Falsk matematik


Företrädare för den borgerliga regeringen har den senaste tiden förfasat sig över att Socialdemokraterna vill avskaffa rabatten på sociala avgifter för att anställa ungdomar. De har påstått, utan någon vidare angivande av beräkningsgrund, att det skulle innebära att 18.500 arbetstillfällen skulle försvinna. Man knappast heller påstå att de brinner av någon större iver att närmare utveckla beräkningsgrunderna. I en gemensam av regeringspartierna utgiven broschyr sägs att …

Beräkningarna utgår ifrån de gängse beräkningsmetoder som Finansdepartementet använder för att beräkna effekterna på sysselsättning av olika skatteförslag. Beräkningen är baserad på empiriskt skattade elasticiteter.

Göran Zettergren har granskat alliansens uppgifter litet närmare. Han konstaterar att regeringens beräkningar ligger långt ifrån Finansdepartementets uppskattade effekt av reformen. Den rapport som Finansdepartementet tog fram visar att åtgärden inte skulle få några effekter som helst på den totala arbetslösheten. Göran avslutar sitt inlägg med  …

Regeringen har alltså infört mycket dyra åtgärder – enligt uppgift 16 miljarder kronor – som enligt egna beräkningar inte kommer att skapa mer än 3 900 nya jobb. Samtidigt hävdar alliansen att om vi idag skulle ta bort dessa åtgärder så skulle vi förlora upp till 18 500 jobb. Vi skulle alltså förlora drygt 12 000 fler jobb på att återställa arbetsgivaravgifterna till tidigare nivå än vi vann på att sänka avgifterna från början.

Är det bara jag som inte hänger med i beräkningen?

Det är inte utan att man kan fråga sig om inte den borgerliga regeringen ägnar sig åt …

Länkar: Aftonbladet

Andra som skrivit: Göran Zettergren, Rosemari Södergren, Martin Moberg, Alliansfritt SverigeAlliansfritt Sverige, Peter Johansson, Peter Andersson, Martin Moberg, Roger Mörtvik

Industribloggare: Leine Johansson

About these ads

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 10 maj, 2012, in Arbetsmarknadspolitik, Politiska funderingar and tagged . Bookmark the permalink. 4 kommentarer.

  1. ”Empiriskt skattade elasticiteter”. Det måste de ange källan till. ”Elasticitet” är förvisso ett etablerat begrepp inom prisbildningsteorin, men i sammanhanget hade det varit mer hederligt att i stället skriva ”mellan tummen och pekfingret”. Det är annars ett välkänt faktum att priselasticiteten på lokala bussresor är så stor, så att kostnaden (intäktsbortfallet) av en biljettprissänkning inte uppvägs av merintäkten från nya resenärer. Kravet på extrema lågpriser i kollektivtrafiken drivs ju fram för allt av miljöpartister och vänsterpartister, som därigenom rycker undan den finansiella grunden för de förbättringar av kollektivtrafiken, som i verkligheten behövs för att locka ett större antal nya resenärer. Med realistation på Systembolaget är det tvärtom!

    Hur är det då med priselasticiteten på arbetskraft? Innan den ”skattas” (vare sig det sker mellan tummen och pekfingret eller med mer seriösa metoder) måste vi känna till priselasticiteten på de varor och tjänster som arbetskraften producerar. Och den varierar mellan olika branscher.

    Det finns dessutom något som heter korselasticitet. (Usch, det har gått många år sedan jag läste Hermods-kursen i nationalekonomi.) Men ”korselasticitet” betyder att flera variabler samverkar, så att det inte finns något enkelt samband mellan efterfrågan och pris.

    Man har sålunda funnit att om pengarna läggs på ökad tillgänglighet och komfort i kollektivtrafiken, så ger det en större intäktsökning från nya resenärer än prissänkningar (om vi undantar gruppen fattigpensionärer).

    Hur det står till med priselasticiteten i krogbranschen kan man ju undrar när en finare restaurang marknadsför sig med ”Lite dyrare – mycket lyxigare”.

    Ja, nog förstår man varför de borgerliga ministrarna har blivit politiker. Om de hade varit företagare hade de inte klarat av att sätta priser som gör företagen lönsamma.

    Eller chansar de bara på att väljarna är lättlurade?

  2. I sin broschyr skriver Allianspartierna under rubrik: ”Ett exempel på hur oppositionens höjda skatter slår mot ungdomsjobben är en vanlig svensk livsmedelsbutik. Den svenska livsmedelsbranschen kännetecknas ofta av två faktorer. Dels är den en personalintensiv bransch, dels finns där många yngre anställda.”

    Man kallar detta dessutom för ”Typfall”.

    Men det är långtifrån något typfall, om man vill finna ett exempel på hög priselasticitet. Må nu vara att en enskild handlare kan vara hårt pressad av konkurrensen med lågpriskedjorna. Men en höjning av arbetsgivaravgiften drabbar ju alla arbetsgivare lika. Livsmedel är ett varuslag med låg priselasticitet. Mat måste man ju ha. För mjölk är priselasticiten nästan noll. För öl något högre.

    Sänk i stället arbetsgivaravgifterna för Systembolagspersonalen, och sätt sänk sedan spritpriserna, så får ni se på ”jobbskapande effekter”! Kunderna kommer förstås inte att kunna jobba dagen efter, men fler jobb i Systembolagskassan blir det.

    Det är ju rentav pinsamt att man inte ens har lyckats hitta ett enskilt exempel, som stödjer de egna resonemangen, utan i stället väljer exempel som bevisar motsatsen.

  3. Tänk att skatter går att använda för att minska efterfrågan på alkohol, tobak, vägar (trängselskatter) m.m, men att det inte fungerar när det gäller arbete!

    Försök argumentera för följande: S vill höja arbetsgivaravgiften så att den sammanlagt ökar med ca 16 miljarder därför att detta enligt S skulle minska ungdomsarbetslösheten.

    Inte så trovärdigt. Det krävs mer, det krävs att S redovisar vad S vill göra med de 16 miljarderna och hur många nya arbetstillfällen dessa åtgärder skapar för unga och hur många arbetstillfällen som försvinner på grund av högre kostnader för arbetsgivarna.

    För arbetsgivarna spelar det nog inte så stor roll att arbetsgivaravgiften ökar just för unga. Det är ökningen och dess konsekvenser som behöver genomlysas.

  4. Jag uppmanar Per att nog läsa mina båda första kommentarer. Vilken effekt på efterfrågan som fås av en prisändring beror alltså på priselasticiteten och korselasticiteten. Dessutom finns en massa andra elasticiteter som påverkar efterfrågan, vartill priselasticiteten skiljer mellan olika kundgrupper, t.ex. är priselasticiteten för alkohol hos alkoholister inte alls så hög som hos normalkonsumenten. En alkoholist kan betala hyr mycket som helst för att få alkohol av en langare.

    Vi har en regering som vill marknadsanpassa och konkurrensutsätta allting, men samma regering behärskar inte prisbildningsmekanismenerna på en fri marknad. Var det därför man sålde Serafen för knappt 2 % av marknadsvärdet, som i det fallet är nuvärdet av förväntade framtida vinster?

    Regeringens skattepolitik är enligt min mening borgerlig kommunism, d.v.s. planhushållning och prismanipulationer – som sätter marknadskrafterna ur spel, i överklassens tjänst. Det är väl ingen slump att Reinfeldt kallas ”socialisten” av kritiker inom sitt eget parti. De kommer nog att höras av mer, när opinionssiffrorna för m sjunker. ”Är det inte lika bra att återgå till gammal hederlig högerpolitik”, kommer de att säga.

    Trängselskatten är inte till för att minska bilismen. Hur kan sign Per tro det? Trängselskatten i Stockholm är snarare ett sätt att finansiera den platta prisstrukturen på kollektivtrafikresor i Stocholms län. Här håller jag faktiskt med den borgerliga majoriteten i Stockholmslandstinget, som vill ha differentierade priser på SL-kortet. Differentierade priser på månadskorten har vi i resten av landet, även i de s-styrda landstingen.

    Den platta prisstrukturen har haft förödande verkningar. Man har tappat norra delen av Roslagsbanan och saknar finansiering för utbyggnad av tunnelbanan. Det handlar ju inte bara om anläggningskostnader, utan även om driftkostnader. När nya bostadsområden breder ut sig, och resorna blir allt längre i genomsnitt. går det inte längre att ta ut samma pris av alla resenärer. Om inte bilisterna får betala.

    Jag tycker att s ska ta farväl av mp, och formulera en egen politik i stället (även beträffande SL-taxorna). Erkänna att borgarna har rätt, när de har det, och kritisera borgarna när det är befogat. Och det är befogat att kritisera de borgerliga elefantihoppen i lönebildningsprocessen. Det var ju den helt omogna minister Annie Lööf, c, som började med det (ideologiskt syskon till mp:s prismanipulationsdemagogi?). Beklagligtvis drog hon med sig de övriga borgerliga partiledarna.

    Jag kan inte tro annat än att Fredrik Reinfeldt, Jan Björklund och Göran Hägglund i det fallet talar mot bättre vetande. De är desperata av fallande opinionssiffror, och hoppas fånga in mp som femte hjul under alliansvagnen.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 725 andra följare

%d bloggers like this: