Om vinster i välfärden
Debatten är igång inom socialdemokratin gällande hur man ska hantera vinster inom offentligt finansierad välfärdsproduktion. Debatten har ju föranletts av det faktum att allt mer av friskolor, vårdhem, äldreboende etc drivs av ett minskande antal koncerner och riskkapitalbolag. Dessa bolag har med diverse tricksande med internräntor kunnat föra ut stora medel av, ursprungligen, inbetalda skattemedel till olika skatteparadis. Detta har många människor med rätta blivit upprörda över.
LO-kongressen beslutade i våras för att verka för att en ”non-profit-princip” ska råda i välfärden. En utredning har tillsatts i syfte att formulera hur denna princip ska se ut. Uppdraget ska vara slutfört i så lagom tid att frågan kan drivas på den kommande socialdemokratiska kongressen. Det stundar därför en ”batalj” mellan dessa två kombattanter. Jag anar en glidning i hur LO-ledningen vill formulera LO-kongressens beslut. Karl-Petter Thorwaldsson svarade på en fråga i Svenska Dagbladet härförleden att …
Jag tror inte att man ska förbjuda aktiebolag. Det handlar helt enkelt om att skattepengarna ska användas till det som de är avsedda för. Det är klart att det är upprörande när Wallenbergsföretag drar iväg med pengarna till Kanalöarna och sen har räntsnurror så att de slipper betala skatt. Det var fan aldrig meningen.
LO:s ställningstagande på kongressen och i avvaktan på utredningens resultat har satt igång en intern diskussion inom Socialdemokraterna. Idag rapporteras i media om det ställningstagande som (S) i Stockholms län har kommit att ta. Helene Hellmark Knutsson, oppositionslandstingsråd, säger i ett pressmeddelande …
Jag är övertygad om att en etisk kod som näringslivet och det offentliga ingår avtal om är en bättre väg att gå än lagstiftning. Även fackförbunden inom välfärdssektorn bör beredas plats i dialogen om den etiska koden. En etisk kod har många fördelar. Inte minst så blir kryphålen färre och följsamheten högre eftersom koden är något som parterna kommer överens om. Dessutom kan sanktioner kopplade till koden sättas in snabbare och vara mer kraftfulla än de som fordrar lagstöd och en omständig rättslig prövning.
Jag har inte själv tagit en absolut ställning i denna fråga. Jag ogillar starkt att man med diverse finansiellt tricksande kan föra ut medel som jag deltagit med att betala in i skatt. Jag betalar gärna skatt för att bidra till att samhället kan bedriva de nyttigheter som behövs för att utveckla skola, sjukvård och omsorg om de människor som behöver extra hjälp. Jag vill verkligen inte att ”mina” pengar går till redan välbärgade. Om sådant tillåts att fortsätta riskerar ju viljan från människor att bidra till det allmänna bästa att eroderas. Däremot inser jag svårigheterna att förbjuda vinster i sådana verksamheter som bedrivs med allmänna medel. Det handlar både om hur lagstiftning ska se ut. Men det handlar också om hur vi kan vinna en majoritet för sådana förslag.
Socialdemokraternas styrka har, bland annat, varit vår förmåga till pragmatiska överenskommelser. Det är måhända en defensiv åsikt – men det gäller även att formulera en politik som är möjlig att genomdriva i det aktuella parlamentariska läget. Men det är klart att (S) ska formulera en långsiktig ståndpunkt i frågan.
Länkar: dn.se, Vårdfokus, SvD, SvD, di.se, dagens arena
Andra som skrivit: Martin Moberg, Heléne Björklund, Peter Johansson
Industribloggare: Patrik Renfors, Kaj Raving
Publicerat på 7 september, 2012, i Politiska funderingar, Socialdemokrati och märkt LO, nonprofit-princip, vinster i välfärden. Bokmärk permalänken. 2 kommentarer.
Det är faktiskt möjligt att genomföra både vinstbegränsningar och vinstförbud genom flera steg. Om ett vinstförbud är slutmålet, måste de första stegen givetvis bestå av olika grader av vinstbegränsningar. Faran med en sådan strategi – eller diskussion – är att den kan användas mot oss, typ: ”Detta är bara början”. Ett svar kan då vara, att sista steget – vinstförbund – inte behöver tas, om det visar sig räcka med en vinstbegränsning.
Man kan också införa en kommunal förköpsrätt vid konkurser eller andra överlåtelser av företag, som är verksamma inom skattefinansierad, undervisning, vård och omsorg. Med en offentlig huvudman kan kommunen eller landstinget välja att inte skriva kontrakt med en eventuell ny ägare, eller att inte förlänga kontraktet med tidigare ägare.
Den norska modellen för friskolor går ut på att, såvitt jag har kunnat få fram, att de inte kan gå med vinst eller överskott, eftersom statsbidraget bara räcker till 85 % av driftkostnaderna och att elevavgifterna inte får överstiga resterande 15 % av driftkostnaderna. Detta innebär att skolans ägare måste ställa upp med underskottstäckning eller tilhandahålla lokaler gratis.
Den, som har ett så starkt ideellt intresse av att driva en friskola, måste alltså göra en ekonomisk uppoffring. De flesta norska friskolorna är små landsbygdsskolor, som tidigare har varit kommunala skolor, men har lagts ner av kommunerna. Katoska kyrkan driver en friskola i Oslo. Mig veterligt finns inget krav på ”återinvestering av överskottet”, eftersom konstruktionen är sådan att det inte ska uppstå något överskott.
Den svenska John Bauerskolan dömdes att betala tillbaka tillbaka de pengar som koncernens fastighetsbolag hade fått av koncernens skolbolag till norska staten, eftersom statsbidraget inte får användas till lokalkostnader.
Det är en fullständigt vansinnig idé, som jag ser det, vilken har framförts på s-bloggar, att friskolor ska tillåtas gå med vinst, men att vinsten inte får delas ut till ägarna som aktieutdelning, utan ska ”återinvesteras”. Eftersom den linjen drivs av bl.a. lärare och skolledare, misstänker jag att man vill starta personalägda skolor för att höja lönerna utöver avtalen med kommunerna, och kalla det ”investering i personal”. Varför inte personalägda pappersbruk (för skolboksproduktion, mm) som subventioneras av Sveriges kommuner, så att arbetarna kan höja sina löner?
Jag tycker att det däremot är rimligt om ägarna till skolor, som har kontrakt med kommunerna, och har satsat eget kaptial eller har tagit banklån till kapitalinsatsen, kan få tillgodogöra sig en avkastning, som ungefär motsvarar bankräntan på kapitalet, förutsatt att verksamheten går med överskott utan att kvalitén har försämrats. Någon RÄTT till vinstudelning (även om verksamheten går med förlust eller noll-resultat) finns inte i normala privata företag, och ska inte heller finnas i företag, som bedriver skattefinansierad verksamnhet.
Någon fri etableringsrätt borde inte finnas för någon skattefinansierad verksamhet, utan det måste alltid finnas en offentlig huvudman, som i varje enskilt fall ska bestämma om versamheten ska drivas i egen regi eller på entreprenad. Det ekonomiska utrytmme, som eventuellt kommer att finnas för vinstudelning, kommer i så fall inte att vara nämnvärt större än kommunens egna kapitalkostnader, om man driver samma verksamhet i egen regi.
I min motion till partikongressen har jag föreslagit att resterande del av det eventuella översksottet ska betalas tillbaka till kommunen. Vi måste våga ifrågasätta den moderata synen på ägandet, vilken innebär att ”kunden” inte alls kan ha någon deläganderätt i vinsten.
Om det uppstår stora överskott i verksamheten, så innebär ju det att kommunen har betalat för mycke, och då bör självfallet en avräkning ske mot de verkliga kostnaderna. Det ska helt enkelt inte löna sig att försämra kvalitén i syfte att öka vinsten – oavsett om denna delas ut eller ”återinvesteras”.
De, som förespråkar en ”non profit”-modell, som tillåter att överskottet ”återinvesteras” i förtataget, har inte förstått skillnaden mellan offentlig och privat egendom. De pengar som ”återinvesteras i verksamheten” förblir privat egendom, bundet eget kapital.
Detta bundna kapital kommer att utvecklas till en politisk bomb i kommande valrörelser, då ägarna till det bundna kapitalet vill ha ut sina vinster.
Det är naivt att tro att det skulle räcka med någon etisk kod för att komma till rätta med det uppenbara missbruk av skattemedel som förekommer inom välfärdssektorn. Mer än 20 års erfarenheter av en kraftig utbredning av privata skol-vård-och sjukvårdsföretag borde ha lärt socialdemokratin att det behövs en lagstiftning som slår fast att överskott genererade av skattemedel ska återinvesteras i verksamheten. Se http://www.s-info.se/silfverstrand