Israel och Palestina lever redan sida vid sida


Igår beslutade den svenska regeringen att formellt erkänna staten Palestina. I ett debattinlägg (svenska/english) utvecklade utrikesminister Margot Wallström bakgrunden till beslutet. Regeringen ser beslutet som ett sätt att stödja moderata krafter bland palestinierna och att göra parterna mindre ojämlika i de förhandlingar som pågår. Margot skriver även att …

Det svenska erkännandet av staten Palestina kommer att följas av förstärkta insatser för att stödja utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter i Palestina. Erkännandet innebär även ett ökat ansvar. På samma sätt som vi ställer tydliga krav på Israel kommer vi att göra det på Palestina. Det handlar till exempel om att bekämpa korruption, att respektera medborgerliga och politiska rättigheter samt att öka kvinnors inflytande. Självklart handlar det om ett tydligt avståndstagande från våld.

Det är klart att det finns problem med att erkänna staten Palestina. Det går ju inte att med bästa vilja i världen påstå att den politiska ledningen är ett under av demokrati. Fatah är ju ett av många exempel på frihetsrörelser som utvecklas i en mindre demokratisk riktning. Det är därför viktigt det som Margot skriver att man vill verka för en bättre ordning.

Trots de många problemen är det ändå riktigt att i detta fall erkänna staten Palestina. Den enda långsiktiga lösningen på våldet är en tvåstatslösning. För att komma dit krävs två parter som börjar respektera varandras rättmätiga önskemål om fred och utveckling.

Länkar: DN Debatt, dn.se, Aftonbladet debatt, SvD, Ekot, SVT, di.se, SvD, politism, SVT, dagens arena, SvD, dn.se, dn.se, SvD, Ekot, dn.se, SVT, Ekot, SvD, SvD, SvD, Ekot, Ekot, Ekot, SvD, SVT, Ekot, di.se, SvD, SvD, Ekot, di.se, dn.se, Aftonbladet kultur, SvD

Andra som skrivit: Peter Johansson, Monica Green, Badlands Hyena

Om att befästa Arbetsförmedlingens roll


Mikael Sjöberg

Igår presenterade Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg sina tankar för att reformera sin krisande myndighet.

Arbetsförmedlingen har ju befunnit sig på ett sluttande plan under flera år. Människors minskande förtroende för myndigheten kan måhända delvis finnas i interna missgrepp. Jag tror dock att en stor del kan finnas i det uppdrag som myndigheten fått av den politiska nivån. Jag kan knappast beskylla den tidigare borgerliga regeringen för att ensamma bära det politiska ansvaret härför.

Arbetsmarknadspolitiken har blivit mer av kontrollerande och övervakning av de arbetslösas arbetssökande moral. Uppdraget har allt mindre varit att förmedla lediga arbeten till arbetslösa utan allt mer med administrativa åtgärder ställa krav på och övervaka de arbetslösa. Traditionell arbetsmarknadspolitik har allt mer övergivits till förmån för lämnande av bidrag till arbetsgivare samt att prioritera vissa grupper av arbetssökande och lämna mer nyligen arbetslösa till sitt öde.

Den borgerliga regeringen bär däremot ansvar för de experiment med att upphandla vissa typer av tjänster som Arbetsförmedlingen själva genomfört.

Det finns förstås väsentliga åtgärder som myndigheten kan och borde genomföra för att bättre klara sitt uppdrag. Men detta måste kombineras med att regeringen verkar för att förändra myndighetens grundläggande uppdrag. Jag delar Mikaels åsikt att mer fokus borde kunna läggas på personer som nyligen blivit arbetslösa och enklare kan hjälpas till nytt arbete.

Idag lämnas de ”nyarbetslösa” åt sitt öde (jag vet – det är förenklat). De får klara sig på egen hand med sporadiska kontakter med sin handläggare. Det är ofta först när den arbetslöse blivit utstämplad ur arbetslöshetsförsäkringen som Arbetsförmedlingen kan börja satsa resurser i form av utbildande eller andra åtgärder. På detta sätt fyller man på den stora gruppen av långvarigt arbetslösa.

Jag är mer tveksam till tankarna om att lägga ned en tredjedel av myndighetens lokala kontor. Det kommer att försämra servicen till arbetslösa på mindre orter och försämra handläggarnas kännedom om den lokala arbetsmarknaden.

Samtidigt är Mikael tydlig med att omvandlingen vare sig kommer att gå särskilt fort eller att omgivningen ska förvänta sig snabba resultat. Jag kan tänka mig att debattinlägget mer är riktat till den sittande regeringen och ansvarigt statsråd än till medborgarna.

Länkar: DN Debatt, DN Debatt, DN Debatt, DN Debatt, DN Debatt, di.se, SVT, SVT, Ekot, SvD, Arbetsvärlden, Arbetet

Måhända en symbolhandling att erkänna Palestina


Statsminister Stefan Löfven har informerat utrikesnämnden om att Sverige ”inom kort” avser att erkänna Palestina som en självständig stat. Enligt DN meddelade statsministern att …

Vi vill se till att få två mindre ojämlika parter så att vi kan få en riktig förhandling som leder fram till en tvåstatslösning. Tiden håller på att rinna ut.

De borgerliga partierna har uttryckt sin mening över detta ställningstagande. De anser att beslutet bryter mot tidigare svensk praxis.

Annan kritik emot beslutet att erkänna Palestina bygger på att det endast blir en symbolhandling. Det är mycket möjligt att det förhåller sig på det viset. Jag inbillar mig heller inte att staten Israel kommer att förändra sin poliltik och handlingssätt på grundval av den svenska ståndpunkten. Det är klart att Israel inte kommer att låta sig imponeras av ett svenskt erkännande av Palestina.

Skulle däremot fler EU-länder välja att, som Sverige, välja att erkänna Palestina vore det mer problematiskt för Israel. Men det räcker knappast med det. USA är i detta avseende en nyckel för att förmå Israel till att förändra sin politik.

Den viktigaste betydelsen av att erkänna Palestina vore att västvärlden på ett mer handfast sätt bidrar till en mer demokratisk utveckling av det palestinska området. Det vore en överdrift att påstå att vare sig Fatah eller Hamas är demokratiska föredömen. Utan en bättre ekonomisk utveckling i det palestinska området kommer odemokratiska krafter tillsammans med allmän korruption att försvåra utvecklingen för det palestinska folket.

För att uppnå en mer positiv utveckling måste bägge parter förmås att avstå från militärt eller annat våld gentemot den andra parten. Så länge våldscykeln tillåts fortsätta kommer det ömsesidiga misstroendet att förhindra all positiv utveckling.

Länkar: dn.se, SvD, di.se, Ekot, SvD, SVT, politism

Fler som skrivit: Johannes Carlsson, Monica Green

En långsam väg till jämställdhet


World economic forum (WEF) visar i en aktuell rapport att, trots förbättringar de senaste fyra åren, det med dagens takt kommer att ta 81 år innan världen är helt jämställd. Detta förutsätter förstås att inga bakslag sker. Man mäter utvecklingen genom fyra huvudkategorier: ekonomi, politisk representation, hälsa och utbildning.

Sverige tillhör världens mest jämställda länder (av 142 undersökta) genom sin fjärde plats i den mätning som WEF genomför. Samtliga de fem bästa länderna finns i Norden.

På enskilda områden uppvisar dock Sverige mindre goda resultat. På området ”lika löner för liknande arbete” hamnar vi på en mindre hedrande 71:a plats. Kvinnors löner motsvarar endast 64 % av männens.

Svensk forskning tyder på att en metod att förbättra jämställdheten i arbetslivet är ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten. Marie Evertsson, forskare vid Stockholms universitet, säger att …

Vi ser ju att mäns ledighet ökar och med det förändras normer och arbetsgivarnas förväntningar på män. Blir män mer lika kvinnor i sitt agerande så kommer inte arbetsgivaren att kunna göra skillnad på könen på samma sätt, till exempel vid en anställning.

Därför är det rätt av samarbetsregeringen att föreslå att föräldrarna garanteras tre föräldraledighetsmånader som de inte kan överlåta.

Länkar: dn.se, Ekot, SvD, dagens arena, politism, ka.se

Fler som skrivit: Kjell Rautio

Endast var tredje har etablerat sig på arbetsmarknaden


Fordonsprogram

LO har presenterat en rapport vari man redovisar hur väl (eller inte) ungdomar som lämnat yrkesförberedande gymnasieprogram har etablerat sig på arbetsmarknaden. De resultat man fått fram är inte upplyftande. Endast en tredjedel av de elever som slutfört en yrkesgymnasial utbildning har en etablerad ställning på arbetsmarknaden ett år senare.

Med etablerad ställning på arbetsmarknaden definieras en person, utifrån en medellön för arbetare, som arbetat minst tio månader heltid på ett år. Ungdomar kan efter genomgången utbildning ha erhållit olika typer av osäkrare anknytning till arbetsmarknaden.

Att en så liten andel är etablerade på arbetsmarknaden efter att lämnat yrkesutbildningen är förstås bekymmersamt. Det bidrar till att minska intresset av att söka dessa utbildningar och till att arbetsgivare får än svårare att hitta för arbetet kvalificerade sökande.

Rapporten visar på betydelsen av att genomgå en fullständig gymnasieutbildning. De elever som lämnat utbildningen efter ett eller två år har en än lägre etableringsgrad på arbetsmarknaden än de som lämnat efter tre år. Det gör att LO förespråkar att gymnasieutbildning blir obligatoriskt för alla.

En annan intressant slutsats av rapporten är att de som lämnar utbildning som leder till arbete inom manligt dominerade branscher i högre grad är etablerade på arbetsmarknaden. Den utbildning som i detta avseende är bäst är Fordonsprogrammet. De utbildningar som är ”sämst” är utbildningar som ska leda till arbeten inom hotell/restaurang, handel och andra kvinnligt dominerade branscher.

En slutsats som jag drar av detta är att samma branscher där eleverna bäst lyckas att etablera sig är desamma som i högre grad valt fastare anställningsformer.

LO:s förslag för att yrkesutbildningarna på ett bättre sätt ska leda till arbeten handlar om att höja statusen på dem. Det sker genom att utbildningarna åter leder till högskolebehörighet. Viktigt är också att utbildningarna i högre grad genomförs i samarbete mellan skola och näringsliv. Det gör att utbildningarna på ett bättre sätt kan anpassas till respektive bransch behov av aktuell och kommande kompetens och att få bättre kvalitet på det arbetsplatsförlagda lärandet (APL).

LO:s rapport visar på en allvarlig situation för de gymnasieutbildningar som ska leda till arbete. Den visar på att det behövs insatser för att förbättra kvaliteten och statusen för dessa utbildningar.

Länkar: Ekot, dagens arena, politism, Arbetet, ka.se, Hotellrevyn

Andra som skrivit: Nina Andersson Brynja

Tuffare regler för arbetslösa


Den förutvarande borgerliga regeringen genomdrev som en fundamental del av sin politik hårdare regler för de arbetslösa. De borgerliga partierna beslutade om lägre arbetslöshetsersättning för de ofrivilligt arbetslösa och andra åtstramande bestämmelser i arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsförmedlingens uppdrag har allt mer blivit att kontrollera att de arbetslösa uppfyller villkoren för att erhålla ersättning.

Som en del i denna politik genomfördes under förra året att arbetslösa månadsvis skulle lämna aktivitetsrapporter till Arbetsförmedlingen. Samtidigt genomfördes en förändring av ”straffskalan” i de fall som den arbetslöse inte uppfyllde bestämmelserna i arbetslöshetsförsäkringen. Officiellt genomfördes detta med meningen att dessa rapporter skulle bli ett verktyg för den arbetslöse och dennes handläggare på Arbetsförmedlingen att diskutera jobbsökandet.

Det visade sig snart att myndighetens handläggare inte på långa vägar hann med att granska aktivitetsrapporterna. Det handlade snarare om att Arbetsförmedlingens administrativa system noterade om rapporten inkommit i tid. Därför innebar denna reform endast att ett ytterligare övervakningssystem infördes för att disciplinera de arbetslösa.

Den 1 mars 2015 införs en ny sanktionstrappa för arbetslösa som är inskrivna i arbetsmarknadspolitiska program och får ersättning i form av aktivitetsstöd. Därmed ska alla inskrivna arbetslösa som erhåller någon typ av ersättning lämna in en månatlig aktivitetsrapport. Vad jag förstår kommer detta enbart innebära att Arbetsförmedlingens handläggare får än mindre tid att granska rapporterna i samtal med de arbetslösa.

Aktivitetsrapporterna har liten eller ingen som helst betydelse i att stödja de arbetslösas väg till ett arbete. De tjänar endast till att disciplinera och hålla dem under herrans tukt och förmaning.

Jag finner ingen som helst anledning att bibehålla detta system. Så länge inte Arbetsförmedlingens handläggare kan träffa de arbetslösa på mer regelbunden basis tjänar aktivitetsrapporterna ingen som helst betydelse.

Bort med dem!

Länkar: dagens arena, politism, Aftonbladet ledare, Arbetet

Svartmålning av svensk ekonomi?


Jonas

Ledamoten (M) Jonas Jacobsson Gjörtler har tagit sig före att KU-anmäla finansministerns uttalande om svensk ekonomi som en ”tom lada”. Han anser att Magdalena på ett osakligt sätt brutit mot grundlagens krav på opartiskhet och saklighet.

Jaa … vad ska man säga? Jag är böjd att hålla med Thomas Eneroth när han säger att …

Den här typen av anmälningar riskerar att undergräva förtroendet för konstitutionsutskottet. Vill man ha en debatt om politiska sakfrågor är det bättre att ta den i kammaren istället för att skicka dem till KU.

Det här är andra gången på kort tid som en moderat ledamot av Sveriges riksdag valt att anmäla regeringen till konstitutionsutskottet. I brist på egna argument verkar det som om moderaterna hellre låter KU bli till en arena politiskt stolleri.

Länkar: dn.se, SvD, SvD, SVT, Ekot, di.se

Fler som skrivit: Johannes Carlsson

Det första reformpaketet är lagt


Igår presenterade samarbetsregeringen sin första budgetproposition. Finansminister Magdalena Andersson presenterar den som en stram budget med ett visst begränsat reformutrymme. Regeringen har tillsammans med Vänsterpartiet förhandlat fram finansierade reformer om cirka 25 miljarder kronor.

De reformer som presenterats är ju inte särskilt överraskande för de som följt valrörelsen och hört vilka de viktigaste politiska målen varit. De frågor som jag med särskild tillfredsställelse sett handlar ju om förbättringen av arbetslöshetsförsäkringen och om satsningar på ett nytt kunskapslyft. Dessa förslag signalerar att man vill göra arbetslöshetsförsäkringen till den omställningsförsäkring den en gång var samt att kunskapslyftet handlar om en mer aktiv arbetsmarknadspolitik.

Som en del i att finansiera reformerna föreslås att rabatten på de sociala avgifterna avvecklas. De har knappast skapat de antal arbeten som tidigare regering trott att de gjort. De har bara tjänat till att urholka de statliga finanserna och flytta pengar till arbetsgivare som i alla fall skulle ha anställt yngre människor.

Vidare är det bra att man föreslår att Fas3/sysselsättningsfasen avskaffas. Denna åtgärd har endast tjänat till att parkera långvarigt arbetslösa i en, mer eller mindre, meningsfull sysselsättning. Det är väldigt få som gått vidare till ett ordinarie arbete. De personer som varit länge arbetslösa förtjänar mer av individuellt anpassade åtgärder för att kunna underlätta för dem att kanske få ett arbete igen.

Det stora arbetet nu handlar förstås om att lotsa förslagen i genom riksdagens granskning. Risken är väl uppenbar att de borgerliga partierna kommer att leta upp ett eller par förslag som de avser att försöka vinna en majoritet emot. De önskar väl betala för de oförrätter som de anser sig ha drabbats av under sin senaste budgetbehandling. I detta fall måste de ju räkna med stöd av SD för att kunna sänka regeringens förslag.

Företrädare för de tre röd-gröna partierna i berörda riksdagsutskott lär ju få en del att göra under senhösten för att kunna vinna majoritet för regeringens förslag till höstbudget. Jag kan tro att det kan komma att ske en del förhandlande och formande av kompromisser i utskotten för att klara av denna uppgift.

Länkar: dn.se, SVT, dn.se, dagens arena, Ekot, dn.se, SvD, SVT, dn.se, di.se, SvD, SvD, Ekot, di.se, dn.se, Ekot, Aftonbladet debatt, di.se, dn.se, SvD, dagens arena, Ekot, SVT, Ekot, SvD, dn.se, vlt, dn.se, dagens arena, dn.se, SvD, di.se, dn.se, dn.se, di.se, dn.seSVT, SVT, di.se, dagens arena, Ekot, di.se, dn.se, SvD, SvD, dagens arena, dn.se, Ekot, ArbetetArbetetArbetetArbetetArbetetArbetetArbetetArbetetArbetetArbetetArbetet, Lag & Avtal, ArbetetArbetetArbetet, da.se, DN Kultur

Fler som skrivit: Kulturbloggen, Badlands Hyena, Ulf Bjereld, Johan Westerholm, Monica Green, Kjell Rautio, Helle Klein, Jesper Lundholm

Erkännande av Palestina – en politisk intention


Igår informerade utrikesminister Margot Wallström, på direkt uppmaning av EU:s avgående utrikeschef Catherine Ashton, om Sveriges avsikt att erkänna Palestina som en självständig stat. Enligt Margot verkar det finnas ett stort intresse från andra medlemsländer kring den svenska ståndpunkten. Hon sade att …

Ja, informellt så är det flera som kommer fram och säger att det här är viktigt. De välkomnar det och de har berättat om diskussionen som finns i deras respektive länder. Så jag tror att det på så vis också stimulerat till en viktig debatt.

Det har verkligen blåst upp till ett mindre blåsväder kring tillkännagivandet i regeringsförklaringen om att Sverige avser att godkänna Palestina. Det känns verkligen som om den politiska oppositionen något har överreagerat i denna fråga. Det finns ju inget formellt regeringsbeslut i frågan. Så vitt jag förstår saken kommer regeringen att formellt informera utrikesnämnden när väl ett sådant beslut finns.

För övrigt anser jag att Sverige gör rätt i att formellt godkänna staten Palestina.

Länkar: SvD, Ekot, SvD, di.se, SVT, europaportalen

Andra som skrivit: Lars G Linder

Förändringar på socialförsäkringens område


I en intervju som SvD genomfört med socialförsäkringsminister Annika Strandhäll får vi veta att regeringen kommer att föreslå införandet av en tredje ”pappamånad” i föräldraförsäkringen. Förslaget innebär att bägge föräldrarna garanteras minst tre månader som de kan tillbringa tillsammans med sina barn. Dessa tre månader kan inte överlåtas på den andra föräldern.

Syftet med detta förslag är förstås att verka för bättre jämställdhet mellan kvinnor och män samt att påverka papporna att vara hemma längre med sina barn. Det finns gott om studier som visar att kvinnorna förlorar mer i lön och karriärutveckling i samband med att de får barn. De straffas för att de tar huvuddelen av föräldraansvaret. En tredje pappamånad är därför ett sätt utjämna risken med att anställa en kvinna.

Senare i intervjun berättas att regeringen kommer att föreslå ett avskaffande av tidsgränserna i sjukförsäkringen. Det är ett alldeles utmärkt förslag. Det kanske fanns något gott syfte bakom den borgerliga regeringens förslag med tidsgränser. Det fanns, trots allt, exempel på att långtidssjukskrivna kunde få sjukpenning väldigt länge utan att något skedde för att bryta sjukskrivningen.

De fasta tidsgränserna har gjort väldigt litet för att få människor tillbaka i arbete. Det har endast åstadkommit att sjukskrivna snurrat runt i ett annat system och alltför ofta hamnat i andra försörjningssystem utan att därför komma i arbete. Det gäller att i verkligheten åstadkomma bättre möjligheter för rehabiliteringsinsatser. Det fanns en gång i tiden fungerande rehabsystem. I efterdyningarna av 1990-talskrisen utraderades dessa.

Utmaningen som denna regering har är att skapa förutsättningar för bättre rehabilitering. Jag kan tänka mig införandet av en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring finansierad genom att omvandla en del av sjukförsäkringsavgiften till en rehabavgift. Det går säkert att utveckla Finsam ytterligare för att hjälpa fler långvarigt sjukskrivna till den rehabilitering de kan behöva.

Länkar: SvD, SvD, dn.se, Ekot, SVT, dagens arena, dagens arena

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 756 andra följare

%d bloggare gillar detta: