Arbetsmarknadspolitik eller geléhjärtan


Igår presenterade socialdemokraterna sitt förslag om en 90-dagarsgaranti för att hjälpa ungdomar till arbete, utbildning eller en kombination. Förslaget är ju inte nytt men presenteras nu som partiets viktigaste vallöfte. Man beräknar kostnaden för denna reform till 6 miljarder kronor. Man beräknar att 50.000 nya jobb, praktik- och utbildningsplatser skapas inom ramen för denna reform.

Tidigare har det meddelats att en sådan reform ska finansieras genom att den rabatt som arbetsgivare fått på de sociala avgifterna när de anställt ungdomar ska avskaffas. Denna reform har varit högeligen ifrågasatt och beräknas ha skapat väldigt få arbetstillfällen. Man har skänkt extra vinstmedel till företag som i alla fall skulle ha anställt unga människor.

Den borgerliga regeringen är, trots omvärldens skepsis till deras arbetsmarknadspolitik, övertygad om dess förträfflighet. De presenterade igår sin avsikt att fortsätta på den inslagna vägen. Man vill rabattera de sociala avgifterna ytterligare för de arbetsgivare som anställer ungdomar upp till 23 års ålder, men ta bort rabatten för de upp till 25 års ålder.

De unga moderaterna valde för sin del att slå ett slag för den borgerliga arbetsmarknadspolitiken genom att dela ut geléhjärtan till företag som anställt unga människor. Det var säkert ett trevligt inslag i valrörelsen och uppskattat av de mottagande företagen.

Fast åtgärden är säkert lika effektiv på att minska arbetslösheten såsom rabatterade sociala avgifter och halverad restaurangmoms.

Länkar: dn.se, di.se, SvD, Ekot, SVT, di.se, SvD, vlt, di.se, SvD, SvD, SVT, Ekot, Arbetet

Fler som skrivit: Martin Moberg

Om att vilja ge betalt för gammal räkning


Hä bli int nå samarbete

I en artikel som Dagens Industri (och som flera tidningar följt upp) förtydligar statsministern hur de borgerliga partierna kommer att agera i händelse av en valförlust och där (SD) kommer i vågmästarställning. Partierna kommer att lägga en gemensam budget och kommer att verka för att få majoritet för enskilda förslag. Det är ett ganska tydligt svar på tal för det som skedde vid Riksdagens behandling av den senaste vårbudgeten.

De borgerliga partierna väljer att följa sin taktik ända in i väggen (åtminstone retoriskt) och väljer med öppna ögon att kunna lita till att Sverigedemokraterna ska välja borgerliga förslag. Jag har inga särskilda synpunkter på detta. Det är förstås fritt för dem att agera såsom de önskar i ett visst paralmentariskt läge. Det som är bra är ju att de tydliggör att de faktiskt är beredda att genomföra sina politiska förslag med aktivt stöd från ett parti som de annars menat sig inte vilja associeras med.

Jag tror inte att de borgerliga partierna kommer att gynnas särskilt mycket av en sådan taktik som de nu ger uttryck för. Enligt en artikel som Dagens Nyheter publicerat finns bland väljaropinionen en stark underström som önskar se en blocköverskridande regering. Denna önskan är något starkare bland borgerliga väljare än bland de röd-gröna. Störst önskan om en blocköverskridande regering finns tydligen bland folkpartistiska väljare.

Vill bryta blockpolitiken

Socialdemokraterna har tydligt signalerat att man är beredd att bilda en blocköverskridande regering. Både för att neutralisera ett eventuellt (SD) i form av vågmästarparti och för att det finns stora politiska utmaningar som mår väl av breda politiska överenskommelser.

De fyra borgerliga partierna har hittills sagt nej till en sådan lösning. Deras valtaktik bygger fortfarande att man vill ställa sammanhållning i form av en slags allians gentemot förment splittring bland de röd-gröna partierna. Problemet för dem är ju nu att deras sammanhållning i hög grad är en chimär samt att två av partierna långt ifrån kan vara säkra på att väljas in i Riksdagen.

Men det kommer att bli spännande att följa siffrorna under valkvällen. Det finns onekligen en stor risk för ett osäkert parlamentariskt läge efter valet. Jag tror på Stefan Löfven som regeringsbildare. Jag litar till att han kan formera en regering som kan finna riksdagens stöd.

Bollen ligger slutligen hos de borgerliga partier som tar plats i riksdagens kammare hur de vill agera. Vill de neutralisera politiskt inflytande från (SD) eller vill de hellre ge betalt för gammal räkning?

Länkar: di.se, dn.se, SvD, SVT, SvD, di.se, SvD, di.se, dn.se, SvD, SVT, dagens arena, di.se, dagens arena, SvD, di.se, dagens arenaAftonbladet

Fler som skrivit: Peter Johansson, Peter Johansson, Martin Moberg

Är det rätt att kriminalisera deltagande i krig och terror?


Islamiska staten (IS) rycker fram

Igår presenterade socialdemokraterna Morgan Johansson och Urban Ahlin ett förslag om att man vill utreda en kriminalisering av enskildas förberedelse för att delta i en väpnad konflikt som inte sanktionerats av staten.

Förslaget kommer ju i anledning av att svenska medborgare (och andra bosatta i Sverige) deltar i väpnade konflikter i länder som Afghanistan, Syrien och Irak. I flera fall strider de för organisationer som omfattar värderingar som ligger långt ifrån svensk demokrati och samhällssystem.

I någon mån kan jag förstå oron och frågeställningarna över varför människor från det trygga Sverige väljer att slåss för sådana främmande värderingar som, bland annat, IS står för. Kommer dessa människor vid en återkomst till Sverige innebära ett hot mot människors väl och ve här?

Jag vet inte.

Men jag är tveksam till det förslag som presenterats.

Ser vi tillbaka i modern svensk historia så har vi många exempel på svenskar som frivilligt rest iväg för att delta i krigshandlingar – med eller utan statligt understöd. Svenskar deltog på de ”vitas” sida i det finska inbördeskriget efter att Finland förklarat sig självständigt. Svenskar deltog (med statligt godkännande) som frivilliga i den finska armén i kriget mot Sovjetunionen. Svenskar reste till Spanien för att kämpa för den valda regeringen i det inbördeskrig som skedde där. Svenskar deltog som frivilliga i tyska förband under andra världskriget.

Det finns säkert fler exempel än dessa. Idag ser vi tillbaka till dessa frivilliga med ett visst rosa skimmer och minns de frivilligas insatser och hjältemod. Dessa människor drevs av en inre övertygelse – rätt eller fel – som gjorde att de var beredda att riskera sina liv.

I stället för att kriminalisera människors vilja att slåss för något de tror på borde vi fundera över varför de fått denna övertygelse. Vad är det som lockar unga människor från det lugna demokratiska Sverige att slåss för odemokratiska och reaktionära organisationer?

Jag försvarar på intet sätt de hemskheter som IS och liknande organisationer åsamkar andra människor. Men något i deras budskap lockar människor från det trygga Sverige. Ett eventuellt kriminaliserande kommer inte att undanröja detta. Det riskerar endast att stärka människors övertygelse om det rätta i att delta.

Borde det inte vara bättre att fundera över vad det är som får människor att delta i våldshandlingar och vända det demokratiska samhället ryggen. Det europeiska 1970-talet såg många exempel på ungdomar som lockades av, och ibland deltog, i våldshandlingar riktade mot det egna samhället. Deras handlingar var olagliga, men det hindrade dem inte.

Jag har inga bra egna svar men jag är högst tveksam till en sådan kriminalisering som föreslås i debattinlägget. Jag tror att det endast blir till ett vackert slag i luften – ett sätt att visa dådkraft utan att därför åstadkomma särskilt mycket.

Länkar: SvD, Aftonbladet debatt

Fler som skrivit: Johan Westerholm,

Hur mycket kristdemokrat är du, Göran?


Igår kväll när jag kom hem från arbetet plundrade jag min brevlåda på dess innehåll. Förutom det senaste numret av Dagens etc fann jag valinformation från Kristdemokraterna. Jag läste aldrig innehållet i broschyren men noterade att partiet på broschyrens sista sida ställde 13 påståenden under huvudfrågan ”Hur mycket kristdemokrat är du?”.

Jag anser mig inte särskilt kristdemokratisk, är vare sig gudstroende eller tror på andra sorters gudomar eller religioner. Jag tänkte ändå roa mig med att något oförberedd svara på de 13 påståendena. Jag kommer dock inte att följa den svarsmall som man ställt upp (A – håller med fullständigt, B – håller med till viss del och C – håller inte alls med).

Nu kör vi!

  1. Det är föräldrararna som ska avgöra hur föräldraledigheten ska fördelas, det ska inte staten bestämma.
    Jag anser att vardena föräldern ska ha tre garanterade föräldraledighetsmånader. Dessa ska man inte kunna byta till den andra föräldern. Mitt motiv för det är att skapa förutsättningar för ett mer jämställt uttag av föräldraledighet och att därmed på lång sikt förbättra jämställdheten i arbetslivet. En viktig anledning till att kvinnor tjänar sämre och i många fall har svårare att göra karriär har sitt ursprung i kvinnors högre uttag av föräldraledighet.
  2. RUT-avdraget är bra och ska vara kvar.
    Jag ogillar genuint konstruktionen av detta skatteavdrag. Det gynnar framför allt de med de högsta inkomsterna vilket gör att de redan har större möjlighet att köpa tjänsten samt få högre avdrag på skatten. Jag kan godta det socialdemokratiska förslaget att minska storleken på detta avdrag.
  3. Vi ska underlätta att bo och driva företag på landsbygden och ge grundläggande service i hela landet.
    Jag har inget emot att människor både ska kunna bo och kunna försörja sig även på mindre orter och i glesbygd. Påståendet i sig är väl knappast partiskiljande. Det handlar mer om metoderna att nå detta mål. Otvivelaktigt har samhällsservice tunnats ut på många platser – både under tidigare som nuvarande regeringars tid vid makten.
  4. Det bör bli lättare att få plats på äldreboende.
    Det är självklart att det borde vara lättare att komma in på äldreboende om man har det behovet av extra stöd. Påståendet känns ju minsann inte heller det särskilt partiskiljande. Även här handlar det mer om hur man vill detta mål än om påståendet som sådant.
  5. För att få mindre barngrupper och högre kvalitet i förskolan är det värt att höja maxtaxan litet.
    Onekligen behöver barngrupperna bli mindre i förskola och under de tidigaste åren i grundskolan. Socialdemokraterna föreslår att grupperna ska bli mindre. De föreslår inte att maxtaxan ska höjas.
  6. Skolan ska satsa mer på läsning och ha mer lärarledd undervisning i svenska.
    Onekligen är det högst angeläget att verka för ett ökat läsande bland barn och unga. Genom läsande får man ett rikare och mer nyansrikt språk. Man klarar sig även bättre i det informationssamhälle som växer fram. Det gör också att man har lättare att se igenom budskap och påståenden av olika slag och gör en person mer kritisk till vad som yttras.
  7. Inför tydliga insatser mot ungdomsbrott. Har man till exempel klottrat, så ska man också sanera klottret.
    Det behövs säkert tydligare insatser från samhället när unga människor riskerar att hamna i brottslighet. Men det finns knappast någon ”quick fix” på detta. Det finns många skäl till att människor hamnar i en kriminell livsstil. I många fall handlar det om grundläggande sociala problem i form av fattigdom och segregation. Det bästa sättet att långsiktigt skapa ett tryggare samhälle för alla handlar om att minska sociala klyftor och utslagenhet. Den borgerliga politiken har knappast bidragit till en sådan utveckling.
  8. Vi måste behålla den lägre arbetsgivaravgiften för unga, så att fler får jobb.
    Denna dyra reform har skapat väldigt få arbeten. Ibland får man uppfattningen att de enda som tror på denna reform är den borgerliga regeringen själv. Företag som i alla fall anställer unga människor har bara kunnat öka sina egna vinster. Den borgerliga regeringen presenterar siffror på att si och så många människor skulla förlora sina arbeten om rabatten skulla avskaffas. De siffror de presenterar är mycket högre än det antal arbetstillfällen som, eventuellt, har skapats.
  9. Föräldrar som själva tar hand om barnen bör få ersättning, genom en barnomsorgspeng mot bakgrund av att en plats på förskolan subventioneras med omkring 100.000 kr/år.
    (KD) har ju länge drivit på för att man vill införa en peng som lämnas till de familjer som väljer bort att lämna barnen på förskola. Erfarenheterna visar att detta är ett effektivt sätt att stänga inne mammor. De norska erfarenheterna visade att framför allt invandrarkvinnor med en sådan peng inte kom ut i arbetslivet och inte lärde sig det norska språket. De svenska erfarenheterna motsäger inte denna utveckling.
  10. Den orättvisa fastighetsskatten får inte återinföras.
    Jag anser att en fastighetsskatt ska införas igen. Det betyder inte att den skulle behöva se ut eller utformas på det sätt som tidigare fanns i Sverige. Men en fastighetsskatt är en högeligen sund och säker skattebas. Det kommer att vara svårare att höja inkomstskatterna. Människor kan flytta över gränser. Det är svårare med fastigheten. Jag hoppas att en borgerlig valförlust kan öppna upp för breda diskussioner om en framtida fastighetsskatt.
  11. Viss sjukvård bör samordnas av staten, för att den ska bli mer jämlik.
    Detta är ett enkelt påstående – kanske inte lika enkelt att besvara. Sjukvården utvecklas i snabb takt, idag kan sjukvården behandla allt mer olika sjukdomstillstånd. Men det krävs ofta särskild specialkompetens och investeringar i särskilt dyr utrustning och mediciner. Det är knappast rimligt att alla svenska sjukhus ska kunna hantera alla ingrepp. Så visst, någon form av statlig samordning och styrning kan vara av nöden.
  12. Skolan borde arbeta med en gemensam klassikerlista, så att alla barn får ta del av böcker, teatrar och musikgenrer.
    Jag förstår inte på vilket sätt en gemensam klassikerlista skulle garantera det (KD) önskar. Jag inser inte behovet av en sådan lista. Skolan kan ändå tillförsäkra ungdomar böcker och annan kulturell stimulans.
  13. Vi måste ställa högre krav på länderna runt Östersjön för att förbättra havsmiljön.
    Om påståendet inkluderar även Sverige så är det ju ett rimligt krav. Sverige har minsann bidragit i allra högsta grad till att Östersjön har drabbats hårt av miljöpåverkan.

Jag vet inte vad resultatet av mina svar implicerar. Jag kommer, oavsett eventuell bedömning, inte att rösta på Kristdemokraterna. Men det var trevligt att ge sig i kast med deras påståenden. Svaren varierar säkert i kvalitet. Men det var skoj att helt oförberedd sätta sig med dem och att skriva min personliga reflektioner och tankar kring dem.

PS.
”Göran” i rubriken är jag – inte någon ordförande för Kristdemokraterna.
DS.

Erik Ullenhag ser rött


Ser rött!

I en artikel i Dagens Industri diskuteras frågan att vänsterstyrda kommuner tar emot nästan dubbelt så många flyktingar per tusen invånare som moderatledda. Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) känner sig, enligt artikeln, provocerad av denna motvilja från moderatstyrda kommuner.

Tidningen har även diskuterat frågan med finansminister Anders Borg. Han har tydligen noterat att fler moderata kommuner, folkpartikommuner och centerkommuner har visat beredskap att ta emot fler flyktingar. Detta mottagande ska förstås ske enligt lokala förutsättningar. Det är väl en vacker omskrivning för att inte vilja ställa större reella krav på berörda kommuner att skapa de rätta förutsättningarna för ett sådant mottagande. Erik säger dock att …

Ingen kommun ska kunna säga att vi har ingen infrastruktur för att ta emot flyktingar. Det bör vara en del av det kommunala uppdraget.

Det enda som finansministern kan tänka sig att göra är att något mer kompensera de kommuner som tar sitt ansvar för att ta emot människor som flyr. Han kommer knappast att ta någon större partiintern debatt om denna fråga.

Jag har ingen anledning att betvivla Folkpartiets engagemang i denna fråga. Men de kommer knappast att få något större reellt stöd från Moderaterna i denna fråga.

Andra som skrivit: Alliansfritt Sverige

 

Alliansens önsketänkande


Ordningsbetyg is the shit!

Det verkar som om Folkpartiet har fått en liten morot att foga till de borgerliga partiernas gemensamma valmanifest. De fyra partierna har blivit överens om att driva frågan om ett införande av ordningsbetyg i skolan. Hr. Jan Björklund är övertygad om att detta är en viktig reform för att skapa lugn och ro i skolan.

Representanter för lärarna delar inte riktigt den tron. Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén säger att …

Alliansen är helt fel ute. Det är önsketänkande att det ska ge studiero. Lärarna kommer att betrakta det här som något som inte ger effekt och det kommer inte vara någon anstormning.

I denna fråga delar jag lärarnas uppfattning!

Länkar: dn.se, SvD, SVT, Ekot,

Den borgerliga regeringen spjärnar emot


Kompisar?

Den borgerliga regeringen har i hög grad byggt sin taktik inför och under valrörelsen på att bygga misstroende för en röd-grön. Man vill så tvivel om deras regeringsduglighet och sätta det emot förment egen duglighet och ansvar.

Onekligen har deras alliansbygge tjänat dem väl under två valrörelser. Det är först under de senaste åren då de två minsta av de borgerliga partierna börjat dansa lindans utmed riksdagsspärren som svagheten med denna konstruktion uppenbarats. Statsministern har i brist på valvinnande förslag drivit denna tes längst av alla. Under en tid antydde han att inte skulle släppa fram en annan regeringsbildare i den händelse av att de röd-gröna skulle bli större än de fyra borgerliga partierna tillsammans.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet valde tidigt att inte återupprepa misslyckandet från 2010. De tre partierna presenterar därför tre varsina valmanifest (vilket även de fyra borgerliga partierna ju gör). Det är en god taktik med tanke på det parlamentariska läget. (C) och (KD) står inför att över huvud taget inte väljas in i den nya riksdagen. Till det kommer risken att vare sig de borgerliga partierna eller de tre röd-gröna partierna får egen majoritet. Eftersom ingen vill bli beroende av aktivt stöd från (SD) får vi ett intressant läge i Riksdagen.

I ett utspel från igår säger de fyra borgerliga partiledarna att de inte kommer att förhindra en regeringsbildare utses från den röd-gröna sidan. Men de kommer inte att …

… släppa fram en regering som inte har visat att den har förutsättningar att få igenom sitt förslag till statsbudget.

Stefan Löfven har länge varit tydlig med att man inte kommer att bilda en enpartiregering. (S) kommer att tillsammans med Miljöpartiet bilda en regering. Sedan är allt öppet. Stefan är ganska ensam om att kunna tänka sig att bilda en blocköverskridande regering. De fyra borgerliga partierna håller hårt fast vid sin alliansbildning.

Jag menar att Stefans hållning i denna fråga är betydligt rationellare och öppnare än den borgerliga regeringens. Vad händer om ett eller två av de borgerliga partierna inte släpps in i riksdagens kammare?

De borgerliga företrädarna ställer några frågor i sitt debattinlägg. Några motfrågor jag kan tänka att ställa dem är:

  1. Är något eller några av de borgerliga partierna beredda att ingå i en blocköverskridande regering eller alternativt ingå ett blocköverskridande budgetsamarbete?
  2. Kan de tänka sig att driva igenom en statsbudget med aktivt eller passivt stöd av (SD)?
  3. Existerar ”alliansen” i den händelse av att ett eller två borgerliga partier inte vinner inträde i riksdagen?

Länkar: dn.se, SVT, dn.se, di.se, SvD, di.se, dagens arena, dagens arena, dn.se, dagens arena, Ekot, Ekot, di.se, SvD, SvD, Ekot, di.se, Aftonbladet ledare, SvD, Arbetet, Arbetet, Aftonbladet kultur

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Johan Westerholm, Martin Moberg, Peter Johansson, Peter Johansson

Om att leva på lånade resurser


Överproduktion

Igår rapporterades det om att vi nått fram till ”Overshoot Day” – ett begrepp som markerar att jordens befolkning förbrukat årsproduktionen av ekologiska resurser. Från och med idag och fram till årsskiftet lever vi därför på lånade resurser. Världsnaturfonden menar att vi skulle behöva 1,5 jordklot för att klara årsproduktionen av ekologiska resurser. Carina Borgström Hansson, expert på ekologiska fotavtryck på WWF, säger att …

Overshoot day är ett sätt att förklara hur hårt tryck vi sätter på jordens resurser. Vi använder ekologiska tjänster och resurser snabbare än vad jorden återskapar dem. Till exempel hinner inte jorden med att suga upp koldioxidutsläppen, vi pumpar upp olja och kol snabbare än vad planeten kan hantera.

Huruvida WWF har räknat rätt på timmen har jag ingen aning om, men jag betvivlar inte för en sekund att jordens befolkning har en stor utmaning inför sig. Vårt levnadssätt utsätter vårt jordklot på stora påfrestningar som på kort och lång sikt påverkar klimat och människors levnadsomständigheter. Vi i västvärlden kan på intet sätt undandra oss vårt ansvar. Även om vi i Sverige lever i villfarelsen att vi är föredömen i miljöhänseende så bidrar vi till den negativa utvecklingen. Om alla skulle leva som vi gör skulle det behöva tre jordklot.

Därför måste klimatpolitiken växa i betydelse och verkliga krafttag göras för att förändra vårt levnadssätt. Det krävs såväl politiska åtgärder som personliga åtaganden för att vi med bättre samveten ska kunna överlämna denna värld till våra barn och deras barn …

Länkar: SvD, SVT, SvD, SvD, SvD

Om en konflikt mellan valfrihet och likvärdighet mellan skolor


Vilket mål är viktigast?

Under gårdagen läste jag ett debattinlägg skrivet av Kjell-Olof Feldt, förutvarande minister för socialdemokraterna. Han resonerar om den förändring som skett av den svenska skolan och de löften och utspel som de politiska partierna gör kring skolan och utbildningspolitiken.

Hans tes är inte att den största förändringen av den svenska skolan är införandet av friskolesystemet. Den stora förändringen är det fria skolvalet som medfört att föräldrar och elever fritt kan välja vilken skola som de vill gå i. Detta har gjort att ett antal skolor har utvecklat hög kvalitet och därmed har lockat fler studiemotiverade elever. Han skriver att ”den viktigaste faktorn bakom friskolornas framgångar har varit de motiv eleverna och deras föräldrar haft när de valde bort den kommunala skolan för en annan skola.”

Debatten om den svenska skolans problem som den manifesterats i Pisa-undersökningar har gjort att skolan har vuxit fram som ett mycket viktigt politikområde att vinna. Många lyfter fram att det fria skolvalet är det som skapar de stora problemen för den svenska skolan. Som allvarligast anges den segregation som friskolereformen har skapat. Kjell-Olof skriver att denna segregation inte är av vare sig etnisk, religiös, ekonomisk eller meritokratisk – möjligen kulturell.

Det finns nu knappast något politiskt parti som driver frågan om att det fria skolvalet ska avskaffas. Samtidigt vill politikerna verka för att minska effekterna av den segregation som uppstått. Men, som Kjell-Olof skriver,

… så länge valfriheten består kommer de skolor, som redan lyckats, att fortsätta att ligga före i konkurrensen om elever med de egenskaper som behövs för att göra en skola bra. Och de skolor som tyngs av svagt studiemotiverade elever eller få svensktalande elever – eller en kombination av dessa – har ett underläge som inte skolan själv kan upphäva, även om lärarlönerna höjs och speciallärarna blir fler.

Han frågar sig, tillsammans med många andra, hur de motstidiga kraven på ökad likställighet mellan skolor ska uppnås samtidigt med bibehållandet av det fria skolvalet.

Jag måste medge att det är en rimlig undran som Kjell-Olof Feldt markerar i sitt inlägg. Kan man verkligen både äta kakan och ha den kvar?

Länkar: SvD, Ekot, Ekot, ekuriren, Aftonbladet ledare, SvD, SvD, dagens arena, di.se, SVT, Ekot, dn.se, Ekot, dn.se, dn.se, SVT, SvD, Lärarnas tidning

Fler som skrivit: Martin Moberg, Peter Johansson

Höjd a-kassa med (S)-regering


Socialdemokraterna går till val på att förbättra arbetslöshetsförsäkringen på ett sådant sätt att fler löntagare faktiskt kan få 80 % av tidigare lön vid ofrivillig arbetslöshet. Det är ett bra förslag som gör omställningen från ett jobb till ett annat enklare och tryggare för de som betalar priset för arbetslösheten.

Moderaterna – å andra sidan – förfasar sig för en sådan reform. I deras ögon är arbetslöshetsförsäkringen ett bidrag endast till arbetsskygga och andra individer som inte vill arbeta. I deras värld innebär en bättre arbetslöshetsförsäkring endast att arbetslösheten ökar.

Men nu är ju Moderaterna det enda av riksdagspartierna som motsätter sig en förbättrad ersättning till de arbetslösa. Som det största partiet i alliansregeringen kommer de att blockera varje förslag från sina allianskamrater.

Vill man därför få en förändring till stånd kommer det att krävas en regering vari Nya Moderaterna inte ingår.

Länkar: Ekot, SvD, SvD

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 734 andra följare

%d bloggers like this: