Om val av riksdagens talman


Susanne Eberstein

Den 29 september kommer den nyvalda Riksdagen att gå till sluten omröstning om tillsättande av talman och tre vice talmän. Enligt praxis som vuxit fram kommer de fyra tydligen från de fyra partier med flest mandat i Riksdagen. Talmannen kommer från det största partiet, förste vice talmannen kommer från det näst största osv.

Med denna praxis skulle andre vice talman komma från Riksdagens tredje största parti – det vill säga Sverigedemokraterna (SD). De fyra förutvarande regeringspartierna har markerat att de avser att stödja den rådande praxisen. Vänsterpartiet avser att rösta emot en sådan ordning och tänker övertyga Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att stödja deras initiativ.

Även om det smakar något surt så är det ett faktum att SD har blivit riksdagens tredje största parti. I detta fall känns det som om det är lika bra att bita i det sura äpplet och rösta i enlighet med bestående praxis. Det har den fördelen att en socialdemokrat blir talman och att den tredje vice talmannen kommer från MP. Det känns onödigt att i denna fråga gå på pumpen.

Det vore bättre om de röd-gröna partierna verkar för en ordning med fler kvinnliga talmän. Det vore väl ett alldeles utmärkt om Socialdemokraterna nominerar Susanne Eberstein som talman!

Länkar: dn.se, dn.se, dn.se, SvD, Ekot, SVT, SVT

Stefan Löfven vill ta ansvar


Regeringsbildare

Igår eftermiddag blev det till slut klart att talmannen har gett socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven i uppdrag att bilda en regering.

Det vi redan vet är att Stefan för samtal med Miljöpartiet om att bilda regering tillsammans med dem och att Vänsterpartiet kommer att hamna utanför en regeringsbildning. Däremot kommer V att vara en samtalspartner i specifika frågor.

Stefan kommer under fredagen att träffa representanter för de fyra partier som under åtta år bildat regering. Jag antar att samtalen syftar till att identifiera frågor i vilka blockövergripande samtal kan föras. Det är ju inte särskilt troligt att något av de borgerliga partierna kommer att vilja ingå i en blocköverskridande regering i detta läge.

De fyra partiledarna har ju bundit upp sig hårt för att hålla fast vid sin alliansbildning i vilken de avser att lägga ett gemensamt budgetförslag som svar på den kommande budgetpropositionen. Det är alldeles säkert ett budskap som Stefan kommer att höra från fyra olika parter under dagens samtal.

Men de fyra kommer alldeles säkert att säga att de inte kommer att vara främmande för överenskommelser i specifika frågor. Ansvaret för att hitta dessa frågor och att formulera förslagen kommer förstås att ligga på den kommande regeringen – inte på den borgerliga oppositionen.

Jag tillönskar Stefan Löfven all framgång i de kommande samtalen inför regeringsbildandet!

Länkar: dn.se, di.se, SvD, SvD, Aftonbladet ledare, ekuriren, SVT, dn.se, di.se, dagens arena, di.se, di.se, Arbetet

Fler som skrivit: Ola Möller, Peter Johansson, Kjell Rautio

Försvarar Centern budgetens integritet?


Under gårdagen fortsatte media diskussionerna om huruvida en regering ledd av Stefan Löfven har några som helst möjligheter att få igenom en statsbudget i den kommande riksdagen. Bakgrunden till diskussionerna finns i det besked som de borgerliga partiledarna meddelade i ett debattinlägg.

De sade där att de inte kommer att hindra att Stefan Löfven väljs som statsminister i det fall de röd-gröna partierna tillsammans blir större än allianspartierna. Däremot kommer de fyra borgerliga partierna att presentera ett gemensamt budgetförslag som de kommer att söka majoritet för. Underförstått är de beredda att få sin politik genomförd med (passivt) stöd av SD.

Martin Ådahl

Men pressen från omvärlden på, framför allt, FP och C växer. Det är kanske bakgrunden till centerpartiets chefsekonom Martin Ådahl uttalande om att Centern kommer att respektera ”budgetens integritet”. Med det menar han att man inte tänker sig att bryta ut enskilda förslag ur ett kommande förslag till röd-grön(?) statsbudget.

Jan Björklund menar dock att Folkpartiet är fullt beredda att agera på det sätt som Martin Ådahl inte vill göra. Jan Björklund säger

Socialdemokraterna har satt standarden. Vi ville inte att regelverket skulle tolkas så. Men som man bäddar får man ligga.

Samtidigt öppnar Jan för sakpolitiska uppgörelser inom energipolitiken och i infrastrukturfrågor.

Ansvaret ligger förstås tungt på Stefan Löfven och den kommande regeringen att formulera politiska förslag som har möjlighet att vinna en majoritet av riksdagens ledamöter. Man kommer säkert att förlora en del och att vinna en del. Men det kommer knappast att vara omöjligt att få igenom statsbudgetar eller att lägga andra förslag till Riksdagen.

Men man kommer säkert att få lägga en del politiska frågor och krav på hatthyllan.

Länkar: dn.se, di.se, di.se, SvD, SvD, dn.se, SvD, di.se, dn.se, Ekot, di.se, di.se, di.se, Ekot, dn.se, di.se, Ekot, dn.se, SvD, di.se, dn.se, SvD, Ekot, dn.se, di.se, Ekot

Fler som skrivit: Ulf Bjereld

Ska den nya regeringen använda sig av alliansens budgetförslag?


Daniel Tarschys

Daniel Tarschys, tidigare riksdagsledamot för Folkpartiet, föreslår i ett debattinlägg att en tillträdande regering ska acceptera den tidigare regeringens förslag till statsbudget.

Hans poäng ligger i att en tillträdande regering, åtminstone vid ett politiskt skifte, får väldigt liten tid att arbeta fram ett välarbetat budgetförslag med alla underlag och dokument. Daniel har ju förstås en poäng i detta. Riksdagen kommer ju att tillträda endast några veckor efter valdagen. Då ska ju snart den valde statsministern presentera sina tankar om det kommande verksamhetsåret. Daniel undrar varför …

… har vi så korta avstånd mellan val och budgetbeslut? Varför denna press på en ny regering? Det beror på en två decennier gammal reform.  Länge hade Sverige som många andra länder ett så kallat brutet budgetår, från sommar till sommar. Det var en ordning med rötter i det gamla bondesamhället. När skörden var inne visste man vad som fanns i ladorna för det kommande året. Men detta brutna budgetår blev med tiden allt svårare att hantera i en ekonomi där alla andra planerade från januari till december: kommuner, företag, organisationer. Därför enades partierna i början av 1990-talet om en övergång till kalenderårsbudget även för staten.

Samtidigt finns det ju en finess i att en tillträdande regering vill sätta sitt märke på politiken så fort som möjligt. Den borgerliga regering som tillträdde efter valet 2006 hade ju ingen större lust att vänta i ett helt år för att kunna implementera sin politik. De röd-gröna partierna vill ju också kunna genomföra sin politik omgående. Det är ju detta de gick till val på och vad som väljarna önskar.

Daniel Tarschys har ju onekligen en poäng i sin argumentation. Det kommer säkert att ta litet mer tid för en kommande regering att först formera sig och sedan formulera ett förslag till statsbudget som har förutsättningar att vinna majoritetens gillande. Det finns väl därför all anledning att fundera över detta inför kommande val. Med allt fler partier i parlamentet kommer säkert regeringsbildningen att bli allt mer komplicerad.

Hur samarbetsvilligt är Alliansen?


Gardell tar det med ro

Ett par av de rikstäckande tidningarna har sonderat bemärkta personers, inom närlingslivet, uppfattning om det parlamentariska läget. Enligt tidningarna förväntar man sig att partier från borgerligheten tar sitt ansvar för att åstadkomma parlamentariskt lugn. Christer Gardell säger, som exempel, att …

Jag utgår från att det blir ett samarbete. Ser man till politiken är det egentligen inte någon jättestor skillnad. I det stora hela ska det inte vara något problem att jobba ihop. Det är klart att det finns några frågor där man inte är överens och det återstår att se hur samarbetsvillig Alliansen är. Men ska man få en politik som fungerar bygger det på samarbete. Väljer man den andra vägen går det helt enkelt inte.

Socialdemokraterna har ju en viss vana att agera som minoritetsregering. Det nya denna gång är ju att man (troligen) ska göra det tillsammans med en annan part – Miljöpartiet. Det kommer knappast att bli en regering med inslag från något eller ett par partier från den förutvarande borgerliga regeringen. Men det kommer att krävas blocköverskridande uppgörelser för att undvika att göra sig beroende av SD:s röster.

Det kommer självklart att ligga på den kommande regeringen att utforma förslagen på ett sådant sätt att den kan vinna stöd av riksdagens majoritet. På det sättet är det ju enklare att sitta i opposition. Det är onekligen lättare att säga ”nej, nej, nej” till de förslag man inte delar. Det kommer att krävas kompromisser såväl till höger som vänster.

Det kommer säkert inte att vara lätt att föra politik de kommande fyra åren. Men det det finns många frågor där valrörelsen visat på möjligheter att finna breda politiska lösningar.

Länkar: di.se, SvD, dn.se, dagens arena, di.se, Ekot, SvD, dn.se, SvD, Ekot, SvD, dn.se, Aftonbladet ledare, di.se, dn.se, dagens arena, di.se, SvD, SvD, SvD, di.se, Ekot, Aftonbladet debatt, Aftonbladet debatt

Fler som skrivit: Helle Klein, Johan Westerholm, Badlands Hyena, Peter Johansson, Sjätte Mannen, Markus Mattila

Sverigedemokraterna utestänger media


Under valdagen blev det bekant att Sverigedemokraterna (SD) valt att utestänga representanter från olika media. Vad jag förstår handlar det om att berörda mediabolag valt att kritiskt granska Sverigedemokraterna och därmed funnit vissa för partiet generande fakta.

(SD) har valt att profilera sig som något slags sanningssägare och som därför drabbas av omvärldens förbannelse och osakliga pekpinnar. I verkligheten handlar det ju om att partiet granskas som vilket annat rikstäckande politiskt parti som helst. Det är en del av den svenska demokratin. Genom att partierna är medvetna om att fria och självständiga media löpande bevakar och undersöker dem stärks demokratin.

Det är förstås rimligt att även (SD) utsätts för sådan granskning. Det är ju nu ett parti som ställer krav på att deras frågor och politik beaktas.

Det är därför djupt oroväckande att detta parti väljer att försöka utestänga misshagliga media (missdådare i deras ögon). Man undrar över hur SD:s demokratiska sinnelag är i verkligheten. Vissa kommentarer tyder på att partiet, om de kunde, skulle vilja disciplinera svensk media till att vara lydiga knähundar tjänande SD:s högre politiska syften.

Länkar: dn.se, Resumé, JournalistenJournalistenJournalistenJournalistenJournalisten

Regeringspusslet


Besviken

Stefan Löfven har startat diskussionerna om att bilda en regering. Redan under eftermiddagen igår stod det klart att Stefan inte avser att ha med Vänsterpartiet i en regering. Stefans förklaring till detta ställningstagande handlar om att han vill underlätta blocköverskridande överenskommelser. Jonas Sjöstedt lämnade mötet med Stefan djupt besviken och uttryckte sin åsikt att det vore ett misstag att lämna vänstern utanför en regeringsbildning.

Jag delar inte Jonas uppfattning. Jag tror att Stefan Löfven gör rätt i detta läge. Vill man hålla Sverigedemokraterna utanför ett reellt inflytande av den kommande politiken krävs överenskommelser över den politiska blockgränsen. Vänsterpartiet har ställt nästan ultimativa krav i frågor som är borgerliga partier viktiga. Vänstern har länge haft väldigt svårt att kompromissa i för dem centrala frågor.

Det krävs av en regering en vilja av att finna majoritet för sina förslag. Det går inte att vara minister och föra näst intill plakatpolitik och att vackert förlora i centrala frågor. Man måste kunna ingå kompromisser och bakslag i frågor som man finner angelägna.

Alldeles säkert kommer Socialdemokraterna och Miljöpartiet att tillsammans bilda regering. De två partierna har därpå att finna formeln för att statsbudget som kan vinna riksdagens majoritet. De två har förmodligen större möjligheter att göra detta än tillsammans med Vänsterpartiet.

En blocköverskridande regeringsbildning lär nog dröja. För att en sådan ska vara möjlig krävs att låsningar som idag finns bland borgerliga partier löses upp.

Länkar: dn.se, dn.se, Ekot, di.se, SvD, Ekot, dagens arena, dn.se, SvD, di.se, dagens arena, di.se, dagens arena, SvD, Ekot, di.se, dn.se, dagens arena, SvD, di.se, Ekot, Jusektidningen, Arbetet

Fler som skrivit: Badlands Hyena, Ulf Bjereld, Ulf Bjereld

Stefan Löfven blir statsminister


Stefan Löfven

Stefan Löfven

När jag skriver detta inlägg tyder allt på att alliansens åtta år vid regeringsmakten är över. De tre röd-gröna partierna är tillsammans större än de förutvarande fyra regeringspartierna. Det verkar som om Kristdemokraterna lyckas hålla sig kvar i riksdagens kammare.

Kvällens stora besvikelse var att se hur Sverigedemokraternas väljarstöd har ökat. De blir riksdagens tredje största parti (ensamt större än alliansens tre mindre kusiner).

Jag är självklart glad över att Stefan Löfven kommer att kunna bilda regering. Alldeles säkert kommer Miljöpartiet att vara en del av regeringsbyggandet. Det parlamentariska läget har med (SD):s valframgång blivit än besvärligare än vad många kunnat tro. Vad jag förstår håller allianspartierna fast vid sitt löfte från valrörelsen att inte släppa fram en budget från en (S)-ledd regering. De hotar med att söka stöd för en alliansbudget (underförstått med stöd av Sverigedemokraterna).

Frågan är om de verkligen kommer att hålla fast vid en sådan taktik. Det kommer att krävas blocköverskridande överenskommelser för att neutralisera (SD). Frågan är hur Vänsterpartiet kommer att ställa sig till sådant. De har ju profilerat sig hårt i frågor som tydligt försvårar möjligheten att finna sådana blocköverskridande överenskommelser.

Det kommer verkligen att krävas en viss finess av Stefan Löfven och socialdemokraterna när de börjar planera för tiden efter denna valseger med beska droppar. Partiet nådde inte sitt mål om ett väljarstöd om 35 % och med (SD):s remarkabla framgång.

Länkar: di.se, SvD.se, SvD, di.se, di.se, dn.se, dn.se, dagens arena, dn.se, dn.se, Östnytt, SvD, di.se, Fokus, dn.se, dn.se, ekuriren, ekuriren, SvD, dagens arena, dagens arena, dn.se, dn.se, ekuriren, Ekot, SvD, SvD, Aftonbladet ledare, di.se, SvD, SvD, SvD, SvD, dn.se, dn.se, SvD, Expo, Expo, dagens arena, SVT, SvD, SvD, SvD, SvD, dagens arena, dn.se, Expo, Ekot, SvD, ArbetetArbetetArbetetArbetetArbetetArbetetArbetetArbetet, Expressen kultur, Aftonbladet kultur, Fokus

Fler som skrivit: Ulf Bjereld, Johan Westerholm, Sjätte mannen, Sjätte mannen

Synliggör människan som städar i skepnad av Rut


Jag delar inte alla ståndpunkter som Gudrun Schyman framför som talesperson för Feministiskt Initiativ men hon har har onekligen en stark poäng när hon skriver att …

Annie Lööf borde helt enkelt synliggöra även människan som städar i skepnaden av Rut – i stället för att bara se den stressade kvinnan vars lägenhet Rut håller ren. Då skulle hon se att reformen inte förändrar de maktstrukturer vi har att brottas med – varken kön, klass eller etnicitet.

Trots alla siffror och all argumentation som de borgerliga partiföreträdarna än häver ur sig så är ”Rut” en reform som framför allt utnyttjas av boende i kommuner där de med de högsta inkomsterna finns.

De borgerliga företrädarna hävdar vidare att reformen har bidragit till att göra tidigare svarta arbetstillfällen vita. Så enkel är nu inte sanningen. Snarare handlar det om att verkligheten är mer komplex. De svarta och vita jobben lever i symbios med varandra. Den del av jobbet som kan generera skatteavdrag redovisas mer öppet med en skuggvärld fortsätter att leva parallellt med det öppna.

Jag ogillar detta skatteavdrag. Samtliga skattebetalare finansierar en reform för ett antal människor som borde ha råd att betala för dessa tjänster vitt utan statlig subvention.

Länkar: dagens arena, SvD, dagens arena

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige

Barn i fel skola riskerar sina livchanser


För några dagar sedan rapporterade SVT om en undersökning från Skolverket. Den visar att andelen elever som inte fått godkänt i nionde klass har slagit nya rekord. 13,1 % av eleverna i nionde klass klarade inte sin behörighet till gymnasieskolan. Resultatet gäller de elever som lämnade grundskolan i våras.

Det som är särskilt alarmerande med resultaten är att skillnaderna är väldigt stora mellan olika skolor. Som det skrivs i artikeln

Barn till högutbildade föräldrar har alltid klarat sig bättre i skolan. Samma mönster finns i de flesta skolsystem i hela världen. Men skillnaderna i Sverige ökar, trots att kraven på likvärdighet anses så viktig i skollagen.

Bland barn till akademiker är det bara 5 procent som inte klarar gymnasiebehörighet. Har föräldrarna bara gymnasieutbildning ökar andelen barn till 15 procent, och bland barn till lågutbildade, är det hela 42 procent som inte får godkänt slutbetyg när de slutar nionde klass. Den siffran har enligt statistiken ökat med 25 procent sen 2005.

Det som ändå är positivt med denna undersökning är att den etniska bakgrunden har mindre betydelse än klassbakgrunden.

Skolverkets undersökning verkar bekräfta tidigare undersökningar. Den klassmässiga bakgrunden får allt ökad betydelse för hur olika elever ska lyckas. Barn som kommer från hem där föräldrarna har akademikerbakgrund är de som klarar sig allra bäst.

Resultaten från Skolverket kan inte anses som något annat än ett rejält misslyckande. Det är fruktansvärt att så många barn som kommer från lågutbildade familjer får så låga resultat efter de nio första åren i skolan. Det är samma ungdomar som kommer att ha svårast att få arbete till goda villkor.

Den borgerliga regeringen väljer att se detta misslyckande som att vissa elever väljer bort högre betyg och saknar vissa talanger. De säger att de minsann inte vill ”tvinga” dessa elever att genomgå fullständig gymnasieutbildning. De skapar en skola som effektivt kommer att minska möjligheten till ”klassresor”.

En sådan inställning kan aldrig vara ett ideal för socialdemokraterna. Det är klart att skolan är betydelsefull för hur människor förmår skapa sitt framtida liv. Då kan vi inte ha en skola som ger upp i förtid när det gäller några barn och ungdomar. Det gäller att förutsätta att alla elever vill lärande och att ge alla de förutsättningar som de behöver. Det var därför som socialdemokratin en gång i tiden drev igenom enhetsskolan.

Utmaningen idag handlar om hur vi åter kan skapa likvärdiga möjligheter för alla elever i en skolvärld där elever/familjer väljer vilken skola de önskar gå i och där vinst, snarare än elevers kunskapsutveckling, har blivit drivkraften för många utbildningsföretag.

Den ansvarige ministern vägrar trots åtta års regeringsinnehav ta något som helst ansvar för denna utveckling. Det är både skamligt som ett hån mot skolvärlden att Jan Björklund så enkelt tillåts undandra sig ansvar för den utveckling som vi ser i dagens svenska skola.

Ska man skratta eller gråta över Folkpartiets valfilm?

Länkar: SVT, dn.se, SvD, SVT, di.se, Aftonbladet, SvD, SVT, Aftonbladet kultur

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Martin Moberg, Roger Jönsson

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 745 andra följare

%d bloggers like this: