Jan Björklunds kamp mot väderkvarnarna
Malin Hansson har skrivit ”På spaning efter jobben – om ungas olika villkor på arbetsmarknaden i Stockholm” åt Arbetarrörelsens tankesmedja. Det visar sig att en växande grupp av ungdomar aldrig kommer in på arbetsmarknaden. Malin säger i tidningen Arbetet …
Framför allt de som saknar utbildning från gymnasiet och de som inte har rätt kontaktnät, därför att deras föräldrar inte är etablerade i samhället
Samtidigt fortsätter Jan Björklunds kamp för att införa en kortare gymnasieutbildning för ”skoltrötta” ungdomar. Ministern svarar i ett ganska förvirrat inlägg på den kritik som Ola Asplund framförde emot förslaget om korta gymnasieutbildningar. Det är uppenbart att ministern hellre väljer att i grunden missförstå och misstolka kritiken mot hans förslag. Det är uppenbart att Jan Björklund inte har något som helst intresse av att verka för en skola som ger alla elever de verktyg de behöver i ett modernt arbetsliv. Han säger …
Med en högre kvalitet i grundskolan och motivationshöjande insatser kan andelen avhopp i bästa fall pressas ned något, men det är realistiskt att tro att avhoppen fortsatt kommer att vara stora av elever som inte mäktar med att läsa in treårig högskolebehörighet. Vi måste hitta alternativa lösningar för dessa ungdomar, om inte utslagningen bara ska fortsätta.
Jan säger också att ”Det är en grov överdrift att alla jobb i framtiden kräver högskolebehörighet.” Det är säkert sant att det är så. Men samtidigt skickar den borgerliga regeringen ut en tydlig markering om vissa typer av jobb. Jan kan ju lyssna till vad ett antal företrädare för mindre företag sade i ett inlägg. De menar att …
Många av våra medlemmar är aktiva i branscher där dem som gått yrkesinriktade gymnasieutbildningar sedan kommer att arbeta. Att skicka en signal om att lärlings- och yrkesinriktade program är till för ”skoltrötta” elever är en farlig signal om att jobb i service, industrier och handel är okvalificerade och mindre attraktiva och ett direkt hån mot dessa företag och deras medarbetare.
Jan Björklunds politik innebär ett svek mot de ungdomar som, av olika skäl, inte klarar sig i genom skolan. De är knappast ”skoltrötta” men kan behöva engagerade lärare och andra resurser och stöd för att ta sig genom skolan med en utbildning som ger dem större möjligheter och valmöjligheter på en allt hårdnande arbetsmarknad.
Läs även Martin Klepkes analys gällande syftet med denna den sorteringsskola som Jan Björklund arbetar för att införa.
Andra som skrivit: Peter Johansson, Martin Moberg
Publicerat på 21 september, 2012, i Fackliga frågor, Politiska funderingar och märkt gymnasieskola, jan björklund, ola asplund. Bokmärk permalänken. 7 kommentarer.
Men Björklund TVINGAR FAKTISKT INGEN att gå den kortare linjen! Låt de alla gå den ”länga” gymnasielinjen! Problemet är den stora andelen avhoppare!
Vi bör nog lämna återvändsgränden att ”alla är lika” i skolsammanhang. Det är obekvämt men sant. Sedan kom håg: ingen hindrar ungdomarna att sedan komlettera upp till högskolebehörighet i framtiden dvs när de har lust och/eller motivation.
Nä, ingen tvingar ”skoltrötta” elever att gå de korta utbildningarna. Men det innebär att den officiella skolpolitiken blir att ge upp hoppet om dessa elever. Det är det som jag ser som det farliga med den inställningen.
Det är säkert så att en del kan ta igen det senare i livet. Men många gör det inte.
Men, kan man inte se det så att man faktiskt INTE ger upp hoppet, att man bryr sig om dessa elever iom att man erbjuder detta light-alternativ?
Att många senare INTE gör det trots att det finns möjligheter skall vi lasta Björklund för?
Jag tycker att denna politik innebär att man ger upp hoppet om dessa elever.
Sedan kan man väl säga grunden borde läggas på grundskolan. Är viktigare att lägga resurserna där.
Jag har gjort mitt som lärare i den svenska skolan för många år sedan. Jag har ockå i alla år ansett att det skulle ges betyg från början i grundskolan så att vi i tid idientifierar de som är illa ute (igen: ALLA är INTE lika!) för att kunna komma med stödinsatser när de gör mest nytta. Det har tyvärr fjollats bort politiskt genom årtionden av normuppluckring och felaktig skolpolitik. Det är inga extramiljarder som kan rätta till detta sålänge det grundläggande synsättet är fel. Kommer du ihåg typ ”Persson-pengar”, ”Wernersson-pengar” och ”kunskapsmiljarden” som alla flytit genom skolsystemet UTAN att ha lämnat spår av förbättrade kunskaper?
Nä, det finns säkert inget enkelt alexanderhugg som ställer allt till rätta. Kanske läge att studera vad man gör i Finland. Det verkar ju ge bättre resultat än den svenska.
Pingback: Björklund undviker grundfrågan om kortgymnasium « Röda Berget