Lönesänkningar för fler arbeten

Sverige ståtar bland Europas länder med en hög arbetslöshet bland ungdomar. Bland borgerliga och näringslivsföreträdare ges LAS turordningsregler och “höga” ingångslöner skulden för detta beklagliga faktum. Nyligen fick de ny ammunition när OECD lämnade sin landrapport. Den svenska regeringen fick, i alla fall i media, högt betyg för hur man hanterat finanskrisen. Men OECD lämnade ju också kritik, framför allt för den höga ungdomsarbetslösheten.

OECD föreslår, bland annat, åtgärder som sänker minimilönerna, skärpta sanktioner mot arbetslösa, försämrat anställningsskydd. Förslagen kan sammanfattas som morot (för de som arbetar) och piska (för de arbetslösa och sjukskrivna). Förslagen ligger i linje med regeringspolitiken. Det är knappast någon slump eftersom mycket av underlaget till rapporten kommer från regeringen själv.

Anne-Marie Lindgren, Arbetarrörelsens tankesmedja, har tagit fram en snabbanalys om dessa frågor.

Det har skapats en myt om att Sverige skulle ha ett så starkt anställningsskydd. OECD har poängsatt anställningsskyddets omfattning i siffror. De länder som har de högsta siffrorna är Spanien, Grekland och Portugal. Det är svårt att påstå att dessa länder har särskilt låg tal för arbetslösheten. Det finns inget samband mellan förment stark lagstiftning och nivån på arbetslösheten. Nivån på arbetslösheten hänger ihop med det ekonomiska läget i ett land – inte anställningsskyddet.

Dagens arbetsmarknad kräver i visst mått möjlighet till att variera storleken på personalstyrkan och sammansättningen av den. Fler och fler anställs på viss tid och deltid, allt fler anställs inom bemanningsbranschen. Arbetsgivarna har utnyttjat möjligheten till ökad flexibilitet av personalstyrkan. Denna utveckling i kombination med de förändrade reglerna av a-kassan gör det svårare för ungdomar att kvalificera sig för att kunna få ersättning från a-kassan.

Fackföreningarna inom LO, som är närmast berörda, kommer knappast driva frågan om sänkta minimilöner. OECD föreslår därför, i likhet med en del borgerliga debattörer, att man ska införa en “möjlighet” att välja bort avtalens lägsta löner för att få ett arbete. Dock är den viktiga frågan om detta kommer att leda till fler arbetstillfällen.

Arbetslösheten är högst bland de grupper som saknar kompetens, som saknar tillräcklig skolunderbyggnad, är nyanlända i Sverige eller av andra skäl står svagare på arbetsmarknaden. Det handlar knappast om nivån på lönen. För även om man sänker lönen för ungdomar kommer fortfarande dessa svagare grupper att konkurrera med de starkare. Regeringen har sänkt “arbetsgivaravgiften” för ungdomar under 26 år. Detta kan ju också ses som en sänkning av ingångslönerna. Effekterna för ungdomars sysselsättning har varit minimal. Det enda som skett är att man sänkt kostnaderna för näringslivet utan att få något åter av denna åtgärd.

Problemen för arbetsmarknadens svaga grupper handlar om två saker. För det första har många av de enkla och mindre krävande arbeten som tidigare fanns försvunnit. För det andra handlar det om den ökade flexibiliteten som i hög grad bärs av ungdomar. De betalar priset för korta anställningar, deltider och allmänt osäkra anställningsförhållanden.

Ungdomar förtjänar en bredare och djupare analys kring orsakerna till problemen på arbetsmarknaden. Borgerliga företrädare driver sina teser i syfte att få acceptans för sina kortsiktiga politiska mål.