Om att man vill att svenskarna ska arbeta längre
Det pågår ett antal olika utredningar kring det svenska pensionssystemet. Bakgrunden till alla dessa är ju att svensken, som ett genomsnitt, lever allt längre. Det utsätter det svenska pensionssystemet för viss press. Det krävs idag att man måste måste arbeta ett par år längre för att få en pensionsnivå som motsvarar den man hade när det nya pensionssystemet sjösattes i mitten av 1990-talet.
De partier som står bakom pensionsöverenskommelsen utreder för sin del vilka förslag som kan läggas för att stärka systemet. De borgerliga partierna driver som sin linje att man vill höja åldersgränsen i Lagen om anställningsskydd om hur länge man kan arbeta (från 67 år till 69). Socialdemokraterna vill hellre se åtgärder för att göra att fler kan arbeta till dagens informella pensionsålder om 65 års ålder.
Pensionsåldersutredningen ska …
… mot bakgrund av en ökande medellivslängd och ett förestående ökande antal äldre i förhållande till antalet förvärvsaktiva analysera de pensionsrelaterade åldersgränserna samt de hinder och möjligheter som finns för ett längre arbetsliv. Därutöver ska utredaren ta fram förslag och alternativa strategier för hur de pensionsrelaterade åldersgränserna ska hanteras. Utredaren ska vidare lämna förslag till åtgärder inom arbetsmiljö eller andra områden som ger förbättrade förutsättningar för att arbeta längre upp i åldrarna.
Nu har tydligen politiker och utredare fått upp ögonen för hur kollektivavtalade tjänstepensionssystem kan motivera eller motverka ett längre arbetsliv. Så vitt jag vet har samtliga centrala fackliga organisationer tecknat olika tjänstepensionsavtal med arbetsgivarnas motsvarande organisationer. Som exempel finns på LO:s privata sida SAF-LO Avtalspension. Tydligen är man oroad av att man kan ta ut tjänstepension redan från 55 års ålder. Det är ju riktigt att man som pensionär kan ta ut sin tjänstepension på ett flexibelt sätt. Det är ju inte alldeles ovanligt att arbetare inom LO-yrken som blivit arbetslösa några år innan sin 65-årsdag väljer att ta ut sin pension tidigare eftersom man inte räknar med att komma tillbaka i arbetslivet. Det är dock en dyr lösning eftersom pensionen blir lägre om man tar ut den tidigare.
Onekligen behöver de fackliga parterna se över de olika konstruktionerna inom sina tjänstepensionssystem. Sedan 2012 har SAF-LO Avtalspension samma intjänandetid och premie som tjänstemännens senaste avtal på området. Det innebär att arbetsgivaren betalar in premie om 4,5 % av bruttolönen från och med 25 års ålder och fram till och med 64 års ålder. För tjänstemännen i allmänhet är detta säkert en acceptabel lösning. För arbetarna innebär detta dock att många anställda förlorar flera år utan att premieinbetalningar sker. Inom arbetaryrken är det ju betydligt vanligare att man börjar arbeta vid 20-21 års ålder.
Jag skulle vilja se detta som ett fackligt krav i kommande avtalsrörelse att man börjar betala in premie från och med att anställningen börjar (eller åtminstone från 21 års ålder). Eftersom många inom arbetaryrken inte orkar arbeta ända fram till 65 års ålder förlorar man premier både i början av arbetslivet som i slutet. Jag kan också tänka mig att omvandla mer av arbetstidsförkortningen i kollektivavtalen till en pensionspremie. Denna lösning finns ju på många avtalsområden men inte alls alla.
Utöver detta kommer det att krävas att man arbetar med att skapa ett arbetsliv som innebär att färre människor slås ut p.g.a. ohälsa. Det är ju i sig en inte obetydlig utmaning att ta sig an.
Publicerat på 25 augusti, 2012, i Fackliga frågor, Politiska funderingar, Socialförsäkringsfrågor och märkt pensionsålder, SAF-LO Avtalspension, tjänstepension. Bokmärk permalänken. 1 kommentar.
Man kan börja med att ta bort möjligheten för politiker att pensionera sig vid 50 år på skattebetalarnas bekostnad.