation. Vid mina besök får jag inte alldeles sällan frågan när det regionala skyddsombudet ska komma.
Vi är på intet särskilt nöjda över situationen inom avdelningen. Men eftersom det blivit svårare att rekrytera skyddsombud på den lokala nivån blir det också svårare att hitta lämpliga personer att vara ett regionalt skyddsombud. Det behövs verkligen fler personer med tillräckliga kunskaper och erfarenhet för att kunna stödja de mindre arbetsplatserna.
Men trots allt så har vi en organisation och jag hoppas att vi snart ska fylla de platser som vi saknar. IF Metall tillhör ändå de förbund med en förhållandevis hög närvaro av skyddsombud (vilket framgår av bilden till vänster). Det finns de förbund som har det betydligt svårare.
Inom Hotell och Restaurangs verksamhetsområde finns det ett stort antal små arbetsplatser och man har stor omsättning av fackliga medlemmar inom förbundet. Stefan Eriksson, arbetsmiljöombudsman på HRF, säger …
Vi omsätter nästan hela medlemskåren på 32 000 medlemmar på fyra till fem år.
Det gör det förstås svårare att bygga en stabil facklig organisation med aktiva förtroendevalda. Sten Gellerstedt, utredare på LO, säger att …
Det är inte konstigt att Pappers ligger så högt. Där arbetstagaren är högt värderad, där har också skyddsombudet starkast ställning, exempelvis inom massafabriker och stålverk. Skyddsombuden är svagast där arbetstagarna är lätt utbytbara, exempelvis inom Handels, HRF och Fastighets. Lättast utbytbara har lägsta skyddet och sämsta arbetsmiljön.
Ju lägre den fackliga organisationsgraden blir desto sämre kommer den fackliga verksamheten, och med den skyddsarbetet, att bli. Idag fungerar den fackliga verksamheten bäst på de stora arbetsplatserna inom, bland annat, industriförbunden och större kommunala arbetsplatser. I takt med att dessa verksamheter försvinner och/eller blir mindre ökar antalet små arbetsplatser inom branscher där fackförbunden alltid har haft svårast att organisera medlemmar.
Det är därför ingen liten utmaning som LO-förbunden står inför. Men det är en utmaning som måste tas – det finns liksom ingen annat val.
Andra som skrivit: Martin Moberg, Henrik Bäckström
Bemanningsanställda upplever sämre arbetsmiljö
LO har idag presenterat en ny rapport om bemanningsbranschen – ”Bemanningsbranschens sociala pris”. Rapporten (som jag inte hunnit läsa) presenterades av Claes-Mikael Jonsson genom en debattartikel i Aftonbladet.
Claes-Mikael skriver att den bild som ges av branschen är ganska mörk. De som arbetar inom branschen (en högre andel ungdomar) drabbas av arbetsolyckor oftare än andra. De inhyrda får oftare ta de mer monotona och tunga arbetsuppgifterna. Andra undersökningar har visat att de inhyrda inte får lika mycket av kompetensutveckling (vilket inom LO:s branscher inte är särskilt mycket).
De får också ta det sociala priset av att ständigt få vara flexibla och anpassningsbara till de behov som kundföretag och arbetsgivare har. Undersökningen visar att de anställda i bemanningsföretagen hellre skulle arbeta direkt för kundföretaget. Claes-Mikael säger att …
Uthyrd personal har svårt att bygga en yrkesidentitet och stabila levnadsförhållanden. Det är svårare att skapa en trygghet i tillvaron. Med detta sagt skall dock betonas att den ekonomiska förutsebarheten är relativt god för bemanningsanställda i företag med kollektivavtal. Man kan med fog hävda att det är bättre att vara tillsvidareanställd i ett bemanningsföretag än att i osäkerhet flyttas runt mellan olika former av visstidsanställningar och vikariat.
Bemanningsbranschen har varit duktigare med att kunna ordna arbetstillfällen för grupper som annars haft svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Jag delar även synen att det oftare är bättre att vara anställd i ett bemanningsföretag med kollektivavtal än att hoppa runt på korta påhugg och andra tillfälliga anställningar. Kollektivavtalet ger också en trygghet i och med en reglerad lönesättning.
Men det är klart att det finns särskilda utmaningar för denna bransch att klara av. Den kanske viktigaste är att komma tillrätta med arbetsmiljöfrågorna. Även om ungdomar alltid löper en högre risk som nya på arbetsmarknaden känns det otillfredsställande med de rapporter som visar att bemanningsanställda i högre grad än andra drabbas av arbetsolyckor.
Skyddsombudens anmälningar till Arbetsmiljöverket har ökat
Tidningen Arbetet beskriver i några artiklar hur läget är på arbetsmiljöns område. I en artikel beskriver man hur antalet anmälningar till Arbetsmiljöverket av skyddsombud har ökat. Framför allt är det från arbetsplatser inom kommuner och landsting som dessa ökar. En anledning till att detta är att skyddsombuden är allt bättre utbildade idag. Håkan Olsson, avdelningschef på Arbetsmiljöverket, säger till tidningen att…
De skyddsombud som vi träffar ute på arbetsplatserna har bättre kunskaper än tidigare och går in för sitt uppdrag med stor kraft och energi.
Sten Gellerstedt, LO-utredare, säger att en ytterligare anledning till att anmälningarna till Arbetsmiljöverket ökar är att arbetsgivarna har blivit ”kaxigare” – de vill helt enkelt inte lösa problemen på arbetsplatsen.
Samtidigt minskar antalet fall där skyddsombud stoppar ett farligt arbete. I artikeln sägs att en anledning till denna utveckling är en ökad rädsla att bli av med sitt arbete om man blir för obekväm för sin arbetsgivare. Samma utveckling såg man efter den djupa krisen i början av 1990-talet. Håkan säger …
Man vill inte stöta sig med arbetsgivaren och gå i bräschen även om man ser en risk eller en brist, vilket ibland kan vara en fara.
Skyddsombud ska enligt Arbetsmiljölagen finnas på alla arbetsplatser med fem och fler anställda. I väldigt många fall fungerar dock inte lagstiftningen. Det saknas ett stort antal skyddsombud på de mindre arbetsplatserna. Förmodligen saknar fler än 100.000 sådana arbetsplatser skyddsombud. Men som Kaj Frick (professor emeritus i arbetsmiljöstyrning), säger …
Med största sannolikhet är bristen på skyddsombud ännu större, vilket är mycket allvarligt.
Arbetets artikel visar att antalet anställda per skyddsombud är lägst bland LO:s arbetsplatser, högre bland TCO:s och högst bland Saco:s. Kaj säger till tidningen att …
De flesta skyddsombud finns i dag i offentlig sektor och på stora arbetsplatser inom industrin. Och det finns ett starkt samband mellan antalet skyddsombud och fackligt engagemang.
Kaj har räknat på hur mycket tid som skyddsombuden lägger ned på sitt uppdrag. Han bedömer att tiden motsvarar 5.000 heltidstjänster. Han menar att de 250 anställda på Arbetsmiljöverket aldrig skulle klara av sitt arbete utan 100.000 skyddsombud.
Kaj menar att de fackliga organisationerna behöver prioritera mer resurser för att få fram fler personer att ta på sig uppdraget som skyddsombud. Jag kan hålla med om det. Det behövs onekligen fler personer som tar på sig att företräda sina arbetskamrater som skyddsombud. Bristen syns tydligast på de mindre arbetsplatserna.
Skyddsombuden har kanske den skarpaste lagstiftningen bakom sig när man jämför med andra fackliga uppdrag. Ett välutbildat skyddsombud med en vilja att förbättra arbetsmiljön kan utföra ganska mycket. Det kan ibland förstås innebära att man stöter sig med sin arbetsgivare. Det gör det förmodligen svårare att vara skyddsombud på mindre arbetsplatser.
Länkar: Arbetet, Arbetet, Arbetet, Arbetet, Arbetet, arbetsliv, TCO-tidningen, ka.se
Brister i arbetsmiljön
Dagens arena har i ett par artiklar granskat företaget Enercons verksamhet i Sverige. Företaget bygger vindkraftverk och finns etablerat på tre platser i Sverige. I maj 2011 föll en av företagets anställda till döds i samband med en olycka. Ett par veckor innan det skedde hade huvudskyddsombudet lämnat in en, så kallad, 6.6a (anmälan om arbetsmiljöåtgärd). I anmälan fick företaget två veckor på sig att åtgärda vad som anmälan påpekade. Inget skedde dock. 15 dagar efter att anmälan lämnats till företaget skedde den tragiska olyckan.
I december 2011 publicerade dagens arena en artikel om kulturen inom företaget. Den bild som ges handlar om långa arbetsdagar med mycket övertidsarbete och brott mot nattvilan. De anställda synes arbeta under hård press och ett i någon mån eftersatt säkerhetsarbete. I artikeln svarade det huvudskyddsombud som lämnat en 6.6a-anmälan på ett par frågor. Efter att artikeln citerats i Östersunds-Posten fick hon en skriftlig varning av företaget för att ha uttalat sig i media och därmed agerat illojalt gentemot företaget. Vad jag kan se har hon endast bekräftat att anmälan finns och att den lämnats till företaget och i övrigt varit återhållsam med kommentarer om företaget. Dagens Arbete skriver att företaget nu anklagar huvudskyddsombudet för olovlig frånvaro för den extra tid hon lagt på sitt uppdrag.
Det verkar som om företaget är oerhört känsligt för den bild som getts om dem i media och att man snarare fokuserar på att minimera ”läckor” till media än på att åtgärda och förebygga arbetsmiljörisker. Låt oss hoppas att företaget arbetar på ett annat sätt än vad artiklarna ger intryck av.
Länkar: dagens arena, dagens arena, dagens arena, dagens arena, da.se
Andra som skrivit: Löntagarbloggen
Inga nya resurser för att utreda arbetsmiljöbrott
Justitieminister Beatrice Ask meddelade idag på en direkt fråga från Tomas Nilsson, riksdagsledamot (S), att regeringen inte avser att ge polisen mer resurser för att utreda arbetsmiljöbrott. Hon anser att det redan finns resurser för snabba och effektiva utredningar. Tomas, å sin sida, konstaterade att det ”finns olika rutiner i olika delar av landet när det gäller hur lång tid det tar från det att en dödsolycka anmäls till det att arbetsplatsen undersöks av polisen”. Arbetsmiljöverket, polis och åklagare är ense om att utredningar av arbetsmiljöbrott är väldigt skiftande inom landet.
Man ska väl inte vara helt förvånad över att den borgerliga regeringen ser på denna fråga något lättvindigt. Det gäller att hålla temperaturen uppe i denna debatt. Det är av vikt att eventuella arbetsmiljöbrott både utreds snabbt och professionellt för att överlämnas till domstol för att pröva om brott begåtts innan minnesbilder försvunnit och miljöer förändrats.
Industribloggare: Eli Abadji, Eli Abadji, Leine Johansson, Kaj Raving
Fler anmälningar om arbetsmiljöbrott
TT rapporterar att Arbetsmiljöverket anmäler fler ärenden om eventuellt arbetsmiljöbrott till polis och åklagare. För 2010 blev det 287 ärenden jämfört med 259 året innan. Verket menar att detta, bland annat, beror på det gjorts fler arbetsplatsbesök och inspektioner med anledning av arbetsplatsolyckor, vilket i sin tur kan kopplas till en effektivisering av ärendehantering och arbetsmetoder.
Jag hoppas nu bara att polis och åklagare prioriterar dessa ärenden. Dessa ärenden förtjänar en ordentlig utredning.
Länkar: vlt, dn.se, sktf-tidningen
Lagar driver på arbetsmiljöarbetet
TCO-tidningen rapporterar idag om Europeiska arbetsmiljöbyrån som har gjort en undersökning – Esener. Rapporten visar på en hel del intressanta rön. Rapporten handlar om arbetsmiljörisker och hur man hanterar dem bland Europas chefer och skyddsombud. 28 649 chefer och 7 226 skyddsombud i 31 länder har intervjuats.
Undersökningen visar att löntagarnas inflytande och deltagande förbättrar arbetsmiljöarbetet. Det gäller särskilt mindre arbetsplatser. De flesta företag genomför regelbundna arbetsmiljökontroller, men fler företag, oavsett storlek, gör sådana kontroller om det finns skyddsombud.
En annan viktig slutsats som framkommer av rapporten är att det är lagar och förordningar som driver på arbetsmiljöarbetet. Brist på resurser gör att man vansköter det, anser de europeiska cheferna.
Så synd att den svenska regeringen inte delar denna syn. De avlövar hellre Arbetsmiljöverket så att de får mindre resurser att genomföra arbetsmiljökontroller.
Fler som skrivit: Monica Green
Om att kunna teckna kollektivavtal
Tidningen Arbetet rapporterar om diskussionen kring förändring i den svenska lagstiftningen för utstationering av arbetskraft (EU:s utstationeringsdirektiv).
Den svenska regeringen vill införa krav för utländska företag som utstationerar (tillfälligt anställer arbetstagare) i Sverige ska bli skyldiga att anmäla sig till Arbetsmiljöverket och utse en kontaktperson i Sverige.
Det är förstås en förbättring jämfört med idag gällande lagstiftning. Men det har trots det uppkommit oenighet i riksdagens Arbetsmarknadsutskott kring denna fråga. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kräver att kontaktpersonen även ska ha befogenhet att kunna teckna kollektivavtal. Detta är förstås en inte alldeles obetydlig fråga för det svenska näringslivet.
Idag omfattas de flesta företag av kollektivavtal. Det innebär att det finns en lägsta nivå för löne- och övriga anställningsvillkor. Därför blir det viktigt att den kontaktperson som utstationerande företag utser även har mandat att skriva under kollektivavtal. Även om det inte garanterar att alla sådana företag tecknar kollektivavtal så försvåras det i alla fall inte. Det är tråkigt att inte Miljöpartiet förstår den kopplingen.
Nästa vecka fattar Riksdagen beslut i frågan.
Om hur kravet på ett längre arbetsliv kolliderar med utslitna människor
Tidningen Arbetet har publicerat statistik över vilka yrken som har den högsta andelen människor med sjukersättning/förtidspension.
Det är väl knappast obekant att det svenska pensionssystemet står inför stora påfrestningar. Systemet är, i och för sig, stabilt. Priset för det är ju att den högre medellivslängden innebär att den pension som utbetalas blir allt lägre om inte åtgärder vidtas.
Rikets statsminister har ju tänkt högt om att han kan tänka sig att pensionsåldern borde vara 75 år. Nu kommer det knappast att bli så. Däremot är nog samstämmigheten stor mellan de politiska partierna om att svensken behöver arbeta längre för att få en rimlig ekonomisk levnadsnivå som pensionär.
De borgerliga regeringspartierna driver för sin del att man vill göra det möjligt att arbeta till 69 års ålder.Socialdemokraterna vill hellre skapa förutsättningar för fler att arbeta till 65 års ålder. De partier som står bakom dagens gällande pensionssystem tillsatte därför en pensionsåldersutredning.Den föreslår att pensionsåldern ska bli flytande och följa genomsnittsåldern. Utredningen föreslår även investeringar i att skapa förutsättningar för ett längre arbetsliv.
Jag är ganska övertygad om att de borgerliga partierna kommer att få som de önskar. Den möjliga pensionsåldern kommer att bli högre. Det är en enkel och till synes billig åtgärd även om det borde få konsekvenser på olika socialförsäkringssystem. Men då stora grupper av löntagare inte ens når fram till dagens informella pensionsålder om 65 år riskerar dessa att bli ekonomiska förlorare.
Det kommer att krävas stora insatser för att förlänga arbetslivet för de yrkesgrupper som riskerar att bli ”förlorare”. Resultaten kommer vare sig snabbt eller billigt. Det krävs att både statliga som arbetsgivarinsatser för att skapa förutsättningar för ett längre arbetsliv. Den borgerliga regeringen har ju verkligen inte varit något föredöme när det gäller att prioritera insatser för en bättre arbetsmiljö.
Bland det första som den borgerliga regering som tillträdde hösten 2006 gjorde var att utradera Arbetslivsinstitutet och att kraftigt minska medlen till Arbetsmiljöverket. Till talet stödjer de nu insatser för att förbättra arbetsmiljön. Det känns onekligen som en omvändelse under galgen.
Vill man nu bibehålla förtroendet för dagens pensionssystem krävs det insatser även för de människor som inte kan välja att arbeta till vare sig 65 eller 67 (eller 69) års ålder. LO och dess medlemsförbund har en viktig insats i att företräda de människor som idag har den lägsta pensionsåldern.
