Om Moderaternas fromma förhoppning

Trots att den borgerliga regeringen, i alla lägen som de bara förmå, omtalar hur framgångsrik deras arbetsmarknadspolitik har varit har de ändå problem. Om än man kan tvista om hur hög ungdomars arbetslöshet är så är stora grupper av unga människor arbetslösa och har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Sänkta sociala avgifter till företag som anställer unga upp till 25 och sänkt restaurangmoms har varit deras profillösning. Resultaten har låtit vänta på sig. Det enda man synes ha uppnått med dessa åtgärder har varit att öka vinstmarginalerna för företag som ändå skulle anställt unga människor.

Det är väl därför inte att fårvånas över att statsministern i somras i Visby presenterade ett förslag om ”jobbpakt”. Staten ska tillsammans med arbetsmarknadens parter forma ett system där ungdomar ges chans att utbilda sig till arbeten. Att detta endast handlade om att hoppa ett tåg (med vissa löften om att betala för sig) som redan startas genom avtal mellan fackliga organisationer och arbetsgivarnas organisationer framkom ju. Nu är det väl heller inget större fel i att staten deltar i att underlätta positiva åtgärder. Det är ju, till och med, väldigt bra att konstruktioner som parterna ansvarar för uppmuntras. Statsministern hoppades att ett sådant system skulle omfatta upp till 30.000 ungdomar.

Det är ju en väldigt optimistisk förhoppning som statsministern framförde. IF Metall tecknade 2010 ett yrkesintroduktionsavtal. Det är ett bra avtal som ger företagen möjlighet att introduktionsanställa ungdomar som saknar relevant utbildning för aktuellt industriarbete. Men det vore ju en överdrift att påstå att avtalet har blivit en succé. Jag har varit med om att skriva endast ett (1) lokalt sådant avtal sedan dess tillkomst.

Lars Calmfors, professor i nationalekonomi, menar att samtidigt som samhället har ett stort intresse av att få unga arbete hamnar kostnaderna på företaget. Han säger …

Det gör att det förmodligen krävs mycket stora subventioner för att det här ska komma till stånd.

Samtidigt är ju detta ändå en bättre väg att gå än att fortsätta på den misslyckade vägen att skattesubventionera företagen så att de anställer unga. Det fungerar ju trots allt på det sättet att företag anställer när man har ett reellt behov av det. Därför är det viktigare att arbeta med att unga människor stärks på så sätt att de kan ta de jobb som finns på arbetsmarknaden. Då blir utbildningsinsatser av hög kvalitet och med relevans för arbetsmarknaden viktigare än sänkta skatter. Men det finns ju fortfarande borgerliga företrädare som hoppas på att sänkta skatter ska göra att ungdomar tar dåligt betalda arbeten.

Länkar: SvD, SvD, SvD

Andra som skrivit: Leine Johansson, Martin Moberg, Martin Moberg, Thomas Böhlmark

About these ads