Principen om frihandel går före arbetarnas hälsa.

Tidningen Arbetet har skrivit ett antal artiklar om vibrerande maskiner och vilka konsekvenser de kan få för de som arbetar med dem. Tidningen sammanfattar sin granskning på följande något drastiska vis:

Arbetsgivarna struntar i lagen, företagshälsorna blundar och arbetarna mörkar sina skador för att inte förlora jobbet. Det är facit efter sju år med världens strängaste regler mot skadliga vibrationer.

Sverige har sedan sju år tillbaka en strängare lagstiftning än EU när det gäller krav på riskbedömning, mätningar och medicinska kontroller vid arbete med vibrerande maskiner. Det verkar dock finnas stora problem med efterlevnaden av denna lagstiftning. Catarina Nordander är överläkare vid Arbets- och miljömedicin i Lund. Kliniken tar emot minst 50 patienter med vib­rationsskador i nerver, blodkärl och muskler. Ungefär lika många vänder sig till klinikerna i andra städer. Catarina säger till tidningen att …

De allra flesta patienter som kommer hit har jobbat olagligt.

Läkarna brukar begära in information om arbetsförhållandena från deras företagshälsovård, exempelvis vilka maskiner som använts på arbetsplatsen, hur hög exponeringen varit och vilka medicinska kontroller som gjorts. Men som Catarina säger …

Vår erfarenhet är att såväl riskbedömning som lagstadgade medicinska kontroller alltför ofta saknas. Lagen säger att företagshälsan ska vara oberoende, men verkligheten säger något annat.

Tidningen har träffat Alex som har skadats av vibrerande maskiner. Han har opererats för sina skador med behöver tydligen nya för att komma till rätta med sina problem. Hans läkare vägrar dock att genomföra nya ingrepp så länge Alex fortsätter med sitt arbete. Hans arbetsgivare verkar dock ha förstått problemet med vibrerande maskiner och har vidtagit åtgärder för att byta ut utrustning och att begränsa arbetet vid vissa maskiner. Det verkar ha sjunkit in i Alex att han behöver byta arbete. Problemet är väl snarare att han inte så gärna vill förlora i inkomst.

Vid tegelbruket Höganäs Bjuf, i närheten av Helsingborg, har arbete skett i en maskin som gav ifrån sig så höga doser av vibrationer att den enbart kunde användas sju minuter per arbetsdag innan gränsvärdet överskreds. Detta var något som arbetsgivaren, tillverkaren (Atlas Copco), Arbetsmiljöverket, företagshälsan och facket visste om. IF Metalls huvudskyddsombud Allan Jönsson berättar att borrarna använts i decennier utan att orsaka några besvär, och att man till en början trodde att problemet skulle kunna lösas genom arbetsrotation. Han säger dock …

Jag är förbannad på mig själv. Det känns som om jag inte tagit mitt ansvar gentemot mina arbetskamrater.

Arbetsgivaren lägger för sin del ansvaret på tillverkaren. Hon berättar att tillverkarna får friskriva sig från ansvar genom en varningstext i bruksanvisningen. Tillverkarna skyddas av EU:s regler om frihandel och Arbetsmiljöverket får bara ställa krav på användarna, inte på tillverkarna. Hon säger vidare att …

Det borde inte vara tillåtet att tillverka maskiner som överskrider gränsvärdet innan man knappt hinner starta dem.

Nu är det inte så. Sverige har strikta gränsvärden för hur mycket vibrationer en anställd får utsättas för. Men det finns inga gränser för hur mycket en maskin får vibrera. Tillverkarna får sälja vilka maskiner de vill. Arbetsmiljöverket kan därför kräva att en maskin bara får användas i fem minuter, men inte att den ska bytas ut eller skrotas. Reglerna styrs helt av maskindirektivet som svenska myndigheter inte kan påverka. Bengt Johansson, sakkunnig på Arbetsmiljöverket, säger till Arbetet att …

Det är ett problem. EU-regelverket tillåter oss inte att förbjuda några maskiner alls om de är CE-märkta.

Det här är en orimlig princip. Som Martin Klepke säger …

Det här är en ordning som inte bör accepteras, och svenska politiker bör oavsett partifärg driva frågan inom EU.

Länkar: Arbetet, Arbetet, Arbetet, Arbetet, Arbetet, Arbetet, Arbetet