Om huru det skapas fler arbetstillfällen


Sitter här mitt på söndagen framför datorn och kollar runt bland artiklar som verkar intressanta. Bland dem hittar jag Andreas Cervenka som skriver om den utmaning världen står inför. Sverige ligger i botten bland västvärldens länder när det gäller nivån på ungdomsarbetslösheten. Den har bitit sig fast kring 20-25 %. Men det är ett allmänt problem inom OECD att arbetslösheten biter sig fast på en hög nivå:

Enligt färska siffror från det ekonomiska samarbetsorganet OECD var det sammanlagda antalet arbetslösa i de 34 medlemsländerna drygt 44 miljoner i mitten av 2011, en ökning med 13 miljoner jämfört med 2007. Det motsvarar en sammanlagd arbetslöshet på 8,2 procent, en marginell förbättring jämfört med efterkrigsrekordet 8,8 procent satt i oktober 2009.

Andreas konstaterar att den genomsnittliga arbetslösheten för ungdomar inom OECD-länderna ligger på 17 %. USA har en verklig arbetslöshet om 16 %. 58 % av alla amerikaner i arbetsför ålder har ett jobb, den lägsta siffran sedan 1983. Det är ingen bra affär för en stat med en allt högre arbetslöshet eftersom: ”Färre jobb är lika med lägre skatteintäkter, sämre statsfinanser, ökade sociala klyftor och risk för politisk splittring.” Andreas menar att politikerna är fuller väl medvetna om detta problem för framtiden. Men … ”Hittills har insatserna varit lika effektiva som att värma upp Östersjön med en hårtork.”

De åtgärder man vidtagit har mest gynnat företagsägarna framför  de anställda. En allt större andel av de värden som företagen skapat har gått till vinstmedel och mindre till löner. Denna utveckling har förstås gynnat arbetsgivarna framför de anställdas organisationer. Detta märks också inom politiken där allt fler borgerliga företrädare börjat förespråka lägre löner och sämre villkor för de anställda som en metod att öka antalet arbetstillfällen. Folkpartiet har nu sällat sig till denna skara genom att kräva lägre ingångslöner, andra turordningsregler och kortare period av förtur till återanställning.

Att de anställda står sig svagare på arbetsmarknaden märks genom att fler anställs på kort tid och till deltider. Detta har Landsorganisationen konstaterat i en ny rapport. Detta är en utveckling som märks på det globala planet. Arbetstillfällena växer inom den osäkra delen av arbetsmarknaden. I Sverige är andelen korta anställningar högst inom servicenäringar och där kvinnor dominerar arbetskraften. Det är därför nästan en överlevnadsfråga för fackföreningar att organisera fler medlemmar inom dessa områden. Det finns goda exempel på att man kan lyckas. Keth Thapper på LO:s internationella enhet:

Ett exempel är facket Sewa i Indien som organiserar kvinnor inom textilbranschen. Det har över en miljon medlemmar. Det finns även stora fack i Latinamerika och Afrika som satsar på att organisera medlemmar som jobbar inom den informella ekonomin.

Det behövs skapas fler arbetstillfällen i Sverige såväl som globalt. Lösningen ligger dock inte i att sänka löner och försämra arbetsvillkoren för de anställda. Fackföreningarna är den motkraft som kan verka för ett bättre arbetsliv.

Andra som skrivit: Röda Berget, Kaj Raving

Industribloggare: Camilla Wedin, Eli Abadji, Kaj Raving

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 9 oktober, 2011, in Arbetsmarknadspolitik, Fackliga frågor, Politiska funderingar and tagged , , , . Bookmark the permalink. 3 kommentarer.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 747 andra följare

%d bloggers like this: