Arbetslösa får ingen arbetslöshetsersättning


Sverige var en gång i tiden ett land med en arbetslöshetsförsäkring som gav arbetslösa möjlighet till en anständig ekonomisk nivå i samband med ofrivillig arbetslöshet. En majoritet av de arbetslösa kunde erhålla ersättning från sin arbetslöshetskassa. Det förekom till och med att de arbetslösa faktiskt erhöll 80 % av sin tidigare lön i ersättning när de stämplade. Idag känns detta nästan som en saga, något mytiskt från en tid nån gång för länge sedan.

Idag är det normala att arbetslösa inte erhåller någon ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Av de lyckliga få är det en liten minoritet som erhåller några 80 % av tidigare inkomst i arbetslöshetsersättning. Det innebär att en majoritet av de arbetslösa måste lita till att andra organ och människor hjälper dem i händelse av den ofrivilliga arbetslöshet som kan drabba de flesta av oss.

Att arbetslöshetsförsäkringen gått från att vara en allmän försäkring för många människor till en försäkring som allt fler väljer bort är inte något som skett av en slump. Det är ingen ond trollkonstnär i en saga som viftat med sitt onda trollerispö. Det har skett genom medveten och målinriktad politik. Genom att göra det dyrare och eländigare att vara arbetslös och att skattegynna oss som arbetar vill man skapa ”drivkrafter” för arbete. En klassisk politik av piska och morot. Syftet är att skapa en större arbetsmarknad med låga löner och arbetsvillkor i övrigt. Det gör man genom att slå mot de arbetslöshetskassor med störst risk för arbetslöshet och de med en stor andel arbetande med redan låga inkomster. Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet, säger

I regel fick de som tjänade minst betala mest. På flera håll inom LO var den sammanlagda avgiften för fack och a-kassa uppe på 700–800 kronor. Det innebar att organisationsgraden blev högre bland tjänste­män än arbetare.

Framför allt slår försämringarna av arbetslöshetsförsäkringen mot unga människor och människor som är nyanlända till Sverige. Rikets statsminister har inga som helst problem med att acceptera denna försämring eftersom

Vi har skärpt upp arbetsvillkoren eftersom vi vill förtydliga att arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring med tidsgränser och tydliga krav för att man ska kunna använda den. Det är en försäkring mellan jobb och inte grund för långvarig försörjning vid arbetslöshet.

Det man undrar över är hur arbetslöshetsförsäkringen ska kunna fungera som en omställningsförsäkring om allt fler inte ens har en möjlighet att arbeta ihop till de grundvillkor som innebär att ersättning kan betalas ut. Eftersom mer betalas in till staten för försäkringen än som betalas ut är väl syftet något annat. De arbetslösa är de som betalar priset för att sådana som jag ska få sänkt skatt.

Sålunda bidrar förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen och de samtida förändringarna av skattesystemet till att öka klyftorna mellan de som har och inte har.

Länkar: Tidningen Vision, d.a., LO-tidningen, Ekot, dn.se, dn.se, dn.se, di.se, SvD, Ekot, dn.se, di.se

Andra som skrivit: Martin Moberg, Marika Lindgren Åsbrink, Alliansfritt Sverige, Peter Johansson, Olas tankar, Claes Krantz, Martin Moberg, Thomas Böhlmark, Carola Andersson, Patrik Renfors

About these ads

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 22 februari, 2012, in Arbetsmarknadspolitik, Fackliga frågor and tagged , , . Bookmark the permalink. Kommentering avstängd.

Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 735 andra följare

%d bloggers like this: