Är det möjligt att få ner ungdomsarbetslösheten?
Oavsett hur man räknar och hur man utformar statistiken går det inte att undkomma att erkänna att ungdomars arbetslöshet är hög. Den grupp ungdomar som har svårast att etablera sig på arbetsmarknaden är de som lämnar gymnasiet med ofullständiga betyg. Dock har även många ungdomar med högskoleutbildning bakom sig svårt att hitta arbetstillfällen inom den studieinriktning man har valt.
Den borgerliga regeringen har valt att genom subvention av de sociala avgifterna och sänkt restaurangmoms minska ungdomars arbetslöshet. Detta har till synes gett ganska dåligt resultat. Ett annat försök är initiativet med att utforma kortare yrkesutbildningar för ”skoltrötta” ungdomar.
Huruvida det finns arbetstillfällen för de som kommer att lämna skolan med bristfälliga teoretiska kunskaper återstår att se. Representanter för det svenska näringslivet har kritiserat sådana förslag. De hävdar att det idag ställs högre krav på de ungdomar som kan ta arbeten på den svenska arbetsmarknaden. Socialdemokraterna vill hellre ta de pengar som subventionen av de sociala avgifterna kostar och satsa dem på utbildningsinsatser. Regeringen har meddelat att de genom en jobbpakt vill knyta ihop gymnasieskolan med arbetsplatsförlagd utbildning.
Onekligen kan en kombination av teoretisk utbildning och arbetsplatsförlagd utbildning innebära att ungdomar kan få ett arbete. Teknikcollege är ett koncept som IF Metall tillsammans med arbetsgivarnas organisationer utvecklat som en metod för kvalificerad och kvalitetssäkrad utbildning för industrin.
Till detta kommer att parterna även har tecknat ett avtal för att hjälpa ungdomar som saknar relevant utbildning för industriarbete. En elev som deltar i praktiska yrkesmoment på en arbetsplats får större förståelse och ökad motivation för att ta till sig de teoretiska inslagen i skolmiljön.
Ibland framhålls Tyskland som ett föredöme i detta avseende. De har tydligen lägre arbetslöshet bland unga människor än andra jämförbara länder. I en debattartikel från den 20 september utvecklar Ralph-Georg Tischer (VD för Tysk-Svenska Handelskammaren) varför Tyskland har lyckats med det som Sverige misslyckats med. Han utvecklar i fem punkter varför man lyckats så bra:
- Den viktigaste orsaken är att Tyskland kommit lindrigt undan i den ekonomiska kris som råder i stora delar av Europa.
- Skol- och utbildningssystemet fångar upp olika kunskapsnivåer. Även ungdomar utan slutbetyg har goda möjligheter att via övergångssystem komma in i arbetslivsförberedande åtgärder. Utbildningsavtal mellan elev och arbetsplats skrivs vanligtvis för två till tre och ett halvt år och är i princip omöjliga att häva för arbetsgivaren.
- Ungdomar på yrkesinriktade utbildningar varvar skolarbetet med lärlingsplats hos företag i närområdet och får på så sätt bra inblick både i den valda branschen och i arbetslivet.
- I vissa av delstaterna minskar befolkningen stadigt, vilket leder till brist på välutbildad arbetskraft. Också lärlingsplatser förblir otillsatta. Nästan 60 % av företagen planerar att anställa sina elever – år 2010 var den siffran 46 %.
- Företagen är beredda att ta sig an ungdomar som inte har förutsättningar att lyckas fullt ut i skolan. Många företag (57 procent enligt DIHK) erbjuder sina lärlingar stödundervisning i tyska och matematik, de båda ämnen som är viktigast för att kunna klara sig i arbetslivet. Tidigare saknades arbetskraft speciellt inom de så kallade MINT-områdena (matematik, informatik, naturvetenskap, teknik).
Utbildningsministern säger retoriskt att ”alla kan inte bli akademiker”. Nej, det kanske är så, men det innebär inte att man kan kompromissa med de kunskapskrav som krävs för att kunna få ett stadigvarande arbete. I Tyskland verkar man ha insett det som inte Hr. Björklund har gjort. Det går inte att kompromissa med kunskapskraven. Däremot kan man öka kontakten mellan skolan och arbetsplatserna som en metod att få fler ungdomar till arbete. Det går knappast inte att kopiera det tyska systemet, men det borde minsann vara möjligt att låta sig influeras av det samt att utveckla och stödja motsvarande metoder i Sverige.
Länkar: SvD Brännpunkt, Arbetet, fackligt.eu
Andra som skrivit: Håkan Svärdman, Håkan Svärdman, Peter Johansson, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Markus Mattila
Publicerat på 24 september, 2012, i Arbetsmarknadspolitik, Fackliga frågor, Politiska funderingar och märkt gymnasiet, jan björklund, socialdemokraterna, teknikcollege, yrkesutbildning, yrkesutbildningar. Bokmärk permalänken. 9 kommentarer.
Det är klart att det är möjligt att få ner ungdomsarbetslösheten, och arbetsförmedlingar som skaffar fram jobb till de arbetslösa, vilket S nu kräver, är det bästa sättet. Då kan även personer, som inte klarat diverse utbildningskrav få jobb. Af får helt enkelt inventera vilka kvalifikationer som verkligen behövs för att klara olika arbetsuppgifter, så att inte duglig men lågutbildad arbetskraft sorteras ut av fördomar mot lågutbildade hos arbetsgivarna. Men det är också viktigt att inte ställa olika åtgärder mot varandra, och Björklunds yrkesgymnasier är säkert inte det bästa för alla, men kanske för en del. Och dessutom är ju industrin inte hela arbetsmarknaden…
IF Metall och industriarbetsgivarna har hur som helst funnit bra lösningar för dem som kommer att jobba inom industrin.
Jobb till unga, så att de inte blir kvar i arbetslöshet och missar viktig arbetslivserfarenhet är en annan fråga än frågan om möjlighet för de som inledningsvis i yrkeslivet hamnar på lågkvalificerade jobb, att avancera och studera vidare. Vuxenutbildning har alltid varit Socialdemokratins paradgren, och måst bli det igen. Björklund har både rätt och fel i att alla inte kan bli akademiker. Nej, alla kan inte påbörja en akademisk utbildning innan de fyllt 25 och bli färdiga akademiker innan de fyllt 30 år. Men det är dags att väcka nytt liv i en annan gammal socialdemokratisk tanke, nämligen den om yrkes- och karriärbyte mitt i livet.
I stället för att en del av befolkningen ska vara arbetare hela livet, och andra akademiker hela livet, kan ju samma person vara det ena en del av livet och det andra en del av livet.
Kopiera Tyskland???? Det finns jättestora attitydsskillnader mellan Tyskland och Sverige när det gäller tolkningen av begreppet “Arbeit” resp “arbete”. ”Arbeit” är något mycket viktigare (!) och centralare i Tyskland än vad ”arbete” är i Sverige, både för individen och för arbetsgivaren. Och det finns en stor insikt om detta i Tyskland, något vi saknar i Sverige. Vi tror att diverse utbildningssatsningar kan lösa detta problem. Icke!
Felen/bristerna finns i den svenska skolans struktur och fokus som inte förbereder en på ett praktiskt (arbets)liv bortom skolavslutningsdagens horisont. Det är många heliga kor som skall slaktas om vi vill komma till rätta med ungdomsarbetslösheten men alla politiker drar sig för det.
Jag skriver heller inte att vi ska kopiera Tyskland. Däremot ta intryck av …
Ja Dryga Lisa, det är många heliga kor som skall slaktas, och den första vi måste titta på är själva tanken om att bättre utbildning, praktikplatser och arbetsförmedlare skall lösa problemet. Beakta att grunden för ett ”Jobb” faktiskt är ”efterfrågan”. Fundera sedan över hur många som idag är utan ett riktigt jobb och hur många vakanta tjänster det finns i Sverige. Även om alla svenska företag skulle få precis den kompetens de önskade så skulle ändå mer än 80% av de arbetslösa fortsatt vara utan anställning.
Nej, grundproblemet till arbetslösheten är den samma som gjorde att 90% av Sveriges arbetande befolkning tvingades byta födkrok under 1900-talet. Effektiviseringen av jordbruket gjorde de flesta bönder (eller deras barn) arbetslösa och de tvingade dem att söka andra jobb. I begynnelsen var det inga problem eftersom uppbyggnaden av det moderna samhället behövde arbetskraft, men nu… Uppbyggnadsfasen har pikat och de nya arbetsmarknaderna är bland annat ”call center” där unga människor sliter för småslantar. Och vad tillför dessa företag samhället? Inget! De bara försöker locka kunder fram och tillbaka mellan varandra.
Jag har sagt det förr och jag blir mer övertygad för var dag; Effektiviseringen gjorde att vi sänkte arbetstiden från över 50 timmar per/vecka i början av 1900-talet till 40-timmar (plus mer semester) fram till slutet av 50-talet, men vad hände sedan? Jo, arbetstidsförkortningen avstannade medan effektiviseringen på alla områden har fortsatt. Det finns idag bara två åtgärder som som skulle ha en avgörande effekt på arbetslösheten, och det är arbetstidsförkortning eller en enorm satsning på vår exportindustri. Inhemskt kommer vi aldrig att kunna sysselsätta alla med 40-timmars arbetsvecka, det är vi (liksom bönderna) för effektiva för idag.
svartpolitik:
Nja, bara delvis rätt!
Strukturomvandlingen & rationaliseringarna du beskriver gäller även Tyskland, Schweiz, Danmark samt andra liknande hightech-länder och ändå klarar de sig med mycket lägre ungdomsarbetslöshet än vi i Sverige!
Jo, det är ju HELT RIKTIGT att ungdomsarbetslösheten är högre i Sverige än i många andra länder. Det kan finnas många orsaker till den, men sannolikt BEROR DEN INTE PÅ NÅGOT av det jag sa. Det var heller inte min poäng, utan jag höjde blicken och tittade på arbetslösheten i sin helhet, och då skiljer det ju inte så mycket mellan oss och våra närmsta grannar. Något skiljer det ju alltid pga arbetsmarknadspolitik, politik i allmänhet, demografi och geografiskt läge, men på det stora hela taget så lider alla länder i väst- och nordeuropa (även USA) sedan länge av samma effektivisering och långsiktiga kräftgångsproblematik som Sverige när det gäller jobben.
…och faktum kvarstår: INGA ÅTGÄRDER som föreslagits de senaste åren har ens av de mest positiva drömmarna bedömts kunna skapa riktiga jobb i någon avgörande omfattning, utan endast kunnat beskrivas som ”en bra början”. Så fundera på att slakta ”40-timmars-kon” och fördela både arbetsbörda och pengar på ett jämnare sätt.
”Utbildningsavtal mellan elev och arbetsplats skrivs vanligtvis för två till tre och ett halvt år och är i princip omöjliga att häva för arbetsgivaren.” Låter rejält. Varför inte satsa på något likande här?
Vi i Sverige skulle snacka om ”frihetsberövande” eller ”stulen ungdom” om svenska ungdomar skulle knytas till ett företag med kontrakt redan i tonåren á la Tyskland. Tänk vad många som skulla ojja sig över detta!
Inte heller facket eller arbetsgivarsidan är klara för en sådan lösning. Fackets medlemmar skulle säkert (med rätta) uppleva detta som ett framtida hot när fräscha ungdomar med relevant och aktuell utbildning skulle komma kontinuerligt till företaget.
Den svenska lösningen introduktionsavtal om 6-12 månader.