Hoten mot den svenska arbetsmarknadsmodellen

TCO-tidningen diskuterar i ett antal artiklar (här, här, här och här) de eventuella hoten mot den etablerade modellen på den svenska arbetsmarknaden. Sedan 1905 då det första bransch- och rikstäckande avtalet slöts mellan Metall och Verkstadsföreningen är det kollektivavtal som har reglerat löne- och anställningsvillkoren. Vi har ingen lagstiftning som garanterar någon lägsta inkomst för löntagarna. Modellen har fungerat genom att allt fler har anslutit sig till fackföreningar och allt fler företag som anslutit sig till arbetsgivarföreningar. Riksavtal har slutits som garanterat arbetsfred under den avtalade tidsperioden. Arbetsgivarna har bytt en stabil löneutveckling mot arbetsfred och förutsebara villkor.

Frågan är om denna modell är satt under hot av minskad facklig organisering, globalisering och den pågående konjunkturomvandlingen. Tidningen har talat med Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala Universitet. han menar …

I dag är modellen förvånansvärt pigg trots att den har ifrågasatts och diskuterats i tjugo års tid. Den fungerar fortfarande i huvudsak det måste man säga. Framförallt när det kommer till kollektivavtalen, de allra flesta löntagare omfattas fortfarande av kollektivavtal som sluts mellan fack och arbetsgivare.

Dock ser han ett par klara hot. Det första handlar om att allt fler väljer att inte ansluta sig till en facklig organisation. Delvis beror denna utveckling på de förändrade reglerna i arbetslöshetsförsäkringen. Men dessa har snarare snabbat på en utveckling som redan fanns. Den största förklaringen är, enligt Lars, utvecklingen av en allt ökande privat service- och tjänstesektor. Kopplat till detta är ökningen av de korta osäkra anställningarna. Jag delar denna uppfattning. Det är svårare att bygga en stabil facklig organisation där arbetsplatserna är många och små, där de anställda oftare byter jobb etc. Det andra hotet han ser är det svenska medlemskapet i Europeiska Unionen. Denna har medfört att den svenska och nordiska traditionen har kolliderat med en centraleuropeisk arbetsmarknadsmodell. Denna modell präglas av en högre grad av lagstiftning som i Sverige omfattas av fackliga avtal.

Det finns onekligen ett antal utmaningar för de fackliga organisationerna att ta tag i. Den största utmaningen ligger i hur man ska lyckas med att organisera de ungdomar som idag väljer bort ett fackligt medlemskap, alternativt inte får chansen eftersom den fackliga organisationen inte finns på de ställen de arbetar. Det är genom en hög facklig närvaro på arbetsplatserna och genom att få fler aktiva fackliga ombud på även de små arbetsplatserna som vi kan vända trenden. Sedan gör det inget om de osakliga skillnaderna i avgifterna till a-kassan försvinner. Vi vinner alla på en mer solidarisk finansiering av arbetslöshetsförsäkringen.

Industribloggare: Leine Johansson

About these ads