Återinför fastighetsskatt
Jag har läst en kommentar av Viktor Munkhammar. Viktor uppmanar däri finansminister Anders Borg och socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson till en uppgörelse kring värnskatten och en återinförd fastighetsskatt. Viktor säger …
Det borde med andra ord vara självklart att återinföra fastighetsskatten på bostäder och avskaffa värnskatten. Ett sådant skifte borde också tilltala Anders Borgs och Magdalena Anderssons kamerala instinkter. Fastighetsskatten på bostäder drog in 16,7 miljarder kronor till statskassan 2007, året innan den försvann. Ersättaren fastighetsavgiften, formellt en kommunal avgift, drog året därpå in 12,5 miljarder kronor, det vill säga drygt 4 miljarder mindre.
Värnskatten, de extra 5 procentenheterna i skatt på månadsinkomster över 47.850 kronor, inbringar omkring 5 miljarder kronor per år till staten. Enligt de flesta studier skulle ett avskaffande dock leda till betydligt mindre skattebortfall än så. Orsaken är att de som i dag betalar värnskatt då skulle jobba mer. Enligt den danska ekonomen Peter Birch Sørensen, som har utrett frågan för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, skulle skatteintäkterna till och med öka om värnskatten togs bort.
Ja, varför inte. Som Viktor säger i sitt inlägg så stödjer forskningen uppfattningen att en fastighetsskatt ger staten nödvändiga inkomster utan att snedvrida ekonomins funktionssätt. Så det kan vara ett rimligt byta att avskaffa värnskatten – som när den infördes sades vara en tillfällig åtgärd i samband med saneringen av statens finanser efter 1990-talskrisen. Värnskatten var ju ett led i att markera att även de med de högsta inkomsterna skulle bidra i att få balans i den statliga ekonomin.
Industribloggare: Kaj Raving
Publicerat på 17 september, 2012, i Politiska funderingar och märkt fastighetsskatt, värnskatt, viktor munkhammar. Bokmärk permalänken. 8 kommentarer.
Nu är jag varken professor eller finanspolitiker, men jag tror att jag har haft fler rätt än dem under de senaste 10 åren vad det gäller effekterna av politikers micklande med olika skatter, och jag kan ana att jag även denna gång skulle få rätt om jag säger – Nej, de som tjänar mer än 47850 kr/mån kommer inte att jobba så mycket mer om värnskatten tas bort. …och anledningen är helt enkelt att det i genomsnitt inte ligger sådana obegränsade högar av uppdrag och väntar, och som idag inte blir utförda pga värnskatten. Effekten av att ta bort värnskatten kommer att bli lika stor eller liten för arbetsviljan som momssänkningen hade för antalet restaurangbesök och anställda i den branschen.
Du har mycket väl rätt i det. För min del kan det vara OK att göra ett sådant byte innebärande att det införs en riktig fastighetsskatt igen. Det handlar ju trots allt om att ha en stabil och långsiktig skattekälla.
Skattematte är knepigt, och man bör nog se det hela i ett större perspektiv, och jag vill kommentera två svar:
- Lisa: Om någon väljer att gå ner till 80% så är det rimligtvis någon annan som får ta över resterande 20%, och det innebär förhoppningsvis i förlängningen att en arbetslös till viss del får möjlighet att försörja sig själv, vilket då dessutom minskar samhällets behov av skattepengar. Drar man detta till sin spets så innebär det att en allmänt sänkt arbetstid skulle ge sänkt skatt, färre utbrända övertidsarbetande och fler människor som kan försörja sig själva.
- Göran: Visst är det intressant med en stabil skattekälla, men finns det kanske andra faktorer som påverkas av en omfördelning från värnskatten till fastighetsskatten? Jag funderar bland annat på var den trettiförsta tusenlappen tar vägen, för den som har en sådan inkomst, och jämför med var den trettonde tusenlappen tar vägen, för den som har den inkomsten? Vilken av dessa två tusenlappar skapar flest arbetstillfällen i Sverige?
Sedan kan man ju resonera kring fastighetsskatten i sig, och där måste jag säga att den drabbar folk på ett väldigt ojämlikt vis. Dessutom tycker jag att skatt på boende (liksom på mat) är att likställa med att ha skatt på att leva, och det är fundamentalt fel. Skatt skall i första hand tas ut där det finns ett överflöd, för slitage på vår infrastruktur och på sådant som vi vill minimera. Därefter allmänt på konsumtion och inkomster.
Ska inte påstå att jag är skatteexpert på något sätt. Jag vidhåller tanken på att införa en fastighetsskatt (vilket vi ju i någon mån har i form av en avgift). Denna förändring gynnade ju framför allt dem med de högsta inkomsterna. Jag vill hävda att det finns överskott att ta där. Sedan handlar det förstås om hur man utformar en sådan skatt och hur den tas ut.
Jag har en väninna, välbetald som f*n, har drygt femtiotusen i månaden! Hon funderar över att gå ner till 80 % vilket i hennes fall skulle innebära ett nettoinkomstbortfall på 4,200 kr i månaden och att få lediga fredagar i fortsättningen. Men vad skulle samhället förlora om hon gjorde så?
Först skulle vi alla miste arbetsgivaravgifterna på 3.142kr. Därtill kommer hennes marginalskatt på 58 % dvs ytterligare 5.800 kr i förlorad inkomstskatt. Vi dvs samhället skulle förlora ca 9,000 kr sammanlagt varje månad medan hon skulle ”bara” offra 4,200 kr och få en kortare vecka. Att ta bort värnskatten skulle ge henne ytterligare netto 500 kr i månaden och vi skulle fortsatt få 8,500 kr i diverse skatter varje månad till samhällskassan. Vad är bäst för oss?
Jag tänker mig ett byte. Borttagen värnskatt och en fastighetsskatt åter.
Sverige är nog det enda västeuropeiska land som sänkt fastighetsskatten under senaste trettioårsperioden. Rena vansinnet nationalekonomiskt.
Några reflektioner till ”svartpolitik:”
Jag vet inte om det är så lätt att ersätta någon höginkomsttagares 20 % genom en arbetslös …
Jag vet däremot att vi på mitt jobb har några anställda som gått ner i arbetstid till 75-80 %. De frigjorda 20-25 % rationaliserades sedan bort eller delegerades vidare till de övriga anställda tämligen smärtfritt. Det blev aldrig några direkta nyansntällningar pga sänkt arbetstid hos vissa anställda.